Först vill jag börja med att skicka ut ett stort Tack för alla gratulationer! Det värmer verkligen att läsa alla fina kommentarer ni skickat.
Tyvärr har jag varit dålig på att uppdatera, det är en liten pojke som tar mycket av sin mammas tid just nu. Kan dock meddela att hela familjen mår bra och att Pyret växer så det knakar! Han ökar jättebra i vikt och amningen har kommit igång bra, även om vi ibland ger honom lite ersättning på kvällen för att vi ska få sova lite längre på natten innan det är dags för mat igen.
Vi har fått införa en regel som säger att han inte får äta oftare än varannan timme, vågen talar om att det är helt OK att göra så enligt sköterskan på BVC, annars får jag sitta och amma jämt och det blir väldigt jobbigt. Pyret gillar mat och skulle nog kunna äta hur ofta som helst. Dock är det lite för gott och mysigt ibland för han somnar gärna vid bröstet innan han egentligen har ätit färdigt. Då försöker jag kittla honom och ta på honom för att han ska vakna, ibland äter han lite till och ibland bryr han sig inte alls om mig utan fortsätter att sova.
Vagnen och Baby björn-selen är favoriter, där sover man jättegott. Att åka bil fungerar också bra, bara det skumpar lite så är Pyret nöjd. Bada är däremot inget roligt alls, då skriker han högt. Men efteråt är det mysigt när man blir insvept i en varm och go badcape.
söndag 25 september 2011
fredag 2 september 2011
Femte dygnet på förlossningen - Pyrets födelsedag!
Värkarna tilltar betydligt under natten men tyvärr bildas det en jättehård ring precis i slutet av livmodertappen, detta gör att Pyrets huvud inte kan komma ut. Pyrets huvud står och slår mot denna ring så han kommer att ha ett lite toppigt huvud när han kommer ut berättar barnmorskan. Hon försöker med olika medel och metoder att försöka mjuka upp denna ring men lyckas inte.
07.00
Dagpersonalen tar över, vi får samma barnmorska som igår på dagen. Vi skämtade med dem innan de gick hem igår att vi kanske håller på imorgon när ni kommer tillbaka, det trodde och hoppades de inte, men så blev det alltså.
Den elaka ringen är kvar och de försöker också med olika metoder att få den att försvinna, och lyckas minska den en aning men tyvärr är detta inte tillräckligt för att Pyrets huvud ska kunna tränga sig förbi. Jag stannar på att vara öppen 8 cm och sedan händer inget mer. Vi provar olika metoder, att jag står upp, ligger ner osv men ingenting hjälper.
Någon gång under förmiddagen tar Epiduralen slut, jag har fått maximal dos under hela förlossningsarbetet hittills. Jag får någon form av lokalbedövning istället och den fungerar också.
Omkring kl. 13.00
Samma läkare som vi pratat med tidigare kommer in i förlossningsrummet för att prata med oss. Hon lägger fram det på ett snyggt sätt men att nu finns det tyvärr inget mer varken de eller vi kan göra, hon tycker det är dags att vi gör ett kejsarsnitt. Både jag och sambon bryter ihop och blir jätteledsna. Jag har hela tiden hävdat att jag helst inte vill göra kejsarsnitt men någonstans inser jag ändå att det är nog ändå det bästa att göra. Vi har hållt på med detta i flera dagar nu utan att det har hänt något och jag är helt slut av allt värkarbete. Vi får en stund för oss själva i rummet för att diskutera hur vi vill göra.
Det finns egentligen inget att diskutera inser vi både sambon och jag, men vi vill ändå höra hur den andra personen tänker. Efter en kort stund går sambon ut och meddelar att vi går med på att göra ett ingrepp. Personalen går och byter om till operationskläder, även sambon får sådana att ta på sig (han får inte ens ha egna strumpor på sig). Jag får ta bort mina smycken (örhängen) samt att man tar bort mitt nagellack på fötterna (den franska maikyren jag har på händerna får jag behålla eftersom det är genomskinligt). Allt går mycket lugnt till när det gäller förberedelserna och efter en stund rullas jag iväg till operation för akut kejsarsnitt.
Väl på operation ger man mig ännu mer smärtstillande, i samma slang som Epiduralen sitter, samt att de kontrollerar blodtryck och en del annat. Ett skynke sätts upp framför mig där jag ligger och jag känner att de börjar tvätta min mage, jag känner beröring men inget annat. Det är läkaren som hjälpt oss under veckan som utför kejsarsnittet, det känns jätteskönt att det blev just hon för både jag och sambon tycker väldigt bra om henne. Jag känner att jag blir illamående och kräks en gång innan själva ingreppet börjar. Personalen meddelar mig att man kan börja må illa av någon av de mediciner jag fått.
13.49
Pyret tas ut ur min mage. Han väger 4435 g och är 53 cm lång.
Sambon filmar när de tar ut Pyret ur min mage och en sköterska (från BB) kommer och visar honom för mig. Både jag och sambon blir såklart oerhört rörda och vi fäller många tårar. Sambon för följa med när de gjorde rent honom och räknade tår och fingrar samt kontrollerade att han mådde bra i största allmänhet. Därefter kom de tillbaka in i operationssalen och jag fick titta på honom en lite längre stund, tårarna svämmade såklart över igen. Sambon, barnmorskan och sjuksköterskan från BB går iväg med Pyret igen för att mäta och väga honom, medan dom är borta syr de ihop min mage. Jag bad läkaren göra ett fint snitt så jag hoppas hon gjorde det (har inte tittat efter ännu).
