Jag önskar alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År!!
fredag 31 december 2010
Mardröm
I natt hade jag en riktigt otäck mardröm, den var så verklig att jag först trodde att den var sann. Jag drömde att jag gick på toaletten och där fick se blod på pappret. Såklart blev jag helt förkrossad. Jag drömde om flera toalettbesök som visade samma sak. Det konstiga var att jag även drömde att jag drömde att jag fick se blod på toalettpappret. Förhoppningsvis stannar detta vid att vara just en mardröm och inget annat. Jag var helt förstörd när jag vaknade och vågade knappt gå på toaletten. Inget blod på riktigt än så länge!
onsdag 29 december 2010
Berättat
Idag kom min pappa förbi för att skjutsa oss till tågstationen, vi ska nämligen ut och fara och flänga över nyår. Eftersom han kom ensam så passade jag på att berätta för honom att om allt går bra så kommer han att bli morfar i slutet av augusti/början av september. Hans spontana kommentar blev "Äntligen!" så det verkar inte bara vara vi själva som har gått och väntat på att ett litet pyre ska flytta in i min mage. :-) Han sade även flera gånger att det var jätteroligt och jag såg på honom att han verkligen menade vad han sa, han log med hela ansiktet och såg riktigt stolt ut.
Jag var osäker på om jag skulle berätta för honom om hela IVF-svängen också men där tog sambon kommandot och började berätta att vi inte kan få barn på vanligt sätt utan vi har gjort provrörsbefruktning. Sedan pratade vi mer om hur behandlingen gått till och vi berättade även att vi gjort ett försök tidigare som misslyckades. Jag hoppades att han inte tog illa upp för att vi inte berättat tidigare om vad vi går igenom, jag berättade även varför vi valt att hålla det hemligt. Han sa att han förstod och att det var helt OK att vi gjort som vi gjort. Jag gav honom strikta förhållningsorder om att inte tala om för någon annan i släkten ännu eftersom det är så tidigt, känns inget vidare att behöva berätta för så många om det visar sig att jag får missfall. Vi kommer att berätta för de andra när jag passerat v.12.
Känns riktigt bra att ha fått berätta detta för "morfar"!
Jag var osäker på om jag skulle berätta för honom om hela IVF-svängen också men där tog sambon kommandot och började berätta att vi inte kan få barn på vanligt sätt utan vi har gjort provrörsbefruktning. Sedan pratade vi mer om hur behandlingen gått till och vi berättade även att vi gjort ett försök tidigare som misslyckades. Jag hoppades att han inte tog illa upp för att vi inte berättat tidigare om vad vi går igenom, jag berättade även varför vi valt att hålla det hemligt. Han sa att han förstod och att det var helt OK att vi gjort som vi gjort. Jag gav honom strikta förhållningsorder om att inte tala om för någon annan i släkten ännu eftersom det är så tidigt, känns inget vidare att behöva berätta för så många om det visar sig att jag får missfall. Vi kommer att berätta för de andra när jag passerat v.12.
Känns riktigt bra att ha fått berätta detta för "morfar"!
tisdag 28 december 2010
Testdag
Idag är det alltså officiell testdag. Gjorde ett nytt test imorse och än en gång kom det fram ett + fortare än kontrollstrecket som visar att testet fungerat så ännu verkar pyret finnas kvar i min mage. :-)
Känns riktigt skönt att slippa de kladdiga Progesteron-vagitorierna men samtidigt blir jag lite orolig eftersom att jag läst att vissa kliniker tycker att man ska ta dem t.o.m v.12. Andra menar att de inte behövs efter man testat positivt eftersom att kroppen då producerar tillräckligt med progesteron av sig själv. Svårt att veta vad man ska tro egentligen, förhoppningsvis stämmer det som vår klinik säger dvs. att jag inte behöver dem längre.
Fick väldans ont i magen igår när jag hade gått och lagt mig, jag tänkte att nu är det nog kört. Kanske berodde det på att jag glömde ta eftermiddagens progesteron i rätt tid, det blev så att jag tog två vagitorier med bara ca 3 h mellanrum. Imorse när jag vaknade så kändes allt som vanligt igen. Har haft lite ont på höger sida idag, läste på nätet att det är vanligt att man har det i början av en graviditet så jag försöker tänka att det är bra ont och inte dåligt.
Känns riktigt skönt att slippa de kladdiga Progesteron-vagitorierna men samtidigt blir jag lite orolig eftersom att jag läst att vissa kliniker tycker att man ska ta dem t.o.m v.12. Andra menar att de inte behövs efter man testat positivt eftersom att kroppen då producerar tillräckligt med progesteron av sig själv. Svårt att veta vad man ska tro egentligen, förhoppningsvis stämmer det som vår klinik säger dvs. att jag inte behöver dem längre.
Fick väldans ont i magen igår när jag hade gått och lagt mig, jag tänkte att nu är det nog kört. Kanske berodde det på att jag glömde ta eftermiddagens progesteron i rätt tid, det blev så att jag tog två vagitorier med bara ca 3 h mellanrum. Imorse när jag vaknade så kändes allt som vanligt igen. Har haft lite ont på höger sida idag, läste på nätet att det är vanligt att man har det i början av en graviditet så jag försöker tänka att det är bra ont och inte dåligt.
måndag 27 december 2010
Ruvardag 18
Idag har vi haft goda vänner här på middag så det har varit en hel del förberedelser inför detta. Har därför inte riktigt hunnit känna efter hur magen känns, lite molande nu på kvällen men annars har dagen varit bra.
Imorgon är det officiell testdag. Jag tänker göra ett nytt test då eftersom kliniken har sagt att man inte kan vara säker på resultatet förrän just på testdagen. Förhoppningsvis får jag se ett + då också!
Imorgon är det officiell testdag. Jag tänker göra ett nytt test då eftersom kliniken har sagt att man inte kan vara säker på resultatet förrän just på testdagen. Förhoppningsvis får jag se ett + då också!
söndag 26 december 2010
Ruvardag 17
Besökte en del butiker på mellandagsrean idag, kan ju säga att jag inte var helt ensammen där. Shoppade några saker till hemmet och lite kläder. Det är ju svårt att köpa kläder nu, jag vet ju inte hur länge jag kommer att kunna använda dem. Köpte en storlek större på vissa plagg så förhoppningsvis ska de räcka ett tag.
Har inte känt av annat än ömheten i brösten idag. När jag är ute i kylan så känns det som om det ilar ordentligt i dem vilket inte alls är speciellt trevligt. Förhoppningsvis går det väl över snart. Jag har ingen aning om hur länge in i en graviditet som man känner av molande i magen samt ömma bröst. Någon som vet?
Ska göra ett nytt test på tisdag då den egentliga testdagen är. Förhoppningsvis kommer det också att visa ett plus. Jag lever fortfarande i en bubbla, kan inte fatta att det är sant att det kanske växer ett litet, litet pyre i min mage!
Har inte känt av annat än ömheten i brösten idag. När jag är ute i kylan så känns det som om det ilar ordentligt i dem vilket inte alls är speciellt trevligt. Förhoppningsvis går det väl över snart. Jag har ingen aning om hur länge in i en graviditet som man känner av molande i magen samt ömma bröst. Någon som vet?
Ska göra ett nytt test på tisdag då den egentliga testdagen är. Förhoppningsvis kommer det också att visa ett plus. Jag lever fortfarande i en bubbla, kan inte fatta att det är sant att det kanske växer ett litet, litet pyre i min mage!
1000 Tack!
Måste bara tacka så hemskt mycket för alla grattis jag fått, ni är underbara allihopa!! Det värmer verkligen i hjärtat att det finns människor där ute i bloggvärlden, som jag dessutom aldrig har träffat, som bryr sig om hur det går för oss på våra IVF-resor. Tack för att ni finns!!
lördag 25 december 2010
Ruvardag 16
Idag sov vi länge, kom hem sent efter julaftonsfirandet igår. Dagen har inte haft så mycket att erbjuda, vi har känt oss väldigt trötta både jag och sambon. Vi har städat och tvättat lite men mest har vi legat i soffan och tittat på teve.
