Väl framme på kliniken fick jag sitta och vänta några
minuter i korridoren innan jag blev emottagen av en man som visade sig jobba i
labbet. Eftersom det är lördag var det väldigt lugnt där, endast han och
läkaren verkarde jobba.
Han visade in mig i ett av rummen och talade om att de
har nya regler så jag var tvungen att byta om till vit skjorta, vita
knästrumpor samt ta på mig skoskydd på fötterna. När jag var ombytt mötte han
upp mig i korridoren och tog mig med in till läkaren. Innan vi gick in i
”operationssalen” blev jag även tvungen att ta på mig en mössa. Skoskydden fick
jag däremot ta av mig.
Jag har bara träffat läkaren vid ett tillfälle tidigare
och det var när vi höll på med utredningen inför vår första IVF-behandling. Vi
pratade lite historik och sedan var det dags för mannen från labbet att berätta
för mig hur upptiningen hade gått till. Han talade om att allting hade gått
jättebra. Embryot hade fyra celler när det frystes ner och det hade fortfarande
fyra celler efter upptiningen. Det går inte att beskriva den lättnad jag kände.
Läkaren gjorde det han skulle och jag kunde följa hans
arbete via en ultraljudsapparat. Han talade om att slemhinnan såg bra ut och
när han var färdig skrev han ut en bild där man ser en pytteliten vit prick i
min livmoder – vätskan runt embryot. Denna bild fick jag ta med mig hem. När
allt var klart berättade han vad jag bör tänka på i och med att jag nu faktiskt
kan ses som gravid. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna när han gav mig
graviditetstestet.
När jag återvände till rummet för att ta på mig mina
vanliga kläder kom tårarna. Jag tror det var nervositeten som släppte en aning
samt att jag där och då blev varse att detta är vår sista chans om vi inte ska
ge oss in i IVF-svängen igen. Vi får ta oss en funderare när vi vet resultatet
på detta FET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar