1104

Så många trappsteg har jag sammanlagt gått upp- och nerför nu i eftermiddag för att försöka få igång det hela. Det var svettigt kan jag lova, både för mig och för sambon. :-) Vi har även promenerat i kulvertarna under sjukhuset, så nu hittar vi rätt bra där också.

Sista sovmorgonen?

I morse steg vi inte upp förrän ungefär kl. 09.00. Både jag och sambon undrar om detta var vår sista sovmorgon för en lång tid framöver? Inte oss emot för nu längtar vi så otroligt mycket efter vårt lilla Pyre!! Imorgon kan det vara dagen med stort D. Känns både skrämmande och härligt på samma gång.

Läget just nu

Idag har jag känt ett konstigt tryck mer i mitten av magen, ingen aning om vad det kan bero på. Har även haft en känsla mest hela dagen av att det är tungt att andas, får liksom inte tillräckligt med luft känns det som. De senaste dagarna har jag gått mycket bl.a. för att förhoppningsvis sätta igång det hela, men inte har jag då märkt något. Det enda som händer är att magen blir stenhård när jag går, jag känner ett tryck neråt bäckenet samt att Pyret brukar sparka mig på höger sida nära revbenen (som vanligt).

Efter att läkaren kände på livmodertappen i torsdags hade jag ont länge efteråt, kändes som mensvärk. Hon berättade att hennes undersökning skulle kunna vara ett sätt att sätta igång förlossningen men som sagt har jag inte märkt något ännu förutom att jag fått lite flytningar som jag inte haft tidigare, dessa kommer främst när jag gått på promenad.

Det vore så skönt om de sätter igång allt på måndag så vi slipper gå och vänta längre. Idag har varit en ganska jobbig dag och jag känner mig faktiskt lite less på min stora mage just nu, hur dumt det än kan låta. Dock tror jag inte att vi kommer att få stanna på sjukhuset efter undersökningen på måndag morgon, jag skulle tippa att vi blir hemskickade och att vi får komma tillbaka några dagar senare för att göra om samma procedur med undersökningar igen. Både jag och sambon tror att vi är föräldrar nästa helg. Vi får väl se.

Tillväxtultraljud nr 3

Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning. Igår pratade jag och barnmorskan lite om att jag tycker att vi gjort så många ultraljud och att förra gången vi gjorde tillväxtultraljudet så kunde läkaren inte riktigt svara på varför de gjorde så många kontroller. Barnmorskan frågade mig då vilken läkare vi skulle ha idag och hon kände igen namnet, hon talade väl om denna läkare och sa att hon är väldigt duktig och att vi förmodligen skulle kunna få svar på alla våra frågor idag. Barnmorskan hade rätt! Dagens läkare blev vi jättenöjda med.

Hon började med att kontrollera hur Pyret låg och hon visade os olika kroppsdelar samt att vi fick en närstudie av magen. Hon tog flera mått just på magen eftersom det tydligen är det måttet som säger mest om vikten dvs. hur rund och go Pyret är (som jag tolkade det hela). När programmet hon matade in siffrorna i sedan gjort sin uträkning fick hon fram att han väger 4500 g. Dock hade hon tagit till måtten lite just för att inte underskatta vikten.

Vi pratade en stund och hon frågade om hon fick känna på livmodertappen och jag sa att det gick bra. Föga anade jag då hur fruktansvärt ont det skulle göra. Hon tröck med ena armen i ovankanten av magen för att Pyret skulle åka ner en bit (antar jag) och sedan kände hon efter. Jag fick koncentrera mig så mycket på att genomlida smärtan så jag minns inte exakt vad hon berättade medan hon kände efter. Det jag minns är att hon berättade att hon fick in ett finger och att tappen lutade bakåt. Detta skulle tydligen indikera att det inte är dags ännu, och det är det ju egentligen inte heller om man ska vara riktigt petig. Vi har ju till på måndag på oss. :-)

