Tillväxtultraljud nr 3

Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning. Igår pratade jag och barnmorskan lite om att jag tycker att vi gjort så många ultraljud och att förra gången vi gjorde tillväxtultraljudet så kunde läkaren inte riktigt svara på varför de gjorde så många kontroller. Barnmorskan frågade mig då vilken läkare vi skulle ha idag och hon kände igen namnet, hon talade väl om denna läkare och sa att hon är väldigt duktig och att vi förmodligen skulle kunna få svar på alla våra frågor idag. Barnmorskan hade rätt! Dagens läkare blev vi jättenöjda med.

Hon började med att kontrollera hur Pyret låg och hon visade os olika kroppsdelar samt att vi fick en närstudie av magen. Hon tog flera mått just på magen eftersom det tydligen är det måttet som säger mest om vikten dvs. hur rund och go Pyret är (som jag tolkade det hela). När programmet hon matade in siffrorna i sedan gjort sin uträkning fick hon fram att han väger 4500 g. Dock hade hon tagit till måtten lite just för att inte underskatta vikten.

Vi pratade en stund och hon frågade om hon fick känna på livmodertappen och jag sa att det gick bra. Föga anade jag då hur fruktansvärt ont det skulle göra. Hon tröck med ena armen i ovankanten av magen för att Pyret skulle åka ner en bit (antar jag) och sedan kände hon efter. Jag fick koncentrera mig så mycket på att genomlida smärtan så jag minns inte exakt vad hon berättade medan hon kände efter. Det jag minns är att hon berättade att hon fick in ett finger och att tappen lutade bakåt. Detta skulle tydligen indikera att det inte är dags ännu, och det är det ju egentligen inte heller om man ska vara riktigt petig. Vi har ju till på måndag på oss. :-)

Efter undersökningen berättade läkaren mycket sakligt vad hon tror kommer att ske och vi fick ställa frågor som hon kunde ge oss bra svar på. Planen ser nu ut så här. Hon bokade in oss för en ny kontroll kl. 08.00 på måndag, hon tycker inte att jag bör gå flera veckor över tiden, så därför kommer hon att göra om samma procedur som hon gjorde idag då vi träffas. Märker hon att det hänt saker med livmodertappen som kan indikera att kroppen ställt in sig lite mer på barnafödande än idag kommer vi att få stanna på förlossningen/BB och så kommer de att försöka sätta igång det hela. Visar det sig dock att livmodertappen är ungefär som idag tyckte hon inte att det är någon idé att prova igångsättning, då får vi vänta några dagar till och sedan försöka igen, om allt inte satt igång av sig självt vill säga.

När hon frågade hur vi ställer oss till detta så blev min spontana reaktion att det känns bra. Det känns bra att få veta när allt ska starta, så slipper jag gå och fundera och känna efter varje dag. Dock känns det alldeles ofattbart att allt kanske startar redan på måndag och att Pyret kanske tittar ut i början av nästa vecka. Shit! Jag känner mig inte als redo för detta. Det är blandade känslor och tankar som far runt i huvudet, men för det mesta försöker jag tänka positivt. Jag vill helst inte föda ett barn som väger över 5 kg, även om jag hört barnmorskor och läkare som sagt att det även kan vara jobbigt att föda barn som väger "lite", men samtidigt tänker jag på vad som kan hända om man försöker tvinga kroppen till något som den inte är beredd på? Jag menar, är kroppen inte redo för barnafödande så är den ju inte det.

Själv tror jag dock att vi kommer att få åka hem på måndag, jag tror inte att det kommer att ha hänt så mycket tills dess. Sedan kanske vi får komma tillbaka i mitten av nästa vecka på en ny kontroll, men det är ju bara mina egna spekulationer. Det kommer nog vara en hel del tankar som far runt i huvudet på både mig och sambon de kommande dagarna. Nu måste vi verkligen packa färdigt BB-väskan, montera babyskyddet i bilen samt att jag måste skriva mitt förlossningsbrev.

Jag har svårt att förstå att vi nu kan vara väldigt nära Pyrets födelsedag.

Tillväxtultraljud nr 2

Idag var det även dags för att göra ett till tillväxtultraljud. Jag och sambon började räkna efter igår hur många ultraljud vi gjort egentligen och efter detta är vi uppe i sex stycken! Inte för att vi klagar, det är ju alltid supermysigt att titta på Pyret, men det känns som om det börjar bli lite väl många nu.

Anledningen till att vi gjorde dagens ultraljud var att de förra gången tyckte att Pyret följer övre viktkurvan och de vill ha koll så att han inte drar iväg och blir alltför stor.

Läkaren mätte Pyrets mage och lårben några gånger för att få ett genomsnittsvärde och utifrån detta räknades det ut att han i dagsläget väger 3500 g (+- 10%, man kan inte veta exakt). Förra tillväxtultraljudet kom man fram till en vikt på 2600 g så han har alltså ökat 900 g på ca 4 veckor. Det tycker inte jag är så farligt så jag är inte så orolig för hans vikt än så länge. Även om jag såklart helst hade fött en bebis som inte väger alltför mycket just därför att jag tror att det är lättare. Ju större huvud desto jobbigare borde det ju vara.

Jag och sambon började fundera för någon dag sedan om Pyret har luft eller vatten i sina lungor. Jag har ju läst att bebisarna dricker fostervatten och vi var nyfikna på hur det står till med detta egentligen. Sambon frågade därför läkaren idag men hon kunde inte svara på frågan! Hon sa att hon blev osäker på hur det är egentligen och att hon inte har allting färskt i huvudet (hon såg då ung ut så det borde inte varit alltför länge sedan som hon tog sin examen). Så därför fick vi inget svar. Hon trodde dock inte att bebisar har vatten i lungorna när de ligger i magen, däremot kan de få i sig lite fostervatten i lungorna när de är på väg ut (under förlossningen).

Läkaren ville boka in ett TILL ultraljud om ca 3 veckor. Jag frågade då varför de gör så många ultraljud och vad de gör om det visar sig att Pyret börjar bli allt för stor (vad som nu räknas som allt för stort)? Sätter igång förlossningen? Kejsarsnitt? Hon kunde inte svara på denna fråga heller utan gick ut för att rådfråga en av sina kollegor! När hon kom tillbaka till oss i undersökningsrummet talade hon en massa strunt (som jag och sambon uppfattade det i alla fall) och hon kunde inte lägga fram någon direkt förklaring till varför de vill ha sådan koll på oss förutom att de brukar kontrollera IVF:er mer noggrant än vanliga graviditeter. Jo det vet jag också, sa jag, men det brukar väl vara vanligare att just IVF barn är mindre än "normala" barn. Det höll hon med om men talade om att de vill ha koll på både barn som väger lite och barn som väger mycket.

Det var dock inte vanligt att de sätter igång förlossningen tidigare eller bokar in kejsarsnitt om det visar sig att barnen är stora. De vill enbart ha koll på Pyret så att han följer sin viktkurva och inte skenar iväg uppåt ännu mer helt plötsligt. Då undrar jag som lekman varför man väntar 3 veckor till nästa gång? Han kanske för för sig att börja växa jättesnabbt imorgon och då missar ju läkarna detta och inser helt plötsligt om flera veckor att han är jättestor...

Jag tror att hon var den sämsta läkaren jag någonsin träffat, i alla fall var hon den sämsta av alla vi träffat när vi gjort ultraljud. Både jag och sambon var väldigt upprörda och irriterade när vi gick därifrån. Tyvärr står det inte vilken läkare som ska göra ultraljudet som vi fick inbokat om ca 3 veckor men jag ska ringa närmare det datumet och höra om de vet. Är det samma som idag ska jag höra om vi inte kan få byta, varken jag eller sambon fick något förtroende för dagens läkare överhuvudtaget. Morr!

Tillväxtultraljud

Idag var det dags att göra tillväxtultraljud, det görs på alla som gjort IVF inom vårt landsting. Målet med undersökningen är att kontrollera fostrets vikt samt mäta hur mycket fostervatten jag har.

