Läkarbesök

Redan när barnmorskan föreslog att jag skulle besöka en av läkarna på vårdcentralen idag anade jag att det inte skulle leda någon vart, men tänkte ändå att det kan vara värt att kolla upp händerna en gång till.

Sagt och gjort åkte jag tillbaka till vårcentralen på eftermiddagen för ett läkarbesök. När jag kom in till henne berättade jag att jag varit där tidigare och diskuterat mina problem med händerna (karpaltunnelsyndrom). Jag talade om att det blivit sämre och hur det brukar kännas. Hon strök lätt med sina fingrar på både ovan- och undersidan av mina händer och frågade om jag kände att hon tog i mig. Det gjorde jag men jag har mindre känsel på undersidan/insidan av händerna än ovanpå.

Operation medan man är gravid brukar de inte göra, vilket jag även hört tidigare. Hon menade att problemen kommer att försvinna snabbt efter förlossningen och att jag inte skadar nerverna "för alltid" med att gå och ha det som det känns nu. Det var ju skönt att höra för barnmorskan trodde att det kan vara så att nerverna förstörs om man går med detta för länge och att man inte blir av med problemen sedan efter graviditeten utan att man då blir tvungen att opereras. Nåja, vi får väl se vad som händer när Pyret kommit ut. Jag hoppas verkligen att jag slipper detta efter förlossningen.

Läkaren googlade på "karpaltunnel gravid", det var väl typ den hjälp jag fick för mina pengar som jag betalade för besöket. :-/ Hon funderade på att ge mig vätskedrivande medicin men kom fram till att det inte är bra för gravida att äta det, så det blev inget recept.

Besöket kändes verkligen helt meningslöst, jag fick ingen hjälp överhuvudtaget.

Läkarbesök - igen

Idag hade jag tid för ytterligare ett läkarbesök för att kontrollera om det blivit några förändringar när det gäller spåret av äggvita i urinen samt domningarna i händerna.

För att hinna mäta blodtrycket samt lämna de prover som skulle lämnas innan läkartiden åkte jag lite tidigare till vårdcentralen. Där berättade jag vilken läkare jag skulle träffa sam att jag skulle lämna prover innan läkarbesöket. Receptionisten bad mig sitta ner och vänta och där satt jag sedan och väntade, och väntade. När klockan passerade tiden för när besöket skulle starta, och jag fortfarande inte fått lämna några prover gick jag tillbaka till receptionen. Precis i samma veva kommer en ur labbpersonalen ut från labbet och undrar om jag fått lämna mina prover ännu, vilket jag såklart inte hade. Tidigare hade jag hört röster inifrån labbet så jag ville inte gå och knacka på där heller och be dem skynda sig, nu visar det sig att det är två ur personalen som varit där inne och pratat med varandra, kanske om viktiga saker vad vet jag, utan att ta hand om sina patienter istället. Då blev jag riktigt irriterad!

Blodtrycket kontrollerades och allt såg bra ut. Precis när det är avklarat knackar läkaren på och undrar om det är jag som ska komma till henne, hon hade gått runt och letat efter mig. Väl inne på hennes mottagning fick jag dra historien om mina problem med händerna igen och hon tittade på provsvaret från urinprovet och såg att det inte blivit några förändringar sedan i tisdags. Jag berättade att jag köpt handledsskenor och att jag tycker att mina problem har minskat, dock har de inte försvunnit ännu men jag har ju inte haft skenorna så länge.

Jag frågade läkaren om hon tror att mina besvär kommer att försvinna när jag inte är gravid längre, min barnmorska trodde ju inte det, och läkaren svarade att dom förmodligen kommer att göra det. Hon förstod inte alls varför barnmorskan svarat som hon gjorde. Jag hoppas och tror att läkarens svar är det korrekta.

De enda problem jag haft med händerna innan graviditeten är att jag ibland har känt av liknande domningar när jag cyklat, antagligen för att man böjer handlederna (statiskt) då. Dock har besvären försvunnit nästan i samma veva som jag stigit av cykeln.