Jag fortsätter att känna en molande värk på höger sida, ungefär vid äggstocken. Skulle väldigt gärna vilja veta vad det betyder. Brösten är väldigt ömma fortfarande. Var tvungen att kika på testet idag och kontrollera så att pluset var kvar, det var det. :-) Är ju så nyfiken av mig så jag var ju även tvungen att kolla upp när förlossningen blir om nu allt går vägen. Denna info fick jag:
Jag fortsätter att känna en molande värk på höger sida, ungefär vid äggstocken. Skulle väldigt gärna vilja veta vad det betyder. Brösten är väldigt ömma fortfarande. Var tvungen att kika på testet idag och kontrollera så att pluset var kvar, det var det. :-) Är ju så nyfiken av mig så jag var ju även tvungen att kolla upp när förlossningen blir om nu allt går vägen. Denna info fick jag:
Du är på dag 33 av 280.
Du har 247 dagar kvar till beräknad förlossning.
Du är i vecka 5.
Du har gått 4 fulla veckor och 4 fulla dagar (v4+4).
Du är i 1:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 29 aug 2011.
Du har gått 4 fulla veckor och 4 fulla dagar (v4+4).
Du är i 1:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 29 aug 2011.
Ruvardag 15 - Julafton
För någon dag sedan började en tanke att dyka upp i mitt huvud, tänk om blodet håller sig borta till julafton och jag då kanske får möjlighet att ge sambon världens bästa julklapp på julaftonsmorgon - en sticka med ett + på. Jag vågade dock inte tänka tanken alltför ofta, inbillade mig att allt skulle skita sig om jag började hoppas för mycket.
Blodet höll sig borta och omkring kl. 05.30 imorse vaknade jag av att jag var sjukt kissnödig. Låg och våndades i sängen en bra stund och funderade på för- och nackdelar med att göra ett test. Jag kom fram till att om nu testet skulle visa ett minus (som det alltid har gjort tidigare) så vet jag att jag antingen testat för tidigt eller så är mensen på gång, och i så fall är jag ju förberedd på det när jag går på toaletten så då kanske inte de besöken blir så jobbiga som de varit hittills.
Sagt och gjort jag steg upp, hämtade mobiltelefonen för att kunna ta tid (man ska ju låta testet vila några minuter innan man kontrollerar resultatet) och gick sedan in på toaletten. Där öppnade jag testet vi fick med oss från kliniken efter återföringen och läste igenom hur det skulle utföras. Trots att jag gjort flera test tidigare så glömmer jag från gång till gång hur man ska göra. Våndades en stund till innan jag vågade kissa på stickan, tänkte att nu får det bära eller brista.
Jag tänkte hålla i stickan tills jag såg att kontrollstrecket, som visar att testet har utförts korrekt, dök upp och sen skulle jag ställa in 2 min på telefonen och inte titta på testet innan den tiden var slut. Det var min plan men så blev det inte. Kontrollstrecket i rutan som blir + om man är gravid kom upp på en gång men innan den andra rutans kontrollstreck dök upp (som visar om testet är OK) hände något, jag började skymta ett + i första rutan!! Jag kunde inte tro att det var sant! Det enda jag kunde tänka var shit, shit, det fungerade, det fungerade verkligen den här gången!! Det var ingen tvekan om att jag är gravid, det vertikala strecket i + blev till och med tydligare än det horisontella! Efter jag sett detta var jag i totalt chocktillstånd, det kom några tårar men inte som i min fantasi där jag trodde att jag skulle bryta ihop totalt den dag jag fick se ett + på stickan.
Smög ner och slog in stickan i en "smällkaramell" som jag skulle ge till sambon när han vaknade. Gick upp igen och lade mig i sängen. Kunde inte alls sova, miljoner tankar for runt i mitt huvud. Efter en stund lyckades jag dock slumra till en stund men vaknade runt kl. 08.00. Sambon sov fortfarande men jag tyckte det var hög tid för honom att vakna så jag försökte väcka honom så gott jag kunde och tillslut slog han upp ögonen. Bland det första han sa var "Visst är det dag 15 idag"? Jo sa jag och så sa jag att man får öppna en julklapp nu på morgonen. Han tyckte väl att det var lite för tidigt för det men han hade inget val. :-)
Jag tände sänglampan för att han skulle kunna se vad paketet innehöll och tillslut höll han i det svarta silkespappret som testet låg i. Han kände väl på formen av innehållet vad det borde vara och sa att han trodde att det var någon som hade fuskat nu (alltså testat tidigare än testdag) eller så var det en tandborste i paketet. :-) Han såg en aning chockad ut han också när han såg pluset. Hans första ord var "Det var värst". Sen tittade han på testet en lång stund och log med hela ansiktet och jag såg att han blev väldigt rörd. Vi låg och pratade en stund och sedan klev vi upp.
Resten av dagen flöt på i lite av ett töcken. Vi fixade det vi skulle ha med oss till julaftonsfirandet senare på kvällen, öppnade våra julklappar och slappade lite i soffan. Runt halv fyra på eftermiddagen åkte vi iväg till min bror för att träffa resten av lilla tjocka släkten på min sida.
Kvällen blev mycket trevlig! Vi åt riktigt god mat, öppnade ännu fler julklappar och spelade två sällskapsspel innan vi begav oss hem i den tidiga juldagsmorgonen. Vi hade kommit överens om att inte berätta för alla men om jag fick tillfälle att berätta för min pappa i enrum så skulle jag få göra det. Tyvärr dök inget perfekt tillfälle upp under kvällen så han får leva i ovisshet ett tag till. Resten av släkten tänker vi berätta för först när jag kommit till den berömda vecka 12.
Blodet höll sig borta och omkring kl. 05.30 imorse vaknade jag av att jag var sjukt kissnödig. Låg och våndades i sängen en bra stund och funderade på för- och nackdelar med att göra ett test. Jag kom fram till att om nu testet skulle visa ett minus (som det alltid har gjort tidigare) så vet jag att jag antingen testat för tidigt eller så är mensen på gång, och i så fall är jag ju förberedd på det när jag går på toaletten så då kanske inte de besöken blir så jobbiga som de varit hittills.
Sagt och gjort jag steg upp, hämtade mobiltelefonen för att kunna ta tid (man ska ju låta testet vila några minuter innan man kontrollerar resultatet) och gick sedan in på toaletten. Där öppnade jag testet vi fick med oss från kliniken efter återföringen och läste igenom hur det skulle utföras. Trots att jag gjort flera test tidigare så glömmer jag från gång till gång hur man ska göra. Våndades en stund till innan jag vågade kissa på stickan, tänkte att nu får det bära eller brista.
Jag tänkte hålla i stickan tills jag såg att kontrollstrecket, som visar att testet har utförts korrekt, dök upp och sen skulle jag ställa in 2 min på telefonen och inte titta på testet innan den tiden var slut. Det var min plan men så blev det inte. Kontrollstrecket i rutan som blir + om man är gravid kom upp på en gång men innan den andra rutans kontrollstreck dök upp (som visar om testet är OK) hände något, jag började skymta ett + i första rutan!! Jag kunde inte tro att det var sant! Det enda jag kunde tänka var shit, shit, det fungerade, det fungerade verkligen den här gången!! Det var ingen tvekan om att jag är gravid, det vertikala strecket i + blev till och med tydligare än det horisontella! Efter jag sett detta var jag i totalt chocktillstånd, det kom några tårar men inte som i min fantasi där jag trodde att jag skulle bryta ihop totalt den dag jag fick se ett + på stickan.
Smög ner och slog in stickan i en "smällkaramell" som jag skulle ge till sambon när han vaknade. Gick upp igen och lade mig i sängen. Kunde inte alls sova, miljoner tankar for runt i mitt huvud. Efter en stund lyckades jag dock slumra till en stund men vaknade runt kl. 08.00. Sambon sov fortfarande men jag tyckte det var hög tid för honom att vakna så jag försökte väcka honom så gott jag kunde och tillslut slog han upp ögonen. Bland det första han sa var "Visst är det dag 15 idag"? Jo sa jag och så sa jag att man får öppna en julklapp nu på morgonen. Han tyckte väl att det var lite för tidigt för det men han hade inget val. :-)
Jag tände sänglampan för att han skulle kunna se vad paketet innehöll och tillslut höll han i det svarta silkespappret som testet låg i. Han kände väl på formen av innehållet vad det borde vara och sa att han trodde att det var någon som hade fuskat nu (alltså testat tidigare än testdag) eller så var det en tandborste i paketet. :-) Han såg en aning chockad ut han också när han såg pluset. Hans första ord var "Det var värst". Sen tittade han på testet en lång stund och log med hela ansiktet och jag såg att han blev väldigt rörd. Vi låg och pratade en stund och sedan klev vi upp.
