söndag 30 januari 2011
Grattis
Till Längtan och hennes man. De fick nämligen se ett + på stickan imorse! Underbart. Stort Grattis till Er!!
lördag 29 januari 2011
Illa. Jag mår illa
Citerar Magnus Uggla "Usch vad jag mår illa". Det är så det känns just nu. Illamåendet finns där och lurar mest hela dagarna, ibland mer (morgon och kväll) och ibland mindre. Dock har jag inte behövt besöka toaletten något mer, bara en gång än så länge, men det har varit riktigt nära några gånger.
Ont i magen har jag också haft sedan i torsdags, har känt mig riktigt dålig till och från. Ibland har det gjort så ont att jag varit helt övertygad om att få se rött nästa gång jag går på toaletten, men inget sånt har det kommit. Skönt! Jag undrar när jag ska kunna gå på toaletten utan att vara nervös för att få se blod? Efter v. 12? Jag är väl medveten om att allt sitter i mitt eget huvud men det är jättesvårt att bli av med!
Jag tror det hade varit helt annorlunda om vi hade lyckats på något av våra första egna försök, då tror jag inte att jag hade varit så nojjig över att se rött på pappret. Då tror jag inte att jag hade varit så rädd för att få missfall, men jag kan ju aldrig veta säkert såklart. Nu när vi har fått kämpa så länge så är läget och rädslan en helt annan.
Ont i magen har jag också haft sedan i torsdags, har känt mig riktigt dålig till och från. Ibland har det gjort så ont att jag varit helt övertygad om att få se rött nästa gång jag går på toaletten, men inget sånt har det kommit. Skönt! Jag undrar när jag ska kunna gå på toaletten utan att vara nervös för att få se blod? Efter v. 12? Jag är väl medveten om att allt sitter i mitt eget huvud men det är jättesvårt att bli av med!
Jag tror det hade varit helt annorlunda om vi hade lyckats på något av våra första egna försök, då tror jag inte att jag hade varit så nojjig över att se rött på pappret. Då tror jag inte att jag hade varit så rädd för att få missfall, men jag kan ju aldrig veta säkert såklart. Nu när vi har fått kämpa så länge så är läget och rädslan en helt annan.
onsdag 26 januari 2011
Vecka 10 (9+0)
Här kommer den utlovade magbilden, fick tyvärr inte tillfälle att lägga upp den igår. Visst ser ni vad jag menar angående storleken?! ;-)
Barnet
Alla anlag till organ är i princip klara. Ett känsligt utvecklingsstadium har passerats. Nu ska den lilla mest koncentrera sig på att växa och mogna.
Längd huvud till stjärt 37 mm.
 | ||
| Vecka 10 (9+0) |
Alla anlag till organ är i princip klara. Ett känsligt utvecklingsstadium har passerats. Nu ska den lilla mest koncentrera sig på att växa och mogna.
Längd huvud till stjärt 37 mm.
 |
| Källa: www.vardguiden.se |
måndag 24 januari 2011
Klädproblem
Alltså vad är det här, är det verkligen normalt att magen växer så här mycket i början? Jag tycker det känns som om den är hur stor som helst redan. Missförstå mig inte nu, jag kommer att fullkomligt älska min stora mage, men inte ännu. Inte förrän efter v.12 när vi har berättat för resten av släkten och på våra arbeten.
Just nu känns det som om jag befinner mig i en mellanperiod, vanliga kläder är oftast för tighta och mammakläder är det för tidigt för ännu. För närvarande går jag mest omkring i kjol och leggings på jobbet. Det är främst bland arbetskamraterna som jag inte vill att det ska börja tisslas och tasslas. I nuläget försöker jag hitta kläder som döljer istället för framhäver och det är inte det lättaste med det jag har i garderoben, måste nog ge mig ut på jakt efter något nytt att ha på mig. :-)
Imorgon ska ni få se vad jag menar, då lägger jag upp magbild för vecka 10. Herregud vad tiden går fort!
Just nu känns det som om jag befinner mig i en mellanperiod, vanliga kläder är oftast för tighta och mammakläder är det för tidigt för ännu. För närvarande går jag mest omkring i kjol och leggings på jobbet. Det är främst bland arbetskamraterna som jag inte vill att det ska börja tisslas och tasslas. I nuläget försöker jag hitta kläder som döljer istället för framhäver och det är inte det lättaste med det jag har i garderoben, måste nog ge mig ut på jakt efter något nytt att ha på mig. :-)
Imorgon ska ni få se vad jag menar, då lägger jag upp magbild för vecka 10. Herregud vad tiden går fort!
lördag 22 januari 2011
Tusen tack!