Läkaren tyckte inte att jag behöver komma tillbaka dit och ta fler prover men hon bad mig tänka på hur jag håller mina handleder samt att jag inte anstränger händerna alltför mycket. Hon pratade om sjukskrivning på halvtid men det tycker jag inte behövs. Jag går ju snart på semester och ska förhoppningsvis inte jobba så många veckor till efter det innan Pyret kommer.

Läkarbesök

I morse hade jag tid för läkarbesök på vårdcentralen. Jag kommer in till honom och det första han frågar är varför jag är där?! Jag berättade då att min barnmorska skickat mig till honom eftersom jag upplever stickningar och domningar i händerna, hon hade en teori om vad det kunde vara och hon ville kontrollera den. Läkaren hummar och funderar fram och tillbaka för sig själv och meddelar efter en stund att han inte kan göra något förrän han tagit blodtryck och jag lämnat urinprov, han kan inte komma åt det system som min barnmorska ser. Blodtrycket är bra och jag får gå iväg till labbet för att lämna urinprov.

Medan jag sitter och väntar kommer en barnmorska som jag inte träffat tidigare och frågar om hon får prata med mig en stund? Det går såklart bra och vi går in i ett litet rum. Nu får jag nästan hjärtklappning av nervositet, vad tusan är det nu för fel?! Hon hade tänkt ringa mig och tala om att blodproverna jag tog senast jag var där var ofullständiga så de vill att jag lämnar nya. Puh, var det inget värre! Såklart att det gick bra att göra det.

Efter att ha lämnat olika prover är jag efter en stund tillbaka hos läkaren och han konstaterar att det finns lite äggvita i urinen och blir en aning orolig för att det ska komma att bli problem med graviditeten, det är inte det just nu sa han men han vill ändå hålla koll på hur den utvecklar sig. Ungefär här dör jag en aning - det hade aldrig slagit mig tidigare att det kunde vara något fel på graviditeten, jag har ju "bara" ont i händerna. Jag berättar då vad barnmorskan trodde, att jag lider av karpaltunnelsyndrom. Han svarar att "jo, så skulle det ju kunna vara", han tänkte i andra banor - att det skulle vara problem med graviditeten. Han hade inte förstått att domningarna inte försvinner, utan de finns kvar både dag och natt men i olika omfattning. Han försöker få tag i en arbetsterapeut för att diskutera min situation men får inget svar när han ringer. Jag får sitta ner och vänta utanför medan han provar att ringa fler gånger.

Medan jag sitter och väntar kommer barnmorskan jag nyss träffat och pratar lite med mig. Jag berättar för henne att läkaren är lite orolig för att allt kanske inte står rätt till med min graviditet. Hon ber mig då följa med henne till sitt rum där hon tar upp provsvaren och kikar på dem. Hon säger då att det fanns lite SPÅR av äggvita i urinen men att det är ingenting som hon skulle bli orolig för. Hon tycker jag kan vara lugn och att det förmodligen är just min svullnad i händerna som är orsaken till mitt problem. En sten släpper från bröstet och jag går med lätta steg därifrån tillbaka till väntrummet.

Efter en stund kallar läkaren tillbaka mig in till sig och meddelar att han inte lyckats få tag i personen han söker men att han lämnat ett meddelande på hans telefon att han ska ringa mig under dagen. Han bokar in en tid på torsdag för att ta nytt blodtryck och så ska jag få lämna ett nytt urinprov. Dock får jag träffa en annan läkare då vilket jag inte alls har något emot. Jag fick inte alls något förtroende för läkaren jag träffade idag.

Uppdatering:
Arbetsterapeuten ringde mig och gav mig goda råd angående hur jag ska göra och inte göra för att undvika att domningarna i händerna blir ännu värre. Han tycker att jag ska skaffa handledsskenor (Ortoser) att sova med. Dessa ska göra så att jag inte böjer handlederna i sömnen.

Läkarbesök

Idag var vi alltså på sjukhuset och träffade en väldigt trevlig och bra läkare. Han började med att läsa i sina papper och där stod det ju att vi har gjort IVF. Vi fick bekräfta datum för både äggplock och återföring och därefter räknade han, med hjälp av sin papperssnurra, ut vilken vecka jag är i. Han kom, precis som jag fått info om från lite olika håll, fram till att jag är i vecka 12+1 idag. Han tyckte vi skulle börja med att göra ett ultraljud för att se hur det står till med bebisen.

