Nu händer det saker, förhoppningsvis bra saker! Har haft molande värk omkring livmoder-trakten hela eftermiddagen och kvällen. Det är nu de börjar, de mest kritiska dagarna, enligt vad läkaren berättade under återföringen.
Har idag roat mig med att googla på "ruvardag 7 symptom" men tyvärr blev jag inte så mycket klokare utifrån de svar jag hittade. Varför kan inte vi alla IVFare ha samma symptom och att man utifrån detta skulle kunna ta reda på vilka som är bra och inte? Tänk vad mycket lättare ruvningen skulle vara då! Då skulle man direkt kunna matcha sina egna känningar mot detta "facit" och så skulle man slippa dessa miljoner funderingar som cirkulerar i huvudet på en nästan hela tiden. Jo, ibland lyckas jag faktiskt koppla bort att vi just nu går igenom vår första IVF-behandling och det känns skönt att jag kan göra det.
Imorgon ska vi ut i skogen och plocka lingon med lilla tjocka släkten, det ska bli trevligt.
fredag 10 september 2010
torsdag 9 september 2010
Ruvardag 6
I natt vaknade jag med världens mensvärk, det onda började en bit under naveln och spred sig sedan åt höger. Skitont gjorde det och så klart blev jag livrädd för att allt skulle vara kört. Började kallsvettas och kunde inte andas med lugna andetag. Gick på toaletten men såg inget blod. Tillbaka i sängen låg jag ett bra tag och försökte lugna ner mig och till slut lyckades jag somna om. I morse var lite av det onda kvar men inte alls i samma utsträckning. Under dagen har jag knappt känt någon smärta alls och inget blod har det kommit, än så länge i alla fall. Hoppet finns kvar!
onsdag 8 september 2010
Ruvardag 5
Magontet från igår har försvunnit - bra. Eller är det det? Ska det kännas något i magen för att allt ska gå bra? Jag har ingen aning och jag blir så frustrerad! Det verkar ju vara så individuellt allt det här som har med IVF och graviditeter att göra.
Känner mig trött, lite hård i magen och känner jag efter riktigt noga så är bröstvårtorna lite ömma. Humöret åker berg och dalbana och oftast ser jag allting mer svart än vitt. Tyvärr. Jag vill ju så gärna våga hoppas på att detta ska lyckas! Sedan vet jag ju inte vad som är biverkning av progesteronet och vad som är symptom... Jag blir tokig på denna väntan! Är ju en evighet kvar till testdag! :-(
Känner mig trött, lite hård i magen och känner jag efter riktigt noga så är bröstvårtorna lite ömma. Humöret åker berg och dalbana och oftast ser jag allting mer svart än vitt. Tyvärr. Jag vill ju så gärna våga hoppas på att detta ska lyckas! Sedan vet jag ju inte vad som är biverkning av progesteronet och vad som är symptom... Jag blir tokig på denna väntan! Är ju en evighet kvar till testdag! :-(
tisdag 7 september 2010
Ruvardag 4
Oj vad tiden går sakta! Önskar att jag kunde snabbspola fram till den 22/9 så jag slipper all vånda och så får vi se om det blir något + eller inte, om jag inte sett blod innan dess vill säga. Jag. Vill. INTE. Se. Blod!!
Nu är jag rädd - igen. Har sedan dagens andra proggis haft ont i magen, mer i mitten i höjd med naveln nu. Jag har även känt mig lite illamående vilket inte känns bra, inte bra alls. Vad är detta? Biverkningar av proggisarna eller håller allt på att skita sig redan?!
Jag som tänkte att det skulle dröja ett par dagar till innan jag blir så där nojjig och kollar toalettpappret efter blod, men icke det - det har börjat redan nu. :-( Läkaren sade ju att dag 7-10 är mest kritiska så det var väl då jag hade tänkt att nojjan skulle slå till, men jag hade tydligen fel. När jag känner denna konstiga smärta/molande i magen då blir jag ju helt förkrossad och orolig. Illamåendet har dock lagt sig lite så det känns ju bra i alla fall.
Nu är jag rädd - igen. Har sedan dagens andra proggis haft ont i magen, mer i mitten i höjd med naveln nu. Jag har även känt mig lite illamående vilket inte känns bra, inte bra alls. Vad är detta? Biverkningar av proggisarna eller håller allt på att skita sig redan?!
