Ofrivilligt Barnlösas Dag

Idag firar vi De Ofrivilligt Barnlösas dag!

Wilda Mathilda har på instiftat denna dag vilket jag tycker är ett oerhört bra initiativ! Denna dag ska firas sista lördagen i maj varje år, alltså dagen före Mors Dag, precis som i Finland.

Själva kastades jag och sambon in i barnlöshetscirkusen för några år sedan. Jag hade länge velat att vi skulle försöka skaffa barn men utan en färdig utbildning och jobb kändes det inte riktigt rätt. När jag sedan var klar med min utbildning fanns det inte många IT-jobb att söka så jag hoppade runt och provade på lite allt möjligt. Hösten 2007 hade jag dock turen att få en sex månaders provanställning på ett IT-konsult företag som sedan övergick till en fast tjänst. Under sommaren 2008 började tankarna på barn att bli mer realistiska för oss båda så vi bestämde att NU ska vi minsann börja bebisverkstaden.

Månaderna gick och inget hände, tant röd dök upp på ungefär samma cykeldag igen och igen. Det var nog mest jag som började bli frustrerad, jag hade ju trott att det skulle gå på bara några försök! Därför började jag surfa runt på nätet för att få tips på vad vi skulle kunna göra för att öka våra chanser. Testade ägglossningsstickor (som gav utslag varje månad), folsyra, bidrottninggelé och jag vet inte allt, "tvingade" även sambon att äta tabletter med zink och folsyra.

Läste någonstans att de flesta par blivit gravida efter sju månader och när vi själva hade försökt i så många månader och det fortfarande inte hänt något bröt jag mer eller mindre ihop. Blev ju såklart ledsen varje månad mensen kom men just den sjunde månaden blev jag helt förstörd. Det var då sambon började tala om att IVF kanske skulle kunna tänkas vara något för oss. Jag hade läst ett par IVF-bloggar ett tag och tyckt hemskt synd om dem efter att ha läst om alla turer de gått igenom men jag hade nog egentligen aldrig haft en tanke på att det skulle kunna hända mig/oss att vi skulle hamna där själva. "Det händer inte mig" typ. Men det hände oss i allra högsta grad och sommaren 2009 skickade vi in pappren till sjukhuset för att få påbörja en barnlöshetsutredning. Den drog ut på tiden men vi fick reda på att sambon har lite för få och för slöa simmare. Det var ju inte alls vad vi ville, att det skulle vara något fel på någon av oss, men samtidigt kändes det oerhört skönt att ha fått en diagnos och förhoppningsvis en förklaring till varför vi inte lyckats på egen hand. Tiden gick och i juli 2010 var det äntligen dags för vår första IVF-behandling. Tyvärr gick det inget vidare för oss den gången, blodet kom på ruvardag 13.

Eftersom man bara får ett gratisförsök i vårt landsting funderade vi på hur vi skulle gå vidare, att vi skulle fortsätta kämpa var helt klart för oss båda. Vi bestämde oss för att köpa ett 3-pack med behandlingar på samma klinik som vi gått hos tidigare. Ingen av oss trodde dock att det skulle räcka med tre behandlingar till men såklart hoppades vi ju innerligt på att någon av dem skulle ge oss vårt efterlängtade barn. I november 2010 påbörjade vi vår andra behandling (första i 3-packet) och det visade sig, till bådas förvåning, att vi fick ett plus på stickan när jag tjuvtestade på julafton 2010. Lyckan var total!! Just nu väntar vi alltså vår efterlängtade prins som beräknas att födas 29/8 2011.

Till alla IVF-systrar där ute vill jag bara säga - ge inte upp! Tids nog kommer Er dag att komma när ni äntligen får se det där pluset. Stort Lycka till önskar jag Er alla!