Berättat för kliniken

Kliniken har haft stängt fram till i måndags, just därför har det varit jättesvårt att komma i kontakt med dem på telefon under veckan. Idag lyckades jag äntligen.

Sköterskan jag pratade med lät uppriktigt glad för vår skull. Hon gratulerade och tyckte det var jättekul att det gått bra, såklart. Hon berättade att jag bör gå in på Livsmedelsverkets hemsida för att kika på vad jag får äta och inte, men där har jag redan gjort ett besök. Hon skulle även skicka iväg en remiss för att jag ska få komma och göra ultraljud nästa vecka. Hon räknade ut förlossningsdatumet och hon fick det, precis som jag redan tjuvkollat på nätet, till 30/8!

Vi köpte ju ett 3-pack med behandlingar, varav den vi gjorde nyss var den första i det paketet. Jag frågade sköterskan vad som händer om jag får missfall, behöver vi köpa en ny behandling då eller får vi fortsätta på vårt 3-pack? Sköterskan svarade att behandlingsserien i 3-packet räknas som avslutad den dagen man föder ett barn. Såklart att jag inte hoppas på missfall, men det känns ändå bra att veta hur det fungerar.

Testdag

Idag är det alltså officiell testdag. Gjorde ett nytt test imorse och än en gång kom det fram ett + fortare än kontrollstrecket som visar att testet fungerat så ännu verkar pyret finnas kvar i min mage. :-)

Känns riktigt skönt att slippa de kladdiga Progesteron-vagitorierna men samtidigt blir jag lite orolig eftersom att jag läst att vissa kliniker tycker att man ska ta dem t.o.m v.12. Andra menar att de inte behövs efter man testat positivt eftersom att kroppen då producerar tillräckligt med progesteron av sig själv. Svårt att veta vad man ska tro egentligen, förhoppningsvis stämmer det som vår klinik säger dvs. att jag inte behöver dem längre.

Fick väldans ont i magen igår när jag hade gått och lagt mig, jag tänkte att nu är det nog kört. Kanske berodde det på att jag glömde ta eftermiddagens progesteron i rätt tid, det blev så att jag tog två vagitorier med bara ca 3 h mellanrum. Imorse när jag vaknade så kändes allt som vanligt igen. Har haft lite ont på höger sida idag, läste på nätet att det är vanligt att man har det i början av en graviditet så jag försöker tänka att det är bra ont och inte dåligt.

Ruvardag 18

Idag har vi haft goda vänner här på middag så det har varit en hel del förberedelser inför detta. Har därför inte riktigt hunnit känna efter hur magen känns, lite molande nu på kvällen men annars har dagen varit bra.

Imorgon är det officiell testdag. Jag tänker göra ett nytt test då eftersom kliniken har sagt att man inte kan vara säker på resultatet förrän just på testdagen. Förhoppningsvis får jag se ett + då också!

Ruvardag 17

Besökte en del butiker på mellandagsrean idag, kan ju säga att jag inte var helt ensammen där. Shoppade några saker till hemmet och lite kläder. Det är ju svårt att köpa kläder nu, jag vet ju inte hur länge jag kommer att kunna använda dem. Köpte en storlek större på vissa plagg så förhoppningsvis ska de räcka ett tag.

Har inte känt av annat än ömheten i brösten idag. När jag är ute i kylan så känns det som om det ilar ordentligt i dem vilket inte alls är speciellt trevligt. Förhoppningsvis går det väl över snart. Jag har ingen aning om hur länge in i en graviditet som man känner av molande i magen samt ömma bröst. Någon som vet?

Ska göra ett nytt test på tisdag då den egentliga testdagen är. Förhoppningsvis kommer det också att visa ett plus. Jag lever fortfarande i en bubbla, kan inte fatta att det är sant att det kanske växer ett litet, litet pyre i min mage!

Ruvardag 16

Idag sov vi länge, kom hem sent efter julaftonsfirandet igår. Dagen har inte haft så mycket att erbjuda, vi har känt oss väldigt trötta både jag och sambon. Vi har städat och tvättat lite men mest har vi legat i soffan och tittat på teve.

Jag fortsätter att känna en molande värk på höger sida, ungefär vid äggstocken. Skulle väldigt gärna vilja veta vad det betyder. Brösten är väldigt ömma fortfarande. Var tvungen att kika på testet idag och kontrollera så att pluset var kvar, det var det. :-) Är ju så nyfiken av mig så jag var ju även tvungen att kolla upp när förlossningen blir om nu allt går vägen. Denna info fick jag:

Du är på dag 33 av 280. 