När jag är nästan klar kommer de tillbaka in i operationssalen igen allihopa och väntar tills jag är klar. Då åker/går vi tillsammans till intensivvårdsavdelningen - uppvak/observation där vi fick stanna någon timme för att de ville hålla koll på mig så att jag får tillbaka känseln i mina ben (blev bortdomnad från ungefär midjan och neråt). Sjuksköterskan och barnmorskan kommer och pratar med oss och beundrar Pyret innan de går tillbaka till BB.
Ca 17.00
Vi kommer tillbaka till BB och nu har vi fått ett större rum. Man har flyttat över våra saker från vårt gamla rum så det var ju snällt att vi slapp göra det själva. Kvällen går som i ett töcken, jag är grymt trött. Flera ur personalen på BB kommer in och gratulerar och beundrar Pyret. En av dem berättar vad som är tänkt att hända framöver och jag hör henne prata men det går inte in mycket av det hon säger. Hon säger att hon tycker jag ser trött ut, och det har hon ju helt rätt i. Sambon får lyssna och försöka komma ihåg vad hon sagt.
07.00
Dagpersonalen tar över, vi får samma barnmorska som igår på dagen. Vi skämtade med dem innan de gick hem igår att vi kanske håller på imorgon när ni kommer tillbaka, det trodde och hoppades de inte, men så blev det alltså.
Den elaka ringen är kvar och de försöker också med olika metoder att få den att försvinna, och lyckas minska den en aning men tyvärr är detta inte tillräckligt för att Pyrets huvud ska kunna tränga sig förbi. Jag stannar på att vara öppen 8 cm och sedan händer inget mer. Vi provar olika metoder, att jag står upp, ligger ner osv men ingenting hjälper.
Någon gång under förmiddagen tar Epiduralen slut, jag har fått maximal dos under hela förlossningsarbetet hittills. Jag får någon form av lokalbedövning istället och den fungerar också.
Omkring kl. 13.00
Samma läkare som vi pratat med tidigare kommer in i förlossningsrummet för att prata med oss. Hon lägger fram det på ett snyggt sätt men att nu finns det tyvärr inget mer varken de eller vi kan göra, hon tycker det är dags att vi gör ett kejsarsnitt. Både jag och sambon bryter ihop och blir jätteledsna. Jag har hela tiden hävdat att jag helst inte vill göra kejsarsnitt men någonstans inser jag ändå att det är nog ändå det bästa att göra. Vi har hållt på med detta i flera dagar nu utan att det har hänt något och jag är helt slut av allt värkarbete. Vi får en stund för oss själva i rummet för att diskutera hur vi vill göra.
Det finns egentligen inget att diskutera inser vi både sambon och jag, men vi vill ändå höra hur den andra personen tänker. Efter en kort stund går sambon ut och meddelar att vi går med på att göra ett ingrepp. Personalen går och byter om till operationskläder, även sambon får sådana att ta på sig (han får inte ens ha egna strumpor på sig). Jag får ta bort mina smycken (örhängen) samt att man tar bort mitt nagellack på fötterna (den franska maikyren jag har på händerna får jag behålla eftersom det är genomskinligt). Allt går mycket lugnt till när det gäller förberedelserna och efter en stund rullas jag iväg till operation för akut kejsarsnitt.
Väl på operation ger man mig ännu mer smärtstillande, i samma slang som Epiduralen sitter, samt att de kontrollerar blodtryck och en del annat. Ett skynke sätts upp framför mig där jag ligger och jag känner att de börjar tvätta min mage, jag känner beröring men inget annat. Det är läkaren som hjälpt oss under veckan som utför kejsarsnittet, det känns jätteskönt att det blev just hon för både jag och sambon tycker väldigt bra om henne. Jag känner att jag blir illamående och kräks en gång innan själva ingreppet börjar. Personalen meddelar mig att man kan börja må illa av någon av de mediciner jag fått.
13.49
Pyret tas ut ur min mage. Han väger 4435 g och är 53 cm lång.
Sambon filmar när de tar ut Pyret ur min mage och en sköterska (från BB) kommer och visar honom för mig. Både jag och sambon blir såklart oerhört rörda och vi fäller många tårar. Sambon för följa med när de gjorde rent honom och räknade tår och fingrar samt kontrollerade att han mådde bra i största allmänhet. Därefter kom de tillbaka in i operationssalen och jag fick titta på honom en lite längre stund, tårarna svämmade såklart över igen. Sambon, barnmorskan och sjuksköterskan från BB går iväg med Pyret igen för att mäta och väga honom, medan dom är borta syr de ihop min mage. Jag bad läkaren göra ett fint snitt så jag hoppas hon gjorde det (har inte tittat efter ännu).
När jag är nästan klar kommer de tillbaka in i operationssalen igen allihopa och väntar tills jag är klar. Då åker/går vi tillsammans till intensivvårdsavdelningen - uppvak/observation där vi fick stanna någon timme för att de ville hålla koll på mig så att jag får tillbaka känseln i mina ben (blev bortdomnad från ungefär midjan och neråt). Sjuksköterskan och barnmorskan kommer och pratar med oss och beundrar Pyret innan de går tillbaka till BB.
Ca 17.00
Vi kommer tillbaka till BB och nu har vi fått ett större rum. Man har flyttat över våra saker från vårt gamla rum så det var ju snällt att vi slapp göra det själva. Kvällen går som i ett töcken, jag är grymt trött. Flera ur personalen på BB kommer in och gratulerar och beundrar Pyret. En av dem berättar vad som är tänkt att hända framöver och jag hör henne prata men det går inte in mycket av det hon säger. Hon säger att hon tycker jag ser trött ut, och det har hon ju helt rätt i. Sambon får lyssna och försöka komma ihåg vad hon sagt.
torsdag 1 september 2011
Fjärde dygnet på förlossningen/BB
08.15
Dagen börjar som vanligt med en CTG-kontroll där allt ser bra ut. Precis som igår morse har sammandragningarna upphört, känner ingenting längre. :-( Vi pratar med samma läkare som tagit hand om oss hittills ytterligare en gång och hon tycker vi ska fortsätta med en tredje metod. Denna gång sätts en kateter in med en ballong som de fyller till en storlek av 4 cm. Sedan kommer man att dra i denna ballong en gång i timmen för att på så vis tvinga livmodertappen att öppna sig till 4 cm.