Jag blir alldeles tagen av alla kommentarer jag har fått på mitt förra inlägg. Tusen tack allihopa, ni är bara för gulliga!
Här hemma går vi fortfarande omkring och funderar på vad det var som egentligen hände? Både jag och sambon var helt inställda på att det förmodligen inte skulle räcka med det tre-pack vi köpte. Vi gick och funderade på hur många behandlingar vi kan tänkas göra? När ska man ge upp? Hur går vi vidare då? Adoption? Ja, det var många sådana tankar som snurrade i våra huvuden inför IVF2.
Att sedan få se ett + på stickan efter endast två behandlingar känns fullständigt ofattbart! Jag får nästan lite dåligt samvete för att vi lyckades så fort när det finns de som har kämpat så mycket längre än oss, gått igenom så många behandlingar och i vissa fall även flera missfall. Jag är full av beundran för alla er som inte ger upp! Men det är väl så, längtar man efter något så innerligt så gör man vad som helst för att nå målet. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla ni som kämpar med IVF ska få uppleva det vi har fått uppleva!
Jag hoppas verkligen att ni vill fortsätta att följa vår resa, vi är ju fortfarande långt ifrån målet. Dock vet jag ju hur jag själv reagerade när jag läste bloggar där paret lyckades med sin senaste IVF-behandling. Jag blev avundsjuk samtidigt som jag såklart blev oerhört glad för deras skull. Jag slutade att läsa en del bloggar som blev gravidbloggar istället för IVF-bloggar, det gjorde helt enkelt för ont att läsa om andras lycka. Jag har kommit på mig själv med att fortfarande känna ett visst avund mot de gravidmagar och barnvagnar som jag ser på stan. Jag trodde att det skulle upphöra den dagen jag själv lyckades bli gravid, men så blev det alltså inte.
Än en gång, tusen tack för att ni finns och för att ni följer med på vår resa!
Här hemma går vi fortfarande omkring och funderar på vad det var som egentligen hände? Både jag och sambon var helt inställda på att det förmodligen inte skulle räcka med det tre-pack vi köpte. Vi gick och funderade på hur många behandlingar vi kan tänkas göra? När ska man ge upp? Hur går vi vidare då? Adoption? Ja, det var många sådana tankar som snurrade i våra huvuden inför IVF2.
Att sedan få se ett + på stickan efter endast två behandlingar känns fullständigt ofattbart! Jag får nästan lite dåligt samvete för att vi lyckades så fort när det finns de som har kämpat så mycket längre än oss, gått igenom så många behandlingar och i vissa fall även flera missfall. Jag är full av beundran för alla er som inte ger upp! Men det är väl så, längtar man efter något så innerligt så gör man vad som helst för att nå målet. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla ni som kämpar med IVF ska få uppleva det vi har fått uppleva!
Jag hoppas verkligen att ni vill fortsätta att följa vår resa, vi är ju fortfarande långt ifrån målet. Dock vet jag ju hur jag själv reagerade när jag läste bloggar där paret lyckades med sin senaste IVF-behandling. Jag blev avundsjuk samtidigt som jag såklart blev oerhört glad för deras skull. Jag slutade att läsa en del bloggar som blev gravidbloggar istället för IVF-bloggar, det gjorde helt enkelt för ont att läsa om andras lycka. Jag har kommit på mig själv med att fortfarande känna ett visst avund mot de gravidmagar och barnvagnar som jag ser på stan. Jag trodde att det skulle upphöra den dagen jag själv lyckades bli gravid, men så blev det alltså inte.
Än en gång, tusen tack för att ni finns och för att ni följer med på vår resa!
torsdag 20 januari 2011
It's alive!!
Strax innan kl. 11.00 var det min och sambons tur att komma in till sköterskan som skulle utföra ultraljudet. Jag var så sjukt nervös så jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, tror även sambon var nervös. Vi fick träffa samma sköterska som jag träffade när jag var där för att kontrollera storleken på äggblåsorna i början av december. Hon välkomnade oss och tyckte det var roligt att få se mig där igen i detta ärende denna gång (sambon var inte med förra gången). Hon frågade hur det hade gått med behandlingen, hur många ägg vi fått osv. och efter det berättade hon att hon skulle utföra ett vaginalt ultraljud, det är för tidigt att göra ett vanligt.
Dock blev hon lite fundersam när hon skulle räkna ut i vilken vecka jag är för enligt ett fax hon fått från kliniken stod det att ET (återföringen) skedde 16/12 men det stämmer inte! Det var den 9/12 vi fick tillbaka världens bästa embryo. Det var på min namnsdag så datumet är lätt att komma ihåg. :-) Hur som helst kom hon fram till att jag är i vecka 8+2 vilket är precis vad jag också har fått det till när jag har gjort min uträkning.