Efter undersökningen berättade läkaren mycket sakligt vad hon tror kommer att ske och vi fick ställa frågor som hon kunde ge oss bra svar på. Planen ser nu ut så här. Hon bokade in oss för en ny kontroll kl. 08.00 på måndag, hon tycker inte att jag bör gå flera veckor över tiden, så därför kommer hon att göra om samma procedur som hon gjorde idag då vi träffas. Märker hon att det hänt saker med livmodertappen som kan indikera att kroppen ställt in sig lite mer på barnafödande än idag kommer vi att få stanna på förlossningen/BB och så kommer de att försöka sätta igång det hela. Visar det sig dock att livmodertappen är ungefär som idag tyckte hon inte att det är någon idé att prova igångsättning, då får vi vänta några dagar till och sedan försöka igen, om allt inte satt igång av sig självt vill säga.

När hon frågade hur vi ställer oss till detta så blev min spontana reaktion att det känns bra. Det känns bra att få veta när allt ska starta, så slipper jag gå och fundera och känna efter varje dag. Dock känns det alldeles ofattbart att allt kanske startar redan på måndag och att Pyret kanske tittar ut i början av nästa vecka. Shit! Jag känner mig inte als redo för detta. Det är blandade känslor och tankar som far runt i huvudet, men för det mesta försöker jag tänka positivt. Jag vill helst inte föda ett barn som väger över 5 kg, även om jag hört barnmorskor och läkare som sagt att det även kan vara jobbigt att föda barn som väger "lite", men samtidigt tänker jag på vad som kan hända om man försöker tvinga kroppen till något som den inte är beredd på? Jag menar, är kroppen inte redo för barnafödande så är den ju inte det.

Själv tror jag dock att vi kommer att få åka hem på måndag, jag tror inte att det kommer att ha hänt så mycket tills dess. Sedan kanske vi får komma tillbaka i mitten av nästa vecka på en ny kontroll, men det är ju bara mina egna spekulationer. Det kommer nog vara en hel del tankar som far runt i huvudet på både mig och sambon de kommande dagarna. Nu måste vi verkligen packa färdigt BB-väskan, montera babyskyddet i bilen samt att jag måste skriva mitt förlossningsbrev.

Jag har svårt att förstå att vi nu kan vara väldigt nära Pyrets födelsedag.

Ledsen = hormoner?

Ledsen är något jag varit de senaste dagarna, har gråtit för minsta lilla motgång och tyckt allmänt synd om mig själv. Vet inte om det är extra mycket hormoner i omlopp i kroppen så här på slutet? Hur som helst så känner jag inte igen mig själv, brukar inte alls må så här dåligt och vara så här ledsen. Idag letade jag efter en sak som jag inte hittade och då blev jag så arg att jag började storgråta. Hittade dock det jag sökte till slut.

Pyret trycker på uppåt istället för neråt, vet inte riktigt vad han pysslar med. :-/ Dock känner jag även lite tryck neråt ibland så jag hoppas verkligen att han håller på att fixera sig.

Gravidfotograferingen avklarad

Då var vi hemma igen efter att ha förevigat magen. Eftersom jag inte sminkar mig speciellt ofta kände jag att det var bäst att få hjälp med detta så jag hade bokat in ett makeup-besök på KICKS innan fotograferingen. Hon som sminkade mig var jätteduktig och jag kände mig fin när jag gick därifrån. Innan jag gick sade hon att "du är en fin mamma" och då höll jag på att börja gråta. :-) Som tur var kunde jag hålla mig så sminket inte började rinna det första som hände.

När vi kom till fotografen satt vi ner en stund och han berättade lite om hur han tänkte lägga upp fotosessionen. Vi tittade även på bilderna han hade uppsatta på väggarna för att få lite inspiration till vilken typ av bilder vi själva skulle vilja att han tog. Vi hittade några favoriter som både jag och sambon tyckte var fina, så han tog bl.a. liknande bilder när vi sedan gick in i själva studion.

