Testat

Hade egentligen testdag igår men jag glömde helt bort att göra det, så det fick bli idag istället. Jag visste ju redan vad resultatet skulle bli - och såklart hade jag rätt. Det blev ännu ett minustecken på stickan.

Usch vad less jag är på det här! Varför kan vissa par bli gravida i princip bara av att titta på varandra och vissa måste kämpa i flera år, och ändå kanske det inte fungerar. Världen är allt bra orättvis. Ja, idag ser jag det mesta i svart.

Inga fler embryon kvar i frysen så nu får vi börja om från ruta ett igen. Fan! Jag och sambon har väl egentligen inte pratat ut angående om/hur vi ska fortsätta att kämpa för att försöka ge Pyret ett syskon. Vi måste ta och göra det för tiden rinner iväg och vi blir ju inte yngre...

Ruvardag 12

Imorse vaknade jag strax innan väckarklockan i telefonen skulle ringa. Jag vaknade av den där känslan man får när man känner att blodet börjar rinna. Helt paralyserad låg jag kvar i sängen en stund, ville inte stiga upp för att gå på toaletten och kontrollera pappret. Ville inte få svart på vitt att detta försök också skitit sig. Det enda jag tänkte på var NEJ, NEJ, NEJ!

Dock kunde jag ju inte ligga kvar i sängen hur länge som helst utan blev ju till slut tvungen att stiga upp. Såklart besannades mina farhågor så fort jag torkade mig – det kom blod på toalettpappret. Just där och då bröt jag ihop totalt. Jag hade verkligen hoppats på att något av våra frysförsök skulle lyckas men nu blev det ju inte så.

Sambon hörde min gråt och kom och frågade om det är kört nu, och såklart blev jag ju tvungen att svara ”ja” på den frågan.

Resten av dagen gick i ett töcken. Det var svårt att koncentrera sig på jobbet och tårarna trillade när jag mailade kliniken och berättade vad som hänt. Jag kommer ändå att göra ett test på testdagen den 25/12 men jag vet ju redan nu vad resultatet kommer att bli.

Ruvardag 11

Ikväll fick jag sådan grym mensvärk när jag precis lagt mig för att sova. Det kändes precis som att blodet kom och jag blev alldeles kallsvettig och kunde knappt andas. Stapplade iväg till toaletten men det var inget blod på pappret. Ännu i alla fall. Försökte somna om men det var väldigt svårt.

Ruvardag 10

På denna dag sket dig sig vid förra FET. Då började allt med grym mensvärk kvällen innan så jag vet ju vad jag har att vänta mig idag, eller kanske imorgon. Vi får väl se när tanten dyrker upp. Just nu känns allt piss och jag går bara och väntar på att få se blod. Toalettbesöken har nu börjat bli en enorm pina.

Jag känner av molande värk i nedre delen av magen mest hela tiden just nu. Oftast i mitten men även på höger sida. Oftast får jag mensvärk på just höger sida så symptomen på att tant röd är på väg verkar ju stämma bra än så länge. 

Ruvardag 9

Har haft känningar i nedre delen av magen under morgonen, både i mitten samt på höger sida. Under dagen var det relativt lugnt för att på kvällen övergå till mensvärken from hell. Jag hade jätteont i nedre delen av magen, mest i mitten men även på höger sida. Nu kan det ju bara vara frågaon om timmar tills den där j*vla tant röd visar sig.

Ruvardag 8

”Mensvärken” kring höger äggstock har även funnits där idag. Har även haft lite känningar vid vänster äggstock också. Dock tycker jag att det är främst på morgonen och på kvällen som jag känner av värken i magen. Under dagen har det varit relativt lugnt.

Jag brukar få en ilning/kramp i nedre delen av magen någon dag innan mensen kommer. Idag kände jag denna ilning så jag vet ju vad jag har att vänta mig om några dagar. L FAN!