Jag som tänkte att det skulle dröja ett par dagar till innan jag blir så där nojjig och kollar toalettpappret efter blod, men icke det - det har börjat redan nu. :-( Läkaren sade ju att dag 7-10 är mest kritiska så det var väl då jag hade tänkt att nojjan skulle slå till, men jag hade tydligen fel. När jag känner denna konstiga smärta/molande i magen då blir jag ju helt förkrossad och orolig. Illamåendet har dock lagt sig lite så det känns ju bra i alla fall.
måndag 6 september 2010
Ruvardag 3
Fortfarande molande värk i nedre delen av magen. Ringde kliniken i ett annat ärende och passade då på att ta upp frågan angående biverkningar av Progesteron. Sköterskan frågade vilka symptom jag kände och när jag nämnde magont som känns som mensvärk svarade hon att det kan vara sviter av äggplocket jag känner fortfarande, läkaren har ju varit där och bökat en hel del. Tydligen kan man känna liknande magont ca 1 vecka efter äggplock så vi får väl se om det går över snart eller inte.
Jag och sambon gick en långprommenad ikväll, skönt att komma ut och röra på sig. Det var varmt och skönt också, en härlig höstkväll. Såklart blir det mycket prat om ruvning och en massa annat som vi tänker och funderar på utifrån vad vi går igenom just nu, men som tur är kan vi även prata om andra saker. :-) Det känns jätteskönt att sambon är nyfiken och ställer frågor, då märker jag att han bryr sig och att han också går och funderar.
Jag och sambon gick en långprommenad ikväll, skönt att komma ut och röra på sig. Det var varmt och skönt också, en härlig höstkväll. Såklart blir det mycket prat om ruvning och en massa annat som vi tänker och funderar på utifrån vad vi går igenom just nu, men som tur är kan vi även prata om andra saker. :-) Det känns jätteskönt att sambon är nyfiken och ställer frågor, då märker jag att han bryr sig och att han också går och funderar.
söndag 5 september 2010
Ruvardag 2
Idag har vi bara tagit det lugnt, gjort lite höst utomhus dvs. tagit in utemöbler, vattenslangar, vattenspridare m.m. Jag vågar inte arbeta allt för hårt, vill ju göra allt jag kan för att det lilla embryot ska fastna!! Prommenader skulle vara helt OK enligt läkaren men inga mer ansträngande fysiska aktiviteter. Vill komma igång med aerobic igen, men det får vänta ett tag.
Inga fler symptom förutom ett dåligt humör, om nu det kan ha något med proggisarna att göra vet jag dock inte.
Inga fler symptom förutom ett dåligt humör, om nu det kan ha något med proggisarna att göra vet jag dock inte.
lördag 4 september 2010
Ruvardag 1
Dagen började jättebra med en god hotellfrukost. Jag älskar hotellfrukost. :-) Vi gick en snabb sväng på stan innan vi började vår hemresa.
Det känns i nedre delen av magen kan jag säga, undra om det ska göra det? Känns som mensvärk. Ibland gör det väldigt ont och ibland känns det inte alls, det varierar även från höger till vänster sida. Kanske progesteronet som kan vara orsaken till detta, jag har ingen aning. Får läsa lite på nätet. :-)
Det känns i nedre delen av magen kan jag säga, undra om det ska göra det? Känns som mensvärk. Ibland gör det väldigt ont och ibland känns det inte alls, det varierar även från höger till vänster sida. Kanske progesteronet som kan vara orsaken till detta, jag har ingen aning. Får läsa lite på nätet. :-)
fredag 3 september 2010
Återföring!
Idag steg vi inte upp riktigt lika tidigt som i förrgår när vi skulle på äggplock, återföringen ska ske kl. 13:40 idag så vi hade inte så bråttom. Resan gick bra, jag och sambon turades om att köra precis som förra gången. Väl framme gick vi på stan några timmar och tittade i affärer, dock blev det inte så mycket shopping, bara ett par skor till mig. :-)
Klockan var runt 13:30 när vi kom till kliniken och där fick vi sitta ner och vänta för receptionisten verkade vara på lunch, hon var åtminstone inte på sitt rum. Hon kom dock ganska snart så att jag kunde betala mina 30 kr som jag hade kvar innan jag kom upp i maxgränsen för högkostnadskortet. Tack för det!