Studion var uppbyggd av flera olika miljöer och det fanns hur mycket leksaker som helst. Det fanns även kläder att låna, både för vuxna och barn. Vi körde på temat jeans och mörkt på överkroppen (jag hade svart linne och sambon hade en svart pikétröja). Fotografen visade först vilken ställning han ville att vi skulle inta och sedan fick vi försöka härma honom så gott vi kunde, dock fick fotografen rätta oss ganska ofta för att få oss att göra precis som han ville. :-)

Det var inte det lättaste att få till alla poser men vi gjorde så gott vi kunde både jag och sambon, svettig blev man i alla fall. Vi tog bilder på både mig och sambon tillsammans men även bilder bara på mig. Vissa bilder blev mer lättklädda men vi visade absolut inget utan allt dåldes av händer, armar och olika vinklar. Allt som allt höll vi på ungefär 1,5 h. Fotografen var väldigt trevlig och skämtsam så vi kände oss trygga vilket var väldigt positivt, allt blev mer avslappnat då.

Han frågade hur långt jag har kvar och jag berättade då att tanken är att det bara är två veckor kvar. Senare, innan vi lämnade studion, talade han om att han tyckte att vi kommit dit i precis rätt tidpunkt med tanke på magens storlek. Han tyckte den var liten för att vara så nära förlossningsdatumet! :-) (jag tycker själv att den känns stor). Han berättade att vissa som kommer dit i slutet av graviditeten har jättestora magar och pustar och stånkar när de ska ta sina bilder. :-)

Vi har även bokat in att vi ska komma dit med Pyret när han är nyfödd (enligt fotografen bör han helst inte vara äldre än 2-3 veckor) så det ska bli riktigt spännande det också. Tyvärr trodde han inte att han skulle ha dagens bilder färdigredigerade innan förlossningen är planerad, men de som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge sägs det ju. Även om jag är grymt nyfiken på att se hur dagens bilder blev.

Två veckor kvar

Nedräkningen fortsätter. Nu är det "bara" två veckor kvar till BF. Tänk, om senast fem veckor (man sätter igång förlossningen efter tre veckors övertid i vårt landsting) har vi vårt älskade Pyre här hos oss! Helt magiskt och ofattbart. Har fortfarande inte riktigt förstått att vi snart kommer att vara tre i familjen, tror det kommer kännas en aning konstigt att åka hem från BB med en person mer än när vi åkte dit. :-)

Imorgon är det dags att föreviga magen hos fotografen. Har fortfarande ingen aning om vad jag ska ha för kläder på mig, ska ta med mig några olika outfits så får vi se vad det blir. :-) Spännande är det i alla fall och jag hoppas att vi får några riktigt fina bilder att förstora upp och hänga på väggen.

Ego vecka

Oj vilken ego vecka jag har haft, bara tänkt på mig själv och fixat saker som jag inte vet när jag kommer ha tid med i framtiden. Jag har varit till frissan, fixat naglarna (fransk manikyr) samt färgat ögonbryn och ögonfransar. Nu är jag redo för alla kort som kommer att tas i samband med barnafödandet! :-)

Dock var det ingen hit att ligga på rygg när jag skulle få ögonbryn och ögonfransar fixade. Jag fick nästan panik, kändes som om jag inte fick tillräckligt med luft. Försökte ligga med böjda ben istället för raklång men det hjälpte inte så till slut var jag tvungen att få be om att sitta upp istället. Hon som hjälpte mig var så gullig och sa att det inte var några problem alls och så snart hon höjde britsen till halvsittande läge så kändes det mycket bättre och behandlingen kunde genomföras utan några andra bekymmer.

Magen har vuxit

Tips - klicka på bilden två gånger så syns det bättre. :-)

Sammanställning av magbilder från v.7 (6+0) till v.37 (36+0)

Gravidfotografering bokad

Så där ja, då har jag äntligen fått tag i den fotograf jag vill gå till för att föreviga magen (de har haft semesterstängt). Den 16/8 är det dags. Hoppas inte Pyret tittat ut tills dess!