Resten av dagen flöt på i lite av ett töcken. Vi fixade det vi skulle ha med oss till julaftonsfirandet senare på kvällen, öppnade våra julklappar och slappade lite i soffan. Runt halv fyra på eftermiddagen åkte vi iväg till min bror för att träffa resten av lilla tjocka släkten på min sida.
Kvällen blev mycket trevlig! Vi åt riktigt god mat, öppnade ännu fler julklappar och spelade två sällskapsspel innan vi begav oss hem i den tidiga juldagsmorgonen. Vi hade kommit överens om att inte berätta för alla men om jag fick tillfälle att berätta för min pappa i enrum så skulle jag få göra det. Tyvärr dök inget perfekt tillfälle upp under kvällen så han får leva i ovisshet ett tag till. Resten av släkten tänker vi berätta för först när jag kommit till den berömda vecka 12.
fredag 24 december 2010
God Jul
Vill bara passa på att önska er Alla en riktigt God Jul! Ni anar inte hur glad jag blir varje gång jag får en kommentar från Er. Stort Tack för att ni läser!
torsdag 23 december 2010
Ruvardag 14
Härligt att få skriva den rubriken, det trodde jag aldrig att jag skulle få göra den här gången. Jag vet inte hur många gånger jag trott att blodet kommit idag, men icke. :-) Molvärken fortsätter, både kring livmodern och runt äggstockarna.
Traskade in till stan på eftermiddagen och mötte upp sambon. Vi var inte helt ensamna i affärerna om man säger så... Städandet har också hunnits med idag, i alla fall det mesta av den så det känns riktigt bra. Kvällen har spenderats i soffan framför teven. Känns inte alls som om det är julafton imorgon (eller ja, om några minuter :-)), jag har inte haft så starka julkänslor detta år som jag brukar. Har ingen aning om vad det beror på. Tänk när man var liten, då var det pirrigt och svårt att somna kvällen innan julafton, nu när man är vuxen så känns det inget speciellt. Jag kan sakna den där spänningen och förväntan man hade när man var mindre.
Traskade in till stan på eftermiddagen och mötte upp sambon. Vi var inte helt ensamna i affärerna om man säger så... Städandet har också hunnits med idag, i alla fall det mesta av den så det känns riktigt bra. Kvällen har spenderats i soffan framför teven. Känns inte alls som om det är julafton imorgon (eller ja, om några minuter :-)), jag har inte haft så starka julkänslor detta år som jag brukar. Har ingen aning om vad det beror på. Tänk när man var liten, då var det pirrigt och svårt att somna kvällen innan julafton, nu när man är vuxen så känns det inget speciellt. Jag kan sakna den där spänningen och förväntan man hade när man var mindre.
Jag har bara en enda önskan
Kära Tomten,
Det enda jag önskar mig i julklapp i år är ett + på graviditetstestet, det kan du väl hjälpa mig med? Du vet ju hur mycket vi har kämpat för att bli föräldrar så jag tycker att vi är värda det.
Varma hälsningar från
När ett plus ett blir tre
Det enda jag önskar mig i julklapp i år är ett + på graviditetstestet, det kan du väl hjälpa mig med? Du vet ju hur mycket vi har kämpat för att bli föräldrar så jag tycker att vi är värda det.
Varma hälsningar från
När ett plus ett blir tre
onsdag 22 december 2010
Ruvardag 13
Inget blod ännu! Dock känns det som om brösten ömmar mindre idag och jag har även haft molvärk på höger sida under eftermiddagen och kvällen. Känns som om mensen är på G. :-(
Just nu skulle jag bara vill ha ett besked, är så fruktansvärt less på denna ruvarterror. Är less på att vara nervös inför varje toalettbesök. Är less på att hela tiden gå och känna efter och analysera hur det känns. Är less på att ha ont i magen nästan jämt. Är less på att jag blir på dåligt humör för minsta lilla motgång. Är less på att det är så fruktansvärt många dagar till testdag. Gnäll, gnäll, gnäll. :-)
Har slagit in de sista julklapparna nu ikväll så då är i alla fall det klart - skönt. Då återstår bara allt annat som ska fixas innan julafton... Känner mig jättestressad över allt som är kvar att göra. Det ska bakas, städas, handlas m.m. jag förstår inte riktigt hur tiden ska räcka till men det ordnar sig nog till slut.
Vi ska inte fira jul hemma hos oss, det gjorde vi förra året, så vi slipper åtminstone vara värd och värdinna. Nu kan vi lugnt sitta ner och prata med de andra gästerna utan att behöva springa runt och serva alla andra. :-) Vi ska ha knytkalas, det har vi varje julafton när vi firar med min släkt. Det är mycket bättre att man delar upp sysslorna så att det inte blir någon som måste stå vid spisen i flera veckor för att fixa allting.
Just nu skulle jag bara vill ha ett besked, är så fruktansvärt less på denna ruvarterror. Är less på att vara nervös inför varje toalettbesök. Är less på att hela tiden gå och känna efter och analysera hur det känns. Är less på att ha ont i magen nästan jämt. Är less på att jag blir på dåligt humör för minsta lilla motgång. Är less på att det är så fruktansvärt många dagar till testdag. Gnäll, gnäll, gnäll. :-)
Har slagit in de sista julklapparna nu ikväll så då är i alla fall det klart - skönt. Då återstår bara allt annat som ska fixas innan julafton... Känner mig jättestressad över allt som är kvar att göra. Det ska bakas, städas, handlas m.m. jag förstår inte riktigt hur tiden ska räcka till men det ordnar sig nog till slut.
Vi ska inte fira jul hemma hos oss, det gjorde vi förra året, så vi slipper åtminstone vara värd och värdinna. Nu kan vi lugnt sitta ner och prata med de andra gästerna utan att behöva springa runt och serva alla andra. :-) Vi ska ha knytkalas, det har vi varje julafton när vi firar med min släkt. Det är mycket bättre att man delar upp sysslorna så att det inte blir någon som måste stå vid spisen i flera veckor för att fixa allting.
Personligt rekord
Nu har jag slagit personligt ruvarrekord! :-) Jämför jag med förra gången så såg jag brunt på toalettpappret för ungefär 4,5 h sedan. Vågar absolut inte börja hoppas på något ännu, det är lååångt till testdag. Alldeles för långt! Jag förstår inte hur jag ska orka med att vänta så länge som till 28/12?! I och för sig är jag helt inställd på att blodet ska komma när som helst så jag behöver kanske inte vänta så länge...
tisdag 21 december 2010
Ruvardag 12
Idag gjordes det sista julklappsinköpet för denna gång, känns verkligen skönt att ha det överstökat. Kvällen ägnades att slå in de flesta av inköpen, jösses vilken tid det tar! Jag hann inte färdigt så jag får fortsätta imorgon kväll.
Jag kan inte låta bli att jämföra med ruvardag 12 under förra behandlingen. Då kände jag inte speciellt mycket denna dag men idag har jag känt av en molande värk som suttit strax under naveln istället för på sidorna. Har absolut ingen aning om vad detta betyder och vågar inte alls börja hoppas på någonting. Brösten ömmar fortfarande, jo jag måste kontrollera det med jämna mellanrum. :-) Varje toalettbesök är nu en pina på riktigt!
Om jag ska jämföra ännu mer med förra behandlingen så är det imorgonbitti som det kommer att skita sig i så fall. Få se om jag kommer att kunna somna ikväll, är så sjukt nervös för att blodet ska komma och rasera vår värld på en sekund ytterligare en gång.
Jag kan inte låta bli att jämföra med ruvardag 12 under förra behandlingen. Då kände jag inte speciellt mycket denna dag men idag har jag känt av en molande värk som suttit strax under naveln istället för på sidorna. Har absolut ingen aning om vad detta betyder och vågar inte alls börja hoppas på någonting. Brösten ömmar fortfarande, jo jag måste kontrollera det med jämna mellanrum. :-) Varje toalettbesök är nu en pina på riktigt!
Om jag ska jämföra ännu mer med förra behandlingen så är det imorgonbitti som det kommer att skita sig i så fall. Få se om jag kommer att kunna somna ikväll, är så sjukt nervös för att blodet ska komma och rasera vår värld på en sekund ytterligare en gång.
Läs artikel om Barnlängtan
SvD har idag en spännande artikel som handlar om Barnlängtan. Läs om Annas och Mikaels kamp för att bli föräldrar här. Jag beundrar deras mod att gå ut och öppet tala om sin ofrivilliga barnlöshet!
måndag 20 december 2010
Ruvardag 11
Tusen tack för ert stöd!!
Idag har det inte alls gjort lika ont i magen som tidigare, kanske för att jag har andra saker att tänka på när jag är på jobbet. Lite ont kring livmodern och höger äggstock har jag dock haft till och från under dagen. Efter lunch fick jag något diffust illamående som höll i sig tills kvällen. Jag tycker att brösten har börjat ömma ännu mer idag, men det kan ju vara ren och skär inbillning. Kan även meddela att operation toalettpappers-kontroll har inletts. Kunde inte hålla mig, har idag googlat på "Ruvardag 12" och precis som jag misstänkte så blev jag inget klokare alls. Undra varför man gör sånt där fastän man vet att det inte leder någon vart, det verkar ju inte direkt finnas någon regelbok för symptomen. Tyvärr.
Ikväll har jag varit, tillsammans med några andra släktingar, och firat en av mina bröder som fyllde år i fredags. Det bjöds på mycket gott fika och det var trevligt att träffas nästan hela lilla tjocka släkten.
Sambon åkte iväg på jobbresa igen imorse och jag hoppas innerligt att blodet håller sig borta, åtminstone tills han kommer hem på onsdagkväll. Det skulle kännas fruktansvärt att behöva berätta via telefon att även detta försök inte gick vägen.
Idag har det inte alls gjort lika ont i magen som tidigare, kanske för att jag har andra saker att tänka på när jag är på jobbet. Lite ont kring livmodern och höger äggstock har jag dock haft till och från under dagen. Efter lunch fick jag något diffust illamående som höll i sig tills kvällen. Jag tycker att brösten har börjat ömma ännu mer idag, men det kan ju vara ren och skär inbillning. Kan även meddela att operation toalettpappers-kontroll har inletts. Kunde inte hålla mig, har idag googlat på "Ruvardag 12" och precis som jag misstänkte så blev jag inget klokare alls. Undra varför man gör sånt där fastän man vet att det inte leder någon vart, det verkar ju inte direkt finnas någon regelbok för symptomen. Tyvärr.
Ikväll har jag varit, tillsammans med några andra släktingar, och firat en av mina bröder som fyllde år i fredags. Det bjöds på mycket gott fika och det var trevligt att träffas nästan hela lilla tjocka släkten.
Sambon åkte iväg på jobbresa igen imorse och jag hoppas innerligt att blodet håller sig borta, åtminstone tills han kommer hem på onsdagkväll. Det skulle kännas fruktansvärt att behöva berätta via telefon att även detta försök inte gick vägen.
söndag 19 december 2010
Ruvardag 10
Varning för ytterligare ett gnällinlägg.
Ända sedan jag gick och lade mig igår kväll har jag haft ont på vänster sida, runt vänster äggstock antar jag. Därför har jag tagit det väldigt lugnt idag, pyntat klart julgranen samt lite annat pyssel men mest har jag legat på soffan och tittat på teve. Alltså jag fattar inte varför det gör ont hela tiden?! Som sagt kan det väl knappast gå bra om man alltid känner av en molande värk som hoppar från ena sidan magen till andra mest hela tiden.
Jag har känt mig väldigt ledsen och nedstämd idag, just för att jag är övertygad om att detta försök också kommer att gå åt skogen vilken dag, timme, toalettbesök som helst. Sambon och jag har pratat ganska mycket om symptom hit och dit idag och jag har inte kunnat hålla tårarna borta, allt känns så himla värdelöst! :-( Dock går det ju än så länge inte att veta något, inte förrän blodet visar sig eller förrän jag klarat mig till testdagen utan att blodet har kommit. Denna ruvartid håller på att gå mig ordentligt på nerverna nu när jag kommit upp till en relativt hög siffra på ruvardagarna. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska stå ut den tid som är kvar, värken tar knäcken på mig och såklart blir jag ledsen för att det känns som det gör. Varje toalettbesök har börjat bli lite av en plåga redan nu. Brösten känns fortfarande en aning ömma och jag har inte haft någon huvudvärk idag.
Ända sedan jag gick och lade mig igår kväll har jag haft ont på vänster sida, runt vänster äggstock antar jag. Därför har jag tagit det väldigt lugnt idag, pyntat klart julgranen samt lite annat pyssel men mest har jag legat på soffan och tittat på teve. Alltså jag fattar inte varför det gör ont hela tiden?! Som sagt kan det väl knappast gå bra om man alltid känner av en molande värk som hoppar från ena sidan magen till andra mest hela tiden.
Jag har känt mig väldigt ledsen och nedstämd idag, just för att jag är övertygad om att detta försök också kommer att gå åt skogen vilken dag, timme, toalettbesök som helst. Sambon och jag har pratat ganska mycket om symptom hit och dit idag och jag har inte kunnat hålla tårarna borta, allt känns så himla värdelöst! :-( Dock går det ju än så länge inte att veta något, inte förrän blodet visar sig eller förrän jag klarat mig till testdagen utan att blodet har kommit. Denna ruvartid håller på att gå mig ordentligt på nerverna nu när jag kommit upp till en relativt hög siffra på ruvardagarna. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska stå ut den tid som är kvar, värken tar knäcken på mig och såklart blir jag ledsen för att det känns som det gör. Varje toalettbesök har börjat bli lite av en plåga redan nu. Brösten känns fortfarande en aning ömma och jag har inte haft någon huvudvärk idag.
lördag 18 december 2010
Ruvardag 9
I morse tog vi sovmorgon - skönt. Vi åkte in till stan en sväng för att köpa lite julklappar och det var vi då inte de ända som hade tänkt, jösses vad folk det var i affärerna. Provade byxor och fick en chock när jag såg mig själv i spegeln, herregud vad svullen min mage är! Det ser ju ut som att jag är gravid i tredje månaden eller nått. Känns ju inte så kul att se gravid ut om jag nu inte är det.
Appropå graviditet så har jag inte alls så höga förhoppningar denna gång heller. :-( Grät ut mot sambons axel i morse för det känns verkligen inte som om detta ska gå vägen, det gör ju ont i magen mer eller mindre hela tiden. Det känns inte alls bra! Just nu känns det inte som en fråga OM mensen ska komma utan snarare som NÄR mensen ska komma, vilken dag ska bli otursdag denna gång? Dag 13 var det förra gången, vi får väl se om jag tar mig så långt nu...
Ikväll har det huggit som knivar på höger sida i magen, svårt att avgöra om det är kring livmodertrakten eller inte. Det hände flera gånger och nu gör det ganska ont på båda sidorna, dock mest på höger som vanligt. Läste just hur jag kände mig ruvardag 8-10 förra gången och jag tycker att det känns likadant nu. :-( Oddsen är bättre denna gång, vi fick tillbaka ett toppägg, men jag kan absolut inte se att detta skulle kunna gå hela vägen. Det känns som att blodet kommer att ha kommit och min värld åter kommer att rasat innan julafton. Jag som hade hoppats så innerligt att få vara ruvare på julafton men nu kan jag verkligen inte se mig själv som det.
Huvudvärk har jag haft idag, det var ganska länge sedan sist. Ont i halsen har jag också så det kanske är något skit på gång, inte bara med magont.
Hur har det varit för er andra som ruvat/ruvar, har ni också molande värk i magen mest hela tiden?
Appropå graviditet så har jag inte alls så höga förhoppningar denna gång heller. :-( Grät ut mot sambons axel i morse för det känns verkligen inte som om detta ska gå vägen, det gör ju ont i magen mer eller mindre hela tiden. Det känns inte alls bra! Just nu känns det inte som en fråga OM mensen ska komma utan snarare som NÄR mensen ska komma, vilken dag ska bli otursdag denna gång? Dag 13 var det förra gången, vi får väl se om jag tar mig så långt nu...
Ikväll har det huggit som knivar på höger sida i magen, svårt att avgöra om det är kring livmodertrakten eller inte. Det hände flera gånger och nu gör det ganska ont på båda sidorna, dock mest på höger som vanligt. Läste just hur jag kände mig ruvardag 8-10 förra gången och jag tycker att det känns likadant nu. :-( Oddsen är bättre denna gång, vi fick tillbaka ett toppägg, men jag kan absolut inte se att detta skulle kunna gå hela vägen. Det känns som att blodet kommer att ha kommit och min värld åter kommer att rasat innan julafton. Jag som hade hoppats så innerligt att få vara ruvare på julafton men nu kan jag verkligen inte se mig själv som det.
Huvudvärk har jag haft idag, det var ganska länge sedan sist. Ont i halsen har jag också så det kanske är något skit på gång, inte bara med magont.
Hur har det varit för er andra som ruvat/ruvar, har ni också molande värk i magen mest hela tiden?
fredag 17 december 2010
Ruvardag 8
Jag blir så förbaskat trött och less på dom är Progesteron-vagiatorerna. Känns nästan som att jag har byggt upp lite av en fobi mot dem, det är ju bara ett jädrans kladd hela tiden! Förhoppningsvis gör de ju någon form av nytta.
Idag har molvärken varit som vanligt dvs. kommit och gått under hela dagen och kvällen. Det var julfest på sambons jobb ikväll, vi besökte en jättetrevlig gård en bit utanför stan där det bjöds på jättegott julbord. Efter det bar det iväg till en av stadens krogar för ölprovning. Jag drack såklart inget annat än julmust och vatten, skyllde på att jag var chaufför (vilket också var sant).
Idag har molvärken varit som vanligt dvs. kommit och gått under hela dagen och kvällen. Det var julfest på sambons jobb ikväll, vi besökte en jättetrevlig gård en bit utanför stan där det bjöds på jättegott julbord. Efter det bar det iväg till en av stadens krogar för ölprovning. Jag drack såklart inget annat än julmust och vatten, skyllde på att jag var chaufför (vilket också var sant).
torsdag 16 december 2010
Ruvardag 7
En vecka idag! Magontet är inte helt borta ännu men det har känts betydligt mindre idag än vad det gjorde igår. Ibland ilar det till och för varje gång detta händer hinner jag tänka "Nej!".
Snön vräker ner och sambon är borta på jobbresa. Först tänkte jag inte skotta överhuvudtaget, jag vill absolut inte riskera någonting, men jag kunde inte låta bli så jag skottade lite grann. Tänkte ta det försiktigt men det gick inte heller så bra så därför gav jag upp efter en stund, det är svårt att inte ta i när det är mycket snö som är ganska blöt.
Nu ikväll har jag kokat knäck, det blir ingen riktig jul utan det tycker jag. :-)
Snön vräker ner och sambon är borta på jobbresa. Först tänkte jag inte skotta överhuvudtaget, jag vill absolut inte riskera någonting, men jag kunde inte låta bli så jag skottade lite grann. Tänkte ta det försiktigt men det gick inte heller så bra så därför gav jag upp efter en stund, det är svårt att inte ta i när det är mycket snö som är ganska blöt.
Nu ikväll har jag kokat knäck, det blir ingen riktig jul utan det tycker jag. :-)
onsdag 15 december 2010
Ruvardag 6
Magontet har hållt i sig nästan hela dagen. På eftermiddagen var det borta ett tag men nu ikväll har det kommit tillbaka. Om jag bara visste om det är bra eller dåligt så skulle det kännas bättre, ingenting är värre än denna ovisshet.
Efter jobbet var jag en sväng förbi stan och lyckades handla några fler julklappar, dock är jag inte riktigt klar med inköpen ännu. Väl hemma har jag nu ikväll skrivit alla julkort, några hade jag gjort själv och några fuskade jag och skickade köpeskort till. Tanken slog mig att jag förhoppningsvis kommer att få skriva ett till namn på korten nästa år.
Efter jobbet var jag en sväng förbi stan och lyckades handla några fler julklappar, dock är jag inte riktigt klar med inköpen ännu. Väl hemma har jag nu ikväll skrivit alla julkort, några hade jag gjort själv och några fuskade jag och skickade köpeskort till. Tanken slog mig att jag förhoppningsvis kommer att få skriva ett till namn på korten nästa år.
Mensvärk
Magontet från igårkväll håller fortfarande i sig, känns precis som mensvärk! Såklart att jag blir rädd, kan det verkligen ha skitit sig redan?! Jag som kände mig så lugn denna gång... Inte nu längre. Läkaren sa att embryot fäster under den första veckan om allt går bra, går det inte bra kommer blödningen igång under den andra ruvar-veckan.
Då kan man ju fråga sig om magontet jag har nu beror på att embryot håller på att fästa eller släppa, det är ju omöjligt att veta just nu. Lär ju visa sig så småningom. Dock känns det som att det onda kommer från trakten kring äggstockarna och inte från livmodern vilket också gör mig förvirrad.
Då kan man ju fråga sig om magontet jag har nu beror på att embryot håller på att fästa eller släppa, det är ju omöjligt att veta just nu. Lär ju visa sig så småningom. Dock känns det som att det onda kommer från trakten kring äggstockarna och inte från livmodern vilket också gör mig förvirrad.
tisdag 14 december 2010
Ruvardag 5
Idag märkte jag att brösten har börjat ömma men det kan ju bero på Progesteronet. Tidigare ikväll böjde jag mig ner för att ställa in saker i diskmaskinen och när jag reste mig upp högg/ilade det till ordentligt på höger sida, vid höger äggstock. Efter det har jag haft ganska ont på samma ställe under hela kvällen och blir såklart lite fundersam på vad det kan tänkas bero på. Annars har jag inte känt så mycket under dagen.
Jag önskar verkligen att tiden kunde gå fortare, det är ju sjukt länge kvar till testdagen! Dock kan det ju visa sig att allt gått åt skogen innan dess, vi får väl se vad som händer. Jag känner mig negativ, vågar inte börja hoppas på något för då blir fallet så högt om allt går åt skogen.
Jag önskar verkligen att tiden kunde gå fortare, det är ju sjukt länge kvar till testdagen! Dock kan det ju visa sig att allt gått åt skogen innan dess, vi får väl se vad som händer. Jag känner mig negativ, vågar inte börja hoppas på något för då blir fallet så högt om allt går åt skogen.
måndag 13 december 2010
Ruvardag 4
Det är svårt att låta bli att jämföra symptom med förra behandlingen. Då hade jag ont i magen och mådde lite illa på dag fyra. Idag har jag knappt kännt någonting alls, bara pyttelite molande på varierande sidor av magen. Såklart att det är dumt att jämföra men jag kan inte hjälpa det. Snart sitter jag säkert här igen och googlar på "symptom ruvardag 5" eller så... Jag känner mig ändå lugnare på något sätt den här gången, men det kan ju snabbt ändras.
Ska lämna julgranspysslet åt sidan ikväll och ägna mig åt julkortsmakeri istället, de ska ju snart skickas iväg och jag har inte ens börjat. :-/
Ska lämna julgranspysslet åt sidan ikväll och ägna mig åt julkortsmakeri istället, de ska ju snart skickas iväg och jag har inte ens börjat. :-/
söndag 12 december 2010
Ruvardag 3
Idag kom belysning och glitter upp i granen men dekorationer saknas fortfarande. Har varit på ishallen och medverkat i konståkningsföreningens årliga julshow idag, sedan flöt kvällen på i lugnets tecken.
"Mensvärken" från igår har jag knappt känt av alls idag, märkligt. Men det är väl så det är, det går upp och det går ner med symptomen. Å ena sidan blir jag rädd när det gör ont, å andra sidan blir jag rädd för att jag inte känner någonting alls... Det är psykiskt jobbigt att ruva!
"Mensvärken" från igår har jag knappt känt av alls idag, märkligt. Men det är väl så det är, det går upp och det går ner med symptomen. Å ena sidan blir jag rädd när det gör ont, å andra sidan blir jag rädd för att jag inte känner någonting alls... Det är psykiskt jobbigt att ruva!
lördag 11 december 2010
Ruvardag 2
Det gör ont, mest på höger sida men ibland även på vänster. Jag minns att jag förra gången fick höra att man kan ha ont upp till en vecka efter äggplock pga vätska som samlas i äggstockarna.
