Äggplock

Dagen började tidigt, vi steg upp strax efter kl. 04:00. Man vill ju vara säker på att man hinner fram till kliniken i tid och vi har en bra bit att köra dit. Det blev flytande frukost för min del och vi gav oss iväg omkring kl. 05:15.

Det gick bra att köra, jag och sambon turades om. Vi kunde även turas om att sova lite i bilen så det kändes bra. När vi väl kom fram var vi nästan 1 h tidiga så vi satt i bilen en stund på sjukhusparkeringen och lyssnade lite på radio innan vi begav in på sjukhuset. Där håller de på med en ombyggnation, och nu kom vi in från en annan ingång än förra gången, så vi fick leta en stund innan vi hittade till kliniken. När vi fixat allt med betalning hann vi sitta ner en stund innan en sköterska kom och visade in oss i ett rum.

Där fanns ett annat par bakom ett skynke så vi var inte ensamma i rummet. Jag fick en värmedyna att lägga på magen och två panodil samt en stensolid-tablett att äta. Medan sambon gick och lämnade sitt prov så låg jag i sängen och läste en tidning. Han kom ganska snabbt tillbaka till rummet :-) och sedan låg vi och vilade tillsammans. Sambon somnade och jag tror att även jag slumrade till en kort stund. En sköterska kom och satte en nål i armvecket (där jag sedan skulle få morfin under själva plocket) och efter ytterligare en stunds vila var det vår tur att få komma in i operationssalen.

Jag fick sätta mig i gynstolen och sedan fick jag på mig ett par långa strumpor, grejjerna där man lägger benen var så hårda så de brukar ge patienterna ett par strumpor. Även här fick jag en värmedyna att ha på magen vilket kändes väldigt skönt. Sköterskan berättade detaljerat hur det hela kommer att gå till och efter en stund kom läkaren. Sköterskan gav mig en dos morfin i armen och bad mig säga till när det började snurra i huvudet, och det dröjde inte länge förrän det sa "pang" och jag blev väldigt snurrig. :-)

Läkaren började med att tvätta lite, vilket sved en aning. Sedan gav han mig bedövning, det sved också en aning men gjorde inte speciellt ont. Han räknade och mätte blåsorna och han kom fram till att jag hade sju på höger och åtta på vänster, alltså totalt femton stycken. Konstigt att det nu var fler på vänster sida, på båda ultraljuden har de sett fler blåsor på höger än på vänster sida. När allt var klart och tjejerna bakom luckan (labb-personalen) var redo så började han att sticka hål på blåsorna och suga upp vätskan. Jag trodde inte att alla blåsor innehåller ägg men det gör dom tydligen. Däremot kan det vara så att de inte har lossnat från "väggen" och därmed inte följer med ut i läkarens äggsug.

Efter en stund ropade en labb-sköterska att hon hade hittat ett ägg när hon kikade på vätskan i sitt mikroskop. Det kändes skönt att veta att vi åtminstone får ett ägg. Läkaren fortsatte att suga blåsor men efter en stund hände något med nålen, det blev stopp i den så det kom inget när han sög! DÅ blev jag nervös! Fasiken, sabba nu inte detta för oss tänkte jag. Han bytte nål och jag tror att sköterskan som stod vid min sida ökade trycket lite, därefter fungerade allt igen.

Labb-sköterskan ropade att de nu hade hittat tre ägg, och efter en stund fyra! Sedan blev hon tyst lite väl länge tyckte jag. Jag sa till läkaren och sköterskan att jag tyckte att det blivit lite väl tyst bakom luckan och då lugnade de mig med att det går fortare för dem att suga upp vätskan än för labbet att kontrollera den i mikroskop, så labbet ligger alltid lite efter. När läkaren nästan sugit upp alla blåsor på vänster sida (han började på höger) ropar labbet att de nu var uppe i NIO ägg!! Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre, det var en oerhörd lättnad som sköljde över mig och all oro och nervositet släppte. Sköterskan var så go och klappade mig på handen och sambon kramade min andra hand och när jag torkat tårarna var allt klart.

Både läkaren och sköterskan var supersnälla och kunde svara på alla frågor vi ställde under själva ingreppet. Jag kände mig oerhört trygg där och jag hade oroat mig alldeles i onödan, hade ju läst att det skulle göra så fruktansvärt ont vid äggplocket, jag kände knappt någonting alls!

Innan vi gick tillbaka till rummet berättade sköterskan för sambon, medan jag var i ett annat rum, att hon tyckte jag sett alldeles vit ut i ansiktet när jag kom in i operationssalen. :-) Det kan nog stämma, för jag var rädd och nervös för vad jag skulle vara med om. Hon sa även till honom att det verkade gått bättre än förväntat (troligtvis eftersom jag grät) och hon tyckte också att det var ett bra resultat.

Vi fick gå tillbaka till rummet, där vi nu var ensamma. Där släppte ytterligare nervositet och jag började gråta igen. Sambon frågade om det gjorde ont någonstans men jag grät bara av lycka denna gång! En stund senare kom en sköterska in med en bricka med te, juice, smörgåsar och en liten kaka. Himla gulligt av dem att bjuda på det. Jag var superhungrig eftersom jag bara ätit lite yoghurt tidigare under dagen och nu var klockan omkring 12:00. När vi fikat färdigt vilade vi lite till och sedan kom sköterskan tillbaka och meddelade resultatet - 14 ägg!! De fick alltså ut ett ägg från alla blåsor utom en, helt otroligt! Hon meddelade även att sambons prov var bra. :-) Därefter tog hon ut nålen från armen och sedan fick vi lämna sjukhuset.

De ordinerade lugn och vila resten av dagen men jag kände mig så pass pigg ändå att vi åkte iväg en sväng och åt på McDonalds och sedan stannade vi även till halvvägs hem och gick en sväng på stan där. Resten av dagen har jag gått omkring i ett lyckorus och inte riktigt kunnat släppa att vi fick så bra resultat. Nu hoppas vi att många ägg klarar av att bli befruktade och att vi får tillbaka ett guldägg på fredag kl. 13:40. Förhoppningsvis får vi några ägg till frysen också men nu ska vi inte ta ut något i förskott, allt kan hända i IVF-världen.