Försöker att inte tänka så mycket på att jag är ruvare just nu men såklart går det inget vidare. Det är jättesvårt att leva sitt normala liv när man är i denna situation. Som tur är lyckas jag koppla bort allt vad IVF och FET innebär vissa stunder och det känns skönt att jag kan göra det, även om dessa stunder som sagt inte är så jättelånga varje dag.

Ruvardag 7

Lucia idag. Det har vi dock inte firat på något speciellt sätt här hemma. Inte heller idag har jag känt av så mycket i magen. Under kvällen har dock mensvärken kring höger äggstock kommit igång. Jag brukar få ont just där någon dag innan mensen kommer. Därför börjar jag bli livrädd för att detta

försök också skitit sig! :-(

Inbillar mig att jag börjat få en aning ömma bröst idag.

Ruvardag 6

Idag har jag inte heller känt av speciellt mycket i magen, det känns fortfarande mest när jag tänker på att känna efter. Under kvällen har det dock gjort ont i magen men det kan nog bero på all julmat jag åt på vår julfest med jobbet.

Det blev en hel del dans på festen och tanken slog mig vid flera tillfällen att jag borde ta det lugnt. Läkarn på kliniken nämnde att man bör ta det lugnt, inte anstränga sig så mycket fysiskt under ruvartiden. Promenader är dock OK.

Jag har fått höra att ägget ska fästa under den första ruvarveckan. Det borde innebära att vårt öde redan är bestämt. Nu återstår det bara några dagar tills vi får reda på svaret. Ju närmare onsdag nästa vecka vi kommer desto jobbigare kommer dagarna bli. Det är nämligen då tant röd borde visa sig eftersom min cykel brukar vara kring 28 dagar.

Ruvardag 5

Inte heller idag har jag haft tid att tänka så mycket på vad som just nu befinner sig inuti min livmoder. När jag tänker efter så har jag kännt pyttelite i magen under dagen, på olika sidor till och från. Men det är ingen värk som sitter i hela tiden tror jag, utan den kommer så snart jag tänkter på det och när jag känner efter. Snacka om att det är psykisk när man tror sig kunna framkalla magsmärtor bara genom att tänka på att man är ruvare.

Ruvardag 4

Idag har jag haft så fullt upp med annat att jag knappt hunnit analysera hur det käns i magen. Där av har jag knappt haft några känningar alls idag. Imorse gjorde det dock ont när jag vaknade och sedan har det ilat till en aning på vänster sida vid något tillfälle under dagen. När jag däckade i soffan nu ikväll för att titta på TV så kom känningarna på höger sida tillbaka, men inte så farligt.

Ruvardag 3

Tycker att jag har känningar i magen mest hela tiden, men det är väl för att jag går och känner efter så oerhört mycket. Sammanfattninsvis kan man nog säga att det är samma molande som igår, i nedre delen av magen. Ibland på vänster sida men oftast i mitten eller till höger.

Jag tyckte ändå det kändes bra att alla celler var kvar efter upptinandet, men efter att igår ha gjort misstaget att läsa mitt gamla inlägg om återföringnen vid vårt första FET känns allt inte lika bra längre. Förra gången fick vi också tillbaka ett embryo med fyra celler, och den gången gick det ju inte alls bra. Det embryot hade i och för sig förlorat en cell vid upptinandet, jag vet inte vad det innebär egentligen när det gäller chanserna att bli gravid.

Idag är det exakt på dagen fyra år sedan återföringen av det embryo som skulle visa sig bli vårt älskade Pyre. Såklart har jag tänkt på detta extra mycket idag och en annan tankte, som jag knappt vågar tänka egentligen, har börjat gro. Tänk vad häftigt det vore om detta försök skulle lyckas, då skulle det skilja nästan exakt fyra år mellan Pyret och hans syskon, trots att de blev till på samma dag. Bara att den ena av dem varit nerfryst några år.

Ruvardag 2

Idag känns det bättre i magen, men helt smärtfritt är det inte. Det onda har nu flyttat sig till höger sida och en bit upp, nästan i höjd med höften. Märkligt. Jag försöker tänka positiva tankar kring detta försök men det är jättesvårt!  Under alla försök vi gjort hittills tycker jag att ruvarperioden har varit den allra jobbigaste.

