Vill bara tacka alla så hemskt mycket för de kommentarer jag fått på mitt senaste inlägg, blir rörd av alla fina ord ni skriver. Tack snälla ni! :-)
Känner mig så lyckligt lottad som har så trevliga läsare som bryr sig om hur det går för oss på vår resa mot att bli tre i familjen.
Hoppas att ni alla får en riktigt trevlig helg!
Kram på er
fredag 18 mars 2011
torsdag 17 mars 2011
Fostervattensprov - resultat
I går fick vi det efterlängtade brevet! Just att vi fick ett brev istället för ett telefonsamtal tyder på att provresultatet är bra för läkaren på sjukhuset sa att "får ni ett brev då kan ni öppna det utan att vara oroliga". Jippi!!
Men det fanns ju inte bara ett provresultat i brevet - vi hade ju även bestämt att vi vill ha reda på barnets kön...
Det visar sig att vi ska bli föräldrar till en liten pojke!! :-)
onsdag 16 mars 2011
Ännu en widget
Hittade en widget på blimamma.se där man bl.a. kan se hur många dagar man varit gravid, bebisens ungefärliga längd och vikt. Den tycker jag var ganska kul så jag lade upp den här på bloggen.
tisdag 15 mars 2011
Vecka 17 (16+0)
Har inte känt av så mycket magont de senaste dagarna, bara det vanliga småmolandet som brukar komma på kvällarna. Jag tycker även att illamåendet äntligen har blivit bättre men det är inte helt borta ännu. Brukar må lite småilla på morgonen när jag precis stigit upp. Har provat vid några tillfällen att äta några kex en stund innan jag kliver upp men jag kände ingen större skillnad på illamåendet så därför slutade jag med detta.
Jag har tidigare läst att man brukar bli varm i kroppen när man är gravid. Eftersom att jag är väldigt frusen av mig annars har jag bara gått och väntat på att jag ska slippa ha dubbla långärmade tröjor på mig på jobbet för att slipa frysa och idag kände jag mig varmare än vanligt. Vet inte om det har vänt nu, men jag läste någonstans på nätet att från och med denna vecka (alltså v.17) ökar blodmängden i kroppen och man kan börja svettas mer än vanligt.
Barnet
Vikten har fördubblats de senaste två veckorna. Barnet har koncentrerat sig på att organen ska växa och utvecklas och har hittills varit ganska smal. Nu börjar den samla på sig fett. Fettet behövs för att kunna hålla värmen när barnet kommer ut, men också för att skydda de inre organen.
Vikt 170 gram.
Jag har tidigare läst att man brukar bli varm i kroppen när man är gravid. Eftersom att jag är väldigt frusen av mig annars har jag bara gått och väntat på att jag ska slippa ha dubbla långärmade tröjor på mig på jobbet för att slipa frysa och idag kände jag mig varmare än vanligt. Vet inte om det har vänt nu, men jag läste någonstans på nätet att från och med denna vecka (alltså v.17) ökar blodmängden i kroppen och man kan börja svettas mer än vanligt.
 |
| Vecka 17 (16+0) |
Vikten har fördubblats de senaste två veckorna. Barnet har koncentrerat sig på att organen ska växa och utvecklas och har hittills varit ganska smal. Nu börjar den samla på sig fett. Fettet behövs för att kunna hålla värmen när barnet kommer ut, men också för att skydda de inre organen.
Vikt 170 gram.
 |
| Källa: www.vardguiden.se |
söndag 13 mars 2011
Promenad i vårsolen
Idag har jag och sambon gått en promenad ute på isen. Solen sken och man riktigt kände att den värmde, härligt!
Gårdagens magont har hållt sig borta idag, har bara känt lite grann nu på kvällen men det är som det brukar vara. Förhoppningsvis har Pyret det alldeles utmärkt där inne i magen och vi hoppas att h*n tänker stanna där länge! Dock är jag, såklart, orolig fortfarande för att få se hemskheter när jag går på toaletten, men det hör också till vardagen.
