Tillväxtultraljud nr 3

Idag var det återigen dags att besöka sjukhuset för att göra ett nytt tillväxtultraljud/viktskattning. Igår pratade jag och barnmorskan lite om att jag tycker att vi gjort så många ultraljud och att förra gången vi gjorde tillväxtultraljudet så kunde läkaren inte riktigt svara på varför de gjorde så många kontroller. Barnmorskan frågade mig då vilken läkare vi skulle ha idag och hon kände igen namnet, hon talade väl om denna läkare och sa att hon är väldigt duktig och att vi förmodligen skulle kunna få svar på alla våra frågor idag. Barnmorskan hade rätt! Dagens läkare blev vi jättenöjda med.

Hon började med att kontrollera hur Pyret låg och hon visade os olika kroppsdelar samt att vi fick en närstudie av magen. Hon tog flera mått just på magen eftersom det tydligen är det måttet som säger mest om vikten dvs. hur rund och go Pyret är (som jag tolkade det hela). När programmet hon matade in siffrorna i sedan gjort sin uträkning fick hon fram att han väger 4500 g. Dock hade hon tagit till måtten lite just för att inte underskatta vikten.

Vi pratade en stund och hon frågade om hon fick känna på livmodertappen och jag sa att det gick bra. Föga anade jag då hur fruktansvärt ont det skulle göra. Hon tröck med ena armen i ovankanten av magen för att Pyret skulle åka ner en bit (antar jag) och sedan kände hon efter. Jag fick koncentrera mig så mycket på att genomlida smärtan så jag minns inte exakt vad hon berättade medan hon kände efter. Det jag minns är att hon berättade att hon fick in ett finger och att tappen lutade bakåt. Detta skulle tydligen indikera att det inte är dags ännu, och det är det ju egentligen inte heller om man ska vara riktigt petig. Vi har ju till på måndag på oss. :-)

Efter undersökningen berättade läkaren mycket sakligt vad hon tror kommer att ske och vi fick ställa frågor som hon kunde ge oss bra svar på. Planen ser nu ut så här. Hon bokade in oss för en ny kontroll kl. 08.00 på måndag, hon tycker inte att jag bör gå flera veckor över tiden, så därför kommer hon att göra om samma procedur som hon gjorde idag då vi träffas. Märker hon att det hänt saker med livmodertappen som kan indikera att kroppen ställt in sig lite mer på barnafödande än idag kommer vi att få stanna på förlossningen/BB och så kommer de att försöka sätta igång det hela. Visar det sig dock att livmodertappen är ungefär som idag tyckte hon inte att det är någon idé att prova igångsättning, då får vi vänta några dagar till och sedan försöka igen, om allt inte satt igång av sig självt vill säga.

När hon frågade hur vi ställer oss till detta så blev min spontana reaktion att det känns bra. Det känns bra att få veta när allt ska starta, så slipper jag gå och fundera och känna efter varje dag. Dock känns det alldeles ofattbart att allt kanske startar redan på måndag och att Pyret kanske tittar ut i början av nästa vecka. Shit! Jag känner mig inte als redo för detta. Det är blandade känslor och tankar som far runt i huvudet, men för det mesta försöker jag tänka positivt. Jag vill helst inte föda ett barn som väger över 5 kg, även om jag hört barnmorskor och läkare som sagt att det även kan vara jobbigt att föda barn som väger "lite", men samtidigt tänker jag på vad som kan hända om man försöker tvinga kroppen till något som den inte är beredd på? Jag menar, är kroppen inte redo för barnafödande så är den ju inte det.

Själv tror jag dock att vi kommer att få åka hem på måndag, jag tror inte att det kommer att ha hänt så mycket tills dess. Sedan kanske vi får komma tillbaka i mitten av nästa vecka på en ny kontroll, men det är ju bara mina egna spekulationer. Det kommer nog vara en hel del tankar som far runt i huvudet på både mig och sambon de kommande dagarna. Nu måste vi verkligen packa färdigt BB-väskan, montera babyskyddet i bilen samt att jag måste skriva mitt förlossningsbrev.

Jag har svårt att förstå att vi nu kan vara väldigt nära Pyrets födelsedag.