Ganska snart kom en sköterska och ropade upp våra namn - nu var det dags! Jag fick ta av mig på underkroppen och hoppa upp i gynstolen ännu en gång. När allt detta var avklarat började sköterskan (som verkade jobba på labbet) berätta om resultatet efter äggplocket.
Av de fjorton äggen var det bara nio som hade blivit befruktade. Läkaren sa att han hade tagit ut nio stora blåsor så han trodde att det var just de nio äggen som hade blivit befruktade. Det kändes ju lite snopet men, men. Sköterskan berättade vidare att av de nio befruktade äggen var det bara fyra som hade delat sig en gång. Av dessa fyra ägg var det bara två som hade fortsatt att dela sig, de övriga två hade avstannat (de hade åtminstone inte väntat någon längre tid på att de skulle dela sig). De två återstående äggen hade fortsatt att dela sig ytterligare en gång men ett av dem var tydligen fragmenterat, lite ojämnt i kanterna, så det ville de inte använda. Nu återstod alltså bara ett ägg! Detta såg dock jättebra och normalt ut så det ville de gärna återföra i min livmoder.
Jag tror att både jag och sambon blev chockade över beskedet, att bara få tillbaka ett ägg och inga till frysen av fjorton möjligheter, det kändes INTE bra. Jag försökte såklart inte att visa att jag var besviken men jag tror att alla i rummet förstod detta ändå. Läkaren och sköterskan försökte peppa oss med uppmuntrade ord som att det inte är alla par som får tillbaka något ägg alls. Under denna vecka hade det tydligen varit tre par som inte fått tillbaka några ägg. :-(
Det hade ju varit så himla skönt att få åtminstone ett ägg till frysen, då skulle man inte känna samma panik angående att detta försök bara måste lyckas, man har en chans till på sig liksom. Dessutom slipper man ju allt vad spray och sprutor heter om man får tillbaka ett fryst ägg, behandlingen blir ju betydligt kortare och smidigare på det sättet. Dessutom ingår det ett frysförsök i det enda gratisförsök vi får från vårt snåla landsting, så det hade ju suttit fint bara därför också. Nu måste vi betala för att få göra fler behandlingar.
Nåväl, tillbaka till själva ingreppet... :-)
Läkaren började att förbereda återföringen och det kändes betydligt mer idag än i förrgår, jag fick ingen bedövning denna gång. Dock gjorde det inte så ont att jag ville skrika eller så, men det kändes ordentligt. Han torkade lite och sedan var det dags att få tillbaka ägget, eller embryot som det nu kallas. Sköterskan kom ut från "labb-rummet" (samma rum som där labb-personalen tog emot vätskan med äggblåsorna i under äggplocket) med en jättelång nål/slang med vätska + ägg i. Hon berättade att ägget delat sig ytterligare en gång sedan hon tittade till det senast och det var jättebra! Detta innebär att det borde ha varit ett åtta-celligt ägg jag fick tillbaka.
Själva ingreppet kändes inte alls och vi kunde se på ultraljudsapparaten att det blev en ljus prick i livmodern efter det att läkaren hade sprutat in vätskan och embryot. Jag frågade om man kunde säga något angående vilka dagar under ruvningen som är mest kritiska? Läkaren svarade då att dag 7-10 är mest olycksdrabbade. Jag frågade även om det är något speciellt man ska tänka på nu under ruvningen och han svarade då att man ska försöka leva så normalt man bara kan, inte gå och tänka på IVF hela tiden och inte vara nervös varje gång man går på toaletten - lätt för honom att säga. :-(
Efteråt stannade vi kvar en stund och ställde några fler frågor till läkaren. Jag måste verkligen berömma all personal vi har varit i kontakt med på kliniken, de är helt underbara och trevliga allihopa! Innan vi lämnade kliniken gav läkaren mig ett graviditetstest, det hade jag inte förväntat mig att jag skulle få. Förhoppningsvis får jag använda detta och se ett jättefint plus den 22/9 då det är testdag!!