Försöker att inte tänka på det besked som vi kommer få nästa vecka, blir jätteorolig när jag tänker på det. Försöker tänka positiva tankar, att allt såklart kommer att se bra ut på provsvaret, men det är inte alltid så lätt.
Gårdagens magont har hållt sig borta idag, har bara känt lite grann nu på kvällen men det är som det brukar vara. Förhoppningsvis har Pyret det alldeles utmärkt där inne i magen och vi hoppas att h*n tänker stanna där länge! Dock är jag, såklart, orolig fortfarande för att få se hemskheter när jag går på toaletten, men det hör också till vardagen.
Försöker att inte tänka på det besked som vi kommer få nästa vecka, blir jätteorolig när jag tänker på det. Försöker tänka positiva tankar, att allt såklart kommer att se bra ut på provsvaret, men det är inte alltid så lätt.
lördag 12 mars 2011
Magont
Jag hade förväntat mig att känna av mer symtom efter fostervattensprovet. En aning ont i magen kände jag samma dag men det var ondast i området runt där själva sticket gjordes. En läkare vi pratat med tidigare berättade att det första dygnet efteråt är det mest kritiska men jag märkte varken av att det läckte fostervatten och inget blod har jag sett heller.
Igår, dagen efter provet, kändes allt också relativt bra, jag hade inte speciellt ont. Men på kvällen och framför allt i natt har jag haft jätteont i magen, främst på vänster sida i äggstockstrakten. Jag har sovit jättedåligt, säkerligen både för att jag har haft ont men även för att jag såklart blir orolig för att allt inte står rätt till. Imorse kändes det lite bättre men nu känner jag att värken är tillbaka igen men nu känns det mest på höger sida helt plötsligt.
Jag går ofta på toaletten för att kontrollera så att det inte kommit något blod, ibland känns det precis som innan mensen brukar komma. Känner att det blir en lugn dag idag, vill helst av allt bara ligga ner och ta det lugnt. Orkar och vill inte göra speciellt mycket. Förhoppningsvis försvinner det onda snart, annars vet jag inte vad jag tar mig till!
Igår, dagen efter provet, kändes allt också relativt bra, jag hade inte speciellt ont. Men på kvällen och framför allt i natt har jag haft jätteont i magen, främst på vänster sida i äggstockstrakten. Jag har sovit jättedåligt, säkerligen både för att jag har haft ont men även för att jag såklart blir orolig för att allt inte står rätt till. Imorse kändes det lite bättre men nu känner jag att värken är tillbaka igen men nu känns det mest på höger sida helt plötsligt.
Jag går ofta på toaletten för att kontrollera så att det inte kommit något blod, ibland känns det precis som innan mensen brukar komma. Känner att det blir en lugn dag idag, vill helst av allt bara ligga ner och ta det lugnt. Orkar och vill inte göra speciellt mycket. Förhoppningsvis försvinner det onda snart, annars vet jag inte vad jag tar mig till!
torsdag 10 mars 2011
Fostervattensprov
Strax innan kl. 08.00 i morse klev jag och sambon in på sjukhuset där vi fått en tid för att göra fostervattensprov. Att bestämma sig för att göra provet var nog bland de svåraste beslut jag någonsin tagit.
Vi fick sitta och vänta ett tag innan det blev vår tur att ropas upp av en läkare. Hon frågade om det gick bra att två elever också var med under ingreppet och tittade på? Sambon tittade på mig och jag sa att det var OK.
Läkaren började med att göra ett ultraljud för att fastställa hur långt gången graviditeten är, provet utförs bara efter 15 fulla graviditetsveckor. Först konstaterade hon att hjärtat slog, det blinkade lika fort som vanligt. :-) När hon sedan mätte olika kroppsdelar bl.a. tinning till tinning sa hon att jag borde vara i v.15+1 (enligt mina beräkningar borde jag vara i 15+2 men det är ju i princip ingen skillnad). Allt såg bra ut! Den här gången kunde vi även se bebisens fötter så nu har vi koll på alla kroppsdelar. ;-)
Bebisen for runt där inne i magen och det var häftigt att se. Läkaren slog på en funktion på sin ultraljudsapparat så att hon kunde se var sticklinjen går, när hon skulle utföra själva ingreppet sedan, och hon fick leta en stund för att hitta ett bra ställe som hon borde kunna sticka på. Antingen var det en bebis i vägen eller så navelsträngen. Till slut hittade hon ett ställe som såg bra ut och började göra i ordning sina instrument.
