Idag är det ett år sedan vi besökte kliniken och fick tillbaka det embryo som sedan blev vårt lilla Pyre. Jag har idag tänkt extra mycket tillbaka på hur det var då, för ett år sedan. Hur nervösa vi var över att vi kanske inte skulle få tillbaka något embryo överhuvudtaget, vår första IVF fungerade ju inte på grund av att det embryo vi fick tillbaka hade för få celler. Jag minns så väl läkarens ord när han talade om resultatet från vårt andra försök "Ett till magen och så får ni några till frysen. Till syskon". När han sade det tänkte jag att jo du, du ska nog få se att vi säkert kommer att behöva nalla från frysen snarare än du tror. Men så blev det inte och vi är överlyckliga över det!
Innan vi lämnade kliniken köpte jag en maskot till Pyret, en giraff som följt med enda från start. Denna bor numera i Pyrets vagn och har gjort så sedan han föddes.
Pyret växer så det knakar och jag kan inte i ord beskriva hur lycklig jag är över att vi fått honom. Tänk att just vi fick bli hans föräldrar. Det är magiskt! Jag kan sitta och bara titta på honom och ibland kommer tårarna bara för att han är så underbar. Såklart har han sina dåliga dagar han också, konstigt vore väl annars, men för det mesta är han glad och tillfreds.
Jag sänder en tanke till alla Er där ute som fortfarande kämpar - ge inte upp! Tids nog kommer det att bli Er tur att bli föräldrar till ert eget lilla Pyre, det bara måste gå på något sätt, även om vägen dit är lång och krokig. Kram till Er alla!
fredag 9 december 2011
söndag 25 september 2011
Vi mår bra
Först vill jag börja med att skicka ut ett stort Tack för alla gratulationer! Det värmer verkligen att läsa alla fina kommentarer ni skickat.
Tyvärr har jag varit dålig på att uppdatera, det är en liten pojke som tar mycket av sin mammas tid just nu. Kan dock meddela att hela familjen mår bra och att Pyret växer så det knakar! Han ökar jättebra i vikt och amningen har kommit igång bra, även om vi ibland ger honom lite ersättning på kvällen för att vi ska få sova lite längre på natten innan det är dags för mat igen.
Vi har fått införa en regel som säger att han inte får äta oftare än varannan timme, vågen talar om att det är helt OK att göra så enligt sköterskan på BVC, annars får jag sitta och amma jämt och det blir väldigt jobbigt. Pyret gillar mat och skulle nog kunna äta hur ofta som helst. Dock är det lite för gott och mysigt ibland för han somnar gärna vid bröstet innan han egentligen har ätit färdigt. Då försöker jag kittla honom och ta på honom för att han ska vakna, ibland äter han lite till och ibland bryr han sig inte alls om mig utan fortsätter att sova.
Vagnen och Baby björn-selen är favoriter, där sover man jättegott. Att åka bil fungerar också bra, bara det skumpar lite så är Pyret nöjd. Bada är däremot inget roligt alls, då skriker han högt. Men efteråt är det mysigt när man blir insvept i en varm och go badcape.
Tyvärr har jag varit dålig på att uppdatera, det är en liten pojke som tar mycket av sin mammas tid just nu. Kan dock meddela att hela familjen mår bra och att Pyret växer så det knakar! Han ökar jättebra i vikt och amningen har kommit igång bra, även om vi ibland ger honom lite ersättning på kvällen för att vi ska få sova lite längre på natten innan det är dags för mat igen.
Vi har fått införa en regel som säger att han inte får äta oftare än varannan timme, vågen talar om att det är helt OK att göra så enligt sköterskan på BVC, annars får jag sitta och amma jämt och det blir väldigt jobbigt. Pyret gillar mat och skulle nog kunna äta hur ofta som helst. Dock är det lite för gott och mysigt ibland för han somnar gärna vid bröstet innan han egentligen har ätit färdigt. Då försöker jag kittla honom och ta på honom för att han ska vakna, ibland äter han lite till och ibland bryr han sig inte alls om mig utan fortsätter att sova.
Vagnen och Baby björn-selen är favoriter, där sover man jättegott. Att åka bil fungerar också bra, bara det skumpar lite så är Pyret nöjd. Bada är däremot inget roligt alls, då skriker han högt. Men efteråt är det mysigt när man blir insvept i en varm och go badcape.
fredag 2 september 2011
Femte dygnet på förlossningen - Pyrets födelsedag!
Värkarna tilltar betydligt under natten men tyvärr bildas det en jättehård ring precis i slutet av livmodertappen, detta gör att Pyrets huvud inte kan komma ut. Pyrets huvud står och slår mot denna ring så han kommer att ha ett lite toppigt huvud när han kommer ut berättar barnmorskan. Hon försöker med olika medel och metoder att försöka mjuka upp denna ring men lyckas inte.
07.00
Dagpersonalen tar över, vi får samma barnmorska som igår på dagen. Vi skämtade med dem innan de gick hem igår att vi kanske håller på imorgon när ni kommer tillbaka, det trodde och hoppades de inte, men så blev det alltså.
Den elaka ringen är kvar och de försöker också med olika metoder att få den att försvinna, och lyckas minska den en aning men tyvärr är detta inte tillräckligt för att Pyrets huvud ska kunna tränga sig förbi. Jag stannar på att vara öppen 8 cm och sedan händer inget mer. Vi provar olika metoder, att jag står upp, ligger ner osv men ingenting hjälper.
Någon gång under förmiddagen tar Epiduralen slut, jag har fått maximal dos under hela förlossningsarbetet hittills. Jag får någon form av lokalbedövning istället och den fungerar också.
Omkring kl. 13.00
Samma läkare som vi pratat med tidigare kommer in i förlossningsrummet för att prata med oss. Hon lägger fram det på ett snyggt sätt men att nu finns det tyvärr inget mer varken de eller vi kan göra, hon tycker det är dags att vi gör ett kejsarsnitt. Både jag och sambon bryter ihop och blir jätteledsna. Jag har hela tiden hävdat att jag helst inte vill göra kejsarsnitt men någonstans inser jag ändå att det är nog ändå det bästa att göra. Vi har hållt på med detta i flera dagar nu utan att det har hänt något och jag är helt slut av allt värkarbete. Vi får en stund för oss själva i rummet för att diskutera hur vi vill göra.
Det finns egentligen inget att diskutera inser vi både sambon och jag, men vi vill ändå höra hur den andra personen tänker. Efter en kort stund går sambon ut och meddelar att vi går med på att göra ett ingrepp. Personalen går och byter om till operationskläder, även sambon får sådana att ta på sig (han får inte ens ha egna strumpor på sig). Jag får ta bort mina smycken (örhängen) samt att man tar bort mitt nagellack på fötterna (den franska maikyren jag har på händerna får jag behålla eftersom det är genomskinligt). Allt går mycket lugnt till när det gäller förberedelserna och efter en stund rullas jag iväg till operation för akut kejsarsnitt.
Väl på operation ger man mig ännu mer smärtstillande, i samma slang som Epiduralen sitter, samt att de kontrollerar blodtryck och en del annat. Ett skynke sätts upp framför mig där jag ligger och jag känner att de börjar tvätta min mage, jag känner beröring men inget annat. Det är läkaren som hjälpt oss under veckan som utför kejsarsnittet, det känns jätteskönt att det blev just hon för både jag och sambon tycker väldigt bra om henne. Jag känner att jag blir illamående och kräks en gång innan själva ingreppet börjar. Personalen meddelar mig att man kan börja må illa av någon av de mediciner jag fått.
13.49
Pyret tas ut ur min mage. Han väger 4435 g och är 53 cm lång.
Sambon filmar när de tar ut Pyret ur min mage och en sköterska (från BB) kommer och visar honom för mig. Både jag och sambon blir såklart oerhört rörda och vi fäller många tårar. Sambon för följa med när de gjorde rent honom och räknade tår och fingrar samt kontrollerade att han mådde bra i största allmänhet. Därefter kom de tillbaka in i operationssalen och jag fick titta på honom en lite längre stund, tårarna svämmade såklart över igen. Sambon, barnmorskan och sjuksköterskan från BB går iväg med Pyret igen för att mäta och väga honom, medan dom är borta syr de ihop min mage. Jag bad läkaren göra ett fint snitt så jag hoppas hon gjorde det (har inte tittat efter ännu).
När jag är nästan klar kommer de tillbaka in i operationssalen igen allihopa och väntar tills jag är klar. Då åker/går vi tillsammans till intensivvårdsavdelningen - uppvak/observation där vi fick stanna någon timme för att de ville hålla koll på mig så att jag får tillbaka känseln i mina ben (blev bortdomnad från ungefär midjan och neråt). Sjuksköterskan och barnmorskan kommer och pratar med oss och beundrar Pyret innan de går tillbaka till BB.
Ca 17.00
Vi kommer tillbaka till BB och nu har vi fått ett större rum. Man har flyttat över våra saker från vårt gamla rum så det var ju snällt att vi slapp göra det själva. Kvällen går som i ett töcken, jag är grymt trött. Flera ur personalen på BB kommer in och gratulerar och beundrar Pyret. En av dem berättar vad som är tänkt att hända framöver och jag hör henne prata men det går inte in mycket av det hon säger. Hon säger att hon tycker jag ser trött ut, och det har hon ju helt rätt i. Sambon får lyssna och försöka komma ihåg vad hon sagt.
07.00
Dagpersonalen tar över, vi får samma barnmorska som igår på dagen. Vi skämtade med dem innan de gick hem igår att vi kanske håller på imorgon när ni kommer tillbaka, det trodde och hoppades de inte, men så blev det alltså.
Den elaka ringen är kvar och de försöker också med olika metoder att få den att försvinna, och lyckas minska den en aning men tyvärr är detta inte tillräckligt för att Pyrets huvud ska kunna tränga sig förbi. Jag stannar på att vara öppen 8 cm och sedan händer inget mer. Vi provar olika metoder, att jag står upp, ligger ner osv men ingenting hjälper.
Någon gång under förmiddagen tar Epiduralen slut, jag har fått maximal dos under hela förlossningsarbetet hittills. Jag får någon form av lokalbedövning istället och den fungerar också.
Omkring kl. 13.00
Samma läkare som vi pratat med tidigare kommer in i förlossningsrummet för att prata med oss. Hon lägger fram det på ett snyggt sätt men att nu finns det tyvärr inget mer varken de eller vi kan göra, hon tycker det är dags att vi gör ett kejsarsnitt. Både jag och sambon bryter ihop och blir jätteledsna. Jag har hela tiden hävdat att jag helst inte vill göra kejsarsnitt men någonstans inser jag ändå att det är nog ändå det bästa att göra. Vi har hållt på med detta i flera dagar nu utan att det har hänt något och jag är helt slut av allt värkarbete. Vi får en stund för oss själva i rummet för att diskutera hur vi vill göra.
Det finns egentligen inget att diskutera inser vi både sambon och jag, men vi vill ändå höra hur den andra personen tänker. Efter en kort stund går sambon ut och meddelar att vi går med på att göra ett ingrepp. Personalen går och byter om till operationskläder, även sambon får sådana att ta på sig (han får inte ens ha egna strumpor på sig). Jag får ta bort mina smycken (örhängen) samt att man tar bort mitt nagellack på fötterna (den franska maikyren jag har på händerna får jag behålla eftersom det är genomskinligt). Allt går mycket lugnt till när det gäller förberedelserna och efter en stund rullas jag iväg till operation för akut kejsarsnitt.
Väl på operation ger man mig ännu mer smärtstillande, i samma slang som Epiduralen sitter, samt att de kontrollerar blodtryck och en del annat. Ett skynke sätts upp framför mig där jag ligger och jag känner att de börjar tvätta min mage, jag känner beröring men inget annat. Det är läkaren som hjälpt oss under veckan som utför kejsarsnittet, det känns jätteskönt att det blev just hon för både jag och sambon tycker väldigt bra om henne. Jag känner att jag blir illamående och kräks en gång innan själva ingreppet börjar. Personalen meddelar mig att man kan börja må illa av någon av de mediciner jag fått.
13.49
Pyret tas ut ur min mage. Han väger 4435 g och är 53 cm lång.
Sambon filmar när de tar ut Pyret ur min mage och en sköterska (från BB) kommer och visar honom för mig. Både jag och sambon blir såklart oerhört rörda och vi fäller många tårar. Sambon för följa med när de gjorde rent honom och räknade tår och fingrar samt kontrollerade att han mådde bra i största allmänhet. Därefter kom de tillbaka in i operationssalen och jag fick titta på honom en lite längre stund, tårarna svämmade såklart över igen. Sambon, barnmorskan och sjuksköterskan från BB går iväg med Pyret igen för att mäta och väga honom, medan dom är borta syr de ihop min mage. Jag bad läkaren göra ett fint snitt så jag hoppas hon gjorde det (har inte tittat efter ännu).
När jag är nästan klar kommer de tillbaka in i operationssalen igen allihopa och väntar tills jag är klar. Då åker/går vi tillsammans till intensivvårdsavdelningen - uppvak/observation där vi fick stanna någon timme för att de ville hålla koll på mig så att jag får tillbaka känseln i mina ben (blev bortdomnad från ungefär midjan och neråt). Sjuksköterskan och barnmorskan kommer och pratar med oss och beundrar Pyret innan de går tillbaka till BB.
Ca 17.00
Vi kommer tillbaka till BB och nu har vi fått ett större rum. Man har flyttat över våra saker från vårt gamla rum så det var ju snällt att vi slapp göra det själva. Kvällen går som i ett töcken, jag är grymt trött. Flera ur personalen på BB kommer in och gratulerar och beundrar Pyret. En av dem berättar vad som är tänkt att hända framöver och jag hör henne prata men det går inte in mycket av det hon säger. Hon säger att hon tycker jag ser trött ut, och det har hon ju helt rätt i. Sambon får lyssna och försöka komma ihåg vad hon sagt.
torsdag 1 september 2011
Fjärde dygnet på förlossningen/BB
08.15
Dagen börjar som vanligt med en CTG-kontroll där allt ser bra ut. Precis som igår morse har sammandragningarna upphört, känner ingenting längre. :-( Vi pratar med samma läkare som tagit hand om oss hittills ytterligare en gång och hon tycker vi ska fortsätta med en tredje metod. Denna gång sätts en kateter in med en ballong som de fyller till en storlek av 4 cm. Sedan kommer man att dra i denna ballong en gång i timmen för att på så vis tvinga livmodertappen att öppna sig till 4 cm.
Under dagen springer vi alltså emellan BB och förlossningen ungefär en gång i timmen för att man ska dra i ballongen samt göra ytterligare några CTG-undersökningar.
17.35
Äntligen kommer ballongen ut! Jippi, helt plötsligt är jag öppen 4 cm! Nu skyndar sig barnmorskan att ta hål på fosterhinnan samt sätta en skalpelektrod på Pyrets huvud. Efter ytterligare en CTG-kurva kommer man fram till att jag behöver värkstimulerande dropp för att något ska hända, jag var inne på det själv också att det skulle komma att behövas eftersom det inte verkar som om min kropp kommer igång av sig själv.
Man kontrollerar nu allt som händer med mig och Pyret via CTG-apparaturen och försöker ställa in rätt dos på det värkstimulerande droppet. Man ändrar droppet var tjugonde minut, man går ut sakta i början och ökar dosen allteftersom tiden går.
22.00
Dagpersonalen slutar och nattpersonalen tar vid. Det visar sig att den barnmorska som nu jobbar natt har helt andra åsikter om hur vår bebis ska komma ut jämfört med barnmorskan som tagit hand om oss under kvällen. Nattbarnmorskan vill ha få och kraftiga värkar istället för många och långa som dagbarnmorskan varit inne på. Den barnmorska som tar hand om oss under natten har väldigt bestämda åsikter så det är bara att åka med, vilket känns ganska skönt. Vi litar på henne.
Dagen börjar som vanligt med en CTG-kontroll där allt ser bra ut. Precis som igår morse har sammandragningarna upphört, känner ingenting längre. :-( Vi pratar med samma läkare som tagit hand om oss hittills ytterligare en gång och hon tycker vi ska fortsätta med en tredje metod. Denna gång sätts en kateter in med en ballong som de fyller till en storlek av 4 cm. Sedan kommer man att dra i denna ballong en gång i timmen för att på så vis tvinga livmodertappen att öppna sig till 4 cm.
Under dagen springer vi alltså emellan BB och förlossningen ungefär en gång i timmen för att man ska dra i ballongen samt göra ytterligare några CTG-undersökningar.
17.35
Äntligen kommer ballongen ut! Jippi, helt plötsligt är jag öppen 4 cm! Nu skyndar sig barnmorskan att ta hål på fosterhinnan samt sätta en skalpelektrod på Pyrets huvud. Efter ytterligare en CTG-kurva kommer man fram till att jag behöver värkstimulerande dropp för att något ska hända, jag var inne på det själv också att det skulle komma att behövas eftersom det inte verkar som om min kropp kommer igång av sig själv.