Under dagen springer vi alltså emellan BB och förlossningen ungefär en gång i timmen för att man ska dra i ballongen samt göra ytterligare några CTG-undersökningar.
17.35
Äntligen kommer ballongen ut! Jippi, helt plötsligt är jag öppen 4 cm! Nu skyndar sig barnmorskan att ta hål på fosterhinnan samt sätta en skalpelektrod på Pyrets huvud. Efter ytterligare en CTG-kurva kommer man fram till att jag behöver värkstimulerande dropp för att något ska hända, jag var inne på det själv också att det skulle komma att behövas eftersom det inte verkar som om min kropp kommer igång av sig själv.
Man kontrollerar nu allt som händer med mig och Pyret via CTG-apparaturen och försöker ställa in rätt dos på det värkstimulerande droppet. Man ändrar droppet var tjugonde minut, man går ut sakta i början och ökar dosen allteftersom tiden går.
22.00
Dagpersonalen slutar och nattpersonalen tar vid. Det visar sig att den barnmorska som nu jobbar natt har helt andra åsikter om hur vår bebis ska komma ut jämfört med barnmorskan som tagit hand om oss under kvällen. Nattbarnmorskan vill ha få och kraftiga värkar istället för många och långa som dagbarnmorskan varit inne på. Den barnmorska som tar hand om oss under natten har väldigt bestämda åsikter så det är bara att åka med, vilket känns ganska skönt. Vi litar på henne.
Dagen börjar som vanligt med en CTG-kontroll där allt ser bra ut. Precis som igår morse har sammandragningarna upphört, känner ingenting längre. :-( Vi pratar med samma läkare som tagit hand om oss hittills ytterligare en gång och hon tycker vi ska fortsätta med en tredje metod. Denna gång sätts en kateter in med en ballong som de fyller till en storlek av 4 cm. Sedan kommer man att dra i denna ballong en gång i timmen för att på så vis tvinga livmodertappen att öppna sig till 4 cm.
Under dagen springer vi alltså emellan BB och förlossningen ungefär en gång i timmen för att man ska dra i ballongen samt göra ytterligare några CTG-undersökningar.
17.35
Äntligen kommer ballongen ut! Jippi, helt plötsligt är jag öppen 4 cm! Nu skyndar sig barnmorskan att ta hål på fosterhinnan samt sätta en skalpelektrod på Pyrets huvud. Efter ytterligare en CTG-kurva kommer man fram till att jag behöver värkstimulerande dropp för att något ska hända, jag var inne på det själv också att det skulle komma att behövas eftersom det inte verkar som om min kropp kommer igång av sig själv.
Man kontrollerar nu allt som händer med mig och Pyret via CTG-apparaturen och försöker ställa in rätt dos på det värkstimulerande droppet. Man ändrar droppet var tjugonde minut, man går ut sakta i början och ökar dosen allteftersom tiden går.
22.00
Dagpersonalen slutar och nattpersonalen tar vid. Det visar sig att den barnmorska som nu jobbar natt har helt andra åsikter om hur vår bebis ska komma ut jämfört med barnmorskan som tagit hand om oss under kvällen. Nattbarnmorskan vill ha få och kraftiga värkar istället för många och långa som dagbarnmorskan varit inne på. Den barnmorska som tar hand om oss under natten har väldigt bestämda åsikter så det är bara att åka med, vilket känns ganska skönt. Vi litar på henne.
onsdag 31 augusti 2011
Tredje dygnet på förlossningen/BB
08.15
Dagens första CTG-undersökning visar att jag i princip inte har några sammandragningar överhuvudtaget. Kan ju vara tabletterna jag fick för att kunna sova i natt som gjort att allt annat slagits ut, jag vet inte.Barnmorskan går i väg för att tala med läkaren om fortsatt behandling. Jag är livrädd för att vi ska behöva åka hem, man brukar tydligen ta en vilodag efter två dagars försök till igångsättning.
Läkaren kommer in i salen och vill känna på livmotertappen hon också, eftersom hon kände på den i måndags har hon ju då något att jämföra med. Hon tycker att den blivit betydligt mjukare och att hon får in två fingrar. Hon tycker att det är värt att fortsätta att försöka få ut Pyret. Vi kommer överens om att prova ett nytt preparat, en "tampong" som dränks in i någon viss medicin och den kan sitta inne i slidan upp till 24 timmar.
09.20
En tampong sätts in i slidan och därefter görs en ny CTG-kurva.
Lunch - Potatis, oxjärpar? och sås.
13.15
Ny CTG-kurva. Allt ser bra ut med Pyret och jag börjar känna av en molande värk i nedre delen av magen, känns som rejäl mensvärk.
Vi får en stund för "fria aktiviteter" mellan alla besök på förlossningen. Vi brukar promenera runt på sjukhuset, vi har även varit nere i kulvertarna och gått, men den här gången bestämde vi oss för att gå upp och ner för alla trappor i alla trapphus på sjukhuset. Det var ruskigt jobbigt så jag hoppas att det har effekt när det gäller värkarbetet.