Vårt landsting betalar en hotellövernattning per behandling eftersom vi bor så långt ifrån kliniken. Vi har sparat denna natt tills nu för vi resonerade som så att det nog skulle kännas skönt att ta det lugnt och vila upp sig lite efter återföringen och inte behöva åka hem med en gång. Så i natt ska vi sova på hotell. :-) Vi ska även äta på en Indisk restaurang och fira en aning för att vi har kommit så här långt i behandlingen. Först ska vi dock gå en sväng på stan och kika lite mer i affärerna. :-)
Klockan var runt 13:30 när vi kom till kliniken och där fick vi sitta ner och vänta för receptionisten verkade vara på lunch, hon var åtminstone inte på sitt rum. Hon kom dock ganska snart så att jag kunde betala mina 30 kr som jag hade kvar innan jag kom upp i maxgränsen för högkostnadskortet. Tack för det!
Ganska snart kom en sköterska och ropade upp våra namn - nu var det dags! Jag fick ta av mig på underkroppen och hoppa upp i gynstolen ännu en gång. När allt detta var avklarat började sköterskan (som verkade jobba på labbet) berätta om resultatet efter äggplocket.
Av de fjorton äggen var det bara nio som hade blivit befruktade. Läkaren sa att han hade tagit ut nio stora blåsor så han trodde att det var just de nio äggen som hade blivit befruktade. Det kändes ju lite snopet men, men. Sköterskan berättade vidare att av de nio befruktade äggen var det bara fyra som hade delat sig en gång. Av dessa fyra ägg var det bara två som hade fortsatt att dela sig, de övriga två hade avstannat (de hade åtminstone inte väntat någon längre tid på att de skulle dela sig). De två återstående äggen hade fortsatt att dela sig ytterligare en gång men ett av dem var tydligen fragmenterat, lite ojämnt i kanterna, så det ville de inte använda. Nu återstod alltså bara ett ägg! Detta såg dock jättebra och normalt ut så det ville de gärna återföra i min livmoder.
Jag tror att både jag och sambon blev chockade över beskedet, att bara få tillbaka ett ägg och inga till frysen av fjorton möjligheter, det kändes INTE bra. Jag försökte såklart inte att visa att jag var besviken men jag tror att alla i rummet förstod detta ändå. Läkaren och sköterskan försökte peppa oss med uppmuntrade ord som att det inte är alla par som får tillbaka något ägg alls. Under denna vecka hade det tydligen varit tre par som inte fått tillbaka några ägg. :-(
Det hade ju varit så himla skönt att få åtminstone ett ägg till frysen, då skulle man inte känna samma panik angående att detta försök bara måste lyckas, man har en chans till på sig liksom. Dessutom slipper man ju allt vad spray och sprutor heter om man får tillbaka ett fryst ägg, behandlingen blir ju betydligt kortare och smidigare på det sättet. Dessutom ingår det ett frysförsök i det enda gratisförsök vi får från vårt snåla landsting, så det hade ju suttit fint bara därför också. Nu måste vi betala för att få göra fler behandlingar.
Nåväl, tillbaka till själva ingreppet... :-)
Läkaren började att förbereda återföringen och det kändes betydligt mer idag än i förrgår, jag fick ingen bedövning denna gång. Dock gjorde det inte så ont att jag ville skrika eller så, men det kändes ordentligt. Han torkade lite och sedan var det dags att få tillbaka ägget, eller embryot som det nu kallas. Sköterskan kom ut från "labb-rummet" (samma rum som där labb-personalen tog emot vätskan med äggblåsorna i under äggplocket) med en jättelång nål/slang med vätska + ägg i. Hon berättade att ägget delat sig ytterligare en gång sedan hon tittade till det senast och det var jättebra! Detta innebär att det borde ha varit ett åtta-celligt ägg jag fick tillbaka.
