Testat

Hade egentligen testdag igår men jag glömde helt bort att göra det, så det fick bli idag istället. Jag visste ju redan vad resultatet skulle bli - och såklart hade jag rätt. Det blev ännu ett minustecken på stickan.

Usch vad less jag är på det här! Varför kan vissa par bli gravida i princip bara av att titta på varandra och vissa måste kämpa i flera år, och ändå kanske det inte fungerar. Världen är allt bra orättvis. Ja, idag ser jag det mesta i svart.

Inga fler embryon kvar i frysen så nu får vi börja om från ruta ett igen. Fan! Jag och sambon har väl egentligen inte pratat ut angående om/hur vi ska fortsätta att kämpa för att försöka ge Pyret ett syskon. Vi måste ta och göra det för tiden rinner iväg och vi blir ju inte yngre...

Ruvardag 12

Imorse vaknade jag strax innan väckarklockan i telefonen skulle ringa. Jag vaknade av den där känslan man får när man känner att blodet börjar rinna. Helt paralyserad låg jag kvar i sängen en stund, ville inte stiga upp för att gå på toaletten och kontrollera pappret. Ville inte få svart på vitt att detta försök också skitit sig. Det enda jag tänkte på var NEJ, NEJ, NEJ!

Dock kunde jag ju inte ligga kvar i sängen hur länge som helst utan blev ju till slut tvungen att stiga upp. Såklart besannades mina farhågor så fort jag torkade mig – det kom blod på toalettpappret. Just där och då bröt jag ihop totalt. Jag hade verkligen hoppats på att något av våra frysförsök skulle lyckas men nu blev det ju inte så.

Sambon hörde min gråt och kom och frågade om det är kört nu, och såklart blev jag ju tvungen att svara ”ja” på den frågan.

Resten av dagen gick i ett töcken. Det var svårt att koncentrera sig på jobbet och tårarna trillade när jag mailade kliniken och berättade vad som hänt. Jag kommer ändå att göra ett test på testdagen den 25/12 men jag vet ju redan nu vad resultatet kommer att bli.

Ruvardag 11

Ikväll fick jag sådan grym mensvärk när jag precis lagt mig för att sova. Det kändes precis som att blodet kom och jag blev alldeles kallsvettig och kunde knappt andas. Stapplade iväg till toaletten men det var inget blod på pappret. Ännu i alla fall. Försökte somna om men det var väldigt svårt.

Ruvardag 10

På denna dag sket dig sig vid förra FET. Då började allt med grym mensvärk kvällen innan så jag vet ju vad jag har att vänta mig idag, eller kanske imorgon. Vi får väl se när tanten dyrker upp. Just nu känns allt piss och jag går bara och väntar på att få se blod. Toalettbesöken har nu börjat bli en enorm pina.

Jag känner av molande värk i nedre delen av magen mest hela tiden just nu. Oftast i mitten men även på höger sida. Oftast får jag mensvärk på just höger sida så symptomen på att tant röd är på väg verkar ju stämma bra än så länge. 

Ruvardag 9

Har haft känningar i nedre delen av magen under morgonen, både i mitten samt på höger sida. Under dagen var det relativt lugnt för att på kvällen övergå till mensvärken from hell. Jag hade jätteont i nedre delen av magen, mest i mitten men även på höger sida. Nu kan det ju bara vara frågaon om timmar tills den där j*vla tant röd visar sig.

Ruvardag 8

”Mensvärken” kring höger äggstock har även funnits där idag. Har även haft lite känningar vid vänster äggstock också. Dock tycker jag att det är främst på morgonen och på kvällen som jag känner av värken i magen. Under dagen har det varit relativt lugnt.

Jag brukar få en ilning/kramp i nedre delen av magen någon dag innan mensen kommer. Idag kände jag denna ilning så jag vet ju vad jag har att vänta mig om några dagar. L FAN!

Försöker att inte tänka så mycket på att jag är ruvare just nu men såklart går det inget vidare. Det är jättesvårt att leva sitt normala liv när man är i denna situation. Som tur är lyckas jag koppla bort allt vad IVF och FET innebär vissa stunder och det känns skönt att jag kan göra det, även om dessa stunder som sagt inte är så jättelånga varje dag.

