Testdag

Jahapp idag har vi testdag enligt det papper vi fick med oss hem från kliniken efter återföringen. Inom oss visste vi båda att det troligtvis är kört eftersom jag började att blöda i torsdags, och blod känns ju INTE bra att få se. Trots allt har jag fortsatt med progesteronet eftersom kliniken ville det, själv såg jag dock ingen mening med detta överhuvudtaget.

Gjorde testet i morse och det visade såklart ett fett minus. :-( Kommer vi någonsin att få se ett + på den där j*la stickan?! Vi var ju som sagt förberedda på detta resultat så det blev mer ett konstaterande än en tragedi, det blev mer som "jaha där fick vi svart på vitt att jag inte har något litet pyre som växer i min mage" än krokodiltårar.

Ringde kliniken på förmiddagen och meddelade resultatet. Sköterskan tyckte det var tråkigt, såklart, men bokade in oss för ett telefonsamtal med läkaren den 4/10. Känns bra att vi ska få prata med honom och kunna ställa frågor. Svaret på den viktigaste frågan kommer han ju dock inte att kunna svara på, dvs. "Varför blev det så här?!".

Under hela behandlingen har jag dock känt att om det nu är så att det ska skita sig den här gången så vill jag att blodet ska komma så tidigt som möjligt, då kan vi starta en ny behandling fortare i och med att min naturliga mens förhoppningsvis kommer ca 28 dagar efteråt. Jag tycker att det känns som att jag fick som jag ville, för en gångs skull. Blod på dag 13 är bättre än ett - på stickan på testdagen och att blodet kommer när man slutat med progesteronet. Jag ser det som att vi tjänade ungefär en vecka i tid och en vecka känns mycket eftersom jag vill hinna med ett till försök innan jul.

Nu hoppas jag bara att min kropp inte är helt väck med tanke på alla hormoter jag proppat i mig. Skulle ju vara så himla typiskt om nästa mens börjar strula också, det har vi inte tid med. Inte ofta man längtar efter tant röd... :-)