Själva ingreppet kändes inte alls och vi kunde se på ultraljudsapparaten att det blev en ljus prick i livmodern efter det att läkaren hade sprutat in vätskan och embryot. Jag frågade om man kunde säga något angående vilka dagar under ruvningen som är mest kritiska? Läkaren svarade då att dag 7-10 är mest olycksdrabbade. Jag frågade även om det är något speciellt man ska tänka på nu under ruvningen och han svarade då att man ska försöka leva så normalt man bara kan, inte gå och tänka på IVF hela tiden och inte vara nervös varje gång man går på toaletten - lätt för honom att säga. :-(
Efteråt stannade vi kvar en stund och ställde några fler frågor till läkaren. Jag måste verkligen berömma all personal vi har varit i kontakt med på kliniken, de är helt underbara och trevliga allihopa! Innan vi lämnade kliniken gav läkaren mig ett graviditetstest, det hade jag inte förväntat mig att jag skulle få. Förhoppningsvis får jag använda detta och se ett jättefint plus den 22/9 då det är testdag!!
Vårt landsting betalar en hotellövernattning per behandling eftersom vi bor så långt ifrån kliniken. Vi har sparat denna natt tills nu för vi resonerade som så att det nog skulle kännas skönt att ta det lugnt och vila upp sig lite efter återföringen och inte behöva åka hem med en gång. Så i natt ska vi sova på hotell. :-) Vi ska även äta på en Indisk restaurang och fira en aning för att vi har kommit så här långt i behandlingen. Först ska vi dock gå en sväng på stan och kika lite mer i affärerna. :-)
torsdag 2 september 2010
Progesteronstart
Känner mig lite öm i magen efter gårdagen men absolut inget farligt, har inte behövt ta några värktabletter efter jag lämnade sjukhuset igår.
Idag är det alltså premiär för Progesteron-vagitorerna. Jag har läst om flera som säger att de inte är så trevliga, att det blir kladdigt värre, och det känns ju inget vidare precis. Har dock införskaffat trosskydd, så jag är redo. :-)
Tog min första "proggis" i morse, ställde telefonen på ringning en stund innan vi skulle stiga upp för det är tydligen bra att ligga ner ungefär 30 min efter man tagit dem. Det gick bra. Den andra blev jag tvungen att ta på jobbet, man ska ta tre stycken per dag, och där kan jag ju inte lägga mig och vila så då blev det lite kladd. :-/ Den sista ska jag ta nu precis innan läggdags så det fungerar ju också bra.
Imorgon är det alltså dags för återföring - herregud, jag tycker att tiden går fort. Jag har inte fått något samtal från kliniken idag så jag antar att åtminstone något av äggen har blivit befruktat. Längtar SÅ efter att få ett embryo i min mage som förhoppningsvis stannar där i nio månader!! Jag vågar inte tänka på vad som händer om det inte blir så, då kommer jag att dö en smula.
Om det skulle skita sig den här gången måste man vänta ut den blödning man får och sedan få en vanlig mens innan man kan börja med en ny behandling, om man inte får några ägg till frysen vill säga för då kan man få tillbaka ett ägg ganska snart efter blödningen. Förhoppningsvis får vi något/några till frysen, känns som att fler än ett av fjorton ägg borde väl gå igenom befruktningen och kunna dela sig som de ska. Hoppas på det!
Idag är det alltså premiär för Progesteron-vagitorerna. Jag har läst om flera som säger att de inte är så trevliga, att det blir kladdigt värre, och det känns ju inget vidare precis. Har dock införskaffat trosskydd, så jag är redo. :-)
Tog min första "proggis" i morse, ställde telefonen på ringning en stund innan vi skulle stiga upp för det är tydligen bra att ligga ner ungefär 30 min efter man tagit dem. Det gick bra. Den andra blev jag tvungen att ta på jobbet, man ska ta tre stycken per dag, och där kan jag ju inte lägga mig och vila så då blev det lite kladd. :-/ Den sista ska jag ta nu precis innan läggdags så det fungerar ju också bra.
Imorgon är det alltså dags för återföring - herregud, jag tycker att tiden går fort. Jag har inte fått något samtal från kliniken idag så jag antar att åtminstone något av äggen har blivit befruktat. Längtar SÅ efter att få ett embryo i min mage som förhoppningsvis stannar där i nio månader!! Jag vågar inte tänka på vad som händer om det inte blir så, då kommer jag att dö en smula.