Ruvardag 7

Lucia idag. Det har vi dock inte firat på något speciellt sätt här hemma. Inte heller idag har jag känt av så mycket i magen. Under kvällen har dock mensvärken kring höger äggstock kommit igång. Jag brukar få ont just där någon dag innan mensen kommer. Därför börjar jag bli livrädd för att detta

försök också skitit sig! :-(

Inbillar mig att jag börjat få en aning ömma bröst idag.

Ruvardag 6

Idag har jag inte heller känt av speciellt mycket i magen, det känns fortfarande mest när jag tänker på att känna efter. Under kvällen har det dock gjort ont i magen men det kan nog bero på all julmat jag åt på vår julfest med jobbet.

Det blev en hel del dans på festen och tanken slog mig vid flera tillfällen att jag borde ta det lugnt. Läkarn på kliniken nämnde att man bör ta det lugnt, inte anstränga sig så mycket fysiskt under ruvartiden. Promenader är dock OK.

Jag har fått höra att ägget ska fästa under den första ruvarveckan. Det borde innebära att vårt öde redan är bestämt. Nu återstår det bara några dagar tills vi får reda på svaret. Ju närmare onsdag nästa vecka vi kommer desto jobbigare kommer dagarna bli. Det är nämligen då tant röd borde visa sig eftersom min cykel brukar vara kring 28 dagar.

Ruvardag 5

Inte heller idag har jag haft tid att tänka så mycket på vad som just nu befinner sig inuti min livmoder. När jag tänker efter så har jag kännt pyttelite i magen under dagen, på olika sidor till och från. Men det är ingen värk som sitter i hela tiden tror jag, utan den kommer så snart jag tänkter på det och när jag känner efter. Snacka om att det är psykisk när man tror sig kunna framkalla magsmärtor bara genom att tänka på att man är ruvare.

Ruvardag 4

Idag har jag haft så fullt upp med annat att jag knappt hunnit analysera hur det käns i magen. Där av har jag knappt haft några känningar alls idag. Imorse gjorde det dock ont när jag vaknade och sedan har det ilat till en aning på vänster sida vid något tillfälle under dagen. När jag däckade i soffan nu ikväll för att titta på TV så kom känningarna på höger sida tillbaka, men inte så farligt.

Ruvardag 3

Tycker att jag har känningar i magen mest hela tiden, men det är väl för att jag går och känner efter så oerhört mycket. Sammanfattninsvis kan man nog säga att det är samma molande som igår, i nedre delen av magen. Ibland på vänster sida men oftast i mitten eller till höger.

Jag tyckte ändå det kändes bra att alla celler var kvar efter upptinandet, men efter att igår ha gjort misstaget att läsa mitt gamla inlägg om återföringnen vid vårt första FET känns allt inte lika bra längre. Förra gången fick vi också tillbaka ett embryo med fyra celler, och den gången gick det ju inte alls bra. Det embryot hade i och för sig förlorat en cell vid upptinandet, jag vet inte vad det innebär egentligen när det gäller chanserna att bli gravid.

Idag är det exakt på dagen fyra år sedan återföringen av det embryo som skulle visa sig bli vårt älskade Pyre. Såklart har jag tänkt på detta extra mycket idag och en annan tankte, som jag knappt vågar tänka egentligen, har börjat gro. Tänk vad häftigt det vore om detta försök skulle lyckas, då skulle det skilja nästan exakt fyra år mellan Pyret och hans syskon, trots att de blev till på samma dag. Bara att den ena av dem varit nerfryst några år.

Ruvardag 2

Idag känns det bättre i magen, men helt smärtfritt är det inte. Det onda har nu flyttat sig till höger sida och en bit upp, nästan i höjd med höften. Märkligt. Jag försöker tänka positiva tankar kring detta försök men det är jättesvårt!  Under alla försök vi gjort hittills tycker jag att ruvarperioden har varit den allra jobbigaste.

Ruvardag 1

Det går magsjuka på Pyrets förskola och han har klagat över ont i magen samt att han ätit sämre än vanligt vid vissa måltider. Jag har sedan slutet av förra veckan också känt att jag har ont i magen men inte vetat om det är magsjuka på gång eller om det är stress inför stundande frysåterföring. Som tur är har både jag och Pyret klarat oss ifrån att kräkas.  

Idag har jag haft fortsatt ont i magen men nu vet jag ju fortfarande inte om det beror på magsjuka eller något annat. Jag har haft en molande värk i nedre delen av magen men inte vid någon utav äggstockarna utan mer i mitten. Jag har trots magont lyckats fortsätta med julpyntandet här hemma.