Medan hon höll på att göra i ordning allt brast det för mig, tårarna bara kom. Jag hade varit jättenervös hela morgonen och nu när det var dags kände jag väl lite som att "varför gör vi det här"? Vi hade ju just fått se bebisen röra sig och fara runt i magen så då kändes allting mera verkligt. Vi vill ju absolut inte att något ska hända med Pyret! Sambon fällde också några tårar såg jag.
Hon tvättade magen med sprit, det sved en aning, och sedan tittade hon igen med hjälp av ultraljud var hon kunde göra sticket. Då hade bebisen flyttat på sig så hon fick ett jättebra utrymme. Hon tyckte att bebisen var duktig som hade lämnat plats åt henne. Hon skyndade sig att sticka, hon var väldigt bestämd när hon stack in den långa nålen (som jag inte vågade titta på i verkligheten, bara på "teven" i taket som visade vad som hände inne i magen). Själva sticket gjorde inte så jätteont men när hon sög upp fostervatten gjorde det lite ont, dock inget som jag inte stod ut med. Hon sög upp ca 7 ml fick vi veta sedan.
När allt var klart kontrollerade hon igen, via ultraljud, att allt såg bra ut med Pyret. Vi kunde se att det pulserade i navelsträngen och att hjärtat fortfarande slog. H*n fortsatte att fara runt där inne i magen och verkade inte speciellt brydd om vad som just hade hänt. Skönt!
Läkaren frågade om vi vill ha reda på barnets kön? Sambon och jag har diskuterat detta tidigare. För honom spelar det inte så stor roll men jag är så nyfiken så därför svarade jag "Ja" på den frågan. Det kommer då att stå med på det svar vi får efter provet har analyserats.
Eftersom att min blodgrupp är RH-negativ, och man inte vet vilken blodgrupp bebisen har, fick jag en spruta efteråt för att minska risken för infektioner m.m. Efter förlossningen kommer de att ta ett prov från navelsträngen och kontrollera bebisens blodgrupp. Visar det sig då att h*n har en positiv blodgrupp kommer jag att få en likadan spruta igen.
Både sambon och jag är ju såklart jätteoroliga för att vi ska få ett missfall, risken är ca 1% när man gör fostervattensprov. Därför frågade vi lite om vad som händer om jag märker att jag börjar läcka fostervatten eller blöda. Läkaren berättade då att jag bör ringa dem men att de inte gör någon annan åtgärd än att vi får komma dit och göra ett ultraljud för att kontrollera hur allt ser ut. Läkaren vi pratat med tidigare berättade att det första dygnet efter ingreppet är det mest kritiska. Läkaren idag berättade att det kan gå dåligt upp till 2-3 veckor efter ingreppet. Hon berättade även att om allt ser bra ut på rutinultraljudet som görs omkring vecka 18-20 är dock risken för missfall minimal.
Alla som varit med i rummet under ingreppet önskade oss Lycka till när vi gick därifrån. På vägen till bilen blev sambon jätteledsen, och då blev ju såklart även jag ledsen. Han berättade att han är så orolig för att någonting ska gå fel så att Pyret inte stannar kvar i min mage så länge som h*n ska. Vi är båda överens om att vi nu är mer rädda för missfall än att resultatet av provet ska visa att barnet har någon form av kromosomfel. Dock var vi helt eninga om att vi skulle göra detta prov och båda är fullt införstådda med vilka risker det innebär.
Om allt ser bra ut med proverna så kommer vi att få ett brev hemskickat inom en vecka. Skulle det dock visa sig att något är galet med barnet så kommer jag att få ett telefonsamtal istället. Jag vill INTE ha ett telefonsamtal!!