Om det skulle skita sig den här gången måste man vänta ut den blödning man får och sedan få en vanlig mens innan man kan börja med en ny behandling, om man inte får några ägg till frysen vill säga för då kan man få tillbaka ett ägg ganska snart efter blödningen. Förhoppningsvis får vi något/några till frysen, känns som att fler än ett av fjorton ägg borde väl gå igenom befruktningen och kunna dela sig som de ska. Hoppas på det!
onsdag 1 september 2010
Äggplock
Dagen började tidigt, vi steg upp strax efter kl. 04:00. Man vill ju vara säker på att man hinner fram till kliniken i tid och vi har en bra bit att köra dit. Det blev flytande frukost för min del och vi gav oss iväg omkring kl. 05:15.
Det gick bra att köra, jag och sambon turades om. Vi kunde även turas om att sova lite i bilen så det kändes bra. När vi väl kom fram var vi nästan 1 h tidiga så vi satt i bilen en stund på sjukhusparkeringen och lyssnade lite på radio innan vi begav in på sjukhuset. Där håller de på med en ombyggnation, och nu kom vi in från en annan ingång än förra gången, så vi fick leta en stund innan vi hittade till kliniken. När vi fixat allt med betalning hann vi sitta ner en stund innan en sköterska kom och visade in oss i ett rum.
Där fanns ett annat par bakom ett skynke så vi var inte ensamma i rummet. Jag fick en värmedyna att lägga på magen och två panodil samt en stensolid-tablett att äta. Medan sambon gick och lämnade sitt prov så låg jag i sängen och läste en tidning. Han kom ganska snabbt tillbaka till rummet :-) och sedan låg vi och vilade tillsammans. Sambon somnade och jag tror att även jag slumrade till en kort stund. En sköterska kom och satte en nål i armvecket (där jag sedan skulle få morfin under själva plocket) och efter ytterligare en stunds vila var det vår tur att få komma in i operationssalen.
Jag fick sätta mig i gynstolen och sedan fick jag på mig ett par långa strumpor, grejjerna där man lägger benen var så hårda så de brukar ge patienterna ett par strumpor. Även här fick jag en värmedyna att ha på magen vilket kändes väldigt skönt. Sköterskan berättade detaljerat hur det hela kommer att gå till och efter en stund kom läkaren. Sköterskan gav mig en dos morfin i armen och bad mig säga till när det började snurra i huvudet, och det dröjde inte länge förrän det sa "pang" och jag blev väldigt snurrig. :-)
Läkaren började med att tvätta lite, vilket sved en aning. Sedan gav han mig bedövning, det sved också en aning men gjorde inte speciellt ont. Han räknade och mätte blåsorna och han kom fram till att jag hade sju på höger och åtta på vänster, alltså totalt femton stycken. Konstigt att det nu var fler på vänster sida, på båda ultraljuden har de sett fler blåsor på höger än på vänster sida. När allt var klart och tjejerna bakom luckan (labb-personalen) var redo så började han att sticka hål på blåsorna och suga upp vätskan. Jag trodde inte att alla blåsor innehåller ägg men det gör dom tydligen. Däremot kan det vara så att de inte har lossnat från "väggen" och därmed inte följer med ut i läkarens äggsug.
Efter en stund ropade en labb-sköterska att hon hade hittat ett ägg när hon kikade på vätskan i sitt mikroskop. Det kändes skönt att veta att vi åtminstone får ett ägg. Läkaren fortsatte att suga blåsor men efter en stund hände något med nålen, det blev stopp i den så det kom inget när han sög! DÅ blev jag nervös! Fasiken, sabba nu inte detta för oss tänkte jag. Han bytte nål och jag tror att sköterskan som stod vid min sida ökade trycket lite, därefter fungerade allt igen.
Labb-sköterskan ropade att de nu hade hittat tre ägg, och efter en stund fyra! Sedan blev hon tyst lite väl länge tyckte jag. Jag sa till läkaren och sköterskan att jag tyckte att det blivit lite väl tyst bakom luckan och då lugnade de mig med att det går fortare för dem att suga upp vätskan än för labbet att kontrollera den i mikroskop, så labbet ligger alltid lite efter. När läkaren nästan sugit upp alla blåsor på vänster sida (han började på höger) ropar labbet att de nu var uppe i NIO ägg!! Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre, det var en oerhörd lättnad som sköljde över mig och all oro och nervositet släppte. Sköterskan var så go och klappade mig på handen och sambon kramade min andra hand och när jag torkat tårarna var allt klart.