Du har 247 dagar kvar till beräknad förlossning.

Du är i vecka 5.
Du har gått 4 fulla veckor och 4 fulla dagar (v4+4).
Du är i 1:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 29 aug 2011.

Ruvardag 15 - Julafton

För någon dag sedan började en tanke att dyka upp i mitt huvud, tänk om blodet håller sig borta till julafton och jag då kanske får möjlighet att ge sambon världens bästa julklapp på julaftonsmorgon - en sticka med ett + på. Jag vågade dock inte tänka tanken alltför ofta, inbillade mig att allt skulle skita sig om jag började hoppas för mycket.

Blodet höll sig borta och omkring kl. 05.30 imorse vaknade jag av att jag var sjukt kissnödig. Låg och våndades i sängen en bra stund och funderade på för- och nackdelar med att göra ett test. Jag kom fram till att om nu testet skulle visa ett minus (som det alltid har gjort tidigare) så vet jag att jag antingen testat för tidigt eller så är mensen på gång, och i så fall är jag ju förberedd på det när jag går på toaletten så då kanske inte de besöken blir så jobbiga som de varit hittills.

Sagt och gjort jag steg upp, hämtade mobiltelefonen för att kunna ta tid (man ska ju låta testet vila några minuter innan man kontrollerar resultatet) och gick sedan in på toaletten. Där öppnade jag testet vi fick med oss från kliniken efter återföringen och läste igenom hur det skulle utföras. Trots att jag gjort flera test tidigare så glömmer jag från gång till gång hur man ska göra. Våndades en stund till innan jag vågade kissa på stickan, tänkte att nu får det bära eller brista.

Jag tänkte hålla i stickan tills jag såg att kontrollstrecket, som visar att testet har utförts korrekt, dök upp och sen skulle jag ställa in 2 min på telefonen och inte titta på testet innan den tiden var slut. Det var min plan men så blev det inte. Kontrollstrecket i rutan som blir + om man är gravid kom upp på en gång men innan den andra rutans kontrollstreck dök upp (som visar om testet är OK) hände något, jag började skymta ett + i första rutan!! Jag kunde inte tro att det var sant! Det enda jag kunde tänka var shit, shit, det fungerade, det fungerade verkligen den här gången!! Det var ingen tvekan om att jag är gravid, det vertikala strecket i + blev till och med tydligare än det horisontella! Efter jag sett detta var jag i totalt chocktillstånd, det kom några tårar men inte som i min fantasi där jag trodde att jag skulle bryta ihop totalt den dag jag fick se ett + på stickan.

Smög ner och slog in stickan i en "smällkaramell" som jag skulle ge till sambon när han vaknade. Gick upp igen och lade mig i sängen. Kunde inte alls sova, miljoner tankar for runt i mitt huvud. Efter en stund lyckades jag dock slumra till en stund men vaknade runt kl. 08.00. Sambon sov fortfarande men jag tyckte det var hög tid för honom att vakna så jag försökte väcka honom så gott jag kunde och tillslut slog han upp ögonen. Bland det första han sa var "Visst är det dag 15 idag"? Jo sa jag och så sa jag att man får öppna en julklapp nu på morgonen. Han tyckte väl att det var lite för tidigt för det men han hade inget val. :-)

Jag tände sänglampan för att han skulle kunna se vad paketet innehöll och tillslut höll han i det svarta silkespappret som testet låg i. Han kände väl på formen av innehållet vad det borde vara och sa att han trodde att det var någon som hade fuskat nu (alltså testat tidigare än testdag) eller så var det en tandborste i paketet. :-) Han såg en aning chockad ut han också när han såg pluset. Hans första ord var "Det var värst". Sen tittade han på testet en lång stund och log med hela ansiktet och jag såg att han blev väldigt rörd. Vi låg och pratade en stund och sedan klev vi upp.

Resten av dagen flöt på i lite av ett töcken. Vi fixade det vi skulle ha med oss till julaftonsfirandet senare på kvällen, öppnade våra julklappar och slappade lite i soffan. Runt halv fyra på eftermiddagen åkte vi iväg till min bror för att träffa resten av lilla tjocka släkten på min sida.