Man kontrollerar nu allt som händer med mig och Pyret via CTG-apparaturen och försöker ställa in rätt dos på det värkstimulerande droppet. Man ändrar droppet var tjugonde minut, man går ut sakta i början och ökar dosen allteftersom tiden går.
22.00
Dagpersonalen slutar och nattpersonalen tar vid. Det visar sig att den barnmorska som nu jobbar natt har helt andra åsikter om hur vår bebis ska komma ut jämfört med barnmorskan som tagit hand om oss under kvällen. Nattbarnmorskan vill ha få och kraftiga värkar istället för många och långa som dagbarnmorskan varit inne på. Den barnmorska som tar hand om oss under natten har väldigt bestämda åsikter så det är bara att åka med, vilket känns ganska skönt. Vi litar på henne.
onsdag 31 augusti 2011
Tredje dygnet på förlossningen/BB
08.15
Dagens första CTG-undersökning visar att jag i princip inte har några sammandragningar överhuvudtaget. Kan ju vara tabletterna jag fick för att kunna sova i natt som gjort att allt annat slagits ut, jag vet inte.Barnmorskan går i väg för att tala med läkaren om fortsatt behandling. Jag är livrädd för att vi ska behöva åka hem, man brukar tydligen ta en vilodag efter två dagars försök till igångsättning.
Läkaren kommer in i salen och vill känna på livmotertappen hon också, eftersom hon kände på den i måndags har hon ju då något att jämföra med. Hon tycker att den blivit betydligt mjukare och att hon får in två fingrar. Hon tycker att det är värt att fortsätta att försöka få ut Pyret. Vi kommer överens om att prova ett nytt preparat, en "tampong" som dränks in i någon viss medicin och den kan sitta inne i slidan upp till 24 timmar.
09.20
En tampong sätts in i slidan och därefter görs en ny CTG-kurva.
Lunch - Potatis, oxjärpar? och sås.
13.15
Ny CTG-kurva. Allt ser bra ut med Pyret och jag börjar känna av en molande värk i nedre delen av magen, känns som rejäl mensvärk.
Vi får en stund för "fria aktiviteter" mellan alla besök på förlossningen. Vi brukar promenera runt på sjukhuset, vi har även varit nere i kulvertarna och gått, men den här gången bestämde vi oss för att gå upp och ner för alla trappor i alla trapphus på sjukhuset. Det var ruskigt jobbigt så jag hoppas att det har effekt när det gäller värkarbetet.
15.30
Nytt CTG tas och visar att allt är bra med Pyret (som vanligt). Det visar även att jag får några kraftigare sammandragningar men det är fortfarande för lite fart i dem.
Middag - Fisk, stuvad potatis och sallad.
21.35
Går på toaletten och den eländiga tampongen åker ut! Meddelar BB-personalen som ringer till en läkare för att höra om något behöver göras. Hon kommer tillbaka och meddelar att ingen ny ska sättas in, den hade ju ändå suttit inne sedan imorse.
Innan jag går och lägger mig görs en ny CTG-kurva (på BB denna gång) eftersom att det var länge sedan man gjorde en och de vill se att allt ser bra ut innan de kan ge mig samma smärtstillande tabletter som igårkväll för att jag ska kunna sova bra i natt.
Dagens första CTG-undersökning visar att jag i princip inte har några sammandragningar överhuvudtaget. Kan ju vara tabletterna jag fick för att kunna sova i natt som gjort att allt annat slagits ut, jag vet inte.Barnmorskan går i väg för att tala med läkaren om fortsatt behandling. Jag är livrädd för att vi ska behöva åka hem, man brukar tydligen ta en vilodag efter två dagars försök till igångsättning.
Läkaren kommer in i salen och vill känna på livmotertappen hon också, eftersom hon kände på den i måndags har hon ju då något att jämföra med. Hon tycker att den blivit betydligt mjukare och att hon får in två fingrar. Hon tycker att det är värt att fortsätta att försöka få ut Pyret. Vi kommer överens om att prova ett nytt preparat, en "tampong" som dränks in i någon viss medicin och den kan sitta inne i slidan upp till 24 timmar.
09.20
En tampong sätts in i slidan och därefter görs en ny CTG-kurva.
Lunch - Potatis, oxjärpar? och sås.
13.15
Ny CTG-kurva. Allt ser bra ut med Pyret och jag börjar känna av en molande värk i nedre delen av magen, känns som rejäl mensvärk.
Vi får en stund för "fria aktiviteter" mellan alla besök på förlossningen. Vi brukar promenera runt på sjukhuset, vi har även varit nere i kulvertarna och gått, men den här gången bestämde vi oss för att gå upp och ner för alla trappor i alla trapphus på sjukhuset. Det var ruskigt jobbigt så jag hoppas att det har effekt när det gäller värkarbetet.
15.30
Nytt CTG tas och visar att allt är bra med Pyret (som vanligt). Det visar även att jag får några kraftigare sammandragningar men det är fortfarande för lite fart i dem.
Middag - Fisk, stuvad potatis och sallad.
21.35
Går på toaletten och den eländiga tampongen åker ut! Meddelar BB-personalen som ringer till en läkare för att höra om något behöver göras. Hon kommer tillbaka och meddelar att ingen ny ska sättas in, den hade ju ändå suttit inne sedan imorse.
Innan jag går och lägger mig görs en ny CTG-kurva (på BB denna gång) eftersom att det var länge sedan man gjorde en och de vill se att allt ser bra ut innan de kan ge mig samma smärtstillande tabletter som igårkväll för att jag ska kunna sova bra i natt.
1104
Så många trappsteg har jag sammanlagt gått upp- och nerför nu i eftermiddag för att försöka få igång det hela. Det var svettigt kan jag lova, både för mig och för sambon. :-) Vi har även promenerat i kulvertarna under sjukhuset, så nu hittar vi rätt bra där också.
tisdag 30 augusti 2011
Andra dygnet på förlssningen/BB
Innan vi lämnade förlossningen igårkväll blev vi tillsagda att komma tillbaka omkring kl. 08.00 idag, efter vi ätit frukost. När vi är på väg till matsalen möter vi en barnmorska som talar om att de har så fullt på förlossningen just nu att de inte har tid att ta emot oss. De ringer till BB när vi kan komma över. Tiden går och till slut går jag och frågar en barnmorska om hon hört något. Jo, de skulle höras av omkring halv tio (klockan var strax det).
09.40
Dags för ytterligare en CTG-kurva. Den visar några sammandragningar men tydligen är det ju inte det som är det viktigaste, de vill kontrollera hur barnet mår. Efter en kontroll av livmodertappen, som är ca 3 cm lång och barnmorskan får in ett finger, går barnmorskan iväg för att rådfråga läkaren hur de ska gå vidare.
10.25
Får ytterligare 1/4 piller Cytotec. Får sedan i vanlig ordning ligga ca 45 min uppkopplad mot en ny CTG-kurva.
Lunch - Fisksoppa
13.30
Ny CTG-undersökning.
Efter undersökningen smiter vi hem en sväng för att hämta några saker som vi glömt att ta med oss. Både jag och sambon var så säkra på att vi inte skulle bli inlagda igår så vi tog inte riktigt med allt vi behöver.
16.30
Ytterligare en CTG-undersökning.
17.15
Får ytterligare en 1/4 tablett Cytotec.
Middag - Potatis, skinka och sås.
Efter middagen går vi på långpromenad - nu har jag bestämt mig för att bebisen ska ut!
20.15
Dags för nytt CTG och nu tycker jag att det visar att jag har starkare sammandragningar än tidigare. Jag känner även ett högre tryck neråt, runt bäckenet. Nu måste det väl ändå ha hänt något med livmodertappen!? Man kör en extra lång kurva, det visar sig senare att det är för att man inte vill att jag ska behöva komma och göra en ny "mitt i natten". Barnmorskan kommer och kopplar loss mig strax innan kl. 22 och talar om att nu ska jag få gå och sova. Hon rekommenderar att jag ber BB-personalen om några tabletter så att jag kan sova ordentligt. Jag vill att hon kontrollerar livmodertappen eftersom jag tycker det borde ha hänt saker men det visar sig att jag har fel. Den är fortfarande ca 3 cm lång och jag är öppen 1 cm. Dock har den börjat mjukna lite.
Tillbaka på BB-avdelningen äter vi kvällsfika och sedan får jag två Panodil, en Bricanyl-tablett samt en tablett Halcion.för att jag ska kunna sova bra i natt. Jag får även en "flaska" med varmvatten att ha på magen, det känns skönt.
Har gråtit mycket idag, allting känns så hopplöst när det inte händer något! Att se "alla" andra köra runt sina nyfödda bebisar i sina vagnar här på avdelningen gör ju inte heller saken bättre. Man har tidigare talat om för oss att de ibland brukar ta en vilodag efter de försökt få igång förlossningen i två dagar. Jag vill INTE åka hem imorgon! Hur man går vidare, eller om vi blir hemskickade, bestäms efter morgondagens första CTG-undersökning.
09.40
Dags för ytterligare en CTG-kurva. Den visar några sammandragningar men tydligen är det ju inte det som är det viktigaste, de vill kontrollera hur barnet mår. Efter en kontroll av livmodertappen, som är ca 3 cm lång och barnmorskan får in ett finger, går barnmorskan iväg för att rådfråga läkaren hur de ska gå vidare.
10.25
Får ytterligare 1/4 piller Cytotec. Får sedan i vanlig ordning ligga ca 45 min uppkopplad mot en ny CTG-kurva.
Lunch - Fisksoppa
13.30
Ny CTG-undersökning.
Efter undersökningen smiter vi hem en sväng för att hämta några saker som vi glömt att ta med oss. Både jag och sambon var så säkra på att vi inte skulle bli inlagda igår så vi tog inte riktigt med allt vi behöver.
16.30
Ytterligare en CTG-undersökning.
17.15
Får ytterligare en 1/4 tablett Cytotec.
Middag - Potatis, skinka och sås.
Efter middagen går vi på långpromenad - nu har jag bestämt mig för att bebisen ska ut!
20.15
Dags för nytt CTG och nu tycker jag att det visar att jag har starkare sammandragningar än tidigare. Jag känner även ett högre tryck neråt, runt bäckenet. Nu måste det väl ändå ha hänt något med livmodertappen!? Man kör en extra lång kurva, det visar sig senare att det är för att man inte vill att jag ska behöva komma och göra en ny "mitt i natten". Barnmorskan kommer och kopplar loss mig strax innan kl. 22 och talar om att nu ska jag få gå och sova. Hon rekommenderar att jag ber BB-personalen om några tabletter så att jag kan sova ordentligt. Jag vill att hon kontrollerar livmodertappen eftersom jag tycker det borde ha hänt saker men det visar sig att jag har fel. Den är fortfarande ca 3 cm lång och jag är öppen 1 cm. Dock har den börjat mjukna lite.
Tillbaka på BB-avdelningen äter vi kvällsfika och sedan får jag två Panodil, en Bricanyl-tablett samt en tablett Halcion.för att jag ska kunna sova bra i natt. Jag får även en "flaska" med varmvatten att ha på magen, det känns skönt.
Har gråtit mycket idag, allting känns så hopplöst när det inte händer något! Att se "alla" andra köra runt sina nyfödda bebisar i sina vagnar här på avdelningen gör ju inte heller saken bättre. Man har tidigare talat om för oss att de ibland brukar ta en vilodag efter de försökt få igång förlossningen i två dagar. Jag vill INTE åka hem imorgon! Hur man går vidare, eller om vi blir hemskickade, bestäms efter morgondagens första CTG-undersökning.
måndag 29 augusti 2011
Första dygnet på förlossningen/BB
08.00
Imorse infann vi oss på sjukhuset kl. 08.00, jag trodde vi skulle få göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning, men det visade sig att vi fick komma in i ett annat behandlingsrum för att göra en CTG-kurva där man mätte min puls, Pyrets puls, styrkan på sammandragningar samt mitt blodtryck. Jag fick halvsitta upp men efter en stund kände jag att jag inte fick tillräckligt med luft, fick svårt att andas vilket också syntes på både min och Pyrets puls. Jag ringde då på klockan och en ur personalen kom och sa att det gick bra att jag ligger på sidan istället. Så fort jag gjorde det kändes det mycket bättre och både min och Pyrets puls sjönk betydligt.
Efter att ha legat ca 30-45 min med dessa två band (ett för Pyrets puls och ett för kontroll av sammandragningarna) kom samma läkare som vi träffade i torsdags och kände på livmodertappen. Hon tyckte det hade hänt saker sedan dess men att den fortfarande är väldigt omogen. Vi frågade om hon tycker det är värt att prova igångsättning, och det tyckte hon, så därför bestämde vi oss för att prova det. Vi frågade även hur länge vi kan få vänta på att Pyret kommer ut, om jag svarar bra på medicineringen, och hon sa då att om ca 1,5 dygn borde vi kunna förvänta oss att vi har blivit föräldrar.
09.30
Vi får ett rum på förlossningen och jag får 1/4 piller Cytotec. En ny CTG-kurva tas och jag får ligga ca 45 min med apparaturen på magen. Denna gång låg jag på sidan hela tiden vilket kändes bra. Dock gav kurvan för sammandragningar inte mycket utslag alls. Efter undersökningen får vi ett eget rum på BB-avdelningen.
Lunch - makaroner, falukorv och sparris.
12.30
Ytterligare en CTG-kurva tas och fortfarande visar den inte mycket värkarbete/sammandragningar alls. :-( Efter undersökningen går vi en promenad runt sjukhusområdet i det fina höstvädret. Väl tillbaka på vårt rum på BB vilar/sover vi en stund.
15.30
Dags för ytterligare en CTG-kurva som nu visar sammandragningar ungefär var sjunde minut, dock inte så starka (omkring 40 på skalan som går upp till 100). Tyvärr vet jag inte riktigt exakt vad den där skalan mäter för något.
16.30
Ny kontroll av livmodertappen. Ingen större skillnad mot för hur den var imorse. Jag frågade barnmorskan om Pyret har fixerat sig nu och hon svarade att "om det är något så är det ruckbart". Vad bra, då har han åtminstone börjat sjunka ner en aning! Barnmorskan talar med en läkare som bestämmer att jag ska få ytterligare 1/4 piller Cytotec. Efter detta följer ytterligare 45 min när jag är inkopplad till CTG-apparaturen. Nu visar sammandragningarna en styrka på ca 70-75 när de väl kommer.
Middag - köttfärslimpa, potatis och majs.
19.20
Ny CTG-kontroll. Nu kommer sammandragningarna tätare och "värkarna" håller i sig längre än tidigare. Personligt rekord blev 94 på skalan. Dock säger inte denna skala så mycket om själva värkarbetet tydligen, frågade barnmorskan, utan det är när de undersöker livmodertappen som de får veta hur det står till med kroppen, om den är redo för förlossning eller inte.
22.20
Kvällens sista CTG-kurva tas. Barnmorskan har lite problem med att hitta precis rätt ställe för att sätta den apparatur som kontrollerar sammandragningarna. Hon kommer in efter en stund och flyttar "pucken". Då visar kurvan att jag har sammandragningar, dock inte så starka men det beror ju som sagt var pucken sitter (undertill finns en knapp som trycks in när magen blir hård och man får en sammandragning). Denna kurva visar nu att jag på en tio minuters-period får ungefär sex sammandragningar. Dessa håller i sig ett tag, precis som tidigare. När barnmorskan kommer tillbaka till oss är hon nyfiken på att få känna om något hänt med livmodertappen, eftersom jag får sammandragningar ganska ofta ändå, men tyvärr visar det att det fortfarande inte hänt så mycket på den fronten. Tappen är fortfarande ganska omogen och sitter långt bak. Vi får beskedet att vi kan gå tillbaka till BB för att sova och att vi ska fortsätta kampen imorgon.
Imorse infann vi oss på sjukhuset kl. 08.00, jag trodde vi skulle få göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning, men det visade sig att vi fick komma in i ett annat behandlingsrum för att göra en CTG-kurva där man mätte min puls, Pyrets puls, styrkan på sammandragningar samt mitt blodtryck. Jag fick halvsitta upp men efter en stund kände jag att jag inte fick tillräckligt med luft, fick svårt att andas vilket också syntes på både min och Pyrets puls. Jag ringde då på klockan och en ur personalen kom och sa att det gick bra att jag ligger på sidan istället. Så fort jag gjorde det kändes det mycket bättre och både min och Pyrets puls sjönk betydligt.