Så var de åter dax att hoppa upp i gynstolen, börjar ju bli van vid det här laget. Hon förde in instrumentet och vi kunde se något på skärmen som skulle kunna likna ett embryo!! Sambon grep tag om min arm och tog ett stadigt grepp. :-) Både jag och sambon höll andan och jag tyckte att det tog en hel evighet innan sköterskan sa någonting. Det tog säkert bara några sekunder men under dom hann jag bl.a. tänka att "nu ser hon att hjärtat inte slår och det är därför hon inte säger någonting". Det första hon sedan säger är "ser ni någonting"? "Öööh, jo det gör vi men vi vet inte om det är bra eller dåligt" svarade jag och sambon nästan i munnen på varandra. Hon berättade då att det vi ser är livmodern och att den är förstorad för att embryot ska ha något att växa i. Sedan förde hon markören över skärmen och berättade att "här har vi huvudet, och här har vi rumpan". "Det där mörka som blinkar där är hjärtat som slår"!! När hon sa det kunde varken jag eller sambon hålla tillbaka tårarna längre. Jag hade svårt att se blinket från den synvinkel jag fick när jag låg i stolen men sköterskan zoomade in och till slut såg jag också hur det blinkade! Jättefort blinkade det. Hon mätte längden och pyret är 2 cm "lång". :-) Vi fick även se att det rörde på sig. Helt magiskt!
Sköterskan skrev ut två fina bilder på embryot som vi fick ta med oss hem. Lycka!! När undersökningen var över berättade hon att det nu är dags för mig att kontakta en barnmorska på vårdcentralen. Jag kan inte fatta att det är sant?! Jag trodde aldrig att vi skulle ha sådan tur att det skulle fastna något i min mage. Jag frågade sköterskan om det stämmer att missfallsrisken minskar nu när man har sett ett hjärta som slår och hon sa att det är så. "När det ser så där bra ut så brukar det oftast gå bra" sa hon. Jag hoppas innerligt att hon har rätt!
Efter undersökningen var både sambon och jag alldeles tagna. Vi grät av lycka och kunde inte riktigt förstå vad det var vi hade fått se egentligen. Jag tror att det kommer ta ett tag att smälta detta, nu är det på riktigt! Vi gick till en restaurang i närheten för att äta lunch och fira. Det var mysigt. :-)
Dock blev hon lite fundersam när hon skulle räkna ut i vilken vecka jag är för enligt ett fax hon fått från kliniken stod det att ET (återföringen) skedde 16/12 men det stämmer inte! Det var den 9/12 vi fick tillbaka världens bästa embryo. Det var på min namnsdag så datumet är lätt att komma ihåg. :-) Hur som helst kom hon fram till att jag är i vecka 8+2 vilket är precis vad jag också har fått det till när jag har gjort min uträkning.
Så var de åter dax att hoppa upp i gynstolen, börjar ju bli van vid det här laget. Hon förde in instrumentet och vi kunde se något på skärmen som skulle kunna likna ett embryo!! Sambon grep tag om min arm och tog ett stadigt grepp. :-) Både jag och sambon höll andan och jag tyckte att det tog en hel evighet innan sköterskan sa någonting. Det tog säkert bara några sekunder men under dom hann jag bl.a. tänka att "nu ser hon att hjärtat inte slår och det är därför hon inte säger någonting". Det första hon sedan säger är "ser ni någonting"? "Öööh, jo det gör vi men vi vet inte om det är bra eller dåligt" svarade jag och sambon nästan i munnen på varandra. Hon berättade då att det vi ser är livmodern och att den är förstorad för att embryot ska ha något att växa i. Sedan förde hon markören över skärmen och berättade att "här har vi huvudet, och här har vi rumpan". "Det där mörka som blinkar där är hjärtat som slår"!! När hon sa det kunde varken jag eller sambon hålla tillbaka tårarna längre. Jag hade svårt att se blinket från den synvinkel jag fick när jag låg i stolen men sköterskan zoomade in och till slut såg jag också hur det blinkade! Jättefort blinkade det. Hon mätte längden och pyret är 2 cm "lång". :-) Vi fick även se att det rörde på sig. Helt magiskt!