Idag har jag julstökat lite mer här hemma, försöker att ta det lugnt men det är inte så lätt. Nu är den 4,5 m höga julgranen på plats men den har varken ljus eller pynt i sig ännu, det får bli morgondagens övning.
Idag har jag julstökat lite mer här hemma, försöker att ta det lugnt men det är inte så lätt. Nu är den 4,5 m höga julgranen på plats men den har varken ljus eller pynt i sig ännu, det får bli morgondagens övning.
fredag 10 december 2010
Ruvardag 1
Jahapp då var första ruvardagen avklarad, tyvärr återstår det alldeles för många. Än så länge känner jag ingenting förutom att det ibland drar/ilar kring äggstockarna, brukar kännas på olika sidor vid olika tillfällen.
Enligt läkaren fäster embryot inom en vecka och om behandlingen inte gått vägen så kommer blödningen inom en vecka till. Det innebär alltså att om jag har klarat mig till ruvardag 14-15 nånting så är chansen ganska stor att detta har gått vägen. Dock är jag mycket väl medveten om att det kan gå dåligt ändå, trots att blodet inte kommit innan testdag. Usch vad hemskt, det måste ju verkligen kännas som att bli snuvad på konfekten. :-( Nu ska jag dock inte ta ut någonting i förskott, vi tar en dag i taget.
Enligt läkaren fäster embryot inom en vecka och om behandlingen inte gått vägen så kommer blödningen inom en vecka till. Det innebär alltså att om jag har klarat mig till ruvardag 14-15 nånting så är chansen ganska stor att detta har gått vägen. Dock är jag mycket väl medveten om att det kan gå dåligt ändå, trots att blodet inte kommit innan testdag. Usch vad hemskt, det måste ju verkligen kännas som att bli snuvad på konfekten. :-( Nu ska jag dock inte ta ut någonting i förskott, vi tar en dag i taget.
torsdag 9 december 2010
Återföring!
Tack för alla kommentarer, ni är bara bäst! :-)
Eftersom vi inte skulle vara på kliniken förrän kl. 13.40 sov vi ganska länge, åt ytterligare en god hotellfrukost och skrotade runt lite på stan innan vi begav oss mot sjukhuset. Väl där mötte vi en av sköterskorna (som visade sig jobba i labbet) i korridoren och hon bad oss genast att följa med till operationssalen.
Den känslan när man sitter där i stolen, precis innan man ska få reda på resultatet, är en ren och skär pina. Fy sjutton så nervös jag var!! Läkaren frågade hur det var med mig och jag sa som det var, att jag var nervös. Jo det förstod han, men han undrade hur jag hade mått sedan plocket. Jag svarade att jag hade lite ont i magen igår men att det kändes mycket bättre idag.
Sköterskan berättade resultatet:
- Av de tio äggen de fick ut var två st omogna.
- Av de åtta mogna äggen befruktades fyra.
- Ett av dessa embryon celldelade sig inte som det skulle så det kasserades.
- Resterande tre var av bra kvalité och hade delat sig till fyra celler! Dock var ett av dem något sämre än de övriga, hade vissa fragment runt kanterna (en 8 av 9 sade doktorn på en skala som säkert inte finns i verkligheten :-)).
Summa summarum fick vi alltså ut två toppägg och ett som är nästan lika bra. :-D Alla ägg/embryon består av fyra celler vilket enligt läkaren är optimalt. När sköterskan talade om att de kommer att återföra ett av toppäggen idag och sedan frysa ner de andra två hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag tittade på sambon och såg att även han fick blinka bort en tår.
Efter förra försöket fick vi inga embryon till frysen och vi har alltid sett det som en back-up om vi skulle få det. Det skulle kännas så bra att veta att vi har möjlighet att göra något/några FET i framtiden, och nu har vi det! Nu har ni några embryon i frysen till syskon sa läkaren. :-)
Återföringen gjorde inte speciellt ont och nu bor det alltså ett litet pyre i min mage igen som förhoppningsvis väljer att stanna där inne i nio månader!
För att fira det goda resultatet kunde jag inte hålla mig, jag gick till kiosken i vänthallen och köpte ett mjukdjur. Tänkte att om det nu går vägen denna gång så vore det väl kul att kunna ge barnet något som köptes samma dag som han/hon kom in i mammas mage. Skulle det inte gå vägen denna gång så får det bli en maskot som följer med på kommande behandlingar.
Testdag är 28/12.
Eftersom vi inte skulle vara på kliniken förrän kl. 13.40 sov vi ganska länge, åt ytterligare en god hotellfrukost och skrotade runt lite på stan innan vi begav oss mot sjukhuset. Väl där mötte vi en av sköterskorna (som visade sig jobba i labbet) i korridoren och hon bad oss genast att följa med till operationssalen.
Den känslan när man sitter där i stolen, precis innan man ska få reda på resultatet, är en ren och skär pina. Fy sjutton så nervös jag var!! Läkaren frågade hur det var med mig och jag sa som det var, att jag var nervös. Jo det förstod han, men han undrade hur jag hade mått sedan plocket. Jag svarade att jag hade lite ont i magen igår men att det kändes mycket bättre idag.
Sköterskan berättade resultatet:
- Av de tio äggen de fick ut var två st omogna.
- Av de åtta mogna äggen befruktades fyra.
- Ett av dessa embryon celldelade sig inte som det skulle så det kasserades.
- Resterande tre var av bra kvalité och hade delat sig till fyra celler! Dock var ett av dem något sämre än de övriga, hade vissa fragment runt kanterna (en 8 av 9 sade doktorn på en skala som säkert inte finns i verkligheten :-)).
Summa summarum fick vi alltså ut två toppägg och ett som är nästan lika bra. :-D Alla ägg/embryon består av fyra celler vilket enligt läkaren är optimalt. När sköterskan talade om att de kommer att återföra ett av toppäggen idag och sedan frysa ner de andra två hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag tittade på sambon och såg att även han fick blinka bort en tår.
Efter förra försöket fick vi inga embryon till frysen och vi har alltid sett det som en back-up om vi skulle få det. Det skulle kännas så bra att veta att vi har möjlighet att göra något/några FET i framtiden, och nu har vi det! Nu har ni några embryon i frysen till syskon sa läkaren. :-)
Återföringen gjorde inte speciellt ont och nu bor det alltså ett litet pyre i min mage igen som förhoppningsvis väljer att stanna där inne i nio månader!
För att fira det goda resultatet kunde jag inte hålla mig, jag gick till kiosken i vänthallen och köpte ett mjukdjur. Tänkte att om det nu går vägen denna gång så vore det väl kul att kunna ge barnet något som köptes samma dag som han/hon kom in i mammas mage. Skulle det inte gå vägen denna gång så får det bli en maskot som följer med på kommande behandlingar.
Testdag är 28/12.
onsdag 8 december 2010
Överraskad
Dagen har flytit på i lugnets tecken. Vi sov länge, åt en härlig hotellfrukost, tog en promenad medan solen fortfarande var framme (kallt var det dock), kikade lite i affärer, gick tillbaka till hotellet och åt lite lunch, vilade en stund och sedan skulle vi boka biobiljetter.
När vi efter mycket om och men hade bestämt vilken film vi skulle se så säger sambon att det inte går. Vad då inte går undrade jag? Jo filmen börjar kl. 18 och jag har bokat in oss på julbord kl. 17. Vi bytte till en annan film. :-)
Snacka om att jag blev överraskad! Sambon är verkligen inte den som kommer med överraskningar titt som tätt så att han gjorde detta för oss gjorde mig riktigt rörd. Nu är det min tur att komma på något som jag kan överraska honom med här framöver.
Julbordet åt vi på en jättemysig gård där allting gick i gammal stil när det gäller inredningen. Maten var helt underbart god, jag åt så jag trodde jag skulle spricka. Nu är vi tillbaka på hotellrummet för att vila en stund innan filmen börjar.
Jag hade ganska ont efter plocket igår men idag har jag inte känt så mycket. Dock blödde jag en del igår men det har avtagit nu. Jag har inte fått något samtal från kliniken idag så förhoppningsvis finns det åtminstone ett ägg där som väntar på oss imorgon!