Efter att ha legat ca 30-45 min med dessa två band (ett för Pyrets puls och ett för kontroll av sammandragningarna) kom samma läkare som vi träffade i torsdags och kände på livmodertappen. Hon tyckte det hade hänt saker sedan dess men att den fortfarande är väldigt omogen. Vi frågade om hon tycker det är värt att prova igångsättning, och det tyckte hon, så därför bestämde vi oss för att prova det. Vi frågade även hur länge vi kan få vänta på att Pyret kommer ut, om jag svarar bra på medicineringen, och hon sa då att om ca 1,5 dygn borde vi kunna förvänta oss att vi har blivit föräldrar.
09.30
Vi får ett rum på förlossningen och jag får 1/4 piller Cytotec. En ny CTG-kurva tas och jag får ligga ca 45 min med apparaturen på magen. Denna gång låg jag på sidan hela tiden vilket kändes bra. Dock gav kurvan för sammandragningar inte mycket utslag alls. Efter undersökningen får vi ett eget rum på BB-avdelningen.
Lunch - makaroner, falukorv och sparris.
12.30
Ytterligare en CTG-kurva tas och fortfarande visar den inte mycket värkarbete/sammandragningar alls. :-( Efter undersökningen går vi en promenad runt sjukhusområdet i det fina höstvädret. Väl tillbaka på vårt rum på BB vilar/sover vi en stund.
15.30
Dags för ytterligare en CTG-kurva som nu visar sammandragningar ungefär var sjunde minut, dock inte så starka (omkring 40 på skalan som går upp till 100). Tyvärr vet jag inte riktigt exakt vad den där skalan mäter för något.
16.30
Ny kontroll av livmodertappen. Ingen större skillnad mot för hur den var imorse. Jag frågade barnmorskan om Pyret har fixerat sig nu och hon svarade att "om det är något så är det ruckbart". Vad bra, då har han åtminstone börjat sjunka ner en aning! Barnmorskan talar med en läkare som bestämmer att jag ska få ytterligare 1/4 piller Cytotec. Efter detta följer ytterligare 45 min när jag är inkopplad till CTG-apparaturen. Nu visar sammandragningarna en styrka på ca 70-75 när de väl kommer.
Middag - köttfärslimpa, potatis och majs.
19.20
Ny CTG-kontroll. Nu kommer sammandragningarna tätare och "värkarna" håller i sig längre än tidigare. Personligt rekord blev 94 på skalan. Dock säger inte denna skala så mycket om själva värkarbetet tydligen, frågade barnmorskan, utan det är när de undersöker livmodertappen som de får veta hur det står till med kroppen, om den är redo för förlossning eller inte.
22.20
Kvällens sista CTG-kurva tas. Barnmorskan har lite problem med att hitta precis rätt ställe för att sätta den apparatur som kontrollerar sammandragningarna. Hon kommer in efter en stund och flyttar "pucken". Då visar kurvan att jag har sammandragningar, dock inte så starka men det beror ju som sagt var pucken sitter (undertill finns en knapp som trycks in när magen blir hård och man får en sammandragning). Denna kurva visar nu att jag på en tio minuters-period får ungefär sex sammandragningar. Dessa håller i sig ett tag, precis som tidigare. När barnmorskan kommer tillbaka till oss är hon nyfiken på att få känna om något hänt med livmodertappen, eftersom jag får sammandragningar ganska ofta ändå, men tyvärr visar det att det fortfarande inte hänt så mycket på den fronten. Tappen är fortfarande ganska omogen och sitter långt bak. Vi får beskedet att vi kan gå tillbaka till BB för att sova och att vi ska fortsätta kampen imorgon.
söndag 28 augusti 2011
Sista sovmorgonen?
I morse steg vi inte upp förrän ungefär kl. 09.00. Både jag och sambon undrar om detta var vår sista sovmorgon för en lång tid framöver? Inte oss emot för nu längtar vi så otroligt mycket efter vårt lilla Pyre!! Imorgon kan det vara dagen med stort D. Känns både skrämmande och härligt på samma gång.
lördag 27 augusti 2011
Läget just nu
Idag har jag känt ett konstigt tryck mer i mitten av magen, ingen aning om vad det kan bero på. Har även haft en känsla mest hela dagen av att det är tungt att andas, får liksom inte tillräckligt med luft känns det som. De senaste dagarna har jag gått mycket bl.a. för att förhoppningsvis sätta igång det hela, men inte har jag då märkt något. Det enda som händer är att magen blir stenhård när jag går, jag känner ett tryck neråt bäckenet samt att Pyret brukar sparka mig på höger sida nära revbenen (som vanligt).
Efter att läkaren kände på livmodertappen i torsdags hade jag ont länge efteråt, kändes som mensvärk. Hon berättade att hennes undersökning skulle kunna vara ett sätt att sätta igång förlossningen men som sagt har jag inte märkt något ännu förutom att jag fått lite flytningar som jag inte haft tidigare, dessa kommer främst när jag gått på promenad.
Det vore så skönt om de sätter igång allt på måndag så vi slipper gå och vänta längre. Idag har varit en ganska jobbig dag och jag känner mig faktiskt lite less på min stora mage just nu, hur dumt det än kan låta. Dock tror jag inte att vi kommer att få stanna på sjukhuset efter undersökningen på måndag morgon, jag skulle tippa att vi blir hemskickade och att vi får komma tillbaka några dagar senare för att göra om samma procedur med undersökningar igen. Både jag och sambon tror att vi är föräldrar nästa helg. Vi får väl se.
Efter att läkaren kände på livmodertappen i torsdags hade jag ont länge efteråt, kändes som mensvärk. Hon berättade att hennes undersökning skulle kunna vara ett sätt att sätta igång förlossningen men som sagt har jag inte märkt något ännu förutom att jag fått lite flytningar som jag inte haft tidigare, dessa kommer främst när jag gått på promenad.
Det vore så skönt om de sätter igång allt på måndag så vi slipper gå och vänta längre. Idag har varit en ganska jobbig dag och jag känner mig faktiskt lite less på min stora mage just nu, hur dumt det än kan låta. Dock tror jag inte att vi kommer att få stanna på sjukhuset efter undersökningen på måndag morgon, jag skulle tippa att vi blir hemskickade och att vi får komma tillbaka några dagar senare för att göra om samma procedur med undersökningar igen. Både jag och sambon tror att vi är föräldrar nästa helg. Vi får väl se.
torsdag 25 augusti 2011
Tillväxtultraljud nr 3
Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning. Igår pratade jag och barnmorskan lite om att jag tycker att vi gjort så många ultraljud och att förra gången vi gjorde tillväxtultraljudet så kunde läkaren inte riktigt svara på varför de gjorde så många kontroller. Barnmorskan frågade mig då vilken läkare vi skulle ha idag och hon kände igen namnet, hon talade väl om denna läkare och sa att hon är väldigt duktig och att vi förmodligen skulle kunna få svar på alla våra frågor idag. Barnmorskan hade rätt! Dagens läkare blev vi jättenöjda med.
Hon började med att kontrollera hur Pyret låg och hon visade os olika kroppsdelar samt att vi fick en närstudie av magen. Hon tog flera mått just på magen eftersom det tydligen är det måttet som säger mest om vikten dvs. hur rund och go Pyret är (som jag tolkade det hela). När programmet hon matade in siffrorna i sedan gjort sin uträkning fick hon fram att han väger 4500 g. Dock hade hon tagit till måtten lite just för att inte underskatta vikten.
Vi pratade en stund och hon frågade om hon fick känna på livmodertappen och jag sa att det gick bra. Föga anade jag då hur fruktansvärt ont det skulle göra. Hon tröck med ena armen i ovankanten av magen för att Pyret skulle åka ner en bit (antar jag) och sedan kände hon efter. Jag fick koncentrera mig så mycket på att genomlida smärtan så jag minns inte exakt vad hon berättade medan hon kände efter. Det jag minns är att hon berättade att hon fick in ett finger och att tappen lutade bakåt. Detta skulle tydligen indikera att det inte är dags ännu, och det är det ju egentligen inte heller om man ska vara riktigt petig. Vi har ju till på måndag på oss. :-)
Efter undersökningen berättade läkaren mycket sakligt vad hon tror kommer att ske och vi fick ställa frågor som hon kunde ge oss bra svar på. Planen ser nu ut så här. Hon bokade in oss för en ny kontroll kl. 08.00 på måndag, hon tycker inte att jag bör gå flera veckor över tiden, så därför kommer hon att göra om samma procedur som hon gjorde idag då vi träffas. Märker hon att det hänt saker med livmodertappen som kan indikera att kroppen ställt in sig lite mer på barnafödande än idag kommer vi att få stanna på förlossningen/BB och så kommer de att försöka sätta igång det hela. Visar det sig dock att livmodertappen är ungefär som idag tyckte hon inte att det är någon idé att prova igångsättning, då får vi vänta några dagar till och sedan försöka igen, om allt inte satt igång av sig självt vill säga.
När hon frågade hur vi ställer oss till detta så blev min spontana reaktion att det känns bra. Det känns bra att få veta när allt ska starta, så slipper jag gå och fundera och känna efter varje dag. Dock känns det alldeles ofattbart att allt kanske startar redan på måndag och att Pyret kanske tittar ut i början av nästa vecka. Shit! Jag känner mig inte als redo för detta. Det är blandade känslor och tankar som far runt i huvudet, men för det mesta försöker jag tänka positivt. Jag vill helst inte föda ett barn som väger över 5 kg, även om jag hört barnmorskor och läkare som sagt att det även kan vara jobbigt att föda barn som väger "lite", men samtidigt tänker jag på vad som kan hända om man försöker tvinga kroppen till något som den inte är beredd på? Jag menar, är kroppen inte redo för barnafödande så är den ju inte det.
Själv tror jag dock att vi kommer att få åka hem på måndag, jag tror inte att det kommer att ha hänt så mycket tills dess. Sedan kanske vi får komma tillbaka i mitten av nästa vecka på en ny kontroll, men det är ju bara mina egna spekulationer. Det kommer nog vara en hel del tankar som far runt i huvudet på både mig och sambon de kommande dagarna. Nu måste vi verkligen packa färdigt BB-väskan, montera babyskyddet i bilen samt att jag måste skriva mitt förlossningsbrev.
Jag har svårt att förstå att vi nu kan vara väldigt nära Pyrets födelsedag.
Hon började med att kontrollera hur Pyret låg och hon visade os olika kroppsdelar samt att vi fick en närstudie av magen. Hon tog flera mått just på magen eftersom det tydligen är det måttet som säger mest om vikten dvs. hur rund och go Pyret är (som jag tolkade det hela). När programmet hon matade in siffrorna i sedan gjort sin uträkning fick hon fram att han väger 4500 g. Dock hade hon tagit till måtten lite just för att inte underskatta vikten.
Vi pratade en stund och hon frågade om hon fick känna på livmodertappen och jag sa att det gick bra. Föga anade jag då hur fruktansvärt ont det skulle göra. Hon tröck med ena armen i ovankanten av magen för att Pyret skulle åka ner en bit (antar jag) och sedan kände hon efter. Jag fick koncentrera mig så mycket på att genomlida smärtan så jag minns inte exakt vad hon berättade medan hon kände efter. Det jag minns är att hon berättade att hon fick in ett finger och att tappen lutade bakåt. Detta skulle tydligen indikera att det inte är dags ännu, och det är det ju egentligen inte heller om man ska vara riktigt petig. Vi har ju till på måndag på oss. :-)
Efter undersökningen berättade läkaren mycket sakligt vad hon tror kommer att ske och vi fick ställa frågor som hon kunde ge oss bra svar på. Planen ser nu ut så här. Hon bokade in oss för en ny kontroll kl. 08.00 på måndag, hon tycker inte att jag bör gå flera veckor över tiden, så därför kommer hon att göra om samma procedur som hon gjorde idag då vi träffas. Märker hon att det hänt saker med livmodertappen som kan indikera att kroppen ställt in sig lite mer på barnafödande än idag kommer vi att få stanna på förlossningen/BB och så kommer de att försöka sätta igång det hela. Visar det sig dock att livmodertappen är ungefär som idag tyckte hon inte att det är någon idé att prova igångsättning, då får vi vänta några dagar till och sedan försöka igen, om allt inte satt igång av sig självt vill säga.
När hon frågade hur vi ställer oss till detta så blev min spontana reaktion att det känns bra. Det känns bra att få veta när allt ska starta, så slipper jag gå och fundera och känna efter varje dag. Dock känns det alldeles ofattbart att allt kanske startar redan på måndag och att Pyret kanske tittar ut i början av nästa vecka. Shit! Jag känner mig inte als redo för detta. Det är blandade känslor och tankar som far runt i huvudet, men för det mesta försöker jag tänka positivt. Jag vill helst inte föda ett barn som väger över 5 kg, även om jag hört barnmorskor och läkare som sagt att det även kan vara jobbigt att föda barn som väger "lite", men samtidigt tänker jag på vad som kan hända om man försöker tvinga kroppen till något som den inte är beredd på? Jag menar, är kroppen inte redo för barnafödande så är den ju inte det.
Själv tror jag dock att vi kommer att få åka hem på måndag, jag tror inte att det kommer att ha hänt så mycket tills dess. Sedan kanske vi får komma tillbaka i mitten av nästa vecka på en ny kontroll, men det är ju bara mina egna spekulationer. Det kommer nog vara en hel del tankar som far runt i huvudet på både mig och sambon de kommande dagarna. Nu måste vi verkligen packa färdigt BB-väskan, montera babyskyddet i bilen samt att jag måste skriva mitt förlossningsbrev.
Jag har svårt att förstå att vi nu kan vara väldigt nära Pyrets födelsedag.
onsdag 24 augusti 2011
MVC-besök nr 9
Idag var jag tillbaka på MVC för att återigen träffa min "riktiga" barnmorska som nu återkommit från sin semester. I vanlig ordning frågade hon hur jag mår och vi pratade lite allmänt om krämpor och sedan kom vi in på mina tankar inför förlossningen. Hon frågade om jag skrivit något förlossningsbrev men det har jag inte gjort. Har tänkt göra det så det börjar bli hög tid nu, måste ta tag i det!
Hon kontrollerade blodtrycket och allt såg bra ut. Hon lyssnade på Pyrets hjärta, både med tratt (har hon aldrig gjort på mig tidigare) och med den vanliga apparaten. Idag slog lillhjärtat med ca 130 slag/minut. Hon mätte magen och fick det till att den vuxit till 40 cm. Efter att ha kontrollerat hur Pyrets huvud ligger kom hon fram till att det fortfarande är rörligt! Herregud, kommer han aldrig att fixera sig den lilla busungen?! Även hon lugnade mig, precis som de andra barnmorskorna gjort under sommaren, med att det är inte alla barn som fixerar sig innan förlossningen, en del gör det inte förrän på BB.
När hon prickade in magmåttet på datorn såg man att kurvan gjorde ett språng och nu visade att han ligger över den övre gränsen. Nu är det ju olika personer som mätt magen den senaste tiden så hon trodde att det kan bero på det, att alla inte mäter på exakt samma sätt. Dock ska vi ju på ultraljud imorgon för att kontrollera hur Pyret växer så då får vi reda på om han dragit iväg uppåt eller följer sin kurva.
Innan jag gick bokade hon in ett nytt besök om två veckor, men hon tror inte att jag kommer. Hon tror att jag har fött vårt barn innan dess. Vi får väl se.
Hon kontrollerade blodtrycket och allt såg bra ut. Hon lyssnade på Pyrets hjärta, både med tratt (har hon aldrig gjort på mig tidigare) och med den vanliga apparaten. Idag slog lillhjärtat med ca 130 slag/minut. Hon mätte magen och fick det till att den vuxit till 40 cm. Efter att ha kontrollerat hur Pyrets huvud ligger kom hon fram till att det fortfarande är rörligt! Herregud, kommer han aldrig att fixera sig den lilla busungen?! Även hon lugnade mig, precis som de andra barnmorskorna gjort under sommaren, med att det är inte alla barn som fixerar sig innan förlossningen, en del gör det inte förrän på BB.
När hon prickade in magmåttet på datorn såg man att kurvan gjorde ett språng och nu visade att han ligger över den övre gränsen. Nu är det ju olika personer som mätt magen den senaste tiden så hon trodde att det kan bero på det, att alla inte mäter på exakt samma sätt. Dock ska vi ju på ultraljud imorgon för att kontrollera hur Pyret växer så då får vi reda på om han dragit iväg uppåt eller följer sin kurva.
Innan jag gick bokade hon in ett nytt besök om två veckor, men hon tror inte att jag kommer. Hon tror att jag har fött vårt barn innan dess. Vi får väl se.
tisdag 23 augusti 2011
Vecka 40 (39+0)
Oj oj, nu är det kanske inte så länge kvar tills Pyret behagar komma ut. Känns fortfarande overkligt när man tänker på att vi faktiskt ska bli föräldrar. Magiskt! Även fast vi köpt en massa saker som dessutom står framme lite här och där här hemma så är tanken svindlande och allt är svårt att ta in.