Sköterskan skrev ut två fina bilder på embryot som vi fick ta med oss hem. Lycka!! När undersökningen var över berättade hon att det nu är dags för mig att kontakta en barnmorska på vårdcentralen. Jag kan inte fatta att det är sant?! Jag trodde aldrig att vi skulle ha sådan tur att det skulle fastna något i min mage. Jag frågade sköterskan om det stämmer att missfallsrisken minskar nu när man har sett ett hjärta som slår och hon sa att det är så. "När det ser så där bra ut så brukar det oftast gå bra" sa hon. Jag hoppas innerligt att hon har rätt!
 | ||
|
Nervös!
Om ungefär två timmar är det dags för ultraljud. Jag är sjukt nervös för att vi inte ska få höra ett litet hjärta som slår! Vad tusan tar vi oss till då?!
Jag har haft ont i magen sedan i tisdags kväll och såklart blir jag ju orolig - igen. Jag som var så glad över att magontet mer eller mindre hade försvunnit men nu är det alltså tillbaka. Det gör ont på höger sida, i äggstockstrakten eller nedanför. Jag har ju läst mig till att kroppen gör en sista check att allt är OK med embryot innan eller i samband med att hjärtat ska börja slå. Om allt inte är som det ska så inleds missfallsprocessen och det är det jag är så livrädd för, att det är det som håller på att hända.
Nåväl, snart får vi vår dom. Finns det något litet pyre som lever i min mage eller inte?
Jag har haft ont i magen sedan i tisdags kväll och såklart blir jag ju orolig - igen. Jag som var så glad över att magontet mer eller mindre hade försvunnit men nu är det alltså tillbaka. Det gör ont på höger sida, i äggstockstrakten eller nedanför. Jag har ju läst mig till att kroppen gör en sista check att allt är OK med embryot innan eller i samband med att hjärtat ska börja slå. Om allt inte är som det ska så inleds missfallsprocessen och det är det jag är så livrädd för, att det är det som håller på att hända.
Nåväl, snart får vi vår dom. Finns det något litet pyre som lever i min mage eller inte?
tisdag 18 januari 2011
Vecka 9 (8+0)
Nu börjar till och med sambon att komma med kommentarer om magen, vi tycker båda att den är stor. Och större ska den förhoppningsvis bli!
Barnet
Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla och näsa förenas. Öron och näsa syns och ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är cirka två millimeter. Embryot blir mänskligare på flera sätt då det utvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu och i den här veckan börjar könsorganet att anläggas.
Längd huvud till stjärt 27 mm.
Flicka eller pojke
Varje cell i vår kropp innehåller en särskild genetisk kod uppbyggd av 46 kromosomer. Vi får hälften från mamma och hälften från pappa. De första 22 kromosomparen bestämmer psykiska och fysiska drag hos barnet. Det sista paret bestämmer könet. XY-kromosomer blir en kille, XX blir en tjej. Mamman kan bara ge X-kromosomer. Det är alltså pappan som bestämmer könet på barnet. Om fostret är en pojke utsätts det för en extrem påverkan på "grundmallen", eftersom fosteranlaget är förutbestämt att bli kvinnligt. Hos pojkfostret gör en gen på y-kromosomen att det bildas testiklar och dessa frisätter höga halter av manligt könshormon som tillbakabildar det som skulle blivit kvinnliga könsorgan. Det kallas även för maskulinisering av de yttre könsorganen.
 | |||||||||
| Vecka 9 (8 + 0) |
Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla och näsa förenas. Öron och näsa syns och ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är cirka två millimeter. Embryot blir mänskligare på flera sätt då det utvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu och i den här veckan börjar könsorganet att anläggas.
Längd huvud till stjärt 27 mm.
 |
| Källa: www.vardguiden.se |
Varje cell i vår kropp innehåller en särskild genetisk kod uppbyggd av 46 kromosomer. Vi får hälften från mamma och hälften från pappa. De första 22 kromosomparen bestämmer psykiska och fysiska drag hos barnet. Det sista paret bestämmer könet. XY-kromosomer blir en kille, XX blir en tjej. Mamman kan bara ge X-kromosomer. Det är alltså pappan som bestämmer könet på barnet. Om fostret är en pojke utsätts det för en extrem påverkan på "grundmallen", eftersom fosteranlaget är förutbestämt att bli kvinnligt. Hos pojkfostret gör en gen på y-kromosomen att det bildas testiklar och dessa frisätter höga halter av manligt könshormon som tillbakabildar det som skulle blivit kvinnliga könsorgan. Det kallas även för maskulinisering av de yttre könsorganen.