Både läkaren och sköterskan var supersnälla och kunde svara på alla frågor vi ställde under själva ingreppet. Jag kände mig oerhört trygg där och jag hade oroat mig alldeles i onödan, hade ju läst att det skulle göra så fruktansvärt ont vid äggplocket, jag kände knappt någonting alls!
Innan vi gick tillbaka till rummet berättade sköterskan för sambon, medan jag var i ett annat rum, att hon tyckte jag sett alldeles vit ut i ansiktet när jag kom in i operationssalen. :-) Det kan nog stämma, för jag var rädd och nervös för vad jag skulle vara med om. Hon sa även till honom att det verkade gått bättre än förväntat (troligtvis eftersom jag grät) och hon tyckte också att det var ett bra resultat.
Vi fick gå tillbaka till rummet, där vi nu var ensamma. Där släppte ytterligare nervositet och jag började gråta igen. Sambon frågade om det gjorde ont någonstans men jag grät bara av lycka denna gång! En stund senare kom en sköterska in med en bricka med te, juice, smörgåsar och en liten kaka. Himla gulligt av dem att bjuda på det. Jag var superhungrig eftersom jag bara ätit lite yoghurt tidigare under dagen och nu var klockan omkring 12:00. När vi fikat färdigt vilade vi lite till och sedan kom sköterskan tillbaka och meddelade resultatet - 14 ägg!! De fick alltså ut ett ägg från alla blåsor utom en, helt otroligt! Hon meddelade även att sambons prov var bra. :-) Därefter tog hon ut nålen från armen och sedan fick vi lämna sjukhuset.
De ordinerade lugn och vila resten av dagen men jag kände mig så pass pigg ändå att vi åkte iväg en sväng och åt på McDonalds och sedan stannade vi även till halvvägs hem och gick en sväng på stan där. Resten av dagen har jag gått omkring i ett lyckorus och inte riktigt kunnat släppa att vi fick så bra resultat. Nu hoppas vi att många ägg klarar av att bli befruktade och att vi får tillbaka ett guldägg på fredag kl. 13:40. Förhoppningsvis får vi några ägg till frysen också men nu ska vi inte ta ut något i förskott, allt kan hända i IVF-världen.
Det gick bra att köra, jag och sambon turades om. Vi kunde även turas om att sova lite i bilen så det kändes bra. När vi väl kom fram var vi nästan 1 h tidiga så vi satt i bilen en stund på sjukhusparkeringen och lyssnade lite på radio innan vi begav in på sjukhuset. Där håller de på med en ombyggnation, och nu kom vi in från en annan ingång än förra gången, så vi fick leta en stund innan vi hittade till kliniken. När vi fixat allt med betalning hann vi sitta ner en stund innan en sköterska kom och visade in oss i ett rum.
Där fanns ett annat par bakom ett skynke så vi var inte ensamma i rummet. Jag fick en värmedyna att lägga på magen och två panodil samt en stensolid-tablett att äta. Medan sambon gick och lämnade sitt prov så låg jag i sängen och läste en tidning. Han kom ganska snabbt tillbaka till rummet :-) och sedan låg vi och vilade tillsammans. Sambon somnade och jag tror att även jag slumrade till en kort stund. En sköterska kom och satte en nål i armvecket (där jag sedan skulle få morfin under själva plocket) och efter ytterligare en stunds vila var det vår tur att få komma in i operationssalen.