Ruvardag 1

Det går magsjuka på Pyrets förskola och han har klagat över ont i magen samt att han ätit sämre än vanligt vid vissa måltider. Jag har sedan slutet av förra veckan också känt att jag har ont i magen men inte vetat om det är magsjuka på gång eller om det är stress inför stundande frysåterföring. Som tur är har både jag och Pyret klarat oss ifrån att kräkas.  

Idag har jag haft fortsatt ont i magen men nu vet jag ju fortfarande inte om det beror på magsjuka eller något annat. Jag har haft en molande värk i nedre delen av magen men inte vid någon utav äggstockarna utan mer i mitten. Jag har trots magont lyckats fortsätta med julpyntandet här hemma.

Återföring

Idag var det dags för mig att ta bilen och köra den långa vägen fram och tillbaka till kliniken, resten av familjen fick stanna hemma. Det skulle bli alldeles för mycket bilåkande på en och samma dag för en treåring. Under hela bilresan satt jag bara och väntade på att de skulle ringa från labbet och tala om att vårt sista embryo inte hade klarat av upptiningen. Men jag fick aldrig något sådant samtal som tur var.

Väl framme på kliniken fick jag sitta och vänta några minuter i korridoren innan jag blev emottagen av en man som visade sig jobba i labbet. Eftersom det är lördag var det väldigt lugnt där, endast han och läkaren verkarde jobba.

Han visade in mig i ett av rummen och talade om att de har nya regler så jag var tvungen att byta om till vit skjorta, vita knästrumpor samt ta på mig skoskydd på fötterna. När jag var ombytt mötte han upp mig i korridoren och tog mig med in till läkaren. Innan vi gick in i ”operationssalen” blev jag även tvungen att ta på mig en mössa. Skoskydden fick jag däremot ta av mig.

Jag har bara träffat läkaren vid ett tillfälle tidigare och det var när vi höll på med utredningen inför vår första IVF-behandling. Vi pratade lite historik och sedan var det dags för mannen från labbet att berätta för mig hur upptiningen hade gått till. Han talade om att allting hade gått jättebra. Embryot hade fyra celler när det frystes ner och det hade fortfarande fyra celler efter upptiningen. Det går inte att beskriva den lättnad jag kände.

Läkaren gjorde det han skulle och jag kunde följa hans arbete via en ultraljudsapparat. Han talade om att slemhinnan såg bra ut och när han var färdig skrev han ut en bild där man ser en pytteliten vit prick i min livmoder – vätskan runt embryot. Denna bild fick jag ta med mig hem. När allt var klart berättade han vad jag bör tänka på i och med att jag nu faktiskt kan ses som gravid. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna när han gav mig graviditetstestet.

När jag återvände till rummet för att ta på mig mina vanliga kläder kom tårarna. Jag tror det var nervositeten som släppte en aning samt att jag där och då blev varse att detta är vår sista chans om vi inte ska ge oss in i IVF-svängen igen. Vi får ta oss en funderare när vi vet resultatet på detta FET.

Ägglossning

Jippi! Ägglossning idag och INTE på en torsdag. Lycka!

Ett nytt frysförsök

Vi lyckades inte hinna göra något nytt försök innan sommaren eftersom jag fick ägglossning på en torsdag. Torsdagar är den enda dagen i veckan som kan ställa till det eftersom kliniken inte har öppet på söndagar, återföring sker ju tre dagar efter omslag på ägglossningsstickan.

Efter sommaren tog vi det lugnt någon månad och när vi väl bestämde oss för att köra igång med ett nytt frysförsök så fick jag ju såklart ägglossning på en torsdag två månader i rad. Min vanliga otur!

Fick mens idag så nu får vi verkligen hoppas på att omslaget på ägglossningsstickan blir på någon annan veckodag än en torsdag.