Trött
Vet inte om det är julledigheten som satt sina spår men jag är så ruskigt trött numera. Det går trögt att stiga upp på morgonen och jag är jättetrött på jobbet. Som tur är har jag mycket att göra så dagarna går ganska fort ändå. Det känns stressigt på jobbet, mycket att göra och många olösta problem. Hoppas att stressen inte påverkar pyret på något sätt!
På kvällarna när jag kommer hem från jobbet har jag bara lust att lägga mig på soffan och sova en stund, men det är ingen bra idé för då skulle jag väl aldrig ta mig upp igen. Därför försöker jag att sysselsätta mig fram till ungefär kl. 20, då brukar det oftast vara något jag vill se på TV. Sedan däckar jag i soffan innan kl. 22. Igår somnade jag till och med sittandes...hå hå ja ja.
På kvällarna när jag kommer hem från jobbet har jag bara lust att lägga mig på soffan och sova en stund, men det är ingen bra idé för då skulle jag väl aldrig ta mig upp igen. Därför försöker jag att sysselsätta mig fram till ungefär kl. 20, då brukar det oftast vara något jag vill se på TV. Sedan däckar jag i soffan innan kl. 22. Igår somnade jag till och med sittandes...hå hå ja ja.
söndag 16 januari 2011
Lägesrapport
Här händer inte så jättemycket just nu, dagarna sniglar sig fram. Det känns långt till ultraljudet på torsdag... Första jobbveckan efter julledigheten är avklarad, tyckte den gick väldigt fort. Dock var det svårt att stiga upp tidigt på mornarna igen eftersom vi hade, som säkerligen många andra, vänt dygnet en aning under ledigheten.
Jag har kommit på mig själv med att molvärken i magen har minskat betydligt, nästan försvunnit. Tidigare tyckte jag att jag hade ont i magen mest hela tiden, sov alltid med något varmt på magen om nätterna. Ömheten i brösten är dock kvar fortfarande och jag mår smått illa mest hela tiden, dock har jag inte behövt söka upp toaletten för detta ändamål något mer vilket känns skönt. Tycker även att jag känner mig hungrig ofta. Ibland kan illamåendet dämpas när jag äter men inte alltid. Har inte sett något mer brunt sen förra helgen! Har ingen aning om vad det var men det känns bra att det inte har kommit något mer.
Idag ska förhoppningsvis de sista julsakerna packas undan. Jag tog inte fram lika mycket pynt som jag brukar, vilket känns skönt nu när allt ska bort. :-)
Jag har kommit på mig själv med att molvärken i magen har minskat betydligt, nästan försvunnit. Tidigare tyckte jag att jag hade ont i magen mest hela tiden, sov alltid med något varmt på magen om nätterna. Ömheten i brösten är dock kvar fortfarande och jag mår smått illa mest hela tiden, dock har jag inte behövt söka upp toaletten för detta ändamål något mer vilket känns skönt. Tycker även att jag känner mig hungrig ofta. Ibland kan illamåendet dämpas när jag äter men inte alltid. Har inte sett något mer brunt sen förra helgen! Har ingen aning om vad det var men det känns bra att det inte har kommit något mer.
Idag ska förhoppningsvis de sista julsakerna packas undan. Jag tog inte fram lika mycket pynt som jag brukar, vilket känns skönt nu när allt ska bort. :-)
onsdag 12 januari 2011
Tid för ultraljud
Ultraljud blir på torsdag 20/1 nästa vecka. Spännande!!
Jag kommer vara sjukt nervös när vi kommer dit. Jag är livrädd för att det inte ska finnas något levande pyre i min mage... Bara för att jag känner av symtom som kan uppstå vid en graviditet så är det ju ingen garanti för att allt står rätt till med den lill*.
Jag kommer vara sjukt nervös när vi kommer dit. Jag är livrädd för att det inte ska finnas något levande pyre i min mage... Bara för att jag känner av symtom som kan uppstå vid en graviditet så är det ju ingen garanti för att allt står rätt till med den lill*.
Berättat för kliniken
Kliniken har haft stängt fram till i måndags, just därför har det varit jättesvårt att komma i kontakt med dem på telefon under veckan. Idag lyckades jag äntligen.
Sköterskan jag pratade med lät uppriktigt glad för vår skull. Hon gratulerade och tyckte det var jättekul att det gått bra, såklart. Hon berättade att jag bör gå in på Livsmedelsverkets hemsida för att kika på vad jag får äta och inte, men där har jag redan gjort ett besök. Hon skulle även skicka iväg en remiss för att jag ska få komma och göra ultraljud nästa vecka. Hon räknade ut förlossningsdatumet och hon fick det, precis som jag redan tjuvkollat på nätet, till 30/8!
Vi köpte ju ett 3-pack med behandlingar, varav den vi gjorde nyss var den första i det paketet. Jag frågade sköterskan vad som händer om jag får missfall, behöver vi köpa en ny behandling då eller får vi fortsätta på vårt 3-pack? Sköterskan svarade att behandlingsserien i 3-packet räknas som avslutad den dagen man föder ett barn. Såklart att jag inte hoppas på missfall, men det känns ändå bra att veta hur det fungerar.
Sköterskan jag pratade med lät uppriktigt glad för vår skull. Hon gratulerade och tyckte det var jättekul att det gått bra, såklart. Hon berättade att jag bör gå in på Livsmedelsverkets hemsida för att kika på vad jag får äta och inte, men där har jag redan gjort ett besök. Hon skulle även skicka iväg en remiss för att jag ska få komma och göra ultraljud nästa vecka. Hon räknade ut förlossningsdatumet och hon fick det, precis som jag redan tjuvkollat på nätet, till 30/8!
Vi köpte ju ett 3-pack med behandlingar, varav den vi gjorde nyss var den första i det paketet. Jag frågade sköterskan vad som händer om jag får missfall, behöver vi köpa en ny behandling då eller får vi fortsätta på vårt 3-pack? Sköterskan svarade att behandlingsserien i 3-packet räknas som avslutad den dagen man föder ett barn. Såklart att jag inte hoppas på missfall, men det känns ändå bra att veta hur det fungerar.
tisdag 11 januari 2011
Vecka 8 (7+0)
Dags för veckans magbild. :-) När allt var som deppigast förra helgen, när jag såg brunt, förbannade jag mig själv för att jag varit så dum som börjat lägga upp magbilder redan. Jag tänkte, det var ju skit också att jag bara får en bild på bloggen. Men nu när jag varken sett mer brunt, eller något rött heller för den delen, så fortsätter jag med denna kategori. Förhoppningsvis många veckor framöver!
Barnet
Embryot är ungefär lika stort som ett krusbär. Nu ser man tår och fingrar tydligare. Hjärtkonstruktionen är utvecklad. I ansiktet kan man se överläppen, nästippen och ögonlocken. Bröstkorgen växer och sträcker ut embryot. Man kan redan nu mäta viss aktivitet i hjärnan. Armbågarna och knälederna utvecklas och armarna blir längre.
Längd huvud till stjärt 19 mm.
 | ||
| Vecka 8 (7+0) |
Embryot är ungefär lika stort som ett krusbär. Nu ser man tår och fingrar tydligare. Hjärtkonstruktionen är utvecklad. I ansiktet kan man se överläppen, nästippen och ögonlocken. Bröstkorgen växer och sträcker ut embryot. Man kan redan nu mäta viss aktivitet i hjärnan. Armbågarna och knälederna utvecklas och armarna blir längre.
Längd huvud till stjärt 19 mm.
 |
| Källa: www.vardguiden.se |
Award
Igår fick jag en award från Längtan. Tusen tack, jag blev jätteglad! :-)
Uppdraget med awarden är att svara på några frågor och sedan skicka den vidare till sju andra personer.
Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
Classes are logical groupings of objects.
Vad var det senaste du såg på tv?
American Chopper. :-)
Borsett från datorn, vad hör du just nu?
Lyssnar på musik, Spotify.
När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
I morse när jag åkte till jobbet.
Vad har du på dig?
Svarta byxor, svart tröja och grå stickad kofta.
Vilken var den senaste filmen du såg?
Någon dålig film på TV3 i Lördags.
Skulle du överväga att flytta utomlands?
Ibland kan jag tänka mig att göra det, speciellt på vintern när det är så mörkt och kallt här hemma.
Dessa bloggare skickar jag vidare awarden till:
Jenny
Joanna
Lilla jag
Nenne
Tea
Du + jag och framtiden
Längtan efter ett plus
söndag 9 januari 2011
Inget blod ännu
Imorse var allt mer eller mindre som vanligt när jag gick på toaletten, inget brunt! Har sprungit på toaletten hur många gånger som helst idag också och efter varje besök har sambon frågat, precis som igår, hur det ser ut. Känns väldigt bra att han bryr sig!
Förkylningen har känts bättre idag, har inte behövt ta någon Alvedon för huvudvärken. Tog två igår efter att ha googlat och kontrollerat så att det är OK att äta dem när man är gravid, vilket det verkar vara. Är dock inte alls pigg på att äta tabletter under graviditeten men jag trodde att huvudet skulle sprängas igår så jag var tvungen att ta en tablett på morgonen och en på kvällen.