Återföring

Idag var det dags för mig att ta bilen och köra den långa vägen fram och tillbaka till kliniken, resten av familjen fick stanna hemma. Det skulle bli alldeles för mycket bilåkande på en och samma dag för en treåring. Under hela bilresan satt jag bara och väntade på att de skulle ringa från labbet och tala om att vårt sista embryo inte hade klarat av upptiningen. Men jag fick aldrig något sådant samtal som tur var.

Väl framme på kliniken fick jag sitta och vänta några minuter i korridoren innan jag blev emottagen av en man som visade sig jobba i labbet. Eftersom det är lördag var det väldigt lugnt där, endast han och läkaren verkarde jobba.

Han visade in mig i ett av rummen och talade om att de har nya regler så jag var tvungen att byta om till vit skjorta, vita knästrumpor samt ta på mig skoskydd på fötterna. När jag var ombytt mötte han upp mig i korridoren och tog mig med in till läkaren. Innan vi gick in i ”operationssalen” blev jag även tvungen att ta på mig en mössa. Skoskydden fick jag däremot ta av mig.

Jag har bara träffat läkaren vid ett tillfälle tidigare och det var när vi höll på med utredningen inför vår första IVF-behandling. Vi pratade lite historik och sedan var det dags för mannen från labbet att berätta för mig hur upptiningen hade gått till. Han talade om att allting hade gått jättebra. Embryot hade fyra celler när det frystes ner och det hade fortfarande fyra celler efter upptiningen. Det går inte att beskriva den lättnad jag kände.

Läkaren gjorde det han skulle och jag kunde följa hans arbete via en ultraljudsapparat. Han talade om att slemhinnan såg bra ut och när han var färdig skrev han ut en bild där man ser en pytteliten vit prick i min livmoder – vätskan runt embryot. Denna bild fick jag ta med mig hem. När allt var klart berättade han vad jag bör tänka på i och med att jag nu faktiskt kan ses som gravid. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna när han gav mig graviditetstestet.

När jag återvände till rummet för att ta på mig mina vanliga kläder kom tårarna. Jag tror det var nervositeten som släppte en aning samt att jag där och då blev varse att detta är vår sista chans om vi inte ska ge oss in i IVF-svängen igen. Vi får ta oss en funderare när vi vet resultatet på detta FET.

Ägglossning

Jippi! Ägglossning idag och INTE på en torsdag. Lycka!

Ett nytt frysförsök

Vi lyckades inte hinna göra något nytt försök innan sommaren eftersom jag fick ägglossning på en torsdag. Torsdagar är den enda dagen i veckan som kan ställa till det eftersom kliniken inte har öppet på söndagar, återföring sker ju tre dagar efter omslag på ägglossningsstickan.

Efter sommaren tog vi det lugnt någon månad och när vi väl bestämde oss för att köra igång med ett nytt frysförsök så fick jag ju såklart ägglossning på en torsdag två månader i rad. Min vanliga otur!

Fick mens idag så nu får vi verkligen hoppas på att omslaget på ägglossningsstickan blir på någon annan veckodag än en torsdag. 

Testdag

Kliniken tidigarelade testdagen med någon dag just för att vi ska få chansen att hinna göra ett nytt försök innan sommaren. Idag blev ny testdag och såklart visade ju testet ett stort fett minustecken. En läkare från kliniken ringde mig på eftermiddagen för att vi skulle planera för framtiden.

Jag vill jättegärna hinna göra ett försök till innan kliniken stänger för sommaren och han såg inga hinder för att vi inte skulle kunna göra nästa FET i nästa cykel, eftersom jag inte tagit några hormoner eller andra mediciner vid det senaste försöket.

Nu håller vi tummarna för att nästa FET ska gå vägen!

Ny testdag

Ringde kliniken idag och fick prata med samma trevliga sköterska som vanligt. Hon tyckte såklart också det är tråkigt att detta försök inte verkar ha lyckats, men upplyste mig om att det finns ändå fortfarande en liten chans att detta kan gå vägen.

Jag fick en tid då läkaren ska ringa upp mig så att vi får planera nästa försök. Hon tidigarelade testdag så nu ska jag testa samma dag som läkaren ringer.

Ruvardag 10

Det är kört!

Jag har haft grym mensvärk ända sedan igårkväll och bara gått och väntat på att blodet ska komma, och idag fick jag se det. FAN! :-(

Var på stan med Pyret och känner hur det börjar rinna. Uppsöker snabbt en toalett, och mycket riktigt - tant röd har kommit på besök. Ville helst bara bryta ihop och börja gråta men det kunde jag ju inte göra när Pyret var med, så det var bara att bita ihop.

Nu vet jag ju att det kan gå bra även om man börjar blöda, men det här känns som början till en vanlig mens så mitt hopp är ute när det gäller detta försök.

Ska ringa kliniken på måndag och be om en läkartid för att planera in ett nytt försök så snart som möjligt. Frågan är ju om vi kommer att hinna innan de tar semesterstängt... Jag hoppas det. Jag hoppas innerligt att det lilla embryo vi har kvar i frysen vill fastna. Skulle det visa sig att det inte heller trivs i min mage får vi se hur vi går vidare, men det är en bra bit kvar tills sådana beslut ska tas.

Ruvardag 9

Nu kan det inte vare en fråga OM mensen kommer utan NÄR! Har haft kraftig mensvärk sedan imorse och det känns verkligen som om tant röd kan komma vilken sekund som helst.

Jag har molande värk kring höger äggstock, precis som jag brukar ha innan mens. Har även börjat använda binda idag, så att jag är beredd, och varje toalettbesök har nu börjat bli jobbiga. Den tvångsmässiga toalettpappersundersökningen är härmed inledd.

Ruvardag 8

Idag har jag inte heller känt av speciellt mycket i magen. Dock har jag börjat få lite flytningar, precis som jag brukar få innan mens. Därför känns det som att jag har blod att vänta inom några dagar. :-(

Symptomen jag hade när vi lyckades förra gången skiljer sig så pass mycket från de jag har denna gång så jag har minimala förhoppningar om att detta ska ha gått vägen. Pessimist - javisst. Men fallet blir lägre då än om jag hoppas för mycket.

Ruvardag 7

Läste att ruvardag 7-10 är de mest kritiska. I alla fall enligt den läkare vi hade vid våra tidigare IVF försök, jag vet inte om det är samma för FET? Läkaren jag träffade denna gång berättade att embryot kommer att fästa under första veckan och om detta försök inte gått vägen kan jag förvänta mig en blödning under andra ruvarveckan.

Min menscykel är oftast 28 dagar och räknar jag 28 dagar från min senaste mens så blir det på lördag 17/5 som jag får se blod. Nu hoppas jag för allt i världen att jag ska slippa det. Helst vill jag inte se blod på väldigt länge!!

Idag har jag knappt känt av något alls i magen, i alla fall inte under dagen, men precis som igårkväll fick jag ont när jag satt i soffan och tittade på TV. Konstigt att det kommer på kvällarna innan jag går och lägger mig. Det onda sträckte sig från mitten av magen och mot höger äggstock.

Ruvardag 6

Idag har jag inte känt av så mycket i magen förrän nu ikväll. När jag satt och tittade på TV fick jag helt plötsligt jätteont i magen, inte vid äggstockarna denna gång utan mer i mitten av magen nedanför naveln. Det onda höll i sig en bra stund men släppte innan jag gick och lade mig.

Jag är väldigt skeptisk till att detta försök har lyckats. Idag jämförde jag symptom med mina tidigare försök och de jag har nu stämmer bättre överens med det jag kände när vi misslyckades. Samtidigt inser jag ju att varje försök är unikt och att man inte kan känna exakt samma sak varelse man lyckas eller misslyckas, men jag är ändå skeptisk.

Ruvardag 5

Idag känner jag knappt något alls i magen. "Mensvärken" jag har haft i flera dagar har bara gjort sig påmind vid ett fåtal tillfällen idag. Nu när jag knappt känner något alls börjar jag ju fundera på vad det kan betyda...

Ruvardag 4

Jag förstår inte vad som händer, tycker att jag känner av "mensvärk" mest hela tiden. Ska det verkligen vara så? Ibland på vänster sida, men oftast på höger. Kände ett hugg/ilning på höger sida i typ äggstockstrakten ikväll. Såklart börjar man ju analysera detta och undrar vad det var jag kände... Usch, jag tycker det är superjobbigt att inte veta! Jag skulle vilja spola fram tiden till testdag så att jag  får ett svar.

Ruvardag 3

Har redan börjat jämföra symptom med mina tidigare försök... Jag vet att det är dumt men jag kan inte låta bli. Molande värken kring äggstockarna finns fortfarande där till och från, dock inte riktigt lika ofta som tidigare tycker jag. Känns som att brösten har börjat ömma lite idag men det är nog mest inbillning, embryot har ju knappast ens hunnit fästa ännu.

Ruvardag 2

De brunaktiga flytningarna har upphört. Har fortfarande ont kring äggstockarna väldigt ofta. Känns fortfarande som mensvärk. Försöker tänka på annat men det är svårt. Det känns som om jag mest hela tiden försöker känna efter hur det känns i magen...

Ruvardag 1

Känner molande värk, typ mensvärk, varierande på vänster respektive höger sida vid äggstockarna. Har haft lite huvudvärk sedan igårkväll men det har nog inte med detta att göra. Har även lite brunaktiga flytningar men det kan man tydligen ha läste jag på en lapp som jag fick med mig hem från kliniken igår.  

Återföring

Idag är det tänkt att vi ska få tillbaka ett av de embryon vi har i frysen. Skulle det vara så att inget av dem klarar upptining kommer kliniken att ringa och meddela detta på förmiddagen. De börjar tydligen upptiningen omkring kl. 8 på morgonen och inom inte alltför lång tid vet de hur det går. Det var en väldigt nervös väntan fram till lunch! Kollade telefonen x antal gånger, men inget missat samtal.

Jag gör denna resa ensam idag. Eftersom att det är ca 27 mil till kliniken (enkel väg) kändes det inte lämpligt att både sambon och Pyret skulle följa med. De har det bättre på jobb respektive förskola.

Jag kom till kliniken i ganska god tid så jag kände ingen stress. Däremot var jag sjukt nervös! Trots att jag inte kan påverka resultatet så kändes det ändå väldigt jobbigt inombords. När betalningen var avklarad blev jag hänvisad till ett rum där jag skulle invänta en sköterska. Väntan blev en pina. Tur att det fanns några tidningar i rummet så att jag kunde tänka på något annat än vad som komma skulle. Sköterskan var dessutom ca 15 min sen.

När hon väl kom och hämtade mig gick vi direkt till rummet där själva återföringen skulle ske. Jag fick göra mig redo samt lämna ifrån mig det samtycke som sambon undertecknat imorse. Det visade sig att sköterskan jobbade i labbet så hon kunde berätta om hur upptiningen gått. Att sitta och vänta på detta besked var en ren och skär pina! Till slut berättade hon att allt gått bra, de har tinat upp ett embryo och det ser bra ut. Det hade fem celler när det frystes in och nu hade det fyra. Att det har tappat en cell gjorde tydligen inte speciellt mycket. Jag frågade om man kan se det som bättre/sämre än genomsnittet men hon svarade inte på det utan sa bara igen ”det ser bra ut”. 

Jag frågade även om man kan se Pyret och detta embryo som tvåäggstvillingar eller om de har några starkare släktingband än ”vanliga” syskon. Både sköterskan och läkaren förstod hur jag tänkte men så är det inte. Man ser detta försök som om det vore en helt ny graviditet. Dock tyckte båda två att det är lite läckert att Pyret och detta embryo är exakt lika gamla, bara att ett av dem har sovit några år.

Läkaren började sedan sina förberedelser och jag fick i uppgift att hålla instrumentet till ultraljudsmaskinen på min mage. Både sköterskan och läkaren pratade till mig men jag kunde inte riktigt koncentrera mig på att svara, jag hade fullt upp med att hålla instrumentet på rätt plats. Jag ville ju optimera chansen att embryot hamnar precis rätt i livmodern.

Fort var det gjort. På ultraljudsbilden kunde jag se en ljus prick i min livmoder – förhoppningsvis Pyrets blivande syskon! Nu håller vi alla tummar för att den lill* ska trivas bra där och vilja stanna kvar i nio månader. Läkaren berättade att jag inte behöver några andra läkemedel än att fortsätta äta Folsyra. Jag trodde jag skulle bli tvungen att ta Progesteron men tydligen behöver man inte det när vi gjort försöket i en vanlig cykel. Inte mig emot att slippa det!