När vi efter mycket om och men hade bestämt vilken film vi skulle se så säger sambon att det inte går. Vad då inte går undrade jag? Jo filmen börjar kl. 18 och jag har bokat in oss på julbord kl. 17. Vi bytte till en annan film. :-)
Snacka om att jag blev överraskad! Sambon är verkligen inte den som kommer med överraskningar titt som tätt så att han gjorde detta för oss gjorde mig riktigt rörd. Nu är det min tur att komma på något som jag kan överraska honom med här framöver.
Julbordet åt vi på en jättemysig gård där allting gick i gammal stil när det gäller inredningen. Maten var helt underbart god, jag åt så jag trodde jag skulle spricka. Nu är vi tillbaka på hotellrummet för att vila en stund innan filmen börjar.
Jag hade ganska ont efter plocket igår men idag har jag inte känt så mycket. Dock blödde jag en del igår men det har avtagit nu. Jag har inte fått något samtal från kliniken idag så förhoppningsvis finns det åtminstone ett ägg där som väntar på oss imorgon!
tisdag 7 december 2010
Äggplock
I morse slog klockradion igång kl. 02.40. Efter att ha duschat och packat bilen drog vi iväg till kliniken omkring 03.45, man kan säga att vi var rätt ensamna på vägarna så när som på några lastbilar från Posten. När vi kom fram var vi ca 30 min tidiga så vi satt en stund i bilen och lyssnade på radio innan vi gick in.
Vi började med att betala i receptionen, 45000 kr för ett 3-pack. Herregud vilken summa om man tänker efter! Därefter kom en sköterska och visade in oss till ett av rummen, som bestod av två sängar med möjlighet att dra för ett skynke emellan. Där fick jag lägga en värmedyna på magen och eftersom jag inte kunde sova, trots att jag var så trött, låg jag och läste en tidning. Efter en stund kom en man från labbet och tog med sig sambon för att gå iväg och göra sitt. En stund efter han hade kommit tillbaka kom det in en sköterska och skulle sätta in en nål i armvecket på mig, där jag sedan skulle få morfin under själva äggplocket. Jag berättade för henne att det brukar vara lite svårt att sticka mig, kärlen vill gärna rulla iväg när de kommer in med nålen. Trots denna info lyckades hon inte få in nålen korrekt i den arm som brukar vara bäst att sticka i. Hon provade även att sticka i andra armen men där gick det absolut inte, det enda jag fick där var ett stort blåmärke! Hon berättade då att de skulle försöka sätta en nål i handen istället. Jag fick lägga högerhanden under värmedynan en stund och dricka lite drickyoughurt. Efter vad som kändes som en mindre evighet kom en annan sköterska och hon lyckades sätta nålen korrekt i min högerhand. Skönt! Man vill inte göra äggplock utan att få medicin under tiden! (jag vet inte ens om de gör det utan att ge morfin?) Direkt nålen var på plats fick vi gå in till själva operationsrummet.
Där träffade vi samma läkare som förra gången och även labbpersonalen, som finns bakom en lucka för att i mikroskop leta efter ägg i den vätska som läkaren suger upp från äggblåsorna, presenterade sig. Efter vissa förberedelser fick jag lite morfin och läkaren satte lokalbedövning i de nedre regionerna. När den hade verkat ett tag fick jag ännu mer morfin och sedan var själva plockandet (eller uppsugandet rättare sagt) igång.
Vätskan som läkaren suger ut samlas i provrör som sedan lämnas till labbpersonalen bakom luckan. Vid ett tillfälle var sköterskan som finns i operationssalen och håller koll på att byta provrör när de håller på att bli fulla ouppmärksam, ett av rören höll på att svämma över! Jösses vad jag hade lust att säga något elakt åt henne, hon får väl för 17 hålla koll på sitt jobb så att inte något av äggen går förlorat! Efter ett tag började det göra riktigt ont när läkaren höll på så då fick jag lite mer morfin. Jag ville sedan ha ännu mer men då tyckte sköterskan att jag redan fått tillräckligt. När läkaren sedan bytte äggstock så kändes det mycket bättre.
Personalen bakom luckan meddelade vid ett tillfälle att hon hade hittat 4 ägg. Det kändes oerhört skönt att höra! I slutet av plocket meddelade hon att hon hittat 9 ägg och då hade hon även några fler provrör att gå igenom, de hinner inte titta i mikroskopet lika snabbt som läkaren suger upp vätskan.
När plocket var över och jag fortfarande kände mig en aning snurrig efter morfinet så frågar läkaren hur vi ställer oss till att eventuellt återföra två ägg om det skulle visa sig att inget ägg är av toppkvalité? Hur tänkte han där egentligen?! Hur ska vi kunna ta ställning till en sådan fråga när jag fortfarande har gröt i hjärnan... Jag sa att vi inte har funderat så mycket över detta, för det har vi inte heller, och att jag blir glad bara vi får något ägg till frysen. Efteråt har jag och sambon pratat en del om detta ang. två ägg och vi är med på att sätta tillbaka två om det skulle visa sig att det ökar våra chanser att bli föräldrar.
När vi lämnat operationssalen fick vi gå tillbaka till den andra salen med sängarna för att vila. Sambon hämtade juice, te och smörgås från ett kök ute i korridoren. Det var underbart gott att få äta för jag var sjukt hungrig, hade bara fått äta flytande på morgonen. Efter maten blev det en lååång väntan på att sköterskan skulle komma och ta bort nålen samt ge oss ett papper där det står hur många ägg de hittat totalt. När hon väl kom in i rummet stod det 10 ägg på lappen. Förra gången fick jag ut 14 st så detta resultat var ju lite sämre, men förhoppningsvis är kvalitén bättre på de ägg de fick ut idag. 10 ägg är ändå ett bra resultat så vi är jättenöjda! Nu hoppas vi bara på att många av dem blir befruktade och att vi får tillbaka ett riktigt fint guldägg på torsdag.
Kliniken kommer inte att ringa oss imorgon och tala om hur många av äggen som blivit befruktade, de kommer bara att ringa om det inte finns något ägg alls att få igen. Det tycker jag är lite dåligt, man vill ju veta hur det går och hur celldelningen ser ut, om äggen delar sig som de ska eller inte!
Totalt var vi på sjukhuset i 4 h - herregud! Jag hade trott att vi skulle vara där i ungefär 2 h. Vi har bestämt oss för att stanna här i stan och bo på hotell i två nätter istället för att åka hem mellan plock och återföring. Känns oerhört skönt och lyxigt! Nu ska vi bara mysa på resten av dagen och morgondagen. På torsdag kl.l 13.40 är det dags för återföring.
Vi började med att betala i receptionen, 45000 kr för ett 3-pack. Herregud vilken summa om man tänker efter! Därefter kom en sköterska och visade in oss till ett av rummen, som bestod av två sängar med möjlighet att dra för ett skynke emellan. Där fick jag lägga en värmedyna på magen och eftersom jag inte kunde sova, trots att jag var så trött, låg jag och läste en tidning. Efter en stund kom en man från labbet och tog med sig sambon för att gå iväg och göra sitt. En stund efter han hade kommit tillbaka kom det in en sköterska och skulle sätta in en nål i armvecket på mig, där jag sedan skulle få morfin under själva äggplocket. Jag berättade för henne att det brukar vara lite svårt att sticka mig, kärlen vill gärna rulla iväg när de kommer in med nålen. Trots denna info lyckades hon inte få in nålen korrekt i den arm som brukar vara bäst att sticka i. Hon provade även att sticka i andra armen men där gick det absolut inte, det enda jag fick där var ett stort blåmärke! Hon berättade då att de skulle försöka sätta en nål i handen istället. Jag fick lägga högerhanden under värmedynan en stund och dricka lite drickyoughurt. Efter vad som kändes som en mindre evighet kom en annan sköterska och hon lyckades sätta nålen korrekt i min högerhand. Skönt! Man vill inte göra äggplock utan att få medicin under tiden! (jag vet inte ens om de gör det utan att ge morfin?) Direkt nålen var på plats fick vi gå in till själva operationsrummet.