Nu ikväll har jag vid upprepade tillfällen känt av hugg/ilningar på höger sida, omkring höger äggstock skulle jag tippa. Det känns absolut inget vidare! Men som sagt, jag har varken fått se brunt eller rött på toalettpappret idag och det är jag ju såklart oerhört lycklig över. Dock har jag inte slappnat av, jag är mycket väl medveten om att allting när som helst kan vända till det värsta tänkbara. Tänk vad lite som kan göra så att ens hela värld rasar samman, lite rött och allt är förbi. Jag känner mig oerhört rädd fortfarande!
Förkylningen har känts bättre idag, har inte behövt ta någon Alvedon för huvudvärken. Tog två igår efter att ha googlat och kontrollerat så att det är OK att äta dem när man är gravid, vilket det verkar vara. Är dock inte alls pigg på att äta tabletter under graviditeten men jag trodde att huvudet skulle sprängas igår så jag var tvungen att ta en tablett på morgonen och en på kvällen.
Nu ikväll har jag vid upprepade tillfällen känt av hugg/ilningar på höger sida, omkring höger äggstock skulle jag tippa. Det känns absolut inget vidare! Men som sagt, jag har varken fått se brunt eller rött på toalettpappret idag och det är jag ju såklart oerhört lycklig över. Dock har jag inte slappnat av, jag är mycket väl medveten om att allting när som helst kan vända till det värsta tänkbara. Tänk vad lite som kan göra så att ens hela värld rasar samman, lite rött och allt är förbi. Jag känner mig oerhört rädd fortfarande!
lördag 8 januari 2011
Är det över nu?
Gick som vanligt på toaletten i natt och då såg jag det - brunt på toalettpappret! Hjärtat hoppade över några slag och det kändes som om jag skulle börja hyperventilera. Samlade efter en stund ihop mig och gick och lade mig igen. Igår drabbades jag av världens förkylning, fick feber och en enorm huvudvärk vilket gjorde att jag var helt slut. Det var nog därför som jag kunde somna om trots toalettbesöket.
I morse var det fortfarande brunt och jag berättade för sambon att det kan tänka sig att vår gravidresa fått ett alldeles för tidigt avslut. Han tog det hela bra, bättre än vad jag gjorde och fortfarande gör. Han tycker det är svårt att veta vad han ska säga och göra för att jag inte ska vara så ledsen men det finns ju inget att göra, bara vänta och se om det blir värre eller om det avtar.
Var ju såklart tvungen att googla på missfall och symtom och kunde då läsa mig till att det vid missfall kommer blod, som en riklig mens, och att det gör ont i magen. Jag har än så länge varken ont i magen eller sett blod men vem vet, det kan ju dyka upp precis när som helst.
Vet inte hur många gånger jag sprungit på toaletten under dagen?! Det har varit varierande mycket brunt men aldrig jättemycket. När förra behandlingen gick åt skogen började allt med att jag fick se brunt på pappret på morgonen och detta eskalerade ganska fort och blev rött för att sedan på kvällen även bli klumpar. Nu har det inte gått så långt ännu, trots att nästan hela dagen har gått men vi får väl se vad som händer.
Jag vet inte hur många tårar som har kommit under dagen, litervis känns det som. Detta är ren tortyr! Fy fan om detta går åt skogen. JAG ÄR LIVRÄDD!!
I morse var det fortfarande brunt och jag berättade för sambon att det kan tänka sig att vår gravidresa fått ett alldeles för tidigt avslut. Han tog det hela bra, bättre än vad jag gjorde och fortfarande gör. Han tycker det är svårt att veta vad han ska säga och göra för att jag inte ska vara så ledsen men det finns ju inget att göra, bara vänta och se om det blir värre eller om det avtar.
Var ju såklart tvungen att googla på missfall och symtom och kunde då läsa mig till att det vid missfall kommer blod, som en riklig mens, och att det gör ont i magen. Jag har än så länge varken ont i magen eller sett blod men vem vet, det kan ju dyka upp precis när som helst.
Vet inte hur många gånger jag sprungit på toaletten under dagen?! Det har varit varierande mycket brunt men aldrig jättemycket. När förra behandlingen gick åt skogen började allt med att jag fick se brunt på pappret på morgonen och detta eskalerade ganska fort och blev rött för att sedan på kvällen även bli klumpar. Nu har det inte gått så långt ännu, trots att nästan hela dagen har gått men vi får väl se vad som händer.
