It's alive!!

Strax innan kl. 11.00 var det min och sambons tur att komma in till sköterskan som skulle utföra ultraljudet. Jag var så sjukt nervös så jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, tror även sambon var nervös. Vi fick träffa samma sköterska som jag träffade när jag var där för att kontrollera storleken på äggblåsorna i början av december. Hon välkomnade oss och tyckte det var roligt att få se mig där igen i detta ärende denna gång (sambon var inte med förra gången). Hon frågade hur det hade gått med behandlingen, hur många ägg vi fått osv. och efter det berättade hon att hon skulle utföra ett vaginalt ultraljud, det är för tidigt att göra ett vanligt.

Dock blev hon lite fundersam när hon skulle räkna ut i vilken vecka jag är för enligt ett fax hon fått från kliniken stod det att ET (återföringen) skedde 16/12 men det stämmer inte! Det var den 9/12 vi fick tillbaka världens bästa embryo. Det var på min namnsdag så datumet är lätt att komma ihåg. :-) Hur som helst kom hon fram till att jag är i vecka 8+2 vilket är precis vad jag också har fått det till när jag har gjort min uträkning.

Så var de åter dax att hoppa upp i gynstolen, börjar ju bli van vid det här laget. Hon förde in instrumentet och vi kunde se något på skärmen som skulle kunna likna ett embryo!! Sambon grep tag om min arm och tog ett stadigt grepp. :-) Både jag och sambon höll andan och jag tyckte att det tog en hel evighet innan sköterskan sa någonting. Det tog säkert bara några sekunder men under dom hann jag bl.a. tänka att "nu ser hon att hjärtat inte slår och det är därför hon inte säger någonting". Det första hon sedan säger är "ser ni någonting"? "Öööh, jo det gör vi men vi vet inte om det är bra eller dåligt" svarade jag och sambon nästan i munnen på varandra. Hon berättade då att det vi ser är livmodern och att den är förstorad för att embryot ska ha något att växa i. Sedan förde hon markören över skärmen och berättade att "här har vi huvudet, och här har vi rumpan". "Det där mörka som blinkar där är hjärtat som slår"!! När hon sa det kunde varken jag eller sambon hålla tillbaka tårarna längre. Jag hade svårt att se blinket från den synvinkel jag fick när jag låg i stolen men sköterskan zoomade in och till slut såg jag också hur det blinkade! Jättefort blinkade det. Hon mätte längden och pyret är 2 cm "lång". :-) Vi fick även se att det rörde på sig. Helt magiskt!

Sköterskan skrev ut två fina bilder på embryot som vi fick ta med oss hem. Lycka!! När undersökningen var över berättade hon att det nu är dags för mig att kontakta en barnmorska på vårdcentralen. Jag kan inte fatta att det är sant?! Jag trodde aldrig att vi skulle ha sådan tur att det skulle fastna något i min mage. Jag frågade sköterskan om det stämmer att missfallsrisken minskar nu när man har sett ett hjärta som slår och hon sa att det är så. "När det ser så där bra ut så brukar det oftast gå bra" sa hon. Jag hoppas innerligt att hon har rätt!

Världens finaste lilla pyre! Man ser huvudet (det runda längst ner), en arm och rumpan högst upp

Efter undersökningen var både sambon och jag alldeles tagna. Vi grät av lycka och kunde inte riktigt förstå vad det var vi hade fått se egentligen. Jag tror att det kommer ta ett tag att smälta detta, nu är det på riktigt! Vi gick till en restaurang i närheten för att äta lunch och fira. Det var mysigt. :-)