Tror det är kört nu

Tar genast tillbaka mitt förra inlägg angående mitt värsta toalettbesök hittills, det hade jag nämligen i morse.

Jag ställer alltid mobilen på ringning ca 40 min innan vi brukar stiga upp för att jag ska hinna ta progesteronet och sedan ligga och vila/sova en stund innan det är dags att gå upp på riktigt. Imosre såg jag det, det ljusbruna som jag absolut inte ville se!! Blev helt paralyserad men tog proggisen ändå. Torkade mig igen och såg lite mera brunt. Bröt ihop totalt. Sambon hörde min gråt och kom in i badrummet och försökte trösta mig så gott han kunde men vad gör man? Vad säger man? Det finns ju ingenting att göra mer. Vi höll om varandra länge och gick sedan tillbaka till sängen där vi låg och pratade lite och jag fortsatte gråta.

Såklart hoppas vi båda att det inte ska bli något mer brunt och framför allt inte något rött men det ser ju inte lovande ut! Ska ringa kliniken nu på morgonen och höra om jag ska fortsätta med vagitorerna eller hur vi går vidare nu. Jag vet ingenting, känner mig helt tom! Mår superilla och det går kalla kårar längs ryggraden varje gång jag tänker på vad som har hänt.

Vi bestämde oss ändå för att åka till jobbet, bättre att försöka sysselsätta oss där än att vara hemma och bara gå runt och trampa i huset och vänta på vad som komma skall. Kanske kan det hjälpa lite att skingra tankarna, men vi får se hur mycket jobbat det blir idag. Sitter här nu och försöker hålla tillbaka tårarna när jag skriver detta men det är oerhört svårt!

FAAAN!!!!!