Vi har beslutat att försöka få ett syskon till Pyret. Jag
och sambon har diskuterat detta och kommit fram till att det börjar bli dags nu
om vi ska hinna få något fler barn. Vi har två embryon i frysen sedan vår förra
IVF, när Pyret blev till.
Redan i Oktober 2013 var det tänkt att vi skulle göra ett
FET i normal cykel. På ultraljudet man gör för att se hur stora äggblåsorna är
hittade man en cysta i min högra äggstock. Läkaren trodde att det rörde sig om
Endrometrios, chokladsysta, men man kunde inte vara helt säker förrän man gjort
en titthålsoperation och tagit bort den.
Såklart blev jag chockad över detta besked. Ordet cysta för
mig innebär cancer (vi har haft cancerfall i släkten, dock inga som beror på
cystor) men både läkaren som gjorde ultraljudet samt läkaren på kliniken
försökte övertyga mig om att jag inte behöver vara orolig, och att den cysta
jag har inte är farlig. Jag har inte känt av den och det är tydligen ett gott
tecken.
Läkaren på kliniken ville att vi skulle vänta någon månad
och se om cystan försvinner, ibland kan de tydligen göra det av sig självt.
Därför tog vi det lugnt över jul och nyår, och i slutet av januari 2014 gjordes
ett nytt ultraljud för att kontrollera cystans storlek. Det visade sig då att
den snarare blivit större så en titthålsoperation planerades in för att ta bort
den.
Det var upp till mig att bestämma om jag ville ta bort den
eller inte. Läkaren på kliniken kunde bara rekommendera mig att göra detta för
att chanserna för en kommande graviditet ska bli så goda som möjligt. Jag
bestämde mig för att genomföra operationen och i slutet av februari var det dags.
När jag vaknade upp från narkosen fick jag prata med läkaren
som utfört operationen. Han berättade att han inte bara tagit bort cystan, som
visade sig vara Endrometrios, utan även att han gjort några andra saker för
att, som han sa, ge mig största möjliga chanser vid kommande IVF-försök. Han
berättade att han hittat vätska i min vänstra äggledare, så den äggledaren hade
han tagit bort helt och hållet. Sedan var tydligen min högra äggledare hårt
sammanvuxen med höger äggstock, så den högra äggledaren hade han ”täppt till”.
Detta innebär att jag nu är steril och kommer inte att kunna få barn på normal
väg.
Jag fick en chock! Att jag inte fick vara med och påverka
detta själv, med mina egna beslut. Är inte detta något man diskuterar med
patienten innan operationen, inte bara tar för givet att patienten vill att man
utför dessa åtgärder?! Nu visste han ju i och för sig inte vad han skulle hitta
vid operationen, men jag hade ändå önskat att han hade kunnat förvarna mig ”om
jag hittar si och så, hur vill du göra då?”…
Egentligen spelar det ju ingen
roll för min del, så länge jag lever tillsammans med min nuvarande sambo kan
jag ju ändå inte få barn på normal väg, och jag har inga planer på att lämna
sambon! Men ändå. Jag kände mig väldigt liten och snuvad på mina organ.
Läkaren på kliniken tyckte att jag skulle ha en vanlig
menscykel efter operationen och att vi sedan skulle kunna göra ett FET i cykeln
därefter. När jag ringer kliniken för att meddela första mensdag får jag veta
att vi måste ha ett telefonmöte med läkaren först för att planera behandlingnen.
Såklart hade han inga lediga tider direkt så den cykeln gick också till spillo.
Under telefonmötet med läkaren kom vi överens om att göra
ett FET i följande cykel, så det kommer troligtvis att bli återföring i början av
maj. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar