Läkarbesök

Idag var vi alltså på sjukhuset och träffade en väldigt trevlig och bra läkare. Han började med att läsa i sina papper och där stod det ju att vi har gjort IVF. Vi fick bekräfta datum för både äggplock och återföring och därefter räknade han, med hjälp av sin papperssnurra, ut vilken vecka jag är i. Han kom, precis som jag fått info om från lite olika håll, fram till att jag är i vecka 12+1 idag. Han tyckte vi skulle börja med att göra ett ultraljud för att se hur det står till med bebisen.

Jag var helt beredd på att få göra ett vaginalt ultraljud men han bad mig lägga mig på britsen och jag behövde inte ta av mig skorna! Tur att han sa det annars hade jag väl börjat gå mot ett skynke för att där bakom ta av mig kläderna. Han satte gelé på magen och sedan började han leta reda på livmodern med hjälp av UL-instrumentet. I det här undersökningsrummet fanns det en TV i taket så jag och sambon kunde lätt se vad han såg på sin skärm utan att behöva vrida oss. Efter en liten stund såg vi ett, i mitt tycke, jättestort Pyre! :-) Det var enormt stor skillnad mot för vid förra ultraljudet. Direkt man såg bilden av bebisen kom mina tårar igen och sambons hand tog hårt om min arm. Sambon blev också rörd.

Läkaren gick igenom kroppsdelarna och vi såg allting hur tydligt som helst. Vi såg även det lilla hjärtat som blinkade lika fort som förra gången! Läkaren flyttade runt UL-instrumentet och zoomade in och ut för att vi skulle få se allt så tydligt som möjligt. Vi kunde även konstatera att Pyret har fem fingrar på sin högra hand :-) den vänstra var lite dold så där kunde vi inte se fingrarna. Fötterna hade h*n borrat in mot livmoderväggen så dom kunde vi tyvärr inte se. Det var en sådan oerhört stark upplevelse! Nu är det ju faktiskt ett riktigt barn i min mage, som har huvud, armar, fingrar, mage och ben och inte bara en liten "boll" som vi fick se på förra UL. Även navelsträngen syntes denna gång.

Läkaren mätte Pyrets längd från huvud till stjärt och han fick det till 65 mm. Detta innebär tydligen vecka 12+6 så h*n är lite större än vad h*n borde vara. Men han sa att det är svårt att mäta eftersom man inte vet hur mycket bebisen sträcker på sig.

Efter undersökningen pratade vi med läkaren om varför vi egentligen var där - fostervattensprov. Vi fick information om hur provet går till, vilka typer av kromosomfel man kan upptäcka, risker med ingreppet, hur många procent av barn som föds med något allvarligt fel samt hur många av dessa som har ett kromosomfel osv. Vi fick mycket och jättebra information så vi är väldigt nöjda med besöket. Innan vi gick därifrån frågade läkaren om vi skulle boka in en tid för fostervattensprov redan nu eller om vi vill fundera en stund och sedan ringa och boka en tid. Både jag och sambon tyckte det var lika bra att boka in en tid, vi kan ju alltid ringa och avboka om vi ändrar oss. Så nu har vi alltså fått en tid för att göra fostervattensprov.

Efter besöket var jag ledsen och funderade mycket på vad som sagts resten av dagen. Hur vet man att man gör rätt?! Hur vet man om man vill avbryta graviditeten om det visar sig att provet ger utslag på kromosomavvikelse? Hur kan man leva med sitt beslut om det visar sig att jag får ett missfall (risken är ca 1%) av att göra provet och det sedan visar sig att barnet var friskt?! Usch, detta är inget lätt beslut att ta.

Ikväll har jag dock kommit så pass långt i mina tankar så att jag tror att jag ändå vill göra provet. Men det är ju som det känns just nu. Risken för att få ett barn med kromosomavvikelse ökar en aning när kvinnan blir 35 år och eftersom jag väldigt snart är där så känner jag att det vore bra att kolla upp detta.