Jag var helt beredd på att få göra ett vaginalt ultraljud men han bad mig lägga mig på britsen och jag behövde inte ta av mig skorna! Tur att han sa det annars hade jag väl börjat gå mot ett skynke för att där bakom ta av mig kläderna. Han satte gelé på magen och sedan började han leta reda på livmodern med hjälp av UL-instrumentet. I det här undersökningsrummet fanns det en TV i taket så jag och sambon kunde lätt se vad han såg på sin skärm utan att behöva vrida oss. Efter en liten stund såg vi ett, i mitt tycke, jättestort Pyre! :-) Det var enormt stor skillnad mot för vid förra ultraljudet. Direkt man såg bilden av bebisen kom mina tårar igen och sambons hand tog hårt om min arm. Sambon blev också rörd.

Läkaren gick igenom kroppsdelarna och vi såg allting hur tydligt som helst. Vi såg även det lilla hjärtat som blinkade lika fort som förra gången! Läkaren flyttade runt UL-instrumentet och zoomade in och ut för att vi skulle få se allt så tydligt som möjligt. Vi kunde även konstatera att Pyret har fem fingrar på sin högra hand :-) den vänstra var lite dold så där kunde vi inte se fingrarna. Fötterna hade h*n borrat in mot livmoderväggen så dom kunde vi tyvärr inte se. Det var en sådan oerhört stark upplevelse! Nu är det ju faktiskt ett riktigt barn i min mage, som har huvud, armar, fingrar, mage och ben och inte bara en liten "boll" som vi fick se på förra UL. Även navelsträngen syntes denna gång.

Läkaren mätte Pyrets längd från huvud till stjärt och han fick det till 65 mm. Detta innebär tydligen vecka 12+6 så h*n är lite större än vad h*n borde vara. Men han sa att det är svårt att mäta eftersom man inte vet hur mycket bebisen sträcker på sig.

Efter undersökningen pratade vi med läkaren om varför vi egentligen var där - fostervattensprov. Vi fick information om hur provet går till, vilka typer av kromosomfel man kan upptäcka, risker med ingreppet, hur många procent av barn som föds med något allvarligt fel samt hur många av dessa som har ett kromosomfel osv. Vi fick mycket och jättebra information så vi är väldigt nöjda med besöket. Innan vi gick därifrån frågade läkaren om vi skulle boka in en tid för fostervattensprov redan nu eller om vi vill fundera en stund och sedan ringa och boka en tid. Både jag och sambon tyckte det var lika bra att boka in en tid, vi kan ju alltid ringa och avboka om vi ändrar oss. Så nu har vi alltså fått en tid för att göra fostervattensprov.

Efter besöket var jag ledsen och funderade mycket på vad som sagts resten av dagen. Hur vet man att man gör rätt?! Hur vet man om man vill avbryta graviditeten om det visar sig att provet ger utslag på kromosomavvikelse? Hur kan man leva med sitt beslut om det visar sig att jag får ett missfall (risken är ca 1%) av att göra provet och det sedan visar sig att barnet var friskt?! Usch, detta är inget lätt beslut att ta.

Ikväll har jag dock kommit så pass långt i mina tankar så att jag tror att jag ändå vill göra provet. Men det är ju som det känns just nu. Risken för att få ett barn med kromosomavvikelse ökar en aning när kvinnan blir 35 år och eftersom jag väldigt snart är där så känner jag att det vore bra att kolla upp detta.

Tid för läkarbesök

På onsdag har vi fått tid på sjukhuset för att träffa läkaren som vi bl.a. ska diskutera eventuellt fostervattensprov med. Ska bli spännande att höra hans resonemang kring det hela. Jag och sambon har inte pratat så jättemycket mer om det sedan vi besökte barnmorskan men tids nog måste vi ju ta ett beslut om hur vi ska göra.

Det jag tycker känns allra värst och jobbigast med att göra ett fostervattensprov är att jag inte vet hur jag reagerar om det skulle visa sig att det finns risk för att barnet har någon form av kromosomfel. Jag blir ledsen bara jag tänker på att vi då måste besluta oss för om vi ska föda barnet eller om vi ska avbryta graviditeten. Usch, vill inte tänka på det!! :-(