Det var en supertrevlig läkare vi fick träffa! Hon berättade väldigt sakligt vad vi såg, nu finns det inte en chans att kunna se hela Pyret på ultraljudsbilen samtidigt, han är på tok för stor för det. Hon mätte huvudet några gånger, för att få ett medelvärde, och sedan mätte hon Pyrets mage några gånger. Det var dock inte det lättaste eftersom han andades, vilket gjorde att magen drog ihop sig ibland, men det var ju tur att han andades i alla fall! :-) Hon kontrollerade mängden fostervatten och allt såg normalt ut. Hon kontrollerade även flödet i navelsträngen, hon kunde få ut någon kurva på hur det såg ut, och allt såg normalt ut även där. Lillhjärtat slog med 138 slag i minuten.

Tyvärr fick vi inte med oss någon bra bild hem eftersom Pyret hade sina händer för ansiktet, såg ut som om han sög på en av dem, samt att navelsträngen var i vägen. Läkaren uppskattade vikten till 2600 g just nu och att han kommer att väga minst 4 kg när han kommer ut. Herregud!

Eftersom Pyret tydligen ligger snäppet över normalkurvan när det gäller storlek ville läkaren att jag gör ett sockerbelastningsprov för att kontrollera så att jag inte drabbats av graviditetsdiabetes. Detta prov ska jag ringa och boka hos min barnmorska/mödravårdscentralen. Det huvudsakliga problemet med graviditetsdiabetes är tydligen att det höga blodsockret går över till bebisen via moderkakan, vilket gör att det finns en risk att bebisen blir väldigt stor. Läkaren bokade även in tid för ett nytt ultraljud om fyra veckor, detta för att kontrollera hur mycket han växt tills dess.

Jag trodde inte vi skulle få någon mer skymt av Pyret innan han kommer ut till oss men tydligen hade jag fel. Hoppas att han ligger på ett bättre sätt då så att vi kan få med oss en fin bild hem.

RUL

Igår (v.19+3) var det alltså dags för rutin ultraljudet (RUL). Det kändes spännande och lite pirrigt i magen när vi satt där i väntrummet och väntade på att få komma in i undersökningsrummet. Som vanligt fick vi inte komma in i tid utan vi fick vänta ca 15 min extra.

När det väl var vår tur fick jag lägga mig på britsen och få kall gelé på magen. Barnmorskan började undersöka och hon berättade hela tiden vad hon gjorde och vad vi såg på skärmen som hängde ner från taket. Oj vad Pyret hade växt sedan förra gången vi såg honom! :-) Barnmorskan mätte hans huvud flera gånger för att få ett medelmått att gå efter, hon mätte även ett av lårbenen och bebisens mage. Allt såg jättebra ut och han ser ut att växa precis som han ska. Det var jätteskönt att få höra det.

Barnmorskan berättade att de aldrig ändrar på förlossningsdatumet för oss som gjort IVF. Skulle det visa sig att barnet är mindre än vad det borde vara enligt den graviditetsvecka som mamman är i så tolkas det som att barnet helt enkelt bara är mindre än normalt.

Pyret var inte så hjälpsam när undersökningen kom till det stadiet att hon skulle ta en bild på honom, han låg ganska dåligt till så det var svårt att se ordentligt. Dock fick vi med oss några bilder hem och jag bjuder på den bästa här.

Man ser Pyrets huvud (i profil) och mage.

Innan vi lämnade sjukhuset så berättade barnmorskan att vi kommer att få komma tillbaka i v.32 och göra ett tillväxt ultraljud. Jag trodde inte vi skulle få se Pyret någon fler gång innan förlossningen så jag blev glatt överraskad. 

Tid för RUL

Jag ville invänta resultatet från fostervattensprovet innan jag ringer och bokar tid för RUL (Rutin UltraLjud). Nu när vi fått så underbara nyheter så kändes det helt OK att ringa och boka en tid. Fredagen den 8/4 är det dags! :-)

Tre veckor känns långt bort men jag tycker att tiden går så fort just nu så snart smäller det väl bara till och vi är inne i april.

