Vecka 28 (27+0)

Nu börjar jag känna mig stor och klumpig, speciellt när jag ska böja mig ner för då brukar det göra ont i magen när jag reser på mig igen. Jag har ofta jätteont i nedre delen av revbenen på höger sida, har ingen aning om det beror på att Pyret befinner sig precis där just då eller inte. Men jag ska inte klaga, vi har lyckats och ska bli föräldrar! Helt magiskt.

Svärmor var på besök under helgen som var så det blev mycket arbetande ute på tomten, främst för henne och sambon. Jag försökte ta det lugnt, krattade jord och sådde gräs, men jag känner ändå pressen från mig själv, och även från sambon ibland, att jag borde göra mer. Jag måste lyssna på kroppen, säger den att jag inte orkar mer då måste jag tillåta mig att ge upp! Det är svårt, jag får dåligt samvete om jag inte hjälper till med allt som ska fixas.

Nu har jag börjat känna av sparkar/buffar från två sidor av magen samtidigt. Antingen är det väl huvud och fötter jag känner eller så kanske det är händer och fötter jag känner. Oftast får jag sparkar på höger sida om magen, verkar som om Pyret har en favoritställning som gör att han sparkar mer där. På kvällarna är det fullt party i magen mellan ca 21.30 - 23.00 och sedan börjar sparkarna komma igen ungefär omkring kl. 06.30 på morgonen. Han är inte lika intensiv under dagtid men visst har han sina perioder då också. Ibland känns det nästan lite obehagligt när han gör sina volter, känns som om magen ska vändas ut och in.

Vecka 28 (27+0)

Barnet
Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.

Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är ca 1 månad kvar till förlossningen. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät.

Vikt 1 200 gram.
Källa: www.vardguiden.se

Tre månader kvar

Så där ja, då återstår "bara" 1/3 av graviditeten. Jag kan tänka mig att det är den jobbigaste tredjedelen som är kvar dock. :-/ Speciellt med tanke på att magen växer i rask takt och att vi förhoppningsvis har en sommar på intågande. Detta kommer att bli den första sommaren på mycket länge som jag hoppas att det ska vara svalt ute och det gör ingenting alls om det kommer lite regn också.

Ofrivilligt Barnlösas Dag

Idag firar vi De Ofrivilligt Barnlösas dag!

Wilda Mathilda har på instiftat denna dag vilket jag tycker är ett oerhört bra initiativ! Denna dag ska firas sista lördagen i maj varje år, alltså dagen före Mors Dag, precis som i Finland.

Själva kastades jag och sambon in i barnlöshetscirkusen för några år sedan. Jag hade länge velat att vi skulle försöka skaffa barn men utan en färdig utbildning och jobb kändes det inte riktigt rätt. När jag sedan var klar med min utbildning fanns det inte många IT-jobb att söka så jag hoppade runt och provade på lite allt möjligt. Hösten 2007 hade jag dock turen att få en sex månaders provanställning på ett IT-konsult företag som sedan övergick till en fast tjänst. Under sommaren 2008 började tankarna på barn att bli mer realistiska för oss båda så vi bestämde att NU ska vi minsann börja bebisverkstaden.

Månaderna gick och inget hände, tant röd dök upp på ungefär samma cykeldag igen och igen. Det var nog mest jag som började bli frustrerad, jag hade ju trott att det skulle gå på bara några försök! Därför började jag surfa runt på nätet för att få tips på vad vi skulle kunna göra för att öka våra chanser. Testade ägglossningsstickor (som gav utslag varje månad), folsyra, bidrottninggelé och jag vet inte allt, "tvingade" även sambon att äta tabletter med zink och folsyra.

Läste någonstans att de flesta par blivit gravida efter sju månader och när vi själva hade försökt i så många månader och det fortfarande inte hänt något bröt jag mer eller mindre ihop. Blev ju såklart ledsen varje månad mensen kom men just den sjunde månaden blev jag helt förstörd. Det var då sambon började tala om att IVF kanske skulle kunna tänkas vara något för oss. Jag hade läst ett par IVF-bloggar ett tag och tyckt hemskt synd om dem efter att ha läst om alla turer de gått igenom men jag hade nog egentligen aldrig haft en tanke på att det skulle kunna hända mig/oss att vi skulle hamna där själva. "Det händer inte mig" typ. Men det hände oss i allra högsta grad och sommaren 2009 skickade vi in pappren till sjukhuset för att få påbörja en barnlöshetsutredning. Den drog ut på tiden men vi fick reda på att sambon har lite för få och för slöa simmare. Det var ju inte alls vad vi ville, att det skulle vara något fel på någon av oss, men samtidigt kändes det oerhört skönt att ha fått en diagnos och förhoppningsvis en förklaring till varför vi inte lyckats på egen hand. Tiden gick och i juli 2010 var det äntligen dags för vår första IVF-behandling. Tyvärr gick det inget vidare för oss den gången, blodet kom på ruvardag 13.