Det känns märkligt, att det finns något inuti mig just nu som jag inte kan känna men som jag hoppas så innerligt kommer att utvecka sig till ett syskon så småningom. Såklart vågar jag inte alls ta ut något i förskott, det är en oerhört lång väg kvar! De negativa tankarna finns där hela tiden – varför skulle det gå bra denna gång också? Såklart att vi inte kommer att lyckas på första FET. 

Nu blir det en lång och jobbig tid fram till slutet av maj när jag har testdag. Embryot fäster efter cirka en vecka och har jag inte fått någon blödning inom ungefär två veckor kan detta ha gått vägen. Jag ser verkligen inte fram emot de framtida toalettbesöken när jag kommer att vända och vrida på toalettpapperet för att se om där finns något rött. Jag tycker att ruvartiden har varit det absolut mest psykiskt påfrestande vid våra tidigare IVF:er.

Syskonförsök

Dags att damma av den här bloggen. :-)

Vi har beslutat att försöka få ett syskon till Pyret. Jag och sambon har diskuterat detta och kommit fram till att det börjar bli dags nu om vi ska hinna få något fler barn. Vi har två embryon i frysen sedan vår förra IVF, när Pyret blev till. 

Redan i Oktober 2013 var det tänkt att vi skulle göra ett FET i normal cykel. På ultraljudet man gör för att se hur stora äggblåsorna är hittade man en cysta i min högra äggstock. Läkaren trodde att det rörde sig om Endrometrios, chokladsysta, men man kunde inte vara helt säker förrän man gjort en titthålsoperation och tagit bort den. 

Såklart blev jag chockad över detta besked. Ordet cysta för mig innebär cancer (vi har haft cancerfall i släkten, dock inga som beror på cystor) men både läkaren som gjorde ultraljudet samt läkaren på kliniken försökte övertyga mig om att jag inte behöver vara orolig, och att den cysta jag har inte är farlig. Jag har inte känt av den och det är tydligen ett gott tecken.

Läkaren på kliniken ville att vi skulle vänta någon månad och se om cystan försvinner, ibland kan de tydligen göra det av sig självt. Därför tog vi det lugnt över jul och nyår, och i slutet av januari 2014 gjordes ett nytt ultraljud för att kontrollera cystans storlek. Det visade sig då att den snarare blivit större så en titthålsoperation planerades in för att ta bort den.

Det var upp till mig att bestämma om jag ville ta bort den eller inte. Läkaren på kliniken kunde bara rekommendera mig att göra detta för att chanserna för en kommande graviditet ska bli så goda som möjligt. Jag bestämde mig för att genomföra operationen och i slutet av februari var det dags.

När jag vaknade upp från narkosen fick jag prata med läkaren som utfört operationen. Han berättade att han inte bara tagit bort cystan, som visade sig vara Endrometrios, utan även att han gjort några andra saker för att, som han sa, ge mig största möjliga chanser vid kommande IVF-försök. Han berättade att han hittat vätska i min vänstra äggledare, så den äggledaren hade han tagit bort helt och hållet. Sedan var tydligen min högra äggledare hårt sammanvuxen med höger äggstock, så den högra äggledaren hade han ”täppt till”. Detta innebär att jag nu är steril och kommer inte att kunna få barn på normal väg.

Jag fick en chock! Att jag inte fick vara med och påverka detta själv, med mina egna beslut. Är inte detta något man diskuterar med patienten innan operationen, inte bara tar för givet att patienten vill att man utför dessa åtgärder?! Nu visste han ju i och för sig inte vad han skulle hitta vid operationen, men jag hade ändå önskat att han hade kunnat förvarna mig ”om jag hittar si och så, hur vill du göra då?”… 

Egentligen spelar det ju ingen roll för min del, så länge jag lever tillsammans med min nuvarande sambo kan jag ju ändå inte få barn på normal väg, och jag har inga planer på att lämna sambon! Men ändå. Jag kände mig väldigt liten och snuvad på mina organ.

Läkaren på kliniken tyckte att jag skulle ha en vanlig menscykel efter operationen och att vi sedan skulle kunna göra ett FET i cykeln därefter. När jag ringer kliniken för att meddela första mensdag får jag veta att vi måste ha ett telefonmöte med läkaren först för att planera behandlingnen. Såklart hade han inga lediga tider direkt så den cykeln gick också till spillo.

Under telefonmötet med läkaren kom vi överens om att göra ett FET i följande cykel, så det kommer troligtvis att bli återföring i början av maj. Spännande!