It's alive!!

Strax innan kl. 11.00 var det min och sambons tur att komma in till sköterskan som skulle utföra ultraljudet. Jag var så sjukt nervös så jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, tror även sambon var nervös. Vi fick träffa samma sköterska som jag träffade när jag var där för att kontrollera storleken på äggblåsorna i början av december. Hon välkomnade oss och tyckte det var roligt att få se mig där igen i detta ärende denna gång (sambon var inte med förra gången). Hon frågade hur det hade gått med behandlingen, hur många ägg vi fått osv. och efter det berättade hon att hon skulle utföra ett vaginalt ultraljud, det är för tidigt att göra ett vanligt.

Dock blev hon lite fundersam när hon skulle räkna ut i vilken vecka jag är för enligt ett fax hon fått från kliniken stod det att ET (återföringen) skedde 16/12 men det stämmer inte! Det var den 9/12 vi fick tillbaka världens bästa embryo. Det var på min namnsdag så datumet är lätt att komma ihåg. :-) Hur som helst kom hon fram till att jag är i vecka 8+2 vilket är precis vad jag också har fått det till när jag har gjort min uträkning.

Så var de åter dax att hoppa upp i gynstolen, börjar ju bli van vid det här laget. Hon förde in instrumentet och vi kunde se något på skärmen som skulle kunna likna ett embryo!! Sambon grep tag om min arm och tog ett stadigt grepp. :-) Både jag och sambon höll andan och jag tyckte att det tog en hel evighet innan sköterskan sa någonting. Det tog säkert bara några sekunder men under dom hann jag bl.a. tänka att "nu ser hon att hjärtat inte slår och det är därför hon inte säger någonting". Det första hon sedan säger är "ser ni någonting"? "Öööh, jo det gör vi men vi vet inte om det är bra eller dåligt" svarade jag och sambon nästan i munnen på varandra. Hon berättade då att det vi ser är livmodern och att den är förstorad för att embryot ska ha något att växa i. Sedan förde hon markören över skärmen och berättade att "här har vi huvudet, och här har vi rumpan". "Det där mörka som blinkar där är hjärtat som slår"!! När hon sa det kunde varken jag eller sambon hålla tillbaka tårarna längre. Jag hade svårt att se blinket från den synvinkel jag fick när jag låg i stolen men sköterskan zoomade in och till slut såg jag också hur det blinkade! Jättefort blinkade det. Hon mätte längden och pyret är 2 cm "lång". :-) Vi fick även se att det rörde på sig. Helt magiskt!

Sköterskan skrev ut två fina bilder på embryot som vi fick ta med oss hem. Lycka!! När undersökningen var över berättade hon att det nu är dags för mig att kontakta en barnmorska på vårdcentralen. Jag kan inte fatta att det är sant?! Jag trodde aldrig att vi skulle ha sådan tur att det skulle fastna något i min mage. Jag frågade sköterskan om det stämmer att missfallsrisken minskar nu när man har sett ett hjärta som slår och hon sa att det är så. "När det ser så där bra ut så brukar det oftast gå bra" sa hon. Jag hoppas innerligt att hon har rätt!

Världens finaste lilla pyre! Man ser huvudet (det runda längst ner), en arm och rumpan högst upp

Efter undersökningen var både sambon och jag alldeles tagna. Vi grät av lycka och kunde inte riktigt förstå vad det var vi hade fått se egentligen. Jag tror att det kommer ta ett tag att smälta detta, nu är det på riktigt! Vi gick till en restaurang i närheten för att äta lunch och fira. Det var mysigt. :-)

Tid för ultraljud

Ultraljud blir på torsdag 20/1 nästa vecka. Spännande!!

Jag kommer vara sjukt nervös när vi kommer dit. Jag är livrädd för att det inte ska finnas något levande pyre i min mage... Bara för att jag känner av symtom som kan uppstå vid en graviditet så är det ju ingen garanti för att allt står rätt till med den lill*.