Vi fick sitta och vänta ett tag innan det blev vår tur att ropas upp av en läkare. Hon frågade om det gick bra att två elever också var med under ingreppet och tittade på? Sambon tittade på mig och jag sa att det var OK.
Läkaren började med att göra ett ultraljud för att fastställa hur långt gången graviditeten är, provet utförs bara efter 15 fulla graviditetsveckor. Först konstaterade hon att hjärtat slog, det blinkade lika fort som vanligt. :-) När hon sedan mätte olika kroppsdelar bl.a. tinning till tinning sa hon att jag borde vara i v.15+1 (enligt mina beräkningar borde jag vara i 15+2 men det är ju i princip ingen skillnad). Allt såg bra ut! Den här gången kunde vi även se bebisens fötter så nu har vi koll på alla kroppsdelar. ;-)
Bebisen for runt där inne i magen och det var häftigt att se. Läkaren slog på en funktion på sin ultraljudsapparat så att hon kunde se var sticklinjen går, när hon skulle utföra själva ingreppet sedan, och hon fick leta en stund för att hitta ett bra ställe som hon borde kunna sticka på. Antingen var det en bebis i vägen eller så navelsträngen. Till slut hittade hon ett ställe som såg bra ut och började göra i ordning sina instrument.
Medan hon höll på att göra i ordning allt brast det för mig, tårarna bara kom. Jag hade varit jättenervös hela morgonen och nu när det var dags kände jag väl lite som att "varför gör vi det här"? Vi hade ju just fått se bebisen röra sig och fara runt i magen så då kändes allting mera verkligt. Vi vill ju absolut inte att något ska hända med Pyret! Sambon fällde också några tårar såg jag.
Hon tvättade magen med sprit, det sved en aning, och sedan tittade hon igen med hjälp av ultraljud var hon kunde göra sticket. Då hade bebisen flyttat på sig så hon fick ett jättebra utrymme. Hon tyckte att bebisen var duktig som hade lämnat plats åt henne. Hon skyndade sig att sticka, hon var väldigt bestämd när hon stack in den långa nålen (som jag inte vågade titta på i verkligheten, bara på "teven" i taket som visade vad som hände inne i magen). Själva sticket gjorde inte så jätteont men när hon sög upp fostervatten gjorde det lite ont, dock inget som jag inte stod ut med. Hon sög upp ca 7 ml fick vi veta sedan.
När allt var klart kontrollerade hon igen, via ultraljud, att allt såg bra ut med Pyret. Vi kunde se att det pulserade i navelsträngen och att hjärtat fortfarande slog. H*n fortsatte att fara runt där inne i magen och verkade inte speciellt brydd om vad som just hade hänt. Skönt!
Läkaren frågade om vi vill ha reda på barnets kön? Sambon och jag har diskuterat detta tidigare. För honom spelar det inte så stor roll men jag är så nyfiken så därför svarade jag "Ja" på den frågan. Det kommer då att stå med på det svar vi får efter provet har analyserats.
Eftersom att min blodgrupp är RH-negativ, och man inte vet vilken blodgrupp bebisen har, fick jag en spruta efteråt för att minska risken för infektioner m.m. Efter förlossningen kommer de att ta ett prov från navelsträngen och kontrollera bebisens blodgrupp. Visar det sig då att h*n har en positiv blodgrupp kommer jag att få en likadan spruta igen.
Både sambon och jag är ju såklart jätteoroliga för att vi ska få ett missfall, risken är ca 1% när man gör fostervattensprov. Därför frågade vi lite om vad som händer om jag märker att jag börjar läcka fostervatten eller blöda. Läkaren berättade då att jag bör ringa dem men att de inte gör någon annan åtgärd än att vi får komma dit och göra ett ultraljud för att kontrollera hur allt ser ut. Läkaren vi pratat med tidigare berättade att det första dygnet efter ingreppet är det mest kritiska. Läkaren idag berättade att det kan gå dåligt upp till 2-3 veckor efter ingreppet. Hon berättade även att om allt ser bra ut på rutinultraljudet som görs omkring vecka 18-20 är dock risken för missfall minimal.