Tycker magen blir stenhård ganska ofta nu och nu tar den i låren när jag sitter ner. Om det beror på att Pyret krupit längre ner eller om magen vuxit låter jag vara osagt. Sover sedan någon natt tillbaka med en kudde mellan knäna för att slippa smärtan i bäckenet när jag ligger på sidan och jag tycker att det fungerar bra. Lite ont gör det till och från men det är väl så det är och ska vara så här i slutet. Börjar känna av att magen trycker neråt, vill nästan gå och hålla upp den ibland.
Imorgon är det dags för ett nytt besök hos barnmorskan, nu har min "vanliga" kommit tillbaka från sin semester så nu är allt som vanligt där igen. På torsdag är det dags för ytterligare ett tillväxtultraljud för att göra en viktuppskattning på Pyret. Jag ringde till sjukhuset idag för att höra om de vet vilken läkare vi får och vi kommer inte att få samma som förra gången - skönt. Annars hade jag bett att få byta.
Började jobba igår, är sjukskriven 50% (mitt eget val, enligt intyget får jag vara heltidssjukskriven om jag vill) på grund av problemet med händerna, och mina kollegor tycker jag har en liten mage för att ha mindre än en vecka kvar till BF. Jag har ju inget att jämföra med men jag tycker att magen är stor.
Barnet
Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten.
Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt.
Nu är det trångt därinne.
Källa: www.vardguiden.se
Tycker magen blir stenhård ganska ofta nu och nu tar den i låren när jag sitter ner. Om det beror på att Pyret krupit längre ner eller om magen vuxit låter jag vara osagt. Sover sedan någon natt tillbaka med en kudde mellan knäna för att slippa smärtan i bäckenet när jag ligger på sidan och jag tycker att det fungerar bra. Lite ont gör det till och från men det är väl så det är och ska vara så här i slutet. Börjar känna av att magen trycker neråt, vill nästan gå och hålla upp den ibland.
Imorgon är det dags för ett nytt besök hos barnmorskan, nu har min "vanliga" kommit tillbaka från sin semester så nu är allt som vanligt där igen. På torsdag är det dags för ytterligare ett tillväxtultraljud för att göra en viktuppskattning på Pyret. Jag ringde till sjukhuset idag för att höra om de vet vilken läkare vi får och vi kommer inte att få samma som förra gången - skönt. Annars hade jag bett att få byta.
Började jobba igår, är sjukskriven 50% (mitt eget val, enligt intyget får jag vara heltidssjukskriven om jag vill) på grund av problemet med händerna, och mina kollegor tycker jag har en liten mage för att ha mindre än en vecka kvar till BF. Jag har ju inget att jämföra med men jag tycker att magen är stor.
 |
| Vecka 40 (39+0) |
Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten.
Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt.
Nu är det trångt därinne.
Källa: www.vardguiden.se
måndag 22 augusti 2011
Inköp av babyskydd
För en tid sedan tog vi äntligen tag i att inhandla ett babyskydd. Först var jag inne på att vi skulle köpa ett iZi Sleep från BeSafe eftersom jag läst att de hade vunnit något babyskydd-test. Till detta skydd finns även ett ISOfix-fäste och det verkade ju bra. Allt eftersom tiden gick hann BeSafe släppa ett nytt skydd som heter iZi Go och är lite mer nätt och lättare än iZi Sleep. Då blev jag väldigt fundersam på vilket skydd vi skulle välja, det nya skyddet finns det än så länge inget ISOfix-fäste till men vad jag kunnat läsa mig till på nätet så planerar de att släppa ett sådant nu i höst.
Efter att ha velat fram och tillbaka åkte vi till Barnens Hus för att se vilka babyskydd de hade hemma och kanske få lite hjälp från personalen med att välja. Dock blev vi inte alls så mycket klokare när vi väl var där. Enligt den försäljare vi pratade med är det ingen större skillnad på just babyskydden från de olika tillverkarna. Vissa har just ISOfix men inte alla. Vi frågade om de säljer många skydd från BeSafe och då sa han att på ca 100 sålda babyskydd är kanske 5 stycken just från BeSafe. De är väldigt dyra och det är inte så stor skillnad mellan deras skydd jämfört med andra tillverkares. Här fick jag ren ångest, hur ska man kunna välja?! Vi åkte hem igen utan att köpa något.
Vi surfade runt lite mer på nätet men blev inte så mycket klokare av det heller, förutom att sambon blev inne på att vi skulle köpa ett skydd från Akta Graco. Dagen efter åkte vi tillbaka till Barnens Hus och fick prata med en annan försäljare. Hon sa i princip samma sak som killen vi talat med dagen innan, att det är tycke och smak samt pris som avgör eftersom de flesta skydd är likvärdiga. Jag lät sambon välja och vi lämnade butiken med ett Logico S HP babyskydd från Akta Graco inklusive bas. Detta är ett skydd som vi tycker är fint samt prisvärt eftersom att vi fick med en bas för ungefär samma pengar som vad en del andra skydd kostar. Jag har provat det i bilen och det passar jättebra. :-)
Efter att ha velat fram och tillbaka åkte vi till Barnens Hus för att se vilka babyskydd de hade hemma och kanske få lite hjälp från personalen med att välja. Dock blev vi inte alls så mycket klokare när vi väl var där. Enligt den försäljare vi pratade med är det ingen större skillnad på just babyskydden från de olika tillverkarna. Vissa har just ISOfix men inte alla. Vi frågade om de säljer många skydd från BeSafe och då sa han att på ca 100 sålda babyskydd är kanske 5 stycken just från BeSafe. De är väldigt dyra och det är inte så stor skillnad mellan deras skydd jämfört med andra tillverkares. Här fick jag ren ångest, hur ska man kunna välja?! Vi åkte hem igen utan att köpa något.
Vi surfade runt lite mer på nätet men blev inte så mycket klokare av det heller, förutom att sambon blev inne på att vi skulle köpa ett skydd från Akta Graco. Dagen efter åkte vi tillbaka till Barnens Hus och fick prata med en annan försäljare. Hon sa i princip samma sak som killen vi talat med dagen innan, att det är tycke och smak samt pris som avgör eftersom de flesta skydd är likvärdiga. Jag lät sambon välja och vi lämnade butiken med ett Logico S HP babyskydd från Akta Graco inklusive bas. Detta är ett skydd som vi tycker är fint samt prisvärt eftersom att vi fick med en bas för ungefär samma pengar som vad en del andra skydd kostar. Jag har provat det i bilen och det passar jättebra. :-)
 |
| Babyskyddet Logico S HP inklusive bas från Akta Graco |
lördag 20 augusti 2011
Ledsen = hormoner?
Ledsen är något jag varit de senaste dagarna, har gråtit för minsta lilla motgång och tyckt allmänt synd om mig själv. Vet inte om det är extra mycket hormoner i omlopp i kroppen så här på slutet? Hur som helst så känner jag inte igen mig själv, brukar inte alls må så här dåligt och vara så här ledsen. Idag letade jag efter en sak som jag inte hittade och då blev jag så arg att jag började storgråta. Hittade dock det jag sökte till slut.
Pyret trycker på uppåt istället för neråt, vet inte riktigt vad han pysslar med. :-/ Dock känner jag även lite tryck neråt ibland så jag hoppas verkligen att han håller på att fixera sig.
Pyret trycker på uppåt istället för neråt, vet inte riktigt vad han pysslar med. :-/ Dock känner jag även lite tryck neråt ibland så jag hoppas verkligen att han håller på att fixera sig.
fredag 19 augusti 2011
Börjat packa BB-väskan
Ikväll började jag och sambon packa BB-väskan. :-) Vissa saker ska jag tvätta och packa sedan och vissa kompletterande inköp ska göras. Nu är vi på gång!
onsdag 17 augusti 2011
I BB-väskan
Skulle behöva lite tips och råd från er kloka läsare angående vad vi bör ta med oss i BB-väskan. Jag har börjat fila på en lista som i dagsläget ser ut så här:
- Legitimation (har jag dock i plånboken istället för i BB-väskan)
- Förlossningsbrev
- Videokamera + batteri
- Digitalkamera + batteri
- Laddare till videokamera, digitalkamera, mobiltelefon
- Stativ
- Dator
- Babyskydd
- Babyfilt
- Kläder till mamma, pappa + Pyret
- Bikini (om jag känner för att bada i förlossningens pool)
- Bekväma skor/tofflor
- Toalettsaker
- Amningskudde
- Amnings bh + inlägg
- Bindor
- Värmedyna
- Mat (till sambon)
- Druvsocker
- Godis
- Dricka
- Bok
- Kortlek/spel
Något jag bör lägga till eller ta bort? Är tacksam för all hjälp och tips ni kan komma med. ;-)
- Legitimation (har jag dock i plånboken istället för i BB-väskan)
- Förlossningsbrev
- Videokamera + batteri
- Digitalkamera + batteri
- Laddare till videokamera, digitalkamera, mobiltelefon
- Stativ
- Dator
- Babyskydd
- Babyfilt
- Kläder till mamma, pappa + Pyret
- Bikini (om jag känner för att bada i förlossningens pool)
- Bekväma skor/tofflor
- Toalettsaker
- Amningskudde
- Amnings bh + inlägg
- Bindor
- Värmedyna
- Mat (till sambon)
- Druvsocker
- Godis
- Dricka
- Bok
- Kortlek/spel
Något jag bör lägga till eller ta bort? Är tacksam för all hjälp och tips ni kan komma med. ;-)
tisdag 16 augusti 2011
Vecka 39 (38+0)
Jahapp, nu är det tänkt att Pyret ska komma ut till oss om mindre än två veckor. Oj vad vi längtar efter honom! Tyvärr har mitt hopp om att han ska födas på utsatt tid svikit mig eftersom han fortfarande inte börjat fixera sig och jag tycker inte att magen sjunkit något heller, men vi får se vad som händer. Dags att packa BB-väskan nu vilket känns både härligt och skrämmande. Jag är jättenervös inför förlossningen! Jag är inte säker på hur jag kommer att reagera på smärtan. Dock känner jag att jag är beredd att ta emot all hjälp jag kan få, känner ingen press från mig själv att jag måste klara mig utan bedövning eller så.
Känner ibland att magen blir stenhård och att det trycker neråt bäckenet men det är allt. Ingen direkt foglossning har jag och halsbränna har jag varit förskonad emot så jag känner mig väldigt lyckligt lottad på så vis. Dock har problemet med händerna eskalerat ytterligare, vet inte hur jag ska klara av att jobba fr.o.m nästa vecka (mitt sjukintyg går ut på måndag). Ska försöka få det förlängt.
Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen.
Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt 3 450 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Känner ibland att magen blir stenhård och att det trycker neråt bäckenet men det är allt. Ingen direkt foglossning har jag och halsbränna har jag varit förskonad emot så jag känner mig väldigt lyckligt lottad på så vis. Dock har problemet med händerna eskalerat ytterligare, vet inte hur jag ska klara av att jobba fr.o.m nästa vecka (mitt sjukintyg går ut på måndag). Ska försöka få det förlängt.
 |
| Vecka 39 (38+0) |
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen.
Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt 3 450 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Gravidfotograferingen avklarad
Då var vi hemma igen efter att ha förevigat magen. Eftersom jag inte sminkar mig speciellt ofta kände jag att det var bäst att få hjälp med detta så jag hade bokat in ett makeup-besök på KICKS innan fotograferingen. Hon som sminkade mig var jätteduktig och jag kände mig fin när jag gick därifrån. Innan jag gick sade hon att "du är en fin mamma" och då höll jag på att börja gråta. :-) Som tur var kunde jag hålla mig så sminket inte började rinna det första som hände.
När vi kom till fotografen satt vi ner en stund och han berättade lite om hur han tänkte lägga upp fotosessionen. Vi tittade även på bilderna han hade uppsatta på väggarna för att få lite inspiration till vilken typ av bilder vi själva skulle vilja att han tog. Vi hittade några favoriter som både jag och sambon tyckte var fina, så han tog bl.a. liknande bilder när vi sedan gick in i själva studion.
Studion var uppbyggd av flera olika miljöer och det fanns hur mycket leksaker som helst. Det fanns även kläder att låna, både för vuxna och barn. Vi körde på temat jeans och mörkt på överkroppen (jag hade svart linne och sambon hade en svart pikétröja). Fotografen visade först vilken ställning han ville att vi skulle inta och sedan fick vi försöka härma honom så gott vi kunde, dock fick fotografen rätta oss ganska ofta för att få oss att göra precis som han ville. :-)
Det var inte det lättaste att få till alla poser men vi gjorde så gott vi kunde både jag och sambon, svettig blev man i alla fall. Vi tog bilder på både mig och sambon tillsammans men även bilder bara på mig. Vissa bilder blev mer lättklädda men vi visade absolut inget utan allt dåldes av händer, armar och olika vinklar. Allt som allt höll vi på ungefär 1,5 h. Fotografen var väldigt trevlig och skämtsam så vi kände oss trygga vilket var väldigt positivt, allt blev mer avslappnat då.
Han frågade hur långt jag har kvar och jag berättade då att tanken är att det bara är två veckor kvar. Senare, innan vi lämnade studion, talade han om att han tyckte att vi kommit dit i precis rätt tidpunkt med tanke på magens storlek. Han tyckte den var liten för att vara så nära förlossningsdatumet! :-) (jag tycker själv att den känns stor). Han berättade att vissa som kommer dit i slutet av graviditeten har jättestora magar och pustar och stånkar när de ska ta sina bilder. :-)
Vi har även bokat in att vi ska komma dit med Pyret när han är nyfödd (enligt fotografen bör han helst inte vara äldre än 2-3 veckor) så det ska bli riktigt spännande det också. Tyvärr trodde han inte att han skulle ha dagens bilder färdigredigerade innan förlossningen är planerad, men de som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge sägs det ju. Även om jag är grymt nyfiken på att se hur dagens bilder blev.
När vi kom till fotografen satt vi ner en stund och han berättade lite om hur han tänkte lägga upp fotosessionen. Vi tittade även på bilderna han hade uppsatta på väggarna för att få lite inspiration till vilken typ av bilder vi själva skulle vilja att han tog. Vi hittade några favoriter som både jag och sambon tyckte var fina, så han tog bl.a. liknande bilder när vi sedan gick in i själva studion.
Studion var uppbyggd av flera olika miljöer och det fanns hur mycket leksaker som helst. Det fanns även kläder att låna, både för vuxna och barn. Vi körde på temat jeans och mörkt på överkroppen (jag hade svart linne och sambon hade en svart pikétröja). Fotografen visade först vilken ställning han ville att vi skulle inta och sedan fick vi försöka härma honom så gott vi kunde, dock fick fotografen rätta oss ganska ofta för att få oss att göra precis som han ville. :-)
Det var inte det lättaste att få till alla poser men vi gjorde så gott vi kunde både jag och sambon, svettig blev man i alla fall. Vi tog bilder på både mig och sambon tillsammans men även bilder bara på mig. Vissa bilder blev mer lättklädda men vi visade absolut inget utan allt dåldes av händer, armar och olika vinklar. Allt som allt höll vi på ungefär 1,5 h. Fotografen var väldigt trevlig och skämtsam så vi kände oss trygga vilket var väldigt positivt, allt blev mer avslappnat då.
Han frågade hur långt jag har kvar och jag berättade då att tanken är att det bara är två veckor kvar. Senare, innan vi lämnade studion, talade han om att han tyckte att vi kommit dit i precis rätt tidpunkt med tanke på magens storlek. Han tyckte den var liten för att vara så nära förlossningsdatumet! :-) (jag tycker själv att den känns stor). Han berättade att vissa som kommer dit i slutet av graviditeten har jättestora magar och pustar och stånkar när de ska ta sina bilder. :-)
Vi har även bokat in att vi ska komma dit med Pyret när han är nyfödd (enligt fotografen bör han helst inte vara äldre än 2-3 veckor) så det ska bli riktigt spännande det också. Tyvärr trodde han inte att han skulle ha dagens bilder färdigredigerade innan förlossningen är planerad, men de som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge sägs det ju. Även om jag är grymt nyfiken på att se hur dagens bilder blev.
måndag 15 augusti 2011
Två veckor kvar
Nedräkningen fortsätter. Nu är det "bara" två veckor kvar till BF. Tänk, om senast fem veckor (man sätter igång förlossningen efter tre veckors övertid i vårt landsting) har vi vårt älskade Pyre här hos oss! Helt magiskt och ofattbart. Har fortfarande inte riktigt förstått att vi snart kommer att vara tre i familjen, tror det kommer kännas en aning konstigt att åka hem från BB med en person mer än när vi åkte dit. :-)
Imorgon är det dags att föreviga magen hos fotografen. Har fortfarande ingen aning om vad jag ska ha för kläder på mig, ska ta med mig några olika outfits så får vi se vad det blir. :-) Spännande är det i alla fall och jag hoppas att vi får några riktigt fina bilder att förstora upp och hänga på väggen.