Eftersom man bara får ett gratisförsök i vårt landsting funderade vi på hur vi skulle gå vidare, att vi skulle fortsätta kämpa var helt klart för oss båda. Vi bestämde oss för att köpa ett 3-pack med behandlingar på samma klinik som vi gått hos tidigare. Ingen av oss trodde dock att det skulle räcka med tre behandlingar till men såklart hoppades vi ju innerligt på att någon av dem skulle ge oss vårt efterlängtade barn. I november 2010 påbörjade vi vår andra behandling (första i 3-packet) och det visade sig, till bådas förvåning, att vi fick ett plus på stickan när jag tjuvtestade på julafton 2010. Lyckan var total!! Just nu väntar vi alltså vår efterlängtade prins som beräknas att födas 29/8 2011.

Till alla IVF-systrar där ute vill jag bara säga - ge inte upp! Tids nog kommer Er dag att komma när ni äntligen får se det där pluset. Stort Lycka till önskar jag Er alla!

Jag har börjat snarka

Var förkyld för några veckor sedan och när jag är täppt i näsan brukar jag börja snarka. Jag trodde dock att jag skulle sluta med detta så fort förkylningen var över men så blev inte fallet tyvärr, både jag och sambon tycker det är jobbigt med mina snarkningar. Sover alltid på sidan men det hjälper inte. :-( Sambon brukar gå och lägga sig i gästrummet när han inte står ut med mig längre och det känns inte alls roligt.

Talade med svägerskan angående detta och hon, som har två små barn, hävdade att det är vanligt att gravida börjar snarka. Hon menade att det beror på slemhinnorna. Blev såklart nyfiken på detta och surfade runt lite på nätet och det visar sig ju faktiskt att snarkningar verkar vara vanligt bland gravida kvinnor.

Är det någon annan av er som är gravida som också börjat snarka?
_______________________________________________________________________________________
Hittade följande information när jag surfade runt:

När du går in i andra trimestern kanske du – eller din partner – märker att du börjar snarka för första gången. Ofta upphör detta efter förlossningen. Orsaken att du snarkar är att luftvägarna i näsan svullnar. Under graviditeten tjocknar slemhinnorna i näsan p g a förhöjda progesteronnivåer, vilket kan göra att du blir täppt.
Enligt en undersökning så snarkar ungefär 30% av kvinnor under denna tid.

Källa: http://se.babycenter.com/pregnancy/antenatalhealth/sleep/snoring/

Gravida kvinnor snarkar i mycket större utsträckning än kvinnor som inte är gravida. Det visar en svensk studie, gjord på 502 kvinnor. Det är mycket vanligt att kvinnor som normalt inte snarkar börjar snarka under sin graviditet. Studien visade att hela 23 % av de gravida kvinnorna snarkade i slutet av denna graviditeter. Hos icke-gravida kvinnor är denna siffra endast 4 %.

Karl Franklin som var ledare för projektet vid Umeå universitetssjukhus säger att snarkning hos gravida kvinnor beror på tre saker.

• Den hormonella förändringen som graviditeten medför
• Svullnader i både ansiktet och i de övre luftvägarna, detta gör att det blir trängare och du får mindre luft. Du som är gravid behöver mer syre – du bär ju även på ett barn som behöver syresättas
• Gravida kvinnor drabbas ofta av nästäppa

Källa: http://www.minbebis.com/gravida_snarkar.html

Vecka 27 (26+0)

Tycker att tiden bara rusar fram, ännu en ny vecka. Drygt fyra veckor kvar att jobba innan semestern, känns helt OK att "snart" få vara ledig. Ska vara ledig sex veckor totalt men både jag och sambon har delat upp våra semestrar så vi är lediga fyra veckor, jobbar två, och sedan är vi lediga två veckor till. Sen är min plan att jobba en vecka och sedan föda barn 29/8. :-) Men jag tror dock inte att Pyret kommer förrän någon gång i september. Sen vet jag ju inte alls hur jag kommer att må på slutet men min plan är att jobba in i det sista.

Tycker att buffarna och sparkarna blir alltmer frekventa och starkare vilket känns jättehärligt. Sambon brukar ibland ligga med sitt huvud i mitt knä på kvällen när vi tittar på TV och ibland händer det att han får sig en riktig spark i huvudet. :-)

Vecka 27 (26+0)

Barnet
Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt.

Vikt 1 kg.
Källa: www.vardguiden.se

Tvåsiffrigt

Idag går vi ner på tvåsiffrigt - 99 dagar kvar till BF.