15.30
Nytt CTG tas och visar att allt är bra med Pyret (som vanligt). Det visar även att jag får några kraftigare sammandragningar men det är fortfarande för lite fart i dem.
Middag - Fisk, stuvad potatis och sallad.
21.35
Går på toaletten och den eländiga tampongen åker ut! Meddelar BB-personalen som ringer till en läkare för att höra om något behöver göras. Hon kommer tillbaka och meddelar att ingen ny ska sättas in, den hade ju ändå suttit inne sedan imorse.
Innan jag går och lägger mig görs en ny CTG-kurva (på BB denna gång) eftersom att det var länge sedan man gjorde en och de vill se att allt ser bra ut innan de kan ge mig samma smärtstillande tabletter som igårkväll för att jag ska kunna sova bra i natt.
Dagens första CTG-undersökning visar att jag i princip inte har några sammandragningar överhuvudtaget. Kan ju vara tabletterna jag fick för att kunna sova i natt som gjort att allt annat slagits ut, jag vet inte.Barnmorskan går i väg för att tala med läkaren om fortsatt behandling. Jag är livrädd för att vi ska behöva åka hem, man brukar tydligen ta en vilodag efter två dagars försök till igångsättning.
Läkaren kommer in i salen och vill känna på livmotertappen hon också, eftersom hon kände på den i måndags har hon ju då något att jämföra med. Hon tycker att den blivit betydligt mjukare och att hon får in två fingrar. Hon tycker att det är värt att fortsätta att försöka få ut Pyret. Vi kommer överens om att prova ett nytt preparat, en "tampong" som dränks in i någon viss medicin och den kan sitta inne i slidan upp till 24 timmar.
09.20
En tampong sätts in i slidan och därefter görs en ny CTG-kurva.
Lunch - Potatis, oxjärpar? och sås.
13.15
Ny CTG-kurva. Allt ser bra ut med Pyret och jag börjar känna av en molande värk i nedre delen av magen, känns som rejäl mensvärk.
Vi får en stund för "fria aktiviteter" mellan alla besök på förlossningen. Vi brukar promenera runt på sjukhuset, vi har även varit nere i kulvertarna och gått, men den här gången bestämde vi oss för att gå upp och ner för alla trappor i alla trapphus på sjukhuset. Det var ruskigt jobbigt så jag hoppas att det har effekt när det gäller värkarbetet.
15.30
Nytt CTG tas och visar att allt är bra med Pyret (som vanligt). Det visar även att jag får några kraftigare sammandragningar men det är fortfarande för lite fart i dem.
Middag - Fisk, stuvad potatis och sallad.
21.35
Går på toaletten och den eländiga tampongen åker ut! Meddelar BB-personalen som ringer till en läkare för att höra om något behöver göras. Hon kommer tillbaka och meddelar att ingen ny ska sättas in, den hade ju ändå suttit inne sedan imorse.
Innan jag går och lägger mig görs en ny CTG-kurva (på BB denna gång) eftersom att det var länge sedan man gjorde en och de vill se att allt ser bra ut innan de kan ge mig samma smärtstillande tabletter som igårkväll för att jag ska kunna sova bra i natt.
1104
Så många trappsteg har jag sammanlagt gått upp- och nerför nu i eftermiddag för att försöka få igång det hela. Det var svettigt kan jag lova, både för mig och för sambon. :-) Vi har även promenerat i kulvertarna under sjukhuset, så nu hittar vi rätt bra där också.
tisdag 30 augusti 2011
Andra dygnet på förlssningen/BB
Innan vi lämnade förlossningen igårkväll blev vi tillsagda att komma tillbaka omkring kl. 08.00 idag, efter vi ätit frukost. När vi är på väg till matsalen möter vi en barnmorska som talar om att de har så fullt på förlossningen just nu att de inte har tid att ta emot oss. De ringer till BB när vi kan komma över. Tiden går och till slut går jag och frågar en barnmorska om hon hört något. Jo, de skulle höras av omkring halv tio (klockan var strax det).
09.40
Dags för ytterligare en CTG-kurva. Den visar några sammandragningar men tydligen är det ju inte det som är det viktigaste, de vill kontrollera hur barnet mår. Efter en kontroll av livmodertappen, som är ca 3 cm lång och barnmorskan får in ett finger, går barnmorskan iväg för att rådfråga läkaren hur de ska gå vidare.
10.25
Får ytterligare 1/4 piller Cytotec. Får sedan i vanlig ordning ligga ca 45 min uppkopplad mot en ny CTG-kurva.
Lunch - Fisksoppa
13.30
Ny CTG-undersökning.
Efter undersökningen smiter vi hem en sväng för att hämta några saker som vi glömt att ta med oss. Både jag och sambon var så säkra på att vi inte skulle bli inlagda igår så vi tog inte riktigt med allt vi behöver.
16.30
Ytterligare en CTG-undersökning.
17.15
Får ytterligare en 1/4 tablett Cytotec.
Middag - Potatis, skinka och sås.
Efter middagen går vi på långpromenad - nu har jag bestämt mig för att bebisen ska ut!
20.15
Dags för nytt CTG och nu tycker jag att det visar att jag har starkare sammandragningar än tidigare. Jag känner även ett högre tryck neråt, runt bäckenet. Nu måste det väl ändå ha hänt något med livmodertappen!? Man kör en extra lång kurva, det visar sig senare att det är för att man inte vill att jag ska behöva komma och göra en ny "mitt i natten". Barnmorskan kommer och kopplar loss mig strax innan kl. 22 och talar om att nu ska jag få gå och sova. Hon rekommenderar att jag ber BB-personalen om några tabletter så att jag kan sova ordentligt. Jag vill att hon kontrollerar livmodertappen eftersom jag tycker det borde ha hänt saker men det visar sig att jag har fel. Den är fortfarande ca 3 cm lång och jag är öppen 1 cm. Dock har den börjat mjukna lite.