Där träffade vi samma läkare som förra gången och även labbpersonalen, som finns bakom en lucka för att i mikroskop leta efter ägg i den vätska som läkaren suger upp från äggblåsorna, presenterade sig. Efter vissa förberedelser fick jag lite morfin och läkaren satte lokalbedövning i de nedre regionerna. När den hade verkat ett tag fick jag ännu mer morfin och sedan var själva plockandet (eller uppsugandet rättare sagt) igång.
Vätskan som läkaren suger ut samlas i provrör som sedan lämnas till labbpersonalen bakom luckan. Vid ett tillfälle var sköterskan som finns i operationssalen och håller koll på att byta provrör när de håller på att bli fulla ouppmärksam, ett av rören höll på att svämma över! Jösses vad jag hade lust att säga något elakt åt henne, hon får väl för 17 hålla koll på sitt jobb så att inte något av äggen går förlorat! Efter ett tag började det göra riktigt ont när läkaren höll på så då fick jag lite mer morfin. Jag ville sedan ha ännu mer men då tyckte sköterskan att jag redan fått tillräckligt. När läkaren sedan bytte äggstock så kändes det mycket bättre.
Personalen bakom luckan meddelade vid ett tillfälle att hon hade hittat 4 ägg. Det kändes oerhört skönt att höra! I slutet av plocket meddelade hon att hon hittat 9 ägg och då hade hon även några fler provrör att gå igenom, de hinner inte titta i mikroskopet lika snabbt som läkaren suger upp vätskan.
När plocket var över och jag fortfarande kände mig en aning snurrig efter morfinet så frågar läkaren hur vi ställer oss till att eventuellt återföra två ägg om det skulle visa sig att inget ägg är av toppkvalité? Hur tänkte han där egentligen?! Hur ska vi kunna ta ställning till en sådan fråga när jag fortfarande har gröt i hjärnan... Jag sa att vi inte har funderat så mycket över detta, för det har vi inte heller, och att jag blir glad bara vi får något ägg till frysen. Efteråt har jag och sambon pratat en del om detta ang. två ägg och vi är med på att sätta tillbaka två om det skulle visa sig att det ökar våra chanser att bli föräldrar.
När vi lämnat operationssalen fick vi gå tillbaka till den andra salen med sängarna för att vila. Sambon hämtade juice, te och smörgås från ett kök ute i korridoren. Det var underbart gott att få äta för jag var sjukt hungrig, hade bara fått äta flytande på morgonen. Efter maten blev det en lååång väntan på att sköterskan skulle komma och ta bort nålen samt ge oss ett papper där det står hur många ägg de hittat totalt. När hon väl kom in i rummet stod det 10 ägg på lappen. Förra gången fick jag ut 14 st så detta resultat var ju lite sämre, men förhoppningsvis är kvalitén bättre på de ägg de fick ut idag. 10 ägg är ändå ett bra resultat så vi är jättenöjda! Nu hoppas vi bara på att många av dem blir befruktade och att vi får tillbaka ett riktigt fint guldägg på torsdag.
Kliniken kommer inte att ringa oss imorgon och tala om hur många av äggen som blivit befruktade, de kommer bara att ringa om det inte finns något ägg alls att få igen. Det tycker jag är lite dåligt, man vill ju veta hur det går och hur celldelningen ser ut, om äggen delar sig som de ska eller inte!
Totalt var vi på sjukhuset i 4 h - herregud! Jag hade trott att vi skulle vara där i ungefär 2 h. Vi har bestämt oss för att stanna här i stan och bo på hotell i två nätter istället för att åka hem mellan plock och återföring. Känns oerhört skönt och lyxigt! Nu ska vi bara mysa på resten av dagen och morgondagen. På torsdag kl.l 13.40 är det dags för återföring.
söndag 5 december 2010
Ägglossningssprutan är tagen
I eftermiddags tog jag min sista spray-puff för denna gång. Förhoppningsvis dröjer det vääääldigt länge innan jag behöver ta någon mer spray överhuvudtaget. Enligt ordination från kliniken skulle jag ta ägglossningssprutan Ovitrelle kl. 20.30 ikväll. Nu blev jag några minuter sen men det lär ju inte spela någon roll. På tisdag är det dags för äggplock!
fredag 3 december 2010
Äggplock nästa vecka!
Kliniken ringde upp mig och talade om att det kommer att bli äggplock nästa vecka, tisdag 7/12 närmare bestämt. Vi ska vara där redan kl. 07.45 så det blir till att ge sig av i ottan för att hinna dit i tid.
På söndag kväll kl. 20.30 ska jag ta ägglossningssprutan Ovitrelle.
Jag var orolig för att jag sprutat för många dagar denna behandling också, denna gång blir det 11 dagar och förra gången blev det 12 dagar. Under vårt telefonsamtal med läkaren efter förra behandlingen talade han om att det hade blivit några dagar för länge med sprutorna, det är tydligen bättre att chocka kroppen med en högre dos än att spruta flera dagar enligt honom. Jag tog upp min oro med sköterskan som ringde och hon frågade om jag ville att hon skulle höra med läkaren om han hade tid att ringa upp mig? Jag tackade såklart ja till detta och läkaren ringde upp inom 1 h, det kändes riktigt bra att få tala med honom!
Han menade på att resultatet från ultraljudet visar att äggblåsorna är lite för små så att för att slippa ta ut omogna ägg, vilket inte alls är bra, tyckte han att jag ska ta några sprutor till. Jag frågade honom, utifrån resultatet av blodprovet och ultraljudet, hur det ser ut denna gång jämfört med förra. Han tyckte att det ser något bättre ut denna gång så det är ju positivt även om jag inte vågar hoppas på något ännu. Det var tydligen även bra att jag sluppit höja sprut-dosen denna gång (förra gången fick jag höja från 150 IE till 225 IE efter första ultraljudet).
På söndag kväll kl. 20.30 ska jag ta ägglossningssprutan Ovitrelle.
Jag var orolig för att jag sprutat för många dagar denna behandling också, denna gång blir det 11 dagar och förra gången blev det 12 dagar. Under vårt telefonsamtal med läkaren efter förra behandlingen talade han om att det hade blivit några dagar för länge med sprutorna, det är tydligen bättre att chocka kroppen med en högre dos än att spruta flera dagar enligt honom. Jag tog upp min oro med sköterskan som ringde och hon frågade om jag ville att hon skulle höra med läkaren om han hade tid att ringa upp mig? Jag tackade såklart ja till detta och läkaren ringde upp inom 1 h, det kändes riktigt bra att få tala med honom!
Han menade på att resultatet från ultraljudet visar att äggblåsorna är lite för små så att för att slippa ta ut omogna ägg, vilket inte alls är bra, tyckte han att jag ska ta några sprutor till. Jag frågade honom, utifrån resultatet av blodprovet och ultraljudet, hur det ser ut denna gång jämfört med förra. Han tyckte att det ser något bättre ut denna gång så det är ju positivt även om jag inte vågar hoppas på något ännu. Det var tydligen även bra att jag sluppit höja sprut-dosen denna gång (förra gången fick jag höja från 150 IE till 225 IE efter första ultraljudet).
torsdag 2 december 2010
Ultraljud
Idag kl. 10.00 besökte jag en privat klinik, eftersom vårt enda landstingsförsök är förbrukat, för att göra ultraljud. Jag var sjukt nervös innan! Det känns ju som att ultraljudet är en rätt stor måttstock över hur försöket går. Finns det några stora blåsor eller inte?
Den kvinnliga läkaren var väldigt noga när hon mätte och hon skrev ner exakt hur många blåsor som fanns i varje äggstock. På höger sida hittade hon 6 st som var mellan 10-15 mm och en som var 18 mm. På vänster sida fanns det några färre blåsor, 4 st som var mellan 10-15 mm (den största var 14 mm). Hon mätte även endometrietjockleken och den var 13 mm.
Nu följer en nervös väntan på att kliniken ska ringa mig och lämna sitt besked angående hur vi går vidare.
Den kvinnliga läkaren var väldigt noga när hon mätte och hon skrev ner exakt hur många blåsor som fanns i varje äggstock. På höger sida hittade hon 6 st som var mellan 10-15 mm och en som var 18 mm. På vänster sida fanns det några färre blåsor, 4 st som var mellan 10-15 mm (den största var 14 mm). Hon mätte även endometrietjockleken och den var 13 mm.
Nu följer en nervös väntan på att kliniken ska ringa mig och lämna sitt besked angående hur vi går vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)