Alla som varit med i rummet under ingreppet önskade oss Lycka till när vi gick därifrån. På vägen till bilen blev sambon jätteledsen, och då blev ju såklart även jag ledsen. Han berättade att han är så orolig för att någonting ska gå fel så att Pyret inte stannar kvar i min mage så länge som h*n ska. Vi är båda överens om att vi nu är mer rädda för missfall än att resultatet av provet ska visa att barnet har någon form av kromosomfel. Dock var vi helt eninga om att vi skulle göra detta prov och båda är fullt införstådda med vilka risker det innebär.
Om allt ser bra ut med proverna så kommer vi att få ett brev hemskickat inom en vecka. Skulle det dock visa sig att något är galet med barnet så kommer jag att få ett telefonsamtal istället. Jag vill INTE ha ett telefonsamtal!!
tisdag 8 mars 2011
Vecka 16 (15+0)
Mår fortfarande lite illa, som vanligt främst på morgonen och kvällen. Kan till och från känna att det gör ont i magen men jag försöker intala mig att det är för att det växer där inne, ibland lyckas jag och ibland blir jag orolig. Brukar fortfarande ganska ofta förvänta mig att se blod på toalettpappret, jag vet att det är knäppt, men så är det.
Jag saknar att kunna ha jeans, längtar tills jag kan ha mammajeans. Men än så länge känns det som att magen är för liten (trots att den är jättestor!) för såna typer av kläder. Dock har jag i och för sig inte provat några. När började ni andra kunna ha mammabyxor?
Barnet
Fostret är nu en liten minibebis som du skulle kunna hålla i en hand. Navelsträngens fäste flyttar ned på barnets mage för att hamna på rätt plats. Fingrar och tår är tydliga. Barnet är cirka 11 centimeter och väger cirka 80 gram.
Jag saknar att kunna ha jeans, längtar tills jag kan ha mammajeans. Men än så länge känns det som att magen är för liten (trots att den är jättestor!) för såna typer av kläder. Dock har jag i och för sig inte provat några. När började ni andra kunna ha mammabyxor?
 |
| Vecka 16 (15+0) |
Fostret är nu en liten minibebis som du skulle kunna hålla i en hand. Navelsträngens fäste flyttar ned på barnets mage för att hamna på rätt plats. Fingrar och tår är tydliga. Barnet är cirka 11 centimeter och väger cirka 80 gram.
 |
| Källa: www.vardguiden.se |
måndag 7 mars 2011
Hungrig som en varg
Vet inte riktigt vad det är med mig idag men jag är ruskigt hungrig. Hela tiden. Åt i och för sig frukost lite tidigare än vanligt. Trots att jag åt en liten tårtbit på förmiddagsfikat, en kollega fyllde år igår, (brukar annars äta en frukt) var jag ändå superhungrig till lunch. När matlådan var slut var dock inte min hunger slut så det blev två riskakor och en apelsin också och ändå känner jag mig inte mätt... Hur ska detta sluta?!
tisdag 1 mars 2011
Vecka 15 (14+0)
Det ihållande illamåendet har gett med sig igen - skönt. Nu mår jag "bara" illa på morgonen och på kvällen, det är dock värst på kvällarna. Även magont kan jag känna på kvällen. Vet inte om det är för att livmoder och barn växer eller om det är något annat, såklart blir man ju orolig när det gör ont. Oftast känns det som mensvärk men någon gång har det även hänt att det onda har suttit mer i livmodertrakten.
Oj vad trött jag är på kvällarna! Det var jag i och för sig även innan jag blev gravid men nu har jag svårt att hålla mig vaken och se TV-program som börjar kl. 20, tidigare brukade jag i alla fall orka hålla mig vaken betydligt längre än så.
Barnet
Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.
Oj vad trött jag är på kvällarna! Det var jag i och för sig även innan jag blev gravid men nu har jag svårt att hålla mig vaken och se TV-program som börjar kl. 20, tidigare brukade jag i alla fall orka hålla mig vaken betydligt längre än så.
 |
| Vecka 15 (14+0) |
Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.
 |
| Källa: www.vardguiden.se |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)