Tillbaka på BB-avdelningen äter vi kvällsfika och sedan får jag två Panodil, en Bricanyl-tablett samt en tablett Halcion.för att jag ska kunna sova bra i natt. Jag får även en "flaska" med varmvatten att ha på magen, det känns skönt.
Har gråtit mycket idag, allting känns så hopplöst när det inte händer något! Att se "alla" andra köra runt sina nyfödda bebisar i sina vagnar här på avdelningen gör ju inte heller saken bättre. Man har tidigare talat om för oss att de ibland brukar ta en vilodag efter de försökt få igång förlossningen i två dagar. Jag vill INTE åka hem imorgon! Hur man går vidare, eller om vi blir hemskickade, bestäms efter morgondagens första CTG-undersökning.
09.40
Dags för ytterligare en CTG-kurva. Den visar några sammandragningar men tydligen är det ju inte det som är det viktigaste, de vill kontrollera hur barnet mår. Efter en kontroll av livmodertappen, som är ca 3 cm lång och barnmorskan får in ett finger, går barnmorskan iväg för att rådfråga läkaren hur de ska gå vidare.
10.25
Får ytterligare 1/4 piller Cytotec. Får sedan i vanlig ordning ligga ca 45 min uppkopplad mot en ny CTG-kurva.
Lunch - Fisksoppa
13.30
Ny CTG-undersökning.
Efter undersökningen smiter vi hem en sväng för att hämta några saker som vi glömt att ta med oss. Både jag och sambon var så säkra på att vi inte skulle bli inlagda igår så vi tog inte riktigt med allt vi behöver.
16.30
Ytterligare en CTG-undersökning.
17.15
Får ytterligare en 1/4 tablett Cytotec.
Middag - Potatis, skinka och sås.
Efter middagen går vi på långpromenad - nu har jag bestämt mig för att bebisen ska ut!
20.15
Dags för nytt CTG och nu tycker jag att det visar att jag har starkare sammandragningar än tidigare. Jag känner även ett högre tryck neråt, runt bäckenet. Nu måste det väl ändå ha hänt något med livmodertappen!? Man kör en extra lång kurva, det visar sig senare att det är för att man inte vill att jag ska behöva komma och göra en ny "mitt i natten". Barnmorskan kommer och kopplar loss mig strax innan kl. 22 och talar om att nu ska jag få gå och sova. Hon rekommenderar att jag ber BB-personalen om några tabletter så att jag kan sova ordentligt. Jag vill att hon kontrollerar livmodertappen eftersom jag tycker det borde ha hänt saker men det visar sig att jag har fel. Den är fortfarande ca 3 cm lång och jag är öppen 1 cm. Dock har den börjat mjukna lite.
Tillbaka på BB-avdelningen äter vi kvällsfika och sedan får jag två Panodil, en Bricanyl-tablett samt en tablett Halcion.för att jag ska kunna sova bra i natt. Jag får även en "flaska" med varmvatten att ha på magen, det känns skönt.
Har gråtit mycket idag, allting känns så hopplöst när det inte händer något! Att se "alla" andra köra runt sina nyfödda bebisar i sina vagnar här på avdelningen gör ju inte heller saken bättre. Man har tidigare talat om för oss att de ibland brukar ta en vilodag efter de försökt få igång förlossningen i två dagar. Jag vill INTE åka hem imorgon! Hur man går vidare, eller om vi blir hemskickade, bestäms efter morgondagens första CTG-undersökning.
måndag 29 augusti 2011
Första dygnet på förlossningen/BB
08.00
Imorse infann vi oss på sjukhuset kl. 08.00, jag trodde vi skulle få göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning, men det visade sig att vi fick komma in i ett annat behandlingsrum för att göra en CTG-kurva där man mätte min puls, Pyrets puls, styrkan på sammandragningar samt mitt blodtryck. Jag fick halvsitta upp men efter en stund kände jag att jag inte fick tillräckligt med luft, fick svårt att andas vilket också syntes på både min och Pyrets puls. Jag ringde då på klockan och en ur personalen kom och sa att det gick bra att jag ligger på sidan istället. Så fort jag gjorde det kändes det mycket bättre och både min och Pyrets puls sjönk betydligt.
Efter att ha legat ca 30-45 min med dessa två band (ett för Pyrets puls och ett för kontroll av sammandragningarna) kom samma läkare som vi träffade i torsdags och kände på livmodertappen. Hon tyckte det hade hänt saker sedan dess men att den fortfarande är väldigt omogen. Vi frågade om hon tycker det är värt att prova igångsättning, och det tyckte hon, så därför bestämde vi oss för att prova det. Vi frågade även hur länge vi kan få vänta på att Pyret kommer ut, om jag svarar bra på medicineringen, och hon sa då att om ca 1,5 dygn borde vi kunna förvänta oss att vi har blivit föräldrar.
09.30
Vi får ett rum på förlossningen och jag får 1/4 piller Cytotec. En ny CTG-kurva tas och jag får ligga ca 45 min med apparaturen på magen. Denna gång låg jag på sidan hela tiden vilket kändes bra. Dock gav kurvan för sammandragningar inte mycket utslag alls. Efter undersökningen får vi ett eget rum på BB-avdelningen.
Lunch - makaroner, falukorv och sparris.
12.30
Ytterligare en CTG-kurva tas och fortfarande visar den inte mycket värkarbete/sammandragningar alls. :-( Efter undersökningen går vi en promenad runt sjukhusområdet i det fina höstvädret. Väl tillbaka på vårt rum på BB vilar/sover vi en stund.
15.30
Dags för ytterligare en CTG-kurva som nu visar sammandragningar ungefär var sjunde minut, dock inte så starka (omkring 40 på skalan som går upp till 100). Tyvärr vet jag inte riktigt exakt vad den där skalan mäter för något.
16.30
Ny kontroll av livmodertappen. Ingen större skillnad mot för hur den var imorse. Jag frågade barnmorskan om Pyret har fixerat sig nu och hon svarade att "om det är något så är det ruckbart". Vad bra, då har han åtminstone börjat sjunka ner en aning! Barnmorskan talar med en läkare som bestämmer att jag ska få ytterligare 1/4 piller Cytotec. Efter detta följer ytterligare 45 min när jag är inkopplad till CTG-apparaturen. Nu visar sammandragningarna en styrka på ca 70-75 när de väl kommer.
Middag - köttfärslimpa, potatis och majs.
19.20
Ny CTG-kontroll. Nu kommer sammandragningarna tätare och "värkarna" håller i sig längre än tidigare. Personligt rekord blev 94 på skalan. Dock säger inte denna skala så mycket om själva värkarbetet tydligen, frågade barnmorskan, utan det är när de undersöker livmodertappen som de får veta hur det står till med kroppen, om den är redo för förlossning eller inte.
22.20
Kvällens sista CTG-kurva tas. Barnmorskan har lite problem med att hitta precis rätt ställe för att sätta den apparatur som kontrollerar sammandragningarna. Hon kommer in efter en stund och flyttar "pucken". Då visar kurvan att jag har sammandragningar, dock inte så starka men det beror ju som sagt var pucken sitter (undertill finns en knapp som trycks in när magen blir hård och man får en sammandragning). Denna kurva visar nu att jag på en tio minuters-period får ungefär sex sammandragningar. Dessa håller i sig ett tag, precis som tidigare. När barnmorskan kommer tillbaka till oss är hon nyfiken på att få känna om något hänt med livmodertappen, eftersom jag får sammandragningar ganska ofta ändå, men tyvärr visar det att det fortfarande inte hänt så mycket på den fronten. Tappen är fortfarande ganska omogen och sitter långt bak. Vi får beskedet att vi kan gå tillbaka till BB för att sova och att vi ska fortsätta kampen imorgon.
Imorse infann vi oss på sjukhuset kl. 08.00, jag trodde vi skulle få göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning, men det visade sig att vi fick komma in i ett annat behandlingsrum för att göra en CTG-kurva där man mätte min puls, Pyrets puls, styrkan på sammandragningar samt mitt blodtryck. Jag fick halvsitta upp men efter en stund kände jag att jag inte fick tillräckligt med luft, fick svårt att andas vilket också syntes på både min och Pyrets puls. Jag ringde då på klockan och en ur personalen kom och sa att det gick bra att jag ligger på sidan istället. Så fort jag gjorde det kändes det mycket bättre och både min och Pyrets puls sjönk betydligt.
Efter att ha legat ca 30-45 min med dessa två band (ett för Pyrets puls och ett för kontroll av sammandragningarna) kom samma läkare som vi träffade i torsdags och kände på livmodertappen. Hon tyckte det hade hänt saker sedan dess men att den fortfarande är väldigt omogen. Vi frågade om hon tycker det är värt att prova igångsättning, och det tyckte hon, så därför bestämde vi oss för att prova det. Vi frågade även hur länge vi kan få vänta på att Pyret kommer ut, om jag svarar bra på medicineringen, och hon sa då att om ca 1,5 dygn borde vi kunna förvänta oss att vi har blivit föräldrar.
09.30
Vi får ett rum på förlossningen och jag får 1/4 piller Cytotec. En ny CTG-kurva tas och jag får ligga ca 45 min med apparaturen på magen. Denna gång låg jag på sidan hela tiden vilket kändes bra. Dock gav kurvan för sammandragningar inte mycket utslag alls. Efter undersökningen får vi ett eget rum på BB-avdelningen.
Lunch - makaroner, falukorv och sparris.
12.30
Ytterligare en CTG-kurva tas och fortfarande visar den inte mycket värkarbete/sammandragningar alls. :-( Efter undersökningen går vi en promenad runt sjukhusområdet i det fina höstvädret. Väl tillbaka på vårt rum på BB vilar/sover vi en stund.
15.30
Dags för ytterligare en CTG-kurva som nu visar sammandragningar ungefär var sjunde minut, dock inte så starka (omkring 40 på skalan som går upp till 100). Tyvärr vet jag inte riktigt exakt vad den där skalan mäter för något.
16.30
Ny kontroll av livmodertappen. Ingen större skillnad mot för hur den var imorse. Jag frågade barnmorskan om Pyret har fixerat sig nu och hon svarade att "om det är något så är det ruckbart". Vad bra, då har han åtminstone börjat sjunka ner en aning! Barnmorskan talar med en läkare som bestämmer att jag ska få ytterligare 1/4 piller Cytotec. Efter detta följer ytterligare 45 min när jag är inkopplad till CTG-apparaturen. Nu visar sammandragningarna en styrka på ca 70-75 när de väl kommer.
Middag - köttfärslimpa, potatis och majs.
19.20
Ny CTG-kontroll. Nu kommer sammandragningarna tätare och "värkarna" håller i sig längre än tidigare. Personligt rekord blev 94 på skalan. Dock säger inte denna skala så mycket om själva värkarbetet tydligen, frågade barnmorskan, utan det är när de undersöker livmodertappen som de får veta hur det står till med kroppen, om den är redo för förlossning eller inte.