Vecka 26 (25+0)

Ännu en ny vecka och magen fortsätter att växa. Imorse sa sambon "Om man inte vet att du är gravid skulle man fortfarande kunna tro att du bara är tjock". Det håller jag dock inte med om! :-)

Kollegorna på jobbet har nu börjat kommentera magen och gratulerat (jag har inte berättat om graviditeten för alla, bara mina närmaste arbetskamrater).

Jag tycker att jag har börjat känna av lite värk kring ljumskarna/bäckenet så jag vet inte om det kan vara foglossning som är på gång? Ibland har det hänt att det gjort riktigt ont men det har hittills gått över på några minuter.

Trädgårdsarbetet har som sagt startat för i år och jag gör så mycket som jag känner att jag orkar med, ser dock till att inte lyfta något tungt! Krattat lite matjord och grävt upp några grästuvor är vad jag åstadkommit hittills. 

Vecka 26 (25+0)

Barnet
Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö.
Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster.

Vikt 900 gram.
Källa: www.vardguiden.se

MVC-besök nr 3

Idag var det dags för det tredje besöket hos barnmorskan. Hon började med att kontrollera blodtrycket och det var bra, som vanligt. Skönt. Sedan fick jag lägga mig på britsen för att hon skulle mäta magen samt lyssna på Pyrets hjärtljud.

Hon mätte magen och kom fram till 25 cm. Hon visade sedan på en kurva att det innebär att den ligger något över det normala, utifrån den graviditetsvecka jag är i, men under den övre "gränsen". Detta visar tydligen på att Pyret mår bra och att han växer som han ska (kanske lite väl mycket t.o.m).

Barnmorskan lyssnade sedan på Pyrets hjärta och det slog med en frekvens på 140 slag/min, samma som förra gången.

Eftersom jag känt mig så trött tidigare har jag fått ta olika prover som t.ex. järnvärdet, ämnesomsättning. Dessa visade dock inget onormalt så barnmorskan hade talat med en läkare som tyckte att de även skulle kolla upp så att jag inte lider av någon vitaminbrist. Jag fick därför ta ett nytt blodprov idag, stick i armen, innan jag gick därifrån.

Jag frågade barnmorskan hur det kan komma sig att bebisarna inte trasslar in sig i navelsträngen medan dom är inne i magen, jag har ju sett att några barn brukar ha den om halsen när de kommer ut. Hemska tanke! Men hon visste inte hur de undviker detta. Det är såna här tankar jag börjar få nu, att det ska hända något med Pyret medan han är i magen.

Uppdatering
Barnmorskan ringde och talade om att provsvaren såg bra ut, helt normala värden, så jag lider inte av någon vitaminbrist i alla fall.

Trädgårdssäsongen har startat

Vi flyttade in i nybyggt hus för några år sedan och därmed såg tomten ut som krig - sand, jord och sten överallt. Vi har ägnat flera somrar åt att försöka få någon ordning på trädgården dvs. byggt stödmurar, lagt plattor på altanen, sått gräs. Dock återstår mycket arbete och i helgen startade vi årets utomhussäsong.

Vi har hyrt en minigrävare för att ta bort en hel del fyllnadsmassor som vi har för mycket av. Sambon har kört den och planerat ytan vi ska fixa till härnäst. Jag får så dåligt samvete när jag inte hjälper till så jag har också varit ute och fixat lite. Dock har jag försökt att ta det lugnt, det är inte så lätt när man är van att hugga i, men jag har krattat lite matjord och grävt upp lite av gräsmattan.

Oj vilken dålig kondition jag har, blir ju trött och andfådd för minsta lilla. Har fått ta många pauser under arbetets gång. Fick lite ont i nedre delen av ryggen efter allt krattande och skottande men det går över.

Vecka 25 (24+0)

Oj, oj vad tiden går fort, redan en ny vecka. Magen fortsätter att växa och jag känner mer och mer rörelser/sparkar. Häftigt att de nu mer även syns på utsidan av magen. Brukar sitta och titta på när magen hoppar till vid varje spark/buff och jag blir lika full i skratt varje gång för det ser så roligt ut. :-) Det är fullkomlig lycka varje gång jag känner av att Pyret rör sig där inne.

Använder ofta mina stödstrumpor, märker att jag blir svullen så fort jag inte gör det. Har även beställt fler par från nätet, även stödstrumpbyxor. Tänkte att de nog kan vara bra att ha till sommaren. 

Vecka 25 (24+0)

Barnet
Barnet kan känna igen din röst och reagerar mer på mammans röst än andra ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.

Redan från vecka 23 har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.

Vikt 800 gram.
Källa: www.vardguiden.se