Redan när barnmorskan föreslog att jag skulle besöka en av läkarna på vårdcentralen idag anade jag att det inte skulle leda någon vart, men tänkte ändå att det kan vara värt att kolla upp händerna en gång till.
Sagt och gjort åkte jag tillbaka till vårcentralen på eftermiddagen för ett läkarbesök. När jag kom in till henne berättade jag att jag varit där tidigare och diskuterat mina problem med händerna (karpaltunnelsyndrom). Jag talade om att det blivit sämre och hur det brukar kännas. Hon strök lätt med sina fingrar på både ovan- och undersidan av mina händer och frågade om jag kände att hon tog i mig. Det gjorde jag men jag har mindre känsel på undersidan/insidan av händerna än ovanpå.
Operation medan man är gravid brukar de inte göra, vilket jag även hört tidigare. Hon menade att problemen kommer att försvinna snabbt efter förlossningen och att jag inte skadar nerverna "för alltid" med att gå och ha det som det känns nu. Det var ju skönt att höra för barnmorskan trodde att det kan vara så att nerverna förstörs om man går med detta för länge och att man inte blir av med problemen sedan efter graviditeten utan att man då blir tvungen att opereras. Nåja, vi får väl se vad som händer när Pyret kommit ut. Jag hoppas verkligen att jag slipper detta efter förlossningen.
Läkaren googlade på "karpaltunnel gravid", det var väl typ den hjälp jag fick för mina pengar som jag betalade för besöket. :-/ Hon funderade på att ge mig vätskedrivande medicin men kom fram till att det inte är bra för gravida att äta det, så det blev inget recept.
Besöket kändes verkligen helt meningslöst, jag fick ingen hjälp överhuvudtaget.
Min bm sa att om man kan få bortdomningarna att försvinna genom att tex höja armen så var det ingen fara. Om det var bortdomnat konstant så var det risk för bestående men.
SvaraRaderaMin svägerska hade problem och henne opererade dom medans hon var gravid. Nu är pojken 3 och hon är inte helt återställd.
/Tess
hej! jag läser dig men har inte kommenterat nåt. gillar din blogg mycke toch jag känner igen mig så väl ang karpaltunnelsyndromet. jag fick en lapp de printat från nätet däe jag kunde läsa vad det var och hur det kunde lindras. jag kan också googla...suck...mina händer blev bra efter ca 4-5 månader om jag minns rätt. ett tag fick jag ondare men det var nog för jag inte var helt bra samtdigt som jag bar min son mycket. det är bara att härda ut. jag är i vecka 20 nu med en liten tjej och än så länge så har jag inte några känningar.hoppas de håller sig borta.
SvaraRaderalycka till med allt, inte länge kvar nu!
kram anna, en trogen läsare
Hej Tess och tack för din kommentar! Har provat hålla armarna uppåt men jag står inte ut att ha dem så någon längre stund för det börjar krypa ännu mer i fingrarna då. Kanske för att vätskan håller på att rinna tillbaka ut till armen, jag vet inte. Tokigt att höra att din svägerska fortfarande inte är helt återställd. :-( Jag blir ju orolig att mina problem inte ska försvinna.
SvaraRaderaHej Anna, vad roligt att du gillar bloggen och att du lämnade en kommentar! :-) Skönt att höra att du blev av med dina problem, även om det tog lång tid. Jag är också orolig för det där med bärandet av liten bebis om problemen inte försvunnit, det lär ju inte fungera. :-( Vet inte vad man ska tro när BM är orolig och läkaren säger att det inte är någon fara för framtida men... Grattis till lilltjejen i magen och att du inte fått några problem med dina händer ännu. Hoppas de håller sig borta under hela din graviditet!
SvaraRadera