Femte dygnet på förlossningen - Pyrets födelsedag!

Värkarna tilltar betydligt under natten men tyvärr bildas det en jättehård ring precis i slutet av livmodertappen, detta gör att Pyrets huvud inte kan komma ut. Pyrets huvud står och slår mot denna ring så han kommer att ha ett lite toppigt huvud när han kommer ut berättar barnmorskan. Hon försöker med olika medel och metoder att försöka mjuka upp denna ring men lyckas inte.

07.00
Dagpersonalen tar över, vi får samma barnmorska som igår på dagen. Vi skämtade med dem innan de gick hem igår att vi kanske håller på imorgon när ni kommer tillbaka, det trodde och hoppades de inte, men så blev det alltså.

Den elaka ringen är kvar och de försöker också med olika metoder att få den att försvinna, och lyckas minska den en aning men tyvärr är detta inte tillräckligt för att Pyrets huvud ska kunna tränga sig förbi. Jag stannar på att vara öppen 8 cm och sedan händer inget mer. Vi provar olika metoder, att jag står upp, ligger ner osv men ingenting hjälper.

Någon gång under förmiddagen tar Epiduralen slut, jag har fått maximal dos under hela förlossningsarbetet hittills. Jag får någon form av lokalbedövning istället och den fungerar också.

Omkring kl. 13.00
Samma läkare som vi pratat med tidigare kommer in i förlossningsrummet för att prata med oss. Hon lägger fram det på ett snyggt sätt men att nu finns det tyvärr inget mer varken de eller vi kan göra, hon tycker det är dags att vi gör ett kejsarsnitt. Både jag och sambon bryter ihop och blir jätteledsna. Jag har hela tiden hävdat att jag helst inte vill göra kejsarsnitt men någonstans inser jag ändå att det är nog ändå det bästa att göra. Vi har hållt på med detta i flera dagar nu utan att det har hänt något och jag är helt slut av allt värkarbete. Vi får en stund för oss själva i rummet för att diskutera hur vi vill göra.

Det finns egentligen inget att diskutera inser vi både sambon och jag, men vi vill ändå höra hur den andra personen tänker. Efter en kort stund går sambon ut och meddelar att vi går med på att göra ett ingrepp. Personalen går och byter om till operationskläder, även sambon får sådana att ta på sig (han får inte ens ha egna strumpor på sig). Jag får ta bort mina smycken (örhängen) samt att man tar bort mitt nagellack på fötterna (den franska maikyren jag har på händerna får jag behålla eftersom det är genomskinligt). Allt går mycket lugnt till när det gäller förberedelserna och efter en stund rullas jag iväg till operation för akut kejsarsnitt.

Väl på operation ger man mig ännu mer smärtstillande, i samma slang som Epiduralen sitter, samt att de kontrollerar blodtryck och en del annat. Ett skynke sätts upp framför mig där jag ligger och jag känner att de börjar tvätta min mage, jag känner beröring men inget annat. Det är läkaren som hjälpt oss under veckan som utför kejsarsnittet, det känns jätteskönt att det blev just hon för både jag och sambon tycker väldigt bra om henne. Jag känner att jag blir illamående och kräks en gång innan själva ingreppet börjar. Personalen meddelar mig att man kan börja må illa av någon av de mediciner jag fått.

13.49
Pyret tas ut ur min mage. Han väger 4435 g och är 53 cm lång.

Sambon filmar när de tar ut Pyret ur min mage och en sköterska (från BB) kommer och visar honom för mig. Både jag och sambon blir såklart oerhört rörda och vi fäller många tårar. Sambon för följa med när de gjorde rent honom och räknade tår och fingrar samt kontrollerade att han mådde bra i största allmänhet. Därefter kom de tillbaka in i operationssalen och jag fick titta på honom en lite längre stund, tårarna svämmade såklart över igen. Sambon, barnmorskan och sjuksköterskan från BB går iväg med Pyret igen för att mäta och väga honom, medan dom är borta syr de ihop min mage. Jag bad läkaren göra ett fint snitt så jag hoppas hon gjorde det (har inte tittat efter ännu).

När jag är nästan klar kommer de tillbaka in i operationssalen igen allihopa och väntar tills jag är klar. Då åker/går vi tillsammans till intensivvårdsavdelningen - uppvak/observation där vi fick stanna någon timme för att de ville hålla koll på mig så att jag får tillbaka känseln i mina ben (blev bortdomnad från ungefär midjan och neråt). Sjuksköterskan och barnmorskan kommer och pratar med oss och beundrar Pyret innan de går tillbaka till BB.

Ca 17.00
Vi kommer tillbaka till BB och nu har vi fått ett större rum. Man har flyttat över våra saker från vårt gamla rum så det var ju snällt att vi slapp göra det själva. Kvällen går som i ett töcken, jag är grymt trött. Flera ur personalen på BB kommer in och gratulerar och beundrar Pyret. En av dem berättar vad som är tänkt att hända framöver och jag hör henne prata men det går inte in mycket av det hon säger. Hon säger att hon tycker jag ser trött ut, och det har hon ju helt rätt i. Sambon får lyssna och försöka komma ihåg vad hon sagt.