Ruvardag 12

Imorse vaknade jag strax innan väckarklockan i telefonen skulle ringa. Jag vaknade av den där känslan man får när man känner att blodet börjar rinna. Helt paralyserad låg jag kvar i sängen en stund, ville inte stiga upp för att gå på toaletten och kontrollera pappret. Ville inte få svart på vitt att detta försök också skitit sig. Det enda jag tänkte på var NEJ, NEJ, NEJ!

Dock kunde jag ju inte ligga kvar i sängen hur länge som helst utan blev ju till slut tvungen att stiga upp. Såklart besannades mina farhågor så fort jag torkade mig – det kom blod på toalettpappret. Just där och då bröt jag ihop totalt. Jag hade verkligen hoppats på att något av våra frysförsök skulle lyckas men nu blev det ju inte så.

Sambon hörde min gråt och kom och frågade om det är kört nu, och såklart blev jag ju tvungen att svara ”ja” på den frågan.

Resten av dagen gick i ett töcken. Det var svårt att koncentrera sig på jobbet och tårarna trillade när jag mailade kliniken och berättade vad som hänt. Jag kommer ändå att göra ett test på testdagen den 25/12 men jag vet ju redan nu vad resultatet kommer att bli.