22.20
Kvällens sista CTG-kurva tas. Barnmorskan har lite problem med att hitta precis rätt ställe för att sätta den apparatur som kontrollerar sammandragningarna. Hon kommer in efter en stund och flyttar "pucken". Då visar kurvan att jag har sammandragningar, dock inte så starka men det beror ju som sagt var pucken sitter (undertill finns en knapp som trycks in när magen blir hård och man får en sammandragning). Denna kurva visar nu att jag på en tio minuters-period får ungefär sex sammandragningar. Dessa håller i sig ett tag, precis som tidigare. När barnmorskan kommer tillbaka till oss är hon nyfiken på att få känna om något hänt med livmodertappen, eftersom jag får sammandragningar ganska ofta ändå, men tyvärr visar det att det fortfarande inte hänt så mycket på den fronten. Tappen är fortfarande ganska omogen och sitter långt bak. Vi får beskedet att vi kan gå tillbaka till BB för att sova och att vi ska fortsätta kampen imorgon.
söndag 28 augusti 2011
Sista sovmorgonen?
I morse steg vi inte upp förrän ungefär kl. 09.00. Både jag och sambon undrar om detta var vår sista sovmorgon för en lång tid framöver? Inte oss emot för nu längtar vi så otroligt mycket efter vårt lilla Pyre!! Imorgon kan det vara dagen med stort D. Känns både skrämmande och härligt på samma gång.
lördag 27 augusti 2011
Läget just nu
Idag har jag känt ett konstigt tryck mer i mitten av magen, ingen aning om vad det kan bero på. Har även haft en känsla mest hela dagen av att det är tungt att andas, får liksom inte tillräckligt med luft känns det som. De senaste dagarna har jag gått mycket bl.a. för att förhoppningsvis sätta igång det hela, men inte har jag då märkt något. Det enda som händer är att magen blir stenhård när jag går, jag känner ett tryck neråt bäckenet samt att Pyret brukar sparka mig på höger sida nära revbenen (som vanligt).
Efter att läkaren kände på livmodertappen i torsdags hade jag ont länge efteråt, kändes som mensvärk. Hon berättade att hennes undersökning skulle kunna vara ett sätt att sätta igång förlossningen men som sagt har jag inte märkt något ännu förutom att jag fått lite flytningar som jag inte haft tidigare, dessa kommer främst när jag gått på promenad.
Det vore så skönt om de sätter igång allt på måndag så vi slipper gå och vänta längre. Idag har varit en ganska jobbig dag och jag känner mig faktiskt lite less på min stora mage just nu, hur dumt det än kan låta. Dock tror jag inte att vi kommer att få stanna på sjukhuset efter undersökningen på måndag morgon, jag skulle tippa att vi blir hemskickade och att vi får komma tillbaka några dagar senare för att göra om samma procedur med undersökningar igen. Både jag och sambon tror att vi är föräldrar nästa helg. Vi får väl se.
Efter att läkaren kände på livmodertappen i torsdags hade jag ont länge efteråt, kändes som mensvärk. Hon berättade att hennes undersökning skulle kunna vara ett sätt att sätta igång förlossningen men som sagt har jag inte märkt något ännu förutom att jag fått lite flytningar som jag inte haft tidigare, dessa kommer främst när jag gått på promenad.
Det vore så skönt om de sätter igång allt på måndag så vi slipper gå och vänta längre. Idag har varit en ganska jobbig dag och jag känner mig faktiskt lite less på min stora mage just nu, hur dumt det än kan låta. Dock tror jag inte att vi kommer att få stanna på sjukhuset efter undersökningen på måndag morgon, jag skulle tippa att vi blir hemskickade och att vi får komma tillbaka några dagar senare för att göra om samma procedur med undersökningar igen. Både jag och sambon tror att vi är föräldrar nästa helg. Vi får väl se.
torsdag 25 augusti 2011
Tillväxtultraljud nr 3
Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning. Igår pratade jag och barnmorskan lite om att jag tycker att vi gjort så många ultraljud och att förra gången vi gjorde tillväxtultraljudet så kunde läkaren inte riktigt svara på varför de gjorde så många kontroller. Barnmorskan frågade mig då vilken läkare vi skulle ha idag och hon kände igen namnet, hon talade väl om denna läkare och sa att hon är väldigt duktig och att vi förmodligen skulle kunna få svar på alla våra frågor idag. Barnmorskan hade rätt! Dagens läkare blev vi jättenöjda med.
Hon började med att kontrollera hur Pyret låg och hon visade os olika kroppsdelar samt att vi fick en närstudie av magen. Hon tog flera mått just på magen eftersom det tydligen är det måttet som säger mest om vikten dvs. hur rund och go Pyret är (som jag tolkade det hela). När programmet hon matade in siffrorna i sedan gjort sin uträkning fick hon fram att han väger 4500 g. Dock hade hon tagit till måtten lite just för att inte underskatta vikten.
Vi pratade en stund och hon frågade om hon fick känna på livmodertappen och jag sa att det gick bra. Föga anade jag då hur fruktansvärt ont det skulle göra. Hon tröck med ena armen i ovankanten av magen för att Pyret skulle åka ner en bit (antar jag) och sedan kände hon efter. Jag fick koncentrera mig så mycket på att genomlida smärtan så jag minns inte exakt vad hon berättade medan hon kände efter. Det jag minns är att hon berättade att hon fick in ett finger och att tappen lutade bakåt. Detta skulle tydligen indikera att det inte är dags ännu, och det är det ju egentligen inte heller om man ska vara riktigt petig. Vi har ju till på måndag på oss. :-)
Efter undersökningen berättade läkaren mycket sakligt vad hon tror kommer att ske och vi fick ställa frågor som hon kunde ge oss bra svar på. Planen ser nu ut så här. Hon bokade in oss för en ny kontroll kl. 08.00 på måndag, hon tycker inte att jag bör gå flera veckor över tiden, så därför kommer hon att göra om samma procedur som hon gjorde idag då vi träffas. Märker hon att det hänt saker med livmodertappen som kan indikera att kroppen ställt in sig lite mer på barnafödande än idag kommer vi att få stanna på förlossningen/BB och så kommer de att försöka sätta igång det hela. Visar det sig dock att livmodertappen är ungefär som idag tyckte hon inte att det är någon idé att prova igångsättning, då får vi vänta några dagar till och sedan försöka igen, om allt inte satt igång av sig självt vill säga.