Imorgon är det dags att föreviga magen hos fotografen. Har fortfarande ingen aning om vad jag ska ha för kläder på mig, ska ta med mig några olika outfits så får vi se vad det blir. :-) Spännande är det i alla fall och jag hoppas att vi får några riktigt fina bilder att förstora upp och hänga på väggen.
söndag 14 augusti 2011
Gratis är gott - uppdatering
För ett bra tag sedan bloggade jag om olika gratiserbjudanden för gravida och nu har jag utnyttjat de flesta erbjudanden och jag är väldigt nöjd med resultatet. :-) Det är klart, jag kommer troligtvis inte att använda allt jag fått i boxarna men det är ju alltid kul att få gratis grejer och de flesta sakerna tycker jag var bra.
Jag utnyttjade även erbjudandet från Allt för föräldrar men det har jag tyvärr ingen bild på.
 |
| Från Babybox (Barnens hus) |
 |
| Från Baby to be (Apoteksgruppen) |
 |
| Från MAM (Facebook) |
fredag 12 augusti 2011
Presenter från morfar
Pyrets morfar har varit på husbilssemester och bl.a. gjort ett besök på Gekås i Ullared. Jag skickade med en önskelista på två saker, hjulskydd till barnvagnen och en badcape, hittade en väldigt bra lista hos Nenne som jag utgick ifrån.
Här kommer bilder på de presenter Pyret fick när morfar kom hem igen. :-)
Pingu-setet är egentligen en julklapp till Pyret men hans mamma fick lov att öppna paketet redan nu. :-) Jag bara älskar Pingu så det hade inte kunnat bli bättre! Har spanat på dessa tallrikar + mugg tidigare men inte köpt något.
Här kommer bilder på de presenter Pyret fick när morfar kom hem igen. :-)
 |
| Min beställning |
 |
| Presenter från Gekås - en CD-skiva med Astrid Lingrens favoriter (sånger + berättelser), en söt skallra samt en jättemjuk och go fleecefilt med Laban & Labolina-motiv |
 |
| Tröja och skjorta från Lindex samt en tomtedräkt (vet dock inte var den är köpt) |
 |
| Set med flat- och djup tallrik samt pipmugg |
onsdag 10 augusti 2011
Tvättat bebiskläder
Nu har jag börjat boa. :-) Har tvättat Pyrets kläder i storlek 50, jösses vad små och söta dom är! Har inte velat köpa så många plagg i denna storlek eftersom jag inte vet om han kommer att kunna ha dem överhuvudtaget. Strumpor har jag köpt några par i storlek 10-12 men har även tvättat några i 13-15 för säkerhets skull.
 |
| Pyrets kläder i storlek 50 |
tisdag 9 augusti 2011
Vecka 38 (37+0)
Från och med nu räknas jag som fullgången och skulle Pyret födas nu räknas han inte som prematur (han räknas inte som för tidigt född) enligt vad läkaren på förra tillväxtultraljudet berättade för oss. Det kan vara dags att packa BB-väskan nu, tänk att det kan vara dags att åka in till BB när som helst nu. En skrämmande men ändå underbar tanke!
Illamåendet är tillbaka igen, det kommer oftast småkrypandes när jag är hungrig men det kan även komma när jag är mätt. Det är dock inte så jobbigt som i början av graviditeten men jag undrar vad det beror på? Trodde inte man skulle börja må illa igen så här i slutet av graviditeten?
Nåväl, magen fortsätter att växa och 25/8 är det dags för ett nytt tillväxtultraljud om Pyret inte kommit ut tills dess. Vi får väl se vad man bestämmer sig för att göra, om man gör något alls, beroende på vad han vikt uppskattas till då. Då är det ju inte länge kvar till BF som är 29/8.
Är besviken på att han fortfarande inte har börjat fixera sig, även om barnmorskan försöker lugna ner mig och tala om att när det väl sätter igång kan det gå fort och att en del bebisar inte fixerar sig förrän på BB. Men jag vill att det ska börja hända något snart! I den här takten är jag rädd att jag ska gå flera veckor över tiden (man blir igångsatt efter 3 veckors "övertid" i vårt landsting) och det känner jag inte alls för att göra, jag tycker det räcker snart. Både jag och sambon är ju supernyfikna och bara toklängtar till att få träffa Pyret! Tänk att vi snart är där, att det inte alls är speciellt länge kvar nu tills vi har en liten bebis att snusa på. Helt magiskt!
Har fortfarande svårt att sova, vaknar stup i kvarten (ja eller i alla fall med ungefär två timmars mellanrum) och måste gå på toaletten. Ibland vaknar jag även av att det gör ont när jag vänder mig i sängen. Sitter jag för länge får jag fortfarande sparkar/tryck mot revbenen på höger sida och det gör riktigt ont.
Barnet
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor.
Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj.
Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Illamåendet är tillbaka igen, det kommer oftast småkrypandes när jag är hungrig men det kan även komma när jag är mätt. Det är dock inte så jobbigt som i början av graviditeten men jag undrar vad det beror på? Trodde inte man skulle börja må illa igen så här i slutet av graviditeten?
Nåväl, magen fortsätter att växa och 25/8 är det dags för ett nytt tillväxtultraljud om Pyret inte kommit ut tills dess. Vi får väl se vad man bestämmer sig för att göra, om man gör något alls, beroende på vad han vikt uppskattas till då. Då är det ju inte länge kvar till BF som är 29/8.
Är besviken på att han fortfarande inte har börjat fixera sig, även om barnmorskan försöker lugna ner mig och tala om att när det väl sätter igång kan det gå fort och att en del bebisar inte fixerar sig förrän på BB. Men jag vill att det ska börja hända något snart! I den här takten är jag rädd att jag ska gå flera veckor över tiden (man blir igångsatt efter 3 veckors "övertid" i vårt landsting) och det känner jag inte alls för att göra, jag tycker det räcker snart. Både jag och sambon är ju supernyfikna och bara toklängtar till att få träffa Pyret! Tänk att vi snart är där, att det inte alls är speciellt länge kvar nu tills vi har en liten bebis att snusa på. Helt magiskt!
Har fortfarande svårt att sova, vaknar stup i kvarten (ja eller i alla fall med ungefär två timmars mellanrum) och måste gå på toaletten. Ibland vaknar jag även av att det gör ont när jag vänder mig i sängen. Sitter jag för länge får jag fortfarande sparkar/tryck mot revbenen på höger sida och det gör riktigt ont.
 |
| Vecka 38 (37+0) |
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor.
Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj.
Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.
Källa: www.vardguiden.se
måndag 8 augusti 2011
Tillväxtultraljud nr 2
Idag var det även dags för att göra ett till tillväxtultraljud. Jag och sambon började räkna efter igår hur många ultraljud vi gjort egentligen och efter detta är vi uppe i sex stycken! Inte för att vi klagar, det är ju alltid supermysigt att titta på Pyret, men det känns som om det börjar bli lite väl många nu.
Anledningen till att vi gjorde dagens ultraljud var att de förra gången tyckte att Pyret följer övre viktkurvan och de vill ha koll så att han inte drar iväg och blir alltför stor.
Läkaren mätte Pyrets mage och lårben några gånger för att få ett genomsnittsvärde och utifrån detta räknades det ut att han i dagsläget väger 3500 g (+- 10%, man kan inte veta exakt). Förra tillväxtultraljudet kom man fram till en vikt på 2600 g så han har alltså ökat 900 g på ca 4 veckor. Det tycker inte jag är så farligt så jag är inte så orolig för hans vikt än så länge. Även om jag såklart helst hade fött en bebis som inte väger alltför mycket just därför att jag tror att det är lättare. Ju större huvud desto jobbigare borde det ju vara.
Jag och sambon började fundera för någon dag sedan om Pyret har luft eller vatten i sina lungor. Jag har ju läst att bebisarna dricker fostervatten och vi var nyfikna på hur det står till med detta egentligen. Sambon frågade därför läkaren idag men hon kunde inte svara på frågan! Hon sa att hon blev osäker på hur det är egentligen och att hon inte har allting färskt i huvudet (hon såg då ung ut så det borde inte varit alltför länge sedan som hon tog sin examen). Så därför fick vi inget svar. Hon trodde dock inte att bebisar har vatten i lungorna när de ligger i magen, däremot kan de få i sig lite fostervatten i lungorna när de är på väg ut (under förlossningen).
Läkaren ville boka in ett TILL ultraljud om ca 3 veckor. Jag frågade då varför de gör så många ultraljud och vad de gör om det visar sig att Pyret börjar bli allt för stor (vad som nu räknas som allt för stort)? Sätter igång förlossningen? Kejsarsnitt? Hon kunde inte svara på denna fråga heller utan gick ut för att rådfråga en av sina kollegor! När hon kom tillbaka till oss i undersökningsrummet talade hon en massa strunt (som jag och sambon uppfattade det i alla fall) och hon kunde inte lägga fram någon direkt förklaring till varför de vill ha sådan koll på oss förutom att de brukar kontrollera IVF:er mer noggrant än vanliga graviditeter. Jo det vet jag också, sa jag, men det brukar väl vara vanligare att just IVF barn är mindre än "normala" barn. Det höll hon med om men talade om att de vill ha koll på både barn som väger lite och barn som väger mycket.
Det var dock inte vanligt att de sätter igång förlossningen tidigare eller bokar in kejsarsnitt om det visar sig att barnen är stora. De vill enbart ha koll på Pyret så att han följer sin viktkurva och inte skenar iväg uppåt ännu mer helt plötsligt. Då undrar jag som lekman varför man väntar 3 veckor till nästa gång? Han kanske för för sig att börja växa jättesnabbt imorgon och då missar ju läkarna detta och inser helt plötsligt om flera veckor att han är jättestor...
Jag tror att hon var den sämsta läkaren jag någonsin träffat, i alla fall var hon den sämsta av alla vi träffat när vi gjort ultraljud. Både jag och sambon var väldigt upprörda och irriterade när vi gick därifrån. Tyvärr står det inte vilken läkare som ska göra ultraljudet som vi fick inbokat om ca 3 veckor men jag ska ringa närmare det datumet och höra om de vet. Är det samma som idag ska jag höra om vi inte kan få byta, varken jag eller sambon fick något förtroende för dagens läkare överhuvudtaget. Morr!
Anledningen till att vi gjorde dagens ultraljud var att de förra gången tyckte att Pyret följer övre viktkurvan och de vill ha koll så att han inte drar iväg och blir alltför stor.
Läkaren mätte Pyrets mage och lårben några gånger för att få ett genomsnittsvärde och utifrån detta räknades det ut att han i dagsläget väger 3500 g (+- 10%, man kan inte veta exakt). Förra tillväxtultraljudet kom man fram till en vikt på 2600 g så han har alltså ökat 900 g på ca 4 veckor. Det tycker inte jag är så farligt så jag är inte så orolig för hans vikt än så länge. Även om jag såklart helst hade fött en bebis som inte väger alltför mycket just därför att jag tror att det är lättare. Ju större huvud desto jobbigare borde det ju vara.
Jag och sambon började fundera för någon dag sedan om Pyret har luft eller vatten i sina lungor. Jag har ju läst att bebisarna dricker fostervatten och vi var nyfikna på hur det står till med detta egentligen. Sambon frågade därför läkaren idag men hon kunde inte svara på frågan! Hon sa att hon blev osäker på hur det är egentligen och att hon inte har allting färskt i huvudet (hon såg då ung ut så det borde inte varit alltför länge sedan som hon tog sin examen). Så därför fick vi inget svar. Hon trodde dock inte att bebisar har vatten i lungorna när de ligger i magen, däremot kan de få i sig lite fostervatten i lungorna när de är på väg ut (under förlossningen).
Läkaren ville boka in ett TILL ultraljud om ca 3 veckor. Jag frågade då varför de gör så många ultraljud och vad de gör om det visar sig att Pyret börjar bli allt för stor (vad som nu räknas som allt för stort)? Sätter igång förlossningen? Kejsarsnitt? Hon kunde inte svara på denna fråga heller utan gick ut för att rådfråga en av sina kollegor! När hon kom tillbaka till oss i undersökningsrummet talade hon en massa strunt (som jag och sambon uppfattade det i alla fall) och hon kunde inte lägga fram någon direkt förklaring till varför de vill ha sådan koll på oss förutom att de brukar kontrollera IVF:er mer noggrant än vanliga graviditeter. Jo det vet jag också, sa jag, men det brukar väl vara vanligare att just IVF barn är mindre än "normala" barn. Det höll hon med om men talade om att de vill ha koll på både barn som väger lite och barn som väger mycket.
Det var dock inte vanligt att de sätter igång förlossningen tidigare eller bokar in kejsarsnitt om det visar sig att barnen är stora. De vill enbart ha koll på Pyret så att han följer sin viktkurva och inte skenar iväg uppåt ännu mer helt plötsligt. Då undrar jag som lekman varför man väntar 3 veckor till nästa gång? Han kanske för för sig att börja växa jättesnabbt imorgon och då missar ju läkarna detta och inser helt plötsligt om flera veckor att han är jättestor...
Jag tror att hon var den sämsta läkaren jag någonsin träffat, i alla fall var hon den sämsta av alla vi träffat när vi gjort ultraljud. Både jag och sambon var väldigt upprörda och irriterade när vi gick därifrån. Tyvärr står det inte vilken läkare som ska göra ultraljudet som vi fick inbokat om ca 3 veckor men jag ska ringa närmare det datumet och höra om de vet. Är det samma som idag ska jag höra om vi inte kan få byta, varken jag eller sambon fick något förtroende för dagens läkare överhuvudtaget. Morr!
MVC-besök nr 8
Idag var det dags för ytterligare ett besök till samma barnmorska som jag var hos förra gången, tycker hon är väldigt bra. Som vanligt fick jag börja med att berätta hur jag mår och hon tipsade om att jag kan lägga en kudde mellan knäna och en mellan fötterna för att hålla bäckenet rakt när jag sover. Jag tycker nämligen att det gör ont att vända sig i sängen ibland och vissa sovställningar gör också ont.
Barnmorskan kontrollerade blodtrycket, det hade gått upp en aning men var fortfarande inom gränsen för vad som räknas som normalt. Därefter mätte hon magen och fick den till 36 cm idag, han följer sin kurva bra. Dock är huvudet fortfarande rörligt! Lilla Pyret, förstår du inte att du ska börja fixera dig nu?! Därefter kontrollerades lillhjärtat och det slog med ca 138 slag/minut. Jag tyckte hjärtljuden lät starkare idag än vad de gjort tidigare men det kan ju bero på vilken volym hon hade ställt in på apparaten.
Innan jag lämnade mottagningen fick jag lämna blodprov där både blodsocker och Hb kontrollerades. Blodsockret låg på 5.0 vilket var bra och Hb var 116. Det är ju ganska lågt (jag brukar ligga lågt annars också) men det var ändå något högre än förra gången då det låg på 113. Har dock varit duktigare på att äta mina järntabletter till det här besöket så jag hade hoppats på ett bättre blodvärde.
Nästa besök blir om ca 2 veckor och då har min ordinarie barnmorska kommit tillbaka från sin semester. Senast jag var till henne trodde hon kanske inte att vi skulle ses något mer eftersom Pyret kan ha kommit ut redan. Vi får väl se hur det blir.
Barnmorskan kontrollerade blodtrycket, det hade gått upp en aning men var fortfarande inom gränsen för vad som räknas som normalt. Därefter mätte hon magen och fick den till 36 cm idag, han följer sin kurva bra. Dock är huvudet fortfarande rörligt! Lilla Pyret, förstår du inte att du ska börja fixera dig nu?! Därefter kontrollerades lillhjärtat och det slog med ca 138 slag/minut. Jag tyckte hjärtljuden lät starkare idag än vad de gjort tidigare men det kan ju bero på vilken volym hon hade ställt in på apparaten.
Innan jag lämnade mottagningen fick jag lämna blodprov där både blodsocker och Hb kontrollerades. Blodsockret låg på 5.0 vilket var bra och Hb var 116. Det är ju ganska lågt (jag brukar ligga lågt annars också) men det var ändå något högre än förra gången då det låg på 113. Har dock varit duktigare på att äta mina järntabletter till det här besöket så jag hade hoppats på ett bättre blodvärde.
Nästa besök blir om ca 2 veckor och då har min ordinarie barnmorska kommit tillbaka från sin semester. Senast jag var till henne trodde hon kanske inte att vi skulle ses något mer eftersom Pyret kan ha kommit ut redan. Vi får väl se hur det blir.
söndag 7 augusti 2011
Ego vecka
Oj vilken ego vecka jag har haft, bara tänkt på mig själv och fixat saker som jag inte vet när jag kommer ha tid med i framtiden. Jag har varit till frissan, fixat naglarna (fransk manikyr) samt färgat ögonbryn och ögonfransar. Nu är jag redo för alla kort som kommer att tas i samband med barnafödandet! :-)
Dock var det ingen hit att ligga på rygg när jag skulle få ögonbryn och ögonfransar fixade. Jag fick nästan panik, kändes som om jag inte fick tillräckligt med luft. Försökte ligga med böjda ben istället för raklång men det hjälpte inte så till slut var jag tvungen att få be om att sitta upp istället. Hon som hjälpte mig var så gullig och sa att det inte var några problem alls och så snart hon höjde britsen till halvsittande läge så kändes det mycket bättre och behandlingen kunde genomföras utan några andra bekymmer.
Dock var det ingen hit att ligga på rygg när jag skulle få ögonbryn och ögonfransar fixade. Jag fick nästan panik, kändes som om jag inte fick tillräckligt med luft. Försökte ligga med böjda ben istället för raklång men det hjälpte inte så till slut var jag tvungen att få be om att sitta upp istället. Hon som hjälpte mig var så gullig och sa att det inte var några problem alls och så snart hon höjde britsen till halvsittande läge så kändes det mycket bättre och behandlingen kunde genomföras utan några andra bekymmer.
Gratis skylt från Skyltmax
Vi har tidigare haft våra namn skrivna på brevlådan med en dymo-remsa. Denna har nu blivit rejält missfärgad så det var dags att fixa något nytt. Då såg jag ett tips hos en annan bloggare om att Skyltmax bjuder bloggare på en skylt GRATIS! Allt man behöver göra är att skriva ett inlägg i sin blogg och tipsa om deras sida, sedan skickas skylten hem till dig inom kort.
Gratis är gott så testa att beställa en du också.
Gratis är gott så testa att beställa en du också.
fredag 5 augusti 2011
Magen har vuxit
Tips - klicka på bilden två gånger så syns det bättre. :-)
 |
| Sammanställning av magbilder från v.7 (6+0) till v.37 (36+0) |
tisdag 2 augusti 2011
Vecka 37 (36+0)
Nu börjar det kännas i fogarna, speciellt när jag ska böja mig ner och ta upp någonting från golvet - aj, aj! Att vända sig i sängen är också jobbigt, ligger jag på höger sida gör det ont så oftast blir det att jag ligger på vänster istället, ryggläge är inte heller bekvämt. Brukar fortfarande sova med mina tunna stödstrumpor ibland och jag har alltid två kuddar under fötterna sedan lång tid tillbaka. Ändå är jag svullen. Så fort jag inte haft stödstrumporna på mig på dagen, vill ha kjol eftersom det är så varmt och då passar inte knästrumpor, blir fötterna svullna.
Naveln börjar puta ut lite nu och det gillar jag inte riktigt. Men det är inget att göra åt, den kommer att puta ut ännu mer snart.
Jobbar 50% sedan förra veckan pga problemet med händerna, som IT-konsult fungerar det inte att arbeta med händerna 8 h/dag med de besvär jag har. Känns helt OK faktiskt. Sambon jobbar heltid och eftersom vi åker tillsammans på mornarna, jobbar nära varandra, tar jag bussen in till stan på eftermiddagen och sedan går jag drygt 2 km hem. Brukar ta en sväng i affärerna innan jag beger mig hemåt så det blir att jag går längre än så. :-) Känner mig duktig som orkar med dessa promenader trots den stora magen, även om jag inte orkar gå så fort som i vanliga fall. Känner att magen drar ihop sig och blir stenhård och jag får ett tryck neråt bäckenet/fogarna men jag har köpt ett bälte/gördel som jag ska testa imorgon så får vi se om besvären kan lindras en aning.
Pyret sparkas ordentligt, fortfarande nästan uteslutande på höger sida magen, ibland väldigt långt bak nära ryggen. Man kan ofta känna en fot som åker omkring, andra kroppsdelar tycker jag är svåra att urskilja. Ibland blir magen helt deformerad och sned, ser jätteroligt ut. :-) Trycker man där det putar ut så brukar han ändra ställning och dra sig tillbaka inåt så att magen blir "normalt" rund igen.
Barnet
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen.
Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar.
Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.
Vikt 3 kg.
Källa: www.vardguiden.se
Naveln börjar puta ut lite nu och det gillar jag inte riktigt. Men det är inget att göra åt, den kommer att puta ut ännu mer snart.
Jobbar 50% sedan förra veckan pga problemet med händerna, som IT-konsult fungerar det inte att arbeta med händerna 8 h/dag med de besvär jag har. Känns helt OK faktiskt. Sambon jobbar heltid och eftersom vi åker tillsammans på mornarna, jobbar nära varandra, tar jag bussen in till stan på eftermiddagen och sedan går jag drygt 2 km hem. Brukar ta en sväng i affärerna innan jag beger mig hemåt så det blir att jag går längre än så. :-) Känner mig duktig som orkar med dessa promenader trots den stora magen, även om jag inte orkar gå så fort som i vanliga fall. Känner att magen drar ihop sig och blir stenhård och jag får ett tryck neråt bäckenet/fogarna men jag har köpt ett bälte/gördel som jag ska testa imorgon så får vi se om besvären kan lindras en aning.
Pyret sparkas ordentligt, fortfarande nästan uteslutande på höger sida magen, ibland väldigt långt bak nära ryggen. Man kan ofta känna en fot som åker omkring, andra kroppsdelar tycker jag är svåra att urskilja. Ibland blir magen helt deformerad och sned, ser jätteroligt ut. :-) Trycker man där det putar ut så brukar han ändra ställning och dra sig tillbaka inåt så att magen blir "normalt" rund igen.
 |
| Vecka 37 (36+0) |
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen.
Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar.
Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.
Vikt 3 kg.
Källa: www.vardguiden.se
måndag 1 augusti 2011
Gravidfotografering bokad
Så där ja, då har jag äntligen fått tag i den fotograf jag vill gå till för att föreviga magen (de har haft semesterstängt). Den 16/8 är det dags. Hoppas inte Pyret tittat ut tills dess!
fredag 29 juli 2011
En månad kvar
Idag är det exakt en månad kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag längtar oerhört mycket efter att få se, hålla i och gosa med Pyret som finns inne i magen!
torsdag 28 juli 2011
7 kg?!
I natt drömde jag att en läkare berättade att Pyret kommer att väga 7 kg när han kommer ut. Jag blev helt förkrossad och sa att "Det går ju inte! Då måste ni ju röntga mitt bäcken och kontrollera om det finns plats för honom, annars måste det bli kejsarsnitt och det vill jag inte".
Vi får hoppas att det inte är en sann dröm! :-)
Vi får hoppas att det inte är en sann dröm! :-)
tisdag 26 juli 2011
Vecka 36 (35+0)
Nu börjar magen kännas gigantisk, och ännu större kommer den bli. När jag har suttit stilla ett tag och reser mig upp känner jag mig som en gammal tant, kroppen känns stel och det gör ont i fötterna (antagligen för att de är svullna). Eftersom det varit så varmt ute den senaste tiden har jag varit dålig på att använda stödstrumpor, även om jag har ett par som är i nylon, så fötterna känns extra svullna just nu. Brukar ibland sova med stödstrumporna på istället för att använda dem på dagen, men det kan ibland bli för varmt det också.
Jag börjar även få värk i knäna, speciellt om jag går uppför en trappa. Antar att det är alla extrakilon jag bär omkring på som ställer till det.
Är fortfarande lite besviken över att Pyret inte ens börjat fixera sig, jag funderar på om det innebär att jag med säkerhet kommer gå över tiden? Förhoppningsvis skyndar han sig på med fixeringen när han väl börjat. Nu börjar förlossningen kännas nära och jag är väldigt orolig för den, främst för smärtan. Kommer jag kunna hantera den?!
Det märks även att det är trångt för Pyret nu, sparkarna och buffandet har tilltagit ännu mer och ibland gör det riktigt ont när han håller på och grejjar därinne. Sambon brukar ofta känna på magen och "busa" med bebisen. :-) Trycker man på Pyrets fot så sparkar han tillbaka. Mys!
Barnet
Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda jämfört med tidigare? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska.
Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt.
En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.
Vikt 2 800 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Jag börjar även få värk i knäna, speciellt om jag går uppför en trappa. Antar att det är alla extrakilon jag bär omkring på som ställer till det.
Är fortfarande lite besviken över att Pyret inte ens börjat fixera sig, jag funderar på om det innebär att jag med säkerhet kommer gå över tiden? Förhoppningsvis skyndar han sig på med fixeringen när han väl börjat. Nu börjar förlossningen kännas nära och jag är väldigt orolig för den, främst för smärtan. Kommer jag kunna hantera den?!
Det märks även att det är trångt för Pyret nu, sparkarna och buffandet har tilltagit ännu mer och ibland gör det riktigt ont när han håller på och grejjar därinne. Sambon brukar ofta känna på magen och "busa" med bebisen. :-) Trycker man på Pyrets fot så sparkar han tillbaka. Mys!
 |
| Vecka 36 (35+0) |
Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda jämfört med tidigare? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska.
Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt.
En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.
Vikt 2 800 gram.
Källa: www.vardguiden.se
måndag 25 juli 2011
MVC-besök nr 7
Idag var det dags för ett besök hos Barnmorskan igen. Idag fick jag gå till en som jag inte träffat tidigare och det gick jättebra, hon var väldigt trevlig.
Hon började med att fråga hur jag mår och jag berättade då om mina problem med händerna samt att jag varit till läkaren och fått ett sjukintyg angående sjukskrivning. Hon kontrollerade blodtrycket och allt var bra. Därefter mätte sedan magen och den var 35 cm, så det märks att Pyret växer. Men det känner och märker jag ändå att han gör. Han ligger fortfarande mellan normal- och övre kurvan.
Jag var nyfiken och frågade om Pyret har fixerat sig ännu men då svarade hon att huvudet fortfarande är rörligt! Vi har alltså inte ens kommit till stadiet "ruckbart" ännu. :-/ Jag blev en aningens besviken men barnmorskan försäkrade mig om att när det väl händer saker så kan det ske snabbt. En del barn fixerar sig tydligen sent. Jag önskar att det fanns någon form av facit att gå efter men allt verkar vara så individuellt och så normaalt när det gäller graviditeter, så man kan inte jämföra sig med andra.
Sedan tog hon fram trä-tratten för att lyssna på magen. Hon är den första barnmorska jag träffat som använt detta instrument. När hon lyssnat färdigt tog hon dock till den "vanliga" apparaten och såg då att lillhjärtat slog ungefär 140 slag/min så det är som det brukar.
Innan jag lämnade vårdcentralen kontrollerades mitt Hb och det låg på 113 idag så det har gått upp lite sedan förra gången vilket känns bra. Jag försöker att komma ihåg att äta mina järntabletter men ibland är jag glömsk.
Hon började med att fråga hur jag mår och jag berättade då om mina problem med händerna samt att jag varit till läkaren och fått ett sjukintyg angående sjukskrivning. Hon kontrollerade blodtrycket och allt var bra. Därefter mätte sedan magen och den var 35 cm, så det märks att Pyret växer. Men det känner och märker jag ändå att han gör. Han ligger fortfarande mellan normal- och övre kurvan.
Jag var nyfiken och frågade om Pyret har fixerat sig ännu men då svarade hon att huvudet fortfarande är rörligt! Vi har alltså inte ens kommit till stadiet "ruckbart" ännu. :-/ Jag blev en aningens besviken men barnmorskan försäkrade mig om att när det väl händer saker så kan det ske snabbt. En del barn fixerar sig tydligen sent. Jag önskar att det fanns någon form av facit att gå efter men allt verkar vara så individuellt och så normaalt när det gäller graviditeter, så man kan inte jämföra sig med andra.
Sedan tog hon fram trä-tratten för att lyssna på magen. Hon är den första barnmorska jag träffat som använt detta instrument. När hon lyssnat färdigt tog hon dock till den "vanliga" apparaten och såg då att lillhjärtat slog ungefär 140 slag/min så det är som det brukar.
Innan jag lämnade vårdcentralen kontrollerades mitt Hb och det låg på 113 idag så det har gått upp lite sedan förra gången vilket känns bra. Jag försöker att komma ihåg att äta mina järntabletter men ibland är jag glömsk.
lördag 23 juli 2011
Trötter
Idag är jag trött, känns som om allt jag gör går i slow motion. Har känt mig lite trött den senaste tiden men i natt var det extra svårt att sova. Vaknade jättemånga gånger, inte bara för att gå på toaletten som det brukar vara i vanliga fall.
Dels var det varmt i sovrummet, trots att jag hade några av fönsterna på glänt, och när jag låg i sängen kändes det som om jag fick för lite luft, det kändes tungt att andas. När jag satte mig upp eller stod upp gick det bättre. Provade att öppna fönstren lite mer samt öppna ett till lite grann och då blev det svalare i rummet så då kunde jag sova bättre.
Hoppas Pyret sjunker längre ner snart, antar att det kommer att gå lättare att andas då, men jag tror det är ett tag kvar tills han gör detta så jag får stå ut ett tag till.
Dels var det varmt i sovrummet, trots att jag hade några av fönsterna på glänt, och när jag låg i sängen kändes det som om jag fick för lite luft, det kändes tungt att andas. När jag satte mig upp eller stod upp gick det bättre. Provade att öppna fönstren lite mer samt öppna ett till lite grann och då blev det svalare i rummet så då kunde jag sova bättre.
Hoppas Pyret sjunker längre ner snart, antar att det kommer att gå lättare att andas då, men jag tror det är ett tag kvar tills han gör detta så jag får stå ut ett tag till.
tisdag 19 juli 2011
Vecka 35 (34+0)
Nu har jag gått in i vecka 35, känns helt fantastiskt. Det är förhoppningsvis inte så länge kvar till Pyret kommer nu. :-)
Det märks att magen blivit riktigt stor nu för det är svårt att böja sig ner, svårt att andas ibland samt att det är svårt att vända sig i sängen på natten. Har sedan någon dag tillbaka känt ett tryck under magen så jag vet inte om det är bebisen som håller på att sjunka ner för att fixera sig eller om det kan vara en förkänning av foglossning? Det BM sa på föräldrautbildningen vi gick är att barnen bör vara fixerade i vecka 35+6 så det är ju någon vecka bort, men det kan ju ändå kanske vara så att han håller på att förbereda sig. Han har länge legat med huvudet neråt när barnmorskorna har kontrollerat detta på MVC.
Svärmor har varit på besök hos oss i lite mer en vecka och det har blivit mycket trädgårdsjobb för sambon, inte alls så mycket för min del eftersom de jädrans händerna inte vill vara med. Får så dåligt samvete när jag inte kan hjälpa till! Jag vill ju också göra något vettigt men jag har pulat på lite grann med saker jag känner att jag borde klara av, men det har inte blivit så mycket. Direkt jag gör något mer ansträngande så känns det lite värre. Just för den skull så skulle jag kunna föda NU, för att förhoppningsvis bli kvitt problemen, men för Pyrets del är det bättre om han stannar där inne i magen några veckor till. Svärmor fick känna hur Pyret rörde sig i magen innan hon åkte hem, var svårt att pricka in så hon var i närheten när han lever om. Hon tyckte det var häftigt. :-)
Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.
Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.
Vikt 2 600 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Det märks att magen blivit riktigt stor nu för det är svårt att böja sig ner, svårt att andas ibland samt att det är svårt att vända sig i sängen på natten. Har sedan någon dag tillbaka känt ett tryck under magen så jag vet inte om det är bebisen som håller på att sjunka ner för att fixera sig eller om det kan vara en förkänning av foglossning? Det BM sa på föräldrautbildningen vi gick är att barnen bör vara fixerade i vecka 35+6 så det är ju någon vecka bort, men det kan ju ändå kanske vara så att han håller på att förbereda sig. Han har länge legat med huvudet neråt när barnmorskorna har kontrollerat detta på MVC.
Svärmor har varit på besök hos oss i lite mer en vecka och det har blivit mycket trädgårdsjobb för sambon, inte alls så mycket för min del eftersom de jädrans händerna inte vill vara med. Får så dåligt samvete när jag inte kan hjälpa till! Jag vill ju också göra något vettigt men jag har pulat på lite grann med saker jag känner att jag borde klara av, men det har inte blivit så mycket. Direkt jag gör något mer ansträngande så känns det lite värre. Just för den skull så skulle jag kunna föda NU, för att förhoppningsvis bli kvitt problemen, men för Pyrets del är det bättre om han stannar där inne i magen några veckor till. Svärmor fick känna hur Pyret rörde sig i magen innan hon åkte hem, var svårt att pricka in så hon var i närheten när han lever om. Hon tyckte det var häftigt. :-)
 |
| Vecka 35 (34+0) |
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.
Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.
Vikt 2 600 gram.