Kvällen blev mycket trevlig! Vi åt riktigt god mat, öppnade ännu fler julklappar och spelade två sällskapsspel innan vi begav oss hem i den tidiga juldagsmorgonen. Vi hade kommit överens om att inte berätta för alla men om jag fick tillfälle att berätta för min pappa i enrum så skulle jag få göra det. Tyvärr dök inget perfekt tillfälle upp under kvällen så han får leva i ovisshet ett tag till. Resten av släkten tänker vi berätta för först när jag kommit till den berömda vecka 12.

Världens bästa julklapp!!

Maskoten som jag köpte på sjukhuset efter återföringen

Ruvardag 14

Härligt att få skriva den rubriken, det trodde jag aldrig att jag skulle få göra den här gången. Jag vet inte hur många gånger jag trott att blodet kommit idag, men icke. :-) Molvärken fortsätter, både kring livmodern och runt äggstockarna.

Traskade in till stan på eftermiddagen och mötte upp sambon. Vi var inte helt ensamna i affärerna om man säger så... Städandet har också hunnits med idag, i alla fall det mesta av den så det känns riktigt bra. Kvällen har spenderats i soffan framför teven. Känns inte alls som om det är julafton imorgon (eller ja, om några minuter :-)), jag har inte haft så starka julkänslor detta år som jag brukar. Har ingen aning om vad det beror på. Tänk när man var liten, då var det pirrigt och svårt att somna kvällen innan julafton, nu när man är vuxen så känns det inget speciellt. Jag kan sakna den där spänningen och förväntan man hade när man var mindre.

Jag har bara en enda önskan

Kära Tomten,

Det enda jag önskar mig i julklapp i år är ett + på graviditetstestet, det kan du väl hjälpa mig med? Du vet ju hur mycket vi har kämpat för att bli föräldrar så jag tycker att vi är värda det.

Varma hälsningar från
När ett plus ett blir tre

Ruvardag 13

Inget blod ännu! Dock känns det som om brösten ömmar mindre idag och jag har även haft molvärk på höger sida under eftermiddagen och kvällen. Känns som om mensen är på G. :-(

Just nu skulle jag bara vill ha ett besked, är så fruktansvärt less på denna ruvarterror. Är less på att vara nervös inför varje toalettbesök. Är less på att hela tiden gå och känna efter och analysera hur det känns. Är less på att ha ont i magen nästan jämt. Är less på att jag blir på dåligt humör för minsta lilla motgång. Är less på att det är så fruktansvärt många dagar till testdag. Gnäll, gnäll, gnäll. :-)

Har slagit in de sista julklapparna nu ikväll så då är i alla fall det klart - skönt. Då återstår bara allt annat som ska fixas innan julafton... Känner mig jättestressad över allt som är kvar att göra. Det ska bakas, städas, handlas m.m. jag förstår inte riktigt hur tiden ska räcka till men det ordnar sig nog till slut.

Vi ska inte fira jul hemma hos oss, det gjorde vi förra året, så vi slipper åtminstone vara värd och värdinna. Nu kan vi lugnt sitta ner och prata med de andra gästerna utan att behöva springa runt och serva alla andra. :-) Vi ska ha knytkalas, det har vi varje julafton när vi firar med min släkt. Det är mycket bättre att man delar upp sysslorna så att det inte blir någon som måste stå vid spisen i flera veckor för att fixa allting.

Personligt rekord

Nu har jag slagit personligt ruvarrekord! :-) Jämför jag med förra gången så såg jag brunt på toalettpappret för ungefär 4,5 h sedan. Vågar absolut inte börja hoppas på något ännu, det är lååångt till testdag. Alldeles för långt! Jag förstår inte hur jag ska orka med att vänta så länge som till 28/12?! I och för sig är jag helt inställd på att blodet ska komma när som helst så jag behöver kanske inte vänta så länge...

Ruvardag 12

Idag gjordes det sista julklappsinköpet för denna gång, känns verkligen skönt att ha det överstökat. Kvällen ägnades att slå in de flesta av inköpen, jösses vilken tid det tar! Jag hann inte färdigt så jag får fortsätta imorgon kväll.