Jag vet inte hur många tårar som har kommit under dagen, litervis känns det som. Detta är ren tortyr! Fy fan om detta går åt skogen. JAG ÄR LIVRÄDD!!
torsdag 6 januari 2011
Illamående
Jahapp, nu har det börjat. Har känt av pyttelite illamående till och från tidigare men tänkt att jag nog bara inbillat mig. Idag har det dock slagit till ordentligt. Vaknade i natt av att jag mådde ruskigt illa, var tvungen att gå upp på toaletten. Efteråt kändes det lite bättre men kort därefter kom illamåendet tillbaka igen. Kunde dock somna om och sova några timmar till - skönt. När jag vaknade igen kände jag knappt något illamående alls.
Under hela dagen och kvällen har jag mått lite småilla. Hoppas att detta är ett bra tecken.
Andra symptom som jag känner av:
- Ömma bröst (de känns "tunga").
- Molande värk i magen.
- Kissnödig.
- Trötthet.
- "Gasig".
Under hela dagen och kvällen har jag mått lite småilla. Hoppas att detta är ett bra tecken.
Andra symptom som jag känner av:
- Ömma bröst (de känns "tunga").
- Molande värk i magen.
- Kissnödig.
- Trötthet.
- "Gasig".
tisdag 4 januari 2011
Vecka 7 (6+0)
I princip är varje toalettbesök fortfarande en plåga, så fort jag ser att det inte kommer något blod på pappret vågar jag hoppas på att detta ska gå vägen. Ända tills det är dags för nästa toalettbesök...
Jag vet att det är tidigt men för att kunna jämföra hur magen växer från vecka till vecka, tog sambon första magbilden idag.
Hittade en trevlig sida där man kan följa barnets utveckling, www.vardguiden.se.
Barnet
Embryot kan nu röra sig lite. Det växer fort. Ögonen kan urskiljas som fördjupningar. Händer och fötter ser ut som små paddlar. Handled skapas och framtarmen utvecklas till magsäck. Hjärnan börjar dela sig i två hjärnhalvor. Embryot har en svans. Hjärtat slår och höger och vänster kammare bildas. Blodet strömmar fritt mellan hjärtats fyra rum.
Längd huvud till stjärt 13 mm.
Jag vet att det är tidigt men för att kunna jämföra hur magen växer från vecka till vecka, tog sambon första magbilden idag.
 | ||
| Vecka 7 (6+0) Tyvärr finns det en hel del julmat och annat gott i magen, inte bara ett litet pyre |
Barnet
Embryot kan nu röra sig lite. Det växer fort. Ögonen kan urskiljas som fördjupningar. Händer och fötter ser ut som små paddlar. Handled skapas och framtarmen utvecklas till magsäck. Hjärnan börjar dela sig i två hjärnhalvor. Embryot har en svans. Hjärtat slår och höger och vänster kammare bildas. Blodet strömmar fritt mellan hjärtats fyra rum.
Längd huvud till stjärt 13 mm.
 |
| Källa: www.vardguiden.se |
lördag 1 januari 2011
Berättat - igen
Efter tolvslaget berättade sambon för svärmor att hon ska bli farmor, troligtvis i början av september, om allt går bra. Hon vet ju om vår IVF-kamp så hon tog allt med fattning. Hon blev såklart väldigt glad och tyckte att det skulle bli jätteroligt! Sedan pratade vi IVF och behandlingar hit och dit tills klockan var ungefär 01:45, då gick vi och lade oss. :-)
Det känns lite oroväckande för alltid på kvällarna och nätterna gör det extra mycket ont i magen, det är oerhört många gånger jag trott att allt ska ha skitit sig. Jag blir rädd när det gör ont! Dock har jag ju läst mig till att det kan vara växtvärk jag känner, när livmodern växer och så, men såklart blir jag jätteorolig i alla fall. Det känns som om det är först efter ultraljudet som jag kommer att kunna våga tro på att denna graviditet verkligen är sann. Åh vad jag längtar tills vi får se det lilla pyret och förhoppningsvis får höra att allt är helt normalt! Ska ringa kliniken nästa vecka tror jag och meddela resultatet.
Det känns lite oroväckande för alltid på kvällarna och nätterna gör det extra mycket ont i magen, det är oerhört många gånger jag trott att allt ska ha skitit sig. Jag blir rädd när det gör ont! Dock har jag ju läst mig till att det kan vara växtvärk jag känner, när livmodern växer och så, men såklart blir jag jätteorolig i alla fall. Det känns som om det är först efter ultraljudet som jag kommer att kunna våga tro på att denna graviditet verkligen är sann. Åh vad jag längtar tills vi får se det lilla pyret och förhoppningsvis får höra att allt är helt normalt! Ska ringa kliniken nästa vecka tror jag och meddela resultatet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)