Jag fick sätta mig i gynstolen och sedan fick jag på mig ett par långa strumpor, grejjerna där man lägger benen var så hårda så de brukar ge patienterna ett par strumpor. Även här fick jag en värmedyna att ha på magen vilket kändes väldigt skönt. Sköterskan berättade detaljerat hur det hela kommer att gå till och efter en stund kom läkaren. Sköterskan gav mig en dos morfin i armen och bad mig säga till när det började snurra i huvudet, och det dröjde inte länge förrän det sa "pang" och jag blev väldigt snurrig. :-)
Läkaren började med att tvätta lite, vilket sved en aning. Sedan gav han mig bedövning, det sved också en aning men gjorde inte speciellt ont. Han räknade och mätte blåsorna och han kom fram till att jag hade sju på höger och åtta på vänster, alltså totalt femton stycken. Konstigt att det nu var fler på vänster sida, på båda ultraljuden har de sett fler blåsor på höger än på vänster sida. När allt var klart och tjejerna bakom luckan (labb-personalen) var redo så började han att sticka hål på blåsorna och suga upp vätskan. Jag trodde inte att alla blåsor innehåller ägg men det gör dom tydligen. Däremot kan det vara så att de inte har lossnat från "väggen" och därmed inte följer med ut i läkarens äggsug.
Efter en stund ropade en labb-sköterska att hon hade hittat ett ägg när hon kikade på vätskan i sitt mikroskop. Det kändes skönt att veta att vi åtminstone får ett ägg. Läkaren fortsatte att suga blåsor men efter en stund hände något med nålen, det blev stopp i den så det kom inget när han sög! DÅ blev jag nervös! Fasiken, sabba nu inte detta för oss tänkte jag. Han bytte nål och jag tror att sköterskan som stod vid min sida ökade trycket lite, därefter fungerade allt igen.
Labb-sköterskan ropade att de nu hade hittat tre ägg, och efter en stund fyra! Sedan blev hon tyst lite väl länge tyckte jag. Jag sa till läkaren och sköterskan att jag tyckte att det blivit lite väl tyst bakom luckan och då lugnade de mig med att det går fortare för dem att suga upp vätskan än för labbet att kontrollera den i mikroskop, så labbet ligger alltid lite efter. När läkaren nästan sugit upp alla blåsor på vänster sida (han började på höger) ropar labbet att de nu var uppe i NIO ägg!! Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre, det var en oerhörd lättnad som sköljde över mig och all oro och nervositet släppte. Sköterskan var så go och klappade mig på handen och sambon kramade min andra hand och när jag torkat tårarna var allt klart.
Både läkaren och sköterskan var supersnälla och kunde svara på alla frågor vi ställde under själva ingreppet. Jag kände mig oerhört trygg där och jag hade oroat mig alldeles i onödan, hade ju läst att det skulle göra så fruktansvärt ont vid äggplocket, jag kände knappt någonting alls!
Innan vi gick tillbaka till rummet berättade sköterskan för sambon, medan jag var i ett annat rum, att hon tyckte jag sett alldeles vit ut i ansiktet när jag kom in i operationssalen. :-) Det kan nog stämma, för jag var rädd och nervös för vad jag skulle vara med om. Hon sa även till honom att det verkade gått bättre än förväntat (troligtvis eftersom jag grät) och hon tyckte också att det var ett bra resultat.
Vi fick gå tillbaka till rummet, där vi nu var ensamma. Där släppte ytterligare nervositet och jag började gråta igen. Sambon frågade om det gjorde ont någonstans men jag grät bara av lycka denna gång! En stund senare kom en sköterska in med en bricka med te, juice, smörgåsar och en liten kaka. Himla gulligt av dem att bjuda på det. Jag var superhungrig eftersom jag bara ätit lite yoghurt tidigare under dagen och nu var klockan omkring 12:00. När vi fikat färdigt vilade vi lite till och sedan kom sköterskan tillbaka och meddelade resultatet - 14 ägg!! De fick alltså ut ett ägg från alla blåsor utom en, helt otroligt! Hon meddelade även att sambons prov var bra. :-) Därefter tog hon ut nålen från armen och sedan fick vi lämna sjukhuset.
De ordinerade lugn och vila resten av dagen men jag kände mig så pass pigg ändå att vi åkte iväg en sväng och åt på McDonalds och sedan stannade vi även till halvvägs hem och gick en sväng på stan där. Resten av dagen har jag gått omkring i ett lyckorus och inte riktigt kunnat släppa att vi fick så bra resultat. Nu hoppas vi att många ägg klarar av att bli befruktade och att vi får tillbaka ett guldägg på fredag kl. 13:40. Förhoppningsvis får vi några ägg till frysen också men nu ska vi inte ta ut något i förskott, allt kan hända i IVF-världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)