Jag kan inte låta bli att jämföra med ruvardag 12 under förra behandlingen. Då kände jag inte speciellt mycket denna dag men idag har jag känt av en molande värk som suttit strax under naveln istället för på sidorna. Har absolut ingen aning om vad detta betyder och vågar inte alls börja hoppas på någonting. Brösten ömmar fortfarande, jo jag måste kontrollera det med jämna mellanrum. :-) Varje toalettbesök är nu en pina på riktigt!

Om jag ska jämföra ännu mer med förra behandlingen så är det imorgonbitti som det kommer att skita sig i så fall. Få se om jag kommer att kunna somna ikväll, är så sjukt nervös för att blodet ska komma och rasera vår värld på en sekund ytterligare en gång.

Ruvardag 11

Tusen tack för ert stöd!!

Idag har det inte alls gjort lika ont i magen som tidigare, kanske för att jag har andra saker att tänka på när jag är på jobbet. Lite ont kring livmodern och höger äggstock har jag dock haft till och från under dagen. Efter lunch fick jag något diffust illamående som höll i sig tills kvällen. Jag tycker att brösten har börjat ömma ännu mer idag, men det kan ju vara ren och skär inbillning. Kan även meddela att operation toalettpappers-kontroll har inletts. Kunde inte hålla mig, har idag googlat på "Ruvardag 12" och precis som jag misstänkte så blev jag inget klokare alls. Undra varför man gör sånt där fastän man vet att det inte leder någon vart, det verkar ju inte direkt finnas någon regelbok för symptomen. Tyvärr.

Ikväll har jag varit, tillsammans med några andra släktingar, och firat en av mina bröder som fyllde år i fredags. Det bjöds på mycket gott fika och det var trevligt att träffas nästan hela lilla tjocka släkten.

Sambon åkte iväg på jobbresa igen imorse och jag hoppas innerligt att blodet håller sig borta, åtminstone tills han kommer hem på onsdagkväll. Det skulle kännas fruktansvärt att behöva berätta via telefon att även detta försök inte gick vägen.

Ruvardag 10

Varning för ytterligare ett gnällinlägg.

Ända sedan jag gick och lade mig igår kväll har jag haft ont på vänster sida, runt vänster äggstock antar jag. Därför har jag tagit det väldigt lugnt idag, pyntat klart julgranen samt lite annat pyssel men mest har jag legat på soffan och tittat på teve. Alltså jag fattar inte varför det gör ont hela tiden?! Som sagt kan det väl knappast gå bra om man alltid känner av en molande värk som hoppar från ena sidan magen till andra mest hela tiden.

Jag har känt mig väldigt ledsen och nedstämd idag, just för att jag är övertygad om att detta försök också kommer att gå åt skogen vilken dag, timme, toalettbesök som helst. Sambon och jag har pratat ganska mycket om symptom hit och dit idag och jag har inte kunnat hålla tårarna borta, allt känns så himla värdelöst! :-( Dock går det ju än så länge inte att veta något, inte förrän blodet visar sig eller förrän jag klarat mig till testdagen utan att blodet har kommit. Denna ruvartid håller på att gå mig ordentligt på nerverna nu när jag kommit upp till en relativt hög siffra på ruvardagarna. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska stå ut den tid som är kvar, värken tar knäcken på mig och såklart blir jag ledsen för att det känns som det gör. Varje toalettbesök har börjat bli lite av en plåga redan nu. Brösten känns fortfarande en aning ömma och jag har inte haft någon huvudvärk idag.

Ruvardag 9

I morse tog vi sovmorgon - skönt. Vi åkte in till stan en sväng för att köpa lite julklappar och det var vi då inte de ända som hade tänkt, jösses vad folk det var i affärerna. Provade byxor och fick en chock när jag såg mig själv i spegeln, herregud vad svullen min mage är! Det ser ju ut som att jag är gravid i tredje månaden eller nått. Känns ju inte så kul att se gravid ut om jag nu inte är det.

Appropå graviditet så har jag inte alls så höga förhoppningar denna gång heller. :-( Grät ut mot sambons axel i morse för det känns verkligen inte som om detta ska gå vägen, det gör ju ont i magen mer eller mindre hela tiden. Det känns inte alls bra! Just nu känns det inte som en fråga OM mensen ska komma utan snarare som NÄR mensen ska komma, vilken dag ska bli otursdag denna gång? Dag 13 var det förra gången, vi får väl se om jag tar mig så långt nu...