En månad kvar

Idag är det exakt en månad kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag längtar oerhört mycket efter att få se, hålla i och gosa med Pyret som finns inne i magen!

7 kg?!

I natt drömde jag att en läkare berättade att Pyret kommer att väga 7 kg när han kommer ut. Jag blev helt förkrossad och sa att "Det går ju inte! Då måste ni ju röntga mitt bäcken och kontrollera om det finns plats för honom, annars måste det bli kejsarsnitt och det vill jag inte".

Vi får hoppas att det inte är en sann dröm! :-)

Trötter

Idag är jag trött, känns som om allt jag gör går i slow motion. Har känt mig lite trött den senaste tiden men i natt var det extra svårt att sova. Vaknade jättemånga gånger, inte bara för att gå på toaletten som det brukar vara i vanliga fall.

Dels var det varmt i sovrummet, trots att jag hade några av fönsterna på glänt, och när jag låg i sängen kändes det som om jag fick för lite luft, det kändes tungt att andas. När jag satte mig upp eller stod upp gick det bättre. Provade att öppna fönstren lite mer samt öppna ett till lite grann och då blev det svalare i rummet så då kunde jag sova bättre.

Hoppas Pyret sjunker längre ner snart, antar att det kommer att gå lättare att andas då, men jag tror det är ett tag kvar tills han gör detta så jag får stå ut ett tag till.

MVC-besök nr 6

Dags för sjätte besöket hos barnmorskan. Hon jag brukar gå till har fortfarande semester så jag fick komma till samma som förra gången.

Hon började med att fråga hur jag mår och jag talade om att besväret med händerna har tilltagit. Fingertopparna domnar bort, främst i tummarna och pekfingrarna, det sticker i fingrarna och ibland vaknar jag av att det gör fruktansvärt ont i höger arm, trots att jag sover med mina skenor (Ortoser). Hon blev bekymrad för att jag på något sätt ska skada mina nerver för framtiden om jag går och har problem en längre tid så hon tyckte jag skulle gå och prata med samma läkare som jag talat med tidigare om detta problem. Läkaren hade en tid redan i eftermiddag så jag sa att det gick bra att komma tillbaka till vårdcentralen då.

Hon ville kolla blodvärdet och ursäktade sig att det inte hade gjorts vid de tidigare sticken under dagen. Nu fick jag stickas ytterligare en gång och blodvärdet var 106. Fortfarande lågt men nu har jag varit duktigare på att äta järntabletter så jag hade hoppats på ett bättre värde.

Jag fick ligga ner på en brits och hon lyssnade på Pyrets hjärta. Allt lät bra och hon trodde :-/ att hjärtfrekvensen låg på 146 slag/min. Han brukar ligga på 130-140 så det var lite högre idag men det var inga problem enligt barnmorskan. Mitt magmått var 33 cm och det var tydligen också normalt. Blodtrycket kontrollerades och allt såg fint ut med det också.

Tillväxtultraljud

Idag var det dags att göra tillväxtultraljud, det görs på alla som gjort IVF inom vårt landsting. Målet med undersökningen är att kontrollera fostrets vikt samt mäta hur mycket fostervatten jag har.

Det var en supertrevlig läkare vi fick träffa! Hon berättade väldigt sakligt vad vi såg, nu finns det inte en chans att kunna se hela Pyret på ultraljudsbilen samtidigt, han är på tok för stor för det. Hon mätte huvudet några gånger, för att få ett medelvärde, och sedan mätte hon Pyrets mage några gånger. Det var dock inte det lättaste eftersom han andades, vilket gjorde att magen drog ihop sig ibland, men det var ju tur att han andades i alla fall! :-) Hon kontrollerade mängden fostervatten och allt såg normalt ut. Hon kontrollerade även flödet i navelsträngen, hon kunde få ut någon kurva på hur det såg ut, och allt såg normalt ut även där. Lillhjärtat slog med 138 slag i minuten.