Källa: www.vardguiden.se
måndag 18 juli 2011
Inköp av babysäng
Nu har vi äntligen beställt, fått hem och monterat upp, den nya babysängen vi köpt. Det blev en Babybay från märket TOBI. Eftersom sängen var billigare i Tyskland beställde vi därifrån och vi är mycket nöjda med hur ordern hanterades samt leveranstid. Vi vet inte om vi kommer att använda den grind vi köpte men den är ju bra att ha om vi får för oss att ha sängen fristående någon gång. I början kommer den i alla fall stå intill vår dubbelsäng så då använder vi inte grinden. Babysängens botten går att flytta i höjdled vilket gör att den passar alla typer av sängar.
Fördelar med sängen enligt en sida jag hittat på nätet:
Fördel barnet: Upplevelsen av att vara nära sin förälder i ett tryggt litet bo som gör det lättare att anpassa sig till det nya livet.
Fördel mamma: Förhoppningsvis en bättre nattsömn, ingen ångest att man ska lägga sig på barnet och ändå har man en närhet till barnet.
Fördel pappa: Babybay kan lätt flyttas till pappans sida när det önskas.
Fördel föräldrar: Man slipper ha barnet emellan sig.
Sängen känns som en bra start, dels tar den mindre plats än en vanlig spjälsäng och dels får bebisen ligga nära mig (ja, den går ju även att ha på pappans sida sängen, men det är ju jag som ska amma) och samtidigt ha sitt eget lilla bo. Flyttade över sängkläderna från vagnen till sängen istället. :-) Kommer köpa en ny kudde till vagnen och köra med filt/åkpåse där istället för täcke.
Ska inhandla en mobil att sätta på sidan om sängen som Pyret kan ligga och titta på. Har sett ut en med Pingu-figurer som jag tycker är jättesöt.
Fördelar med sängen enligt en sida jag hittat på nätet:
Fördel barnet: Upplevelsen av att vara nära sin förälder i ett tryggt litet bo som gör det lättare att anpassa sig till det nya livet.
Fördel mamma: Förhoppningsvis en bättre nattsömn, ingen ångest att man ska lägga sig på barnet och ändå har man en närhet till barnet.
Fördel pappa: Babybay kan lätt flyttas till pappans sida när det önskas.
Fördel föräldrar: Man slipper ha barnet emellan sig.
Sängen känns som en bra start, dels tar den mindre plats än en vanlig spjälsäng och dels får bebisen ligga nära mig (ja, den går ju även att ha på pappans sida sängen, men det är ju jag som ska amma) och samtidigt ha sitt eget lilla bo. Flyttade över sängkläderna från vagnen till sängen istället. :-) Kommer köpa en ny kudde till vagnen och köra med filt/åkpåse där istället för täcke.
Ska inhandla en mobil att sätta på sidan om sängen som Pyret kan ligga och titta på. Har sett ut en med Pingu-figurer som jag tycker är jättesöt.
torsdag 14 juli 2011
Läkarbesök
Redan när barnmorskan föreslog att jag skulle besöka en av läkarna på vårdcentralen idag anade jag att det inte skulle leda någon vart, men tänkte ändå att det kan vara värt att kolla upp händerna en gång till.
Sagt och gjort åkte jag tillbaka till vårcentralen på eftermiddagen för ett läkarbesök. När jag kom in till henne berättade jag att jag varit där tidigare och diskuterat mina problem med händerna (karpaltunnelsyndrom). Jag talade om att det blivit sämre och hur det brukar kännas. Hon strök lätt med sina fingrar på både ovan- och undersidan av mina händer och frågade om jag kände att hon tog i mig. Det gjorde jag men jag har mindre känsel på undersidan/insidan av händerna än ovanpå.
Operation medan man är gravid brukar de inte göra, vilket jag även hört tidigare. Hon menade att problemen kommer att försvinna snabbt efter förlossningen och att jag inte skadar nerverna "för alltid" med att gå och ha det som det känns nu. Det var ju skönt att höra för barnmorskan trodde att det kan vara så att nerverna förstörs om man går med detta för länge och att man inte blir av med problemen sedan efter graviditeten utan att man då blir tvungen att opereras. Nåja, vi får väl se vad som händer när Pyret kommit ut. Jag hoppas verkligen att jag slipper detta efter förlossningen.
Läkaren googlade på "karpaltunnel gravid", det var väl typ den hjälp jag fick för mina pengar som jag betalade för besöket. :-/ Hon funderade på att ge mig vätskedrivande medicin men kom fram till att det inte är bra för gravida att äta det, så det blev inget recept.
Besöket kändes verkligen helt meningslöst, jag fick ingen hjälp överhuvudtaget.
Sagt och gjort åkte jag tillbaka till vårcentralen på eftermiddagen för ett läkarbesök. När jag kom in till henne berättade jag att jag varit där tidigare och diskuterat mina problem med händerna (karpaltunnelsyndrom). Jag talade om att det blivit sämre och hur det brukar kännas. Hon strök lätt med sina fingrar på både ovan- och undersidan av mina händer och frågade om jag kände att hon tog i mig. Det gjorde jag men jag har mindre känsel på undersidan/insidan av händerna än ovanpå.
Operation medan man är gravid brukar de inte göra, vilket jag även hört tidigare. Hon menade att problemen kommer att försvinna snabbt efter förlossningen och att jag inte skadar nerverna "för alltid" med att gå och ha det som det känns nu. Det var ju skönt att höra för barnmorskan trodde att det kan vara så att nerverna förstörs om man går med detta för länge och att man inte blir av med problemen sedan efter graviditeten utan att man då blir tvungen att opereras. Nåja, vi får väl se vad som händer när Pyret kommit ut. Jag hoppas verkligen att jag slipper detta efter förlossningen.
Läkaren googlade på "karpaltunnel gravid", det var väl typ den hjälp jag fick för mina pengar som jag betalade för besöket. :-/ Hon funderade på att ge mig vätskedrivande medicin men kom fram till att det inte är bra för gravida att äta det, så det blev inget recept.
Besöket kändes verkligen helt meningslöst, jag fick ingen hjälp överhuvudtaget.
MVC-besök nr 6
Dags för sjätte besöket hos barnmorskan. Hon jag brukar gå till har fortfarande semester så jag fick komma till samma som förra gången.
Hon började med att fråga hur jag mår och jag talade om att besväret med händerna har tilltagit. Fingertopparna domnar bort, främst i tummarna och pekfingrarna, det sticker i fingrarna och ibland vaknar jag av att det gör fruktansvärt ont i höger arm, trots att jag sover med mina skenor (Ortoser). Hon blev bekymrad för att jag på något sätt ska skada mina nerver för framtiden om jag går och har problem en längre tid så hon tyckte jag skulle gå och prata med samma läkare som jag talat med tidigare om detta problem. Läkaren hade en tid redan i eftermiddag så jag sa att det gick bra att komma tillbaka till vårdcentralen då.
Hon ville kolla blodvärdet och ursäktade sig att det inte hade gjorts vid de tidigare sticken under dagen. Nu fick jag stickas ytterligare en gång och blodvärdet var 106. Fortfarande lågt men nu har jag varit duktigare på att äta järntabletter så jag hade hoppats på ett bättre värde.
Jag fick ligga ner på en brits och hon lyssnade på Pyrets hjärta. Allt lät bra och hon trodde :-/ att hjärtfrekvensen låg på 146 slag/min. Han brukar ligga på 130-140 så det var lite högre idag men det var inga problem enligt barnmorskan. Mitt magmått var 33 cm och det var tydligen också normalt. Blodtrycket kontrollerades och allt såg fint ut med det också.
Hon började med att fråga hur jag mår och jag talade om att besväret med händerna har tilltagit. Fingertopparna domnar bort, främst i tummarna och pekfingrarna, det sticker i fingrarna och ibland vaknar jag av att det gör fruktansvärt ont i höger arm, trots att jag sover med mina skenor (Ortoser). Hon blev bekymrad för att jag på något sätt ska skada mina nerver för framtiden om jag går och har problem en längre tid så hon tyckte jag skulle gå och prata med samma läkare som jag talat med tidigare om detta problem. Läkaren hade en tid redan i eftermiddag så jag sa att det gick bra att komma tillbaka till vårdcentralen då.
Hon ville kolla blodvärdet och ursäktade sig att det inte hade gjorts vid de tidigare sticken under dagen. Nu fick jag stickas ytterligare en gång och blodvärdet var 106. Fortfarande lågt men nu har jag varit duktigare på att äta järntabletter så jag hade hoppats på ett bättre värde.
Jag fick ligga ner på en brits och hon lyssnade på Pyrets hjärta. Allt lät bra och hon trodde :-/ att hjärtfrekvensen låg på 146 slag/min. Han brukar ligga på 130-140 så det var lite högre idag men det var inga problem enligt barnmorskan. Mitt magmått var 33 cm och det var tydligen också normalt. Blodtrycket kontrollerades och allt såg fint ut med det också.
Sockerbelastnings-prov
Idag hade jag tid hos barnmorskan kl. 10 och det löste sig så bra att jag fick komma till labbet på vårdcentralen kl. 8 för att påbörja sockerbelastnings-provet. Strax efter kl. 8 fick jag komma in och lämna blodprov, tre rör för att bl.a. göra blodgruppering (har gjorts tidigare också). Hon använde även lite av blodet för att kontrollera blodsockret vilket visade sig ligga på 5,5 efter att jag varit fastande från kl. 20 igårkväll och inte druckit någonting efter kl. 24. Så länge det låg under 6,3 så var det bra. Sedan fick jag dricka en sockerlösning som inte smakade så illa som jag hade föreställt mig, det smakade mest sött och sliskigt.
Eftersom ett nytt blodsocker-prov ska tas 2 h efter jag druckit sockerlösningen så fick jag snällt sitta ner i väntrummet och vänta, och vänta. Jag tittade lite på TV samt läste i den bok jag tagit med mig. Jag blev lite illamående men det tror jag snarare berodde på att jag var så hungrig än något som har med själva testet att göra.
Efter vad som kändes som en evighet var det dags att ta ett nytt prov och kontrollera blodsockret. Det blev ett stick i fingret denna gång och det visade sig att värdet nu var 6,1. Så länge det låg under 10 så var allt som det skulle. Detta betyder alltså att jag inte har graviddiabetes och att Pyret bara är en stor bebis. :-) Både jag och sambon är långa och båda vägde över 4 kg när vi föddes, så han har ju lite att brås på vår trollunge.
Eftersom ett nytt blodsocker-prov ska tas 2 h efter jag druckit sockerlösningen så fick jag snällt sitta ner i väntrummet och vänta, och vänta. Jag tittade lite på TV samt läste i den bok jag tagit med mig. Jag blev lite illamående men det tror jag snarare berodde på att jag var så hungrig än något som har med själva testet att göra.
Efter vad som kändes som en evighet var det dags att ta ett nytt prov och kontrollera blodsockret. Det blev ett stick i fingret denna gång och det visade sig att värdet nu var 6,1. Så länge det låg under 10 så var allt som det skulle. Detta betyder alltså att jag inte har graviddiabetes och att Pyret bara är en stor bebis. :-) Både jag och sambon är långa och båda vägde över 4 kg när vi föddes, så han har ju lite att brås på vår trollunge.
tisdag 12 juli 2011
Vecka 34 (33+0)
Halva tiden av första semesterperioden är nu avklarad, vi har varit lediga i två veckor men det känns som om vi varit det längre. Måste nog vara för att vi reste bort några dagar, tycker vi hann med så mycket då på kort tid.
Det känns som om magen växt jättemycket sedan förra veckan, men kikar jag på kortet från v.33 så är skillnaden inte så stor. Pyret är mycket mer aktiv nu tycker jag, han har vissa perioder när han lever om ordentligt och det gör t.o.m ont ibland. Känns nästan som om han försöker göra en volt men det är för trångt så det går inte. Skulle ju vara typiskt om han får för sig att vända sig nu på slutet, han har legat med huvudet neråt ett bra tag (känns som om jag nästan alltid fått spakar på höger sida under hela graviditeten), På föräldrautbildningen talade barnmorskan om att i v.35+6 bör barnet vara fixerat, eller åtminstone ligga med huvudet neråt. Det är inte så långt kvar till dess. :-)
Det skulle även kunna vara förvärkar jag känner? Ibland drar magen ihop sig och blir jättehård, men jag tycker samtidigt att jag känner att Pyret rör sig när detta inträffar.
Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. Barnet vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden.
De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.
Vikt 2 350 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Det känns som om magen växt jättemycket sedan förra veckan, men kikar jag på kortet från v.33 så är skillnaden inte så stor. Pyret är mycket mer aktiv nu tycker jag, han har vissa perioder när han lever om ordentligt och det gör t.o.m ont ibland. Känns nästan som om han försöker göra en volt men det är för trångt så det går inte. Skulle ju vara typiskt om han får för sig att vända sig nu på slutet, han har legat med huvudet neråt ett bra tag (känns som om jag nästan alltid fått spakar på höger sida under hela graviditeten), På föräldrautbildningen talade barnmorskan om att i v.35+6 bör barnet vara fixerat, eller åtminstone ligga med huvudet neråt. Det är inte så långt kvar till dess. :-)
Det skulle även kunna vara förvärkar jag känner? Ibland drar magen ihop sig och blir jättehård, men jag tycker samtidigt att jag känner att Pyret rör sig när detta inträffar.
 |
| Vecka 34 (33+0) |
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. Barnet vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden.
De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.
Vikt 2 350 gram.
Källa: www.vardguiden.se
måndag 11 juli 2011
Tillväxtultraljud
Idag var det dags att göra tillväxtultraljud, det görs på alla som gjort IVF inom vårt landsting. Målet med undersökningen är att kontrollera fostrets vikt samt mäta hur mycket fostervatten jag har.
Det var en supertrevlig läkare vi fick träffa! Hon berättade väldigt sakligt vad vi såg, nu finns det inte en chans att kunna se hela Pyret på ultraljudsbilen samtidigt, han är på tok för stor för det. Hon mätte huvudet några gånger, för att få ett medelvärde, och sedan mätte hon Pyrets mage några gånger. Det var dock inte det lättaste eftersom han andades, vilket gjorde att magen drog ihop sig ibland, men det var ju tur att han andades i alla fall! :-) Hon kontrollerade mängden fostervatten och allt såg normalt ut. Hon kontrollerade även flödet i navelsträngen, hon kunde få ut någon kurva på hur det såg ut, och allt såg normalt ut även där. Lillhjärtat slog med 138 slag i minuten.
Tyvärr fick vi inte med oss någon bra bild hem eftersom Pyret hade sina händer för ansiktet, såg ut som om han sög på en av dem, samt att navelsträngen var i vägen. Läkaren uppskattade vikten till 2600 g just nu och att han kommer att väga minst 4 kg när han kommer ut. Herregud!
Eftersom Pyret tydligen ligger snäppet över normalkurvan när det gäller storlek ville läkaren att jag gör ett sockerbelastningsprov för att kontrollera så att jag inte drabbats av graviditetsdiabetes. Detta prov ska jag ringa och boka hos min barnmorska/mödravårdscentralen. Det huvudsakliga problemet med graviditetsdiabetes är tydligen att det höga blodsockret går över till bebisen via moderkakan, vilket gör att det finns en risk att bebisen blir väldigt stor. Läkaren bokade även in tid för ett nytt ultraljud om fyra veckor, detta för att kontrollera hur mycket han växt tills dess.
Jag trodde inte vi skulle få någon mer skymt av Pyret innan han kommer ut till oss men tydligen hade jag fel. Hoppas att han ligger på ett bättre sätt då så att vi kan få med oss en fin bild hem.
Det var en supertrevlig läkare vi fick träffa! Hon berättade väldigt sakligt vad vi såg, nu finns det inte en chans att kunna se hela Pyret på ultraljudsbilen samtidigt, han är på tok för stor för det. Hon mätte huvudet några gånger, för att få ett medelvärde, och sedan mätte hon Pyrets mage några gånger. Det var dock inte det lättaste eftersom han andades, vilket gjorde att magen drog ihop sig ibland, men det var ju tur att han andades i alla fall! :-) Hon kontrollerade mängden fostervatten och allt såg normalt ut. Hon kontrollerade även flödet i navelsträngen, hon kunde få ut någon kurva på hur det såg ut, och allt såg normalt ut även där. Lillhjärtat slog med 138 slag i minuten.
Tyvärr fick vi inte med oss någon bra bild hem eftersom Pyret hade sina händer för ansiktet, såg ut som om han sög på en av dem, samt att navelsträngen var i vägen. Läkaren uppskattade vikten till 2600 g just nu och att han kommer att väga minst 4 kg när han kommer ut. Herregud!