När hon frågade hur vi ställer oss till detta så blev min spontana reaktion att det känns bra. Det känns bra att få veta när allt ska starta, så slipper jag gå och fundera och känna efter varje dag. Dock känns det alldeles ofattbart att allt kanske startar redan på måndag och att Pyret kanske tittar ut i början av nästa vecka. Shit! Jag känner mig inte als redo för detta. Det är blandade känslor och tankar som far runt i huvudet, men för det mesta försöker jag tänka positivt. Jag vill helst inte föda ett barn som väger över 5 kg, även om jag hört barnmorskor och läkare som sagt att det även kan vara jobbigt att föda barn som väger "lite", men samtidigt tänker jag på vad som kan hända om man försöker tvinga kroppen till något som den inte är beredd på? Jag menar, är kroppen inte redo för barnafödande så är den ju inte det.
Själv tror jag dock att vi kommer att få åka hem på måndag, jag tror inte att det kommer att ha hänt så mycket tills dess. Sedan kanske vi får komma tillbaka i mitten av nästa vecka på en ny kontroll, men det är ju bara mina egna spekulationer. Det kommer nog vara en hel del tankar som far runt i huvudet på både mig och sambon de kommande dagarna. Nu måste vi verkligen packa färdigt BB-väskan, montera babyskyddet i bilen samt att jag måste skriva mitt förlossningsbrev.
Jag har svårt att förstå att vi nu kan vara väldigt nära Pyrets födelsedag.
Hon började med att kontrollera hur Pyret låg och hon visade os olika kroppsdelar samt att vi fick en närstudie av magen. Hon tog flera mått just på magen eftersom det tydligen är det måttet som säger mest om vikten dvs. hur rund och go Pyret är (som jag tolkade det hela). När programmet hon matade in siffrorna i sedan gjort sin uträkning fick hon fram att han väger 4500 g. Dock hade hon tagit till måtten lite just för att inte underskatta vikten.
Vi pratade en stund och hon frågade om hon fick känna på livmodertappen och jag sa att det gick bra. Föga anade jag då hur fruktansvärt ont det skulle göra. Hon tröck med ena armen i ovankanten av magen för att Pyret skulle åka ner en bit (antar jag) och sedan kände hon efter. Jag fick koncentrera mig så mycket på att genomlida smärtan så jag minns inte exakt vad hon berättade medan hon kände efter. Det jag minns är att hon berättade att hon fick in ett finger och att tappen lutade bakåt. Detta skulle tydligen indikera att det inte är dags ännu, och det är det ju egentligen inte heller om man ska vara riktigt petig. Vi har ju till på måndag på oss. :-)
Efter undersökningen berättade läkaren mycket sakligt vad hon tror kommer att ske och vi fick ställa frågor som hon kunde ge oss bra svar på. Planen ser nu ut så här. Hon bokade in oss för en ny kontroll kl. 08.00 på måndag, hon tycker inte att jag bör gå flera veckor över tiden, så därför kommer hon att göra om samma procedur som hon gjorde idag då vi träffas. Märker hon att det hänt saker med livmodertappen som kan indikera att kroppen ställt in sig lite mer på barnafödande än idag kommer vi att få stanna på förlossningen/BB och så kommer de att försöka sätta igång det hela. Visar det sig dock att livmodertappen är ungefär som idag tyckte hon inte att det är någon idé att prova igångsättning, då får vi vänta några dagar till och sedan försöka igen, om allt inte satt igång av sig självt vill säga.
När hon frågade hur vi ställer oss till detta så blev min spontana reaktion att det känns bra. Det känns bra att få veta när allt ska starta, så slipper jag gå och fundera och känna efter varje dag. Dock känns det alldeles ofattbart att allt kanske startar redan på måndag och att Pyret kanske tittar ut i början av nästa vecka. Shit! Jag känner mig inte als redo för detta. Det är blandade känslor och tankar som far runt i huvudet, men för det mesta försöker jag tänka positivt. Jag vill helst inte föda ett barn som väger över 5 kg, även om jag hört barnmorskor och läkare som sagt att det även kan vara jobbigt att föda barn som väger "lite", men samtidigt tänker jag på vad som kan hända om man försöker tvinga kroppen till något som den inte är beredd på? Jag menar, är kroppen inte redo för barnafödande så är den ju inte det.
Själv tror jag dock att vi kommer att få åka hem på måndag, jag tror inte att det kommer att ha hänt så mycket tills dess. Sedan kanske vi får komma tillbaka i mitten av nästa vecka på en ny kontroll, men det är ju bara mina egna spekulationer. Det kommer nog vara en hel del tankar som far runt i huvudet på både mig och sambon de kommande dagarna. Nu måste vi verkligen packa färdigt BB-väskan, montera babyskyddet i bilen samt att jag måste skriva mitt förlossningsbrev.
Jag har svårt att förstå att vi nu kan vara väldigt nära Pyrets födelsedag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)