Ikväll har det huggit som knivar på höger sida i magen, svårt att avgöra om det är kring livmodertrakten eller inte. Det hände flera gånger och nu gör det ganska ont på båda sidorna, dock mest på höger som vanligt. Läste just hur jag kände mig ruvardag 8-10 förra gången och jag tycker att det känns likadant nu. :-( Oddsen är bättre denna gång, vi fick tillbaka ett toppägg, men jag kan absolut inte se att detta skulle kunna gå hela vägen. Det känns som att blodet kommer att ha kommit och min värld åter kommer att rasat innan julafton. Jag som hade hoppats så innerligt att få vara ruvare på julafton men nu kan jag verkligen inte se mig själv som det.

Huvudvärk har jag haft idag, det var ganska länge sedan sist. Ont i halsen har jag också så det kanske är något skit på gång, inte bara med magont.

Hur har det varit för er andra som ruvat/ruvar, har ni också molande värk i magen mest hela tiden?

Ruvardag 8

Jag blir så förbaskat trött och less på dom är Progesteron-vagiatorerna. Känns nästan som att jag har byggt upp lite av en fobi mot dem, det är ju bara ett jädrans kladd hela tiden! Förhoppningsvis gör de ju någon form av nytta.

Idag har molvärken varit som vanligt dvs. kommit och gått under hela dagen och kvällen. Det var julfest på sambons jobb ikväll, vi besökte en jättetrevlig gård en bit utanför stan där det bjöds på jättegott julbord. Efter det bar det iväg till en av stadens krogar för ölprovning. Jag drack såklart inget annat än julmust och vatten, skyllde på att jag var chaufför (vilket också var sant).

Ruvardag 7

En vecka idag! Magontet är inte helt borta ännu men det har känts betydligt mindre idag än vad det gjorde igår. Ibland ilar det till och för varje gång detta händer hinner jag tänka "Nej!".

Snön vräker ner och sambon är borta på jobbresa. Först tänkte jag inte skotta överhuvudtaget, jag vill absolut inte riskera någonting, men jag kunde inte låta bli så jag skottade lite grann. Tänkte ta det försiktigt men det gick inte heller så bra så därför gav jag upp efter en stund, det är svårt att inte ta i när det är mycket snö som är ganska blöt.

Nu ikväll har jag kokat knäck, det blir ingen riktig jul utan det tycker jag. :-)

Ruvardag 6

Magontet har hållt i sig nästan hela dagen. På eftermiddagen var det borta ett tag men nu ikväll har det kommit tillbaka. Om jag bara visste om det är bra eller dåligt så skulle det kännas bättre, ingenting är värre än denna ovisshet.

Efter jobbet var jag en sväng förbi stan och lyckades handla några fler julklappar, dock är jag inte riktigt klar med inköpen ännu. Väl hemma har jag nu ikväll skrivit alla julkort, några hade jag gjort själv och några fuskade jag och skickade köpeskort till. Tanken slog mig att jag förhoppningsvis kommer att få skriva ett till namn på korten nästa år.

Mensvärk

Magontet från igårkväll håller fortfarande i sig, känns precis som mensvärk! Såklart att jag blir rädd, kan det verkligen ha skitit sig redan?! Jag som kände mig så lugn denna gång... Inte nu längre. Läkaren sa att embryot fäster under den första veckan om allt går bra, går det inte bra kommer blödningen igång under den andra ruvar-veckan.

Då kan man ju fråga sig om magontet jag har nu beror på att embryot håller på att fästa eller släppa, det är ju omöjligt att veta just nu. Lär ju visa sig så småningom. Dock känns det som att det onda kommer från trakten kring äggstockarna och inte från livmodern vilket också gör mig förvirrad.

Ruvardag 5

Idag märkte jag att brösten har börjat ömma men det kan ju bero på Progesteronet. Tidigare ikväll böjde jag mig ner för att ställa in saker i diskmaskinen och när jag reste mig upp högg/ilade det till ordentligt på höger sida, vid höger äggstock. Efter det har jag haft ganska ont på samma ställe under hela kvällen och blir såklart lite fundersam på vad det kan tänkas bero på. Annars har jag inte känt så mycket under dagen.

Jag önskar verkligen att tiden kunde gå fortare, det är ju sjukt länge kvar till testdagen! Dock kan det ju visa sig att allt gått åt skogen innan dess, vi får väl se vad som händer. Jag känner mig negativ, vågar inte börja hoppas på något för då blir fallet så högt om allt går åt skogen.