Tyvärr fick vi inte med oss någon bra bild hem eftersom Pyret hade sina händer för ansiktet, såg ut som om han sög på en av dem, samt att navelsträngen var i vägen. Läkaren uppskattade vikten till 2600 g just nu och att han kommer att väga minst 4 kg när han kommer ut. Herregud!

Eftersom Pyret tydligen ligger snäppet över normalkurvan när det gäller storlek ville läkaren att jag gör ett sockerbelastningsprov för att kontrollera så att jag inte drabbats av graviditetsdiabetes. Detta prov ska jag ringa och boka hos min barnmorska/mödravårdscentralen. Det huvudsakliga problemet med graviditetsdiabetes är tydligen att det höga blodsockret går över till bebisen via moderkakan, vilket gör att det finns en risk att bebisen blir väldigt stor. Läkaren bokade även in tid för ett nytt ultraljud om fyra veckor, detta för att kontrollera hur mycket han växt tills dess.

Jag trodde inte vi skulle få någon mer skymt av Pyret innan han kommer ut till oss men tydligen hade jag fel. Hoppas att han ligger på ett bättre sätt då så att vi kan få med oss en fin bild hem.

Färre än 50 dagar kvar

Tiden går som sagt väldigt fort! Idag är det färre än 50 dagar kvar till förlossning, om det nu inte visar sig att Pyret trivs så bra där inne i magen att han väljer att stanna där ett tag till. Känns helt magiskt att vara under 50 strecket. :-)

Hälsning från Abisko

Pyret och Lapporten

Feeling hot hot hot

Åh denna värme tar snart knäcken på mig! Tänk att man aldrig är nöjd? Först tjatar man om att det är så kallt, att sommaren aldrig verkar komma, och när den sedan gör det då tycker man att det är för varmt. Som tur är har det blåst lite dom senaste dagarna så det svalkar ju lite i alla fall.

Dock vet jag inte hur jag ska stå ut med detta sommarväder i två månader till?! Hoppas det kommer lite regn snart. :-) Bara någon dag eller så skulle räcka så jag får återhämta mig en aning.

Imorgon drar vi iväg på en kortare semestertripp. Det ska verkligen bli skönt att komma iväg lite! Vi har inte haft någon riktig semester på flera år, det har varit trädgårdsarbete för hela slanten de senaste åren.

Två månader kvar

Idag är det exakt två månader kvar till Pyret anländer, om han bestämmer sig för att komma den dag han är planerad. Dock blir jag inte alls förvånad om jag kommer att gå över tiden. Däremot skulle jag bli mycket förvånad om han kommer tidigare, det är jag inte riktigt beredd på ännu. Det finns fortfarande saker som vi måste hinna fixa innan han kommer.

Premiärdopp

Idag har jag badat i fjärden precis utanför där vi bor för första gången i år. För mig var det 18 grader i vattnet, Pyret har det betydligt varmare och skönare inne hos sig. Var lite nervös innan för att bebisen skulle få en chock av det kalla mot magen men han fortsätter då att röra på sig så allt verkar vara som det ska.

Imorgon är det dags för ett nytt besök hos barnnorskan, ska bli spännande att höra hur mycket magen växt sedan förra gången. Själv tycker jag den blivit väldigt stor den senaste tiden. Förhoppningsvis slipper jag väga mig, det är inget jag tycker om att göra.

För några veckor sedan sådde vi gräs på en yta som vi lämnade förra våren när vi fixade till ena sidan av tomten. Där har nu börjat komma gräs men även ogräs så idag fortsatte jag med ogräsrensandet. Tog bort det mesta i förrgår men fick så ont i magen/fogarna av att gå dubbelvikt så jag slutade innan allt var borta. Idag tog jag bort det sista men stod på knä nästan hela tiden istället och då fick jag inte ont i magen.