Eftersom Pyret tydligen ligger snäppet över normalkurvan när det gäller storlek ville läkaren att jag gör ett sockerbelastningsprov för att kontrollera så att jag inte drabbats av graviditetsdiabetes. Detta prov ska jag ringa och boka hos min barnmorska/mödravårdscentralen. Det huvudsakliga problemet med graviditetsdiabetes är tydligen att det höga blodsockret går över till bebisen via moderkakan, vilket gör att det finns en risk att bebisen blir väldigt stor. Läkaren bokade även in tid för ett nytt ultraljud om fyra veckor, detta för att kontrollera hur mycket han växt tills dess.
Jag trodde inte vi skulle få någon mer skymt av Pyret innan han kommer ut till oss men tydligen hade jag fel. Hoppas att han ligger på ett bättre sätt då så att vi kan få med oss en fin bild hem.
Färre än 50 dagar kvar
Tiden går som sagt väldigt fort! Idag är det färre än 50 dagar kvar till förlossning, om det nu inte visar sig att Pyret trivs så bra där inne i magen att han väljer att stanna där ett tag till. Känns helt magiskt att vara under 50 strecket. :-)
tisdag 5 juli 2011
Vecka 33 (32+0)
Vecka 33 - helt otroligt att vi kommit så långt! Tiden går fort. Har fortfarande problem med händerna, värst är det i tummarna och pekfingrarna, dom vill gärna domna bort och det kryper även i andra fingrar. Antar att det är värmen som gör att det blivit ännu sämre. Försöker att använda mina stödskenor om jag ska göra något speciellt under dagarna samt att jag har dom på mig på nätterna, men nu känns det inte som om dom hjälper speciellt mycket längre men ett skönt stöd är dom i varje fall.
Vi befinner oss just nu på resande fot så det blir mycket att gå runt och titta på saker och ting. Trodde inte jag skulle kunna gå så mycket som jag ändå gjort, har inte blivit speciellt andfådd som jag trodde att jag skulle bli. Fast det är klart, uppförsbackar är ingen höjdare - då är det jobbigt, men går man bara i sin egen takt så går det också. Att åka bil i flera timmar i sträck är inte heller någon höjdare, Pyret sparkar mig i revbenen på höger sida så fort jag sitter länge, antar att han tycker att han får ont om plats. Mina fötter sväller också extra mycket om jag sitter still länge.
Tycker magen har exploderat och blivit jättestor de senaste veckorna. Nu märker jag att den är i vägen när jag ska göra vissa saker. Men det är ingen idé att klaga för den kommer att bli ännu större. :-) Både jag och sambon njuter av att känna Pyret fara runt där inne i magen, nu kan man tydligt känna hans lilla fot när han sparkas eller trycker den mot min mage. Lycka!
Barnet
När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag.
Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.
Vikt 2 200 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Vi befinner oss just nu på resande fot så det blir mycket att gå runt och titta på saker och ting. Trodde inte jag skulle kunna gå så mycket som jag ändå gjort, har inte blivit speciellt andfådd som jag trodde att jag skulle bli. Fast det är klart, uppförsbackar är ingen höjdare - då är det jobbigt, men går man bara i sin egen takt så går det också. Att åka bil i flera timmar i sträck är inte heller någon höjdare, Pyret sparkar mig i revbenen på höger sida så fort jag sitter länge, antar att han tycker att han får ont om plats. Mina fötter sväller också extra mycket om jag sitter still länge.
Tycker magen har exploderat och blivit jättestor de senaste veckorna. Nu märker jag att den är i vägen när jag ska göra vissa saker. Men det är ingen idé att klaga för den kommer att bli ännu större. :-) Både jag och sambon njuter av att känna Pyret fara runt där inne i magen, nu kan man tydligt känna hans lilla fot när han sparkas eller trycker den mot min mage. Lycka!
 |
| Vecka 33 (32+0) |
När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag.
Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.
Vikt 2 200 gram.
Källa: www.vardguiden.se
söndag 3 juli 2011
torsdag 30 juni 2011
Feeling hot hot hot
Åh denna värme tar snart knäcken på mig! Tänk att man aldrig är nöjd? Först tjatar man om att det är så kallt, att sommaren aldrig verkar komma, och när den sedan gör det då tycker man att det är för varmt. Som tur är har det blåst lite dom senaste dagarna så det svalkar ju lite i alla fall.
Dock vet jag inte hur jag ska stå ut med detta sommarväder i två månader till?! Hoppas det kommer lite regn snart. :-) Bara någon dag eller så skulle räcka så jag får återhämta mig en aning.
Imorgon drar vi iväg på en kortare semestertripp. Det ska verkligen bli skönt att komma iväg lite! Vi har inte haft någon riktig semester på flera år, det har varit trädgårdsarbete för hela slanten de senaste åren.
Dock vet jag inte hur jag ska stå ut med detta sommarväder i två månader till?! Hoppas det kommer lite regn snart. :-) Bara någon dag eller så skulle räcka så jag får återhämta mig en aning.
Imorgon drar vi iväg på en kortare semestertripp. Det ska verkligen bli skönt att komma iväg lite! Vi har inte haft någon riktig semester på flera år, det har varit trädgårdsarbete för hela slanten de senaste åren.
onsdag 29 juni 2011
Två månader kvar
Idag är det exakt två månader kvar till Pyret anländer, om han bestämmer sig för att komma den dag han är planerad. Dock blir jag inte alls förvånad om jag kommer att gå över tiden. Däremot skulle jag bli mycket förvånad om han kommer tidigare, det är jag inte riktigt beredd på ännu. Det finns fortfarande saker som vi måste hinna fixa innan han kommer.
tisdag 28 juni 2011
Vecka 32 (31+0)
Första semesterveckan är här - härligt! Det finns massor att göra ute på tomten och jag försöker att hjälpa till så gått jag kan. När jag böjer mig ner kan jag efter en kort stund känna mig väldigt andfådd, känns som om det inte kommer någon luft till lungorna. Det börjar även bli svårt att böja sig - det är en mage i vägen. Händerna värker fortfarande, mer eller mindre under hela dagarna och ibland vaknar jag på natten av att det kryper väldigt mycket i höger hand. Jag sover med mina skenor fortfarande och ibland använder jag dem även under dagtid om jag ska göra något speciellt ansträngande för händerna.
Känner mig tröttare än vanligt. Vet inte om det beror på själva graviditeten, lågt blodvärde (det låg på 100 idag när jag var hos barnmorskan) eller om det bara är allmän trötthet som slagit till nu när det är semestertider. Känns som om jag skulle kunna sova hur länge som helst på mornarna och vila flera gånger om dagen.
Om möjligt får jag gå på toaletten ännu fler gånger nu än tidigare, ibland kan det gå så kort stund som en timme mellan gångerna. Jag undrar vart det där ska sluta men som tur är kan jag oftast somna om snabbt igen. Apropå sömn så känns det inget vidare att jag snarkar. Sedan en tid tillbaka sover jag och sambon i olika sovrum, han kan inte sova i samma säng som jag trots öronproppar. :-( Detta är något jag lider jättemycket av och tycker är jättejobbigt! Snart ska vi åka på en kortare semester och då har vi bokat dubbelrum, jag är orolig för hur det ska bli. Vi ska försöka få tag i riktigt bra öronproppar så jag hoppas att detta kan bli till hjälp.
Pyret fortsätter att sparkas allt mer och kraftigare. Ibland kan jag känna vad som borde vara ett huvud eller en fot men jag tycker det är så svårt att veta. Han fortsätter att göra illa mig vid revbenen på höger sida och det är inte alls skönt men jag blir så lycklig varje gång jag känner att han rör sig!
Barnet
De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.
Vikt 2 kg.
Källa: www.vardguiden.se
Känner mig tröttare än vanligt. Vet inte om det beror på själva graviditeten, lågt blodvärde (det låg på 100 idag när jag var hos barnmorskan) eller om det bara är allmän trötthet som slagit till nu när det är semestertider. Känns som om jag skulle kunna sova hur länge som helst på mornarna och vila flera gånger om dagen.
Om möjligt får jag gå på toaletten ännu fler gånger nu än tidigare, ibland kan det gå så kort stund som en timme mellan gångerna. Jag undrar vart det där ska sluta men som tur är kan jag oftast somna om snabbt igen. Apropå sömn så känns det inget vidare att jag snarkar. Sedan en tid tillbaka sover jag och sambon i olika sovrum, han kan inte sova i samma säng som jag trots öronproppar. :-( Detta är något jag lider jättemycket av och tycker är jättejobbigt! Snart ska vi åka på en kortare semester och då har vi bokat dubbelrum, jag är orolig för hur det ska bli. Vi ska försöka få tag i riktigt bra öronproppar så jag hoppas att detta kan bli till hjälp.
Pyret fortsätter att sparkas allt mer och kraftigare. Ibland kan jag känna vad som borde vara ett huvud eller en fot men jag tycker det är så svårt att veta. Han fortsätter att göra illa mig vid revbenen på höger sida och det är inte alls skönt men jag blir så lycklig varje gång jag känner att han rör sig!
 |
| Vecka 32 (31+0) |
De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.
Vikt 2 kg.
Källa: www.vardguiden.se
MVC-besök nr 5
Idag var det dags att träffa barnmorskan igen. Eftersom hon jag brukar gå till har semester fick jag gå till en som jag aldrig träffat tidigare. Sambon var också med idag.
Hon började med att fråga hur jag mår och jag talade om att jag fortfarande har problem med händerna. Barnmorskan berättade att om man slutar svettas i händerna så kan det vara farligt men till det stadiet har jag inte kommit ännu, och hoppas jag slipper det också. Sedan mätte hon magen, tyvärr kom jag inte på att fråga vad måttet var :-(, och sedan fick vi lyssna på hjärtat. Hjärtfrekvensen låg på 138 slag/min så det var som vanligt.
Innan vi lämnade mottagningen stack barnmorskan mig i fingret för att bl.a. kontrollera blodvärdet. Det låg på 100 idag så hon frågade om jag äter järntabletter. Vilket jag gör men jag har alldeles för lätt för att glömma bort att ta dem. :-/ Hon kontrollerade även blodtrycket och det var bra.
Hon började med att fråga hur jag mår och jag talade om att jag fortfarande har problem med händerna. Barnmorskan berättade att om man slutar svettas i händerna så kan det vara farligt men till det stadiet har jag inte kommit ännu, och hoppas jag slipper det också. Sedan mätte hon magen, tyvärr kom jag inte på att fråga vad måttet var :-(, och sedan fick vi lyssna på hjärtat. Hjärtfrekvensen låg på 138 slag/min så det var som vanligt.
Innan vi lämnade mottagningen stack barnmorskan mig i fingret för att bl.a. kontrollera blodvärdet. Det låg på 100 idag så hon frågade om jag äter järntabletter. Vilket jag gör men jag har alldeles för lätt för att glömma bort att ta dem. :-/ Hon kontrollerade även blodtrycket och det var bra.
måndag 27 juni 2011
Premiärdopp
Idag har jag badat i fjärden precis utanför där vi bor för första gången i år. För mig var det 18 grader i vattnet, Pyret har det betydligt varmare och skönare inne hos sig. Var lite nervös innan för att bebisen skulle få en chock av det kalla mot magen men han fortsätter då att röra på sig så allt verkar vara som det ska.
Imorgon är det dags för ett nytt besök hos barnnorskan, ska bli spännande att höra hur mycket magen växt sedan förra gången. Själv tycker jag den blivit väldigt stor den senaste tiden. Förhoppningsvis slipper jag väga mig, det är inget jag tycker om att göra.
För några veckor sedan sådde vi gräs på en yta som vi lämnade förra våren när vi fixade till ena sidan av tomten. Där har nu börjat komma gräs men även ogräs så idag fortsatte jag med ogräsrensandet. Tog bort det mesta i förrgår men fick så ont i magen/fogarna av att gå dubbelvikt så jag slutade innan allt var borta. Idag tog jag bort det sista men stod på knä nästan hela tiden istället och då fick jag inte ont i magen.
Imorgon är det dags för ett nytt besök hos barnnorskan, ska bli spännande att höra hur mycket magen växt sedan förra gången. Själv tycker jag den blivit väldigt stor den senaste tiden. Förhoppningsvis slipper jag väga mig, det är inget jag tycker om att göra.
För några veckor sedan sådde vi gräs på en yta som vi lämnade förra våren när vi fixade till ena sidan av tomten. Där har nu börjat komma gräs men även ogräs så idag fortsatte jag med ogräsrensandet. Tog bort det mesta i förrgår men fick så ont i magen/fogarna av att gå dubbelvikt så jag slutade innan allt var borta. Idag tog jag bort det sista men stod på knä nästan hela tiden istället och då fick jag inte ont i magen.
fredag 24 juni 2011
Midsommarafton
Tänk att det redan är midsommarafton! Tiden går jättefort. Idag är första dagen på min fyra veckor långa semester, sedan jobbar jag två veckor och därefter har jag två veckors semester till. Ska bli så skönt att vara ledig ett tag.
Jag vill passa på att önska alla läsare en riktigt trevlig midsommar!
tisdag 21 juni 2011
Vecka 31 (30+0)
Tiden bara rusar iväg och nu är det färre än 70 dagar kvar tills Pyret kommer, om man räknar utifrån det datum vi fått för födsel. Har ringt till sjukhuset och bokat tid för tillväxt ultraljud (TUL) och vi ska få komma dit i början av v.28. Längtar jättemycket efter att få se Pyret igen och hur stor han har blivit sedan förra gången vi såg honom.
Jag undrar om det börjar bli ont om utrymme för honom nu för jag tycker att jag känner hans rörelser ännu starkare nu. Kan även känna vissa kroppsdelar men jag kan inte identifiera om det är ett huvud, en arm eller en fot som jag känner. Sparkarna kommer nästan alltid på höger sida och ofta får jag ruskigt ont i mitt högra revben, antar att det är Pyret som ligger och trycker mot det. Har även märkt att jag numera får sparkar långt ut på höger sida, nästan vid höften. Det har jag inte känt av tidigare. Kan även känna ibland att jag får svårt att andas, får inte tillräckligt med luft. Då måste jag koncentrera mig på att andas långsamt och ligga på rygg alt. sitta upp. Efter en stund brukar det ha gått över.
Var på en tillställning i fredags och en kille undrade var toaletterna fanns. En annan tjej sa till honom att "Vill du veta var det finns en toalett då ska då fråga en gravid kvinna". Jag kunde tala om för honom var de fanns. :-)
Vi var som sagt på sista träffen av familjeutbildningen igår, känns lite trist att det redan är över. Jag tycker det har varit trevligt att träffa andra blivande föräldrar och diskutera allt mellan himmel och jord som rör barn tillsammans med dem.
Har vid några tillfällen känt av "mensvärk" i nedre delen av magen, i trakten kring äggstockarna. Har ingen aning om vad det beror på och såklart blir jag lite orolig. När jag känner sådan där smärta har jag lagt händerna under magen och liksom försökt värma/lyfta upp den och efter en stund har värken försvunnit.
Barnet
Barnet är nu cirka 40 centimeter långt från huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter.
Barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Hos de sistnämnda kan föregående fosterdel vara rörligt ända tills förlossningen startar.
Vikt 1 800 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Jag undrar om det börjar bli ont om utrymme för honom nu för jag tycker att jag känner hans rörelser ännu starkare nu. Kan även känna vissa kroppsdelar men jag kan inte identifiera om det är ett huvud, en arm eller en fot som jag känner. Sparkarna kommer nästan alltid på höger sida och ofta får jag ruskigt ont i mitt högra revben, antar att det är Pyret som ligger och trycker mot det. Har även märkt att jag numera får sparkar långt ut på höger sida, nästan vid höften. Det har jag inte känt av tidigare. Kan även känna ibland att jag får svårt att andas, får inte tillräckligt med luft. Då måste jag koncentrera mig på att andas långsamt och ligga på rygg alt. sitta upp. Efter en stund brukar det ha gått över.
Var på en tillställning i fredags och en kille undrade var toaletterna fanns. En annan tjej sa till honom att "Vill du veta var det finns en toalett då ska då fråga en gravid kvinna". Jag kunde tala om för honom var de fanns. :-)
Vi var som sagt på sista träffen av familjeutbildningen igår, känns lite trist att det redan är över. Jag tycker det har varit trevligt att träffa andra blivande föräldrar och diskutera allt mellan himmel och jord som rör barn tillsammans med dem.
Har vid några tillfällen känt av "mensvärk" i nedre delen av magen, i trakten kring äggstockarna. Har ingen aning om vad det beror på och såklart blir jag lite orolig. När jag känner sådan där smärta har jag lagt händerna under magen och liksom försökt värma/lyfta upp den och efter en stund har värken försvunnit.
 |
| Vecka 31 (30+0) |
Barnet är nu cirka 40 centimeter långt från huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter.
Barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Hos de sistnämnda kan föregående fosterdel vara rörligt ända tills förlossningen startar.
Vikt 1 800 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)