Ruvardag 15 - Julafton

För någon dag sedan började en tanke att dyka upp i mitt huvud, tänk om blodet håller sig borta till julafton och jag då kanske får möjlighet att ge sambon världens bästa julklapp på julaftonsmorgon - en sticka med ett + på. Jag vågade dock inte tänka tanken alltför ofta, inbillade mig att allt skulle skita sig om jag började hoppas för mycket.

Blodet höll sig borta och omkring kl. 05.30 imorse vaknade jag av att jag var sjukt kissnödig. Låg och våndades i sängen en bra stund och funderade på för- och nackdelar med att göra ett test. Jag kom fram till att om nu testet skulle visa ett minus (som det alltid har gjort tidigare) så vet jag att jag antingen testat för tidigt eller så är mensen på gång, och i så fall är jag ju förberedd på det när jag går på toaletten så då kanske inte de besöken blir så jobbiga som de varit hittills.

Sagt och gjort jag steg upp, hämtade mobiltelefonen för att kunna ta tid (man ska ju låta testet vila några minuter innan man kontrollerar resultatet) och gick sedan in på toaletten. Där öppnade jag testet vi fick med oss från kliniken efter återföringen och läste igenom hur det skulle utföras. Trots att jag gjort flera test tidigare så glömmer jag från gång till gång hur man ska göra. Våndades en stund till innan jag vågade kissa på stickan, tänkte att nu får det bära eller brista.

Jag tänkte hålla i stickan tills jag såg att kontrollstrecket, som visar att testet har utförts korrekt, dök upp och sen skulle jag ställa in 2 min på telefonen och inte titta på testet innan den tiden var slut. Det var min plan men så blev det inte. Kontrollstrecket i rutan som blir + om man är gravid kom upp på en gång men innan den andra rutans kontrollstreck dök upp (som visar om testet är OK) hände något, jag började skymta ett + i första rutan!! Jag kunde inte tro att det var sant! Det enda jag kunde tänka var shit, shit, det fungerade, det fungerade verkligen den här gången!! Det var ingen tvekan om att jag är gravid, det vertikala strecket i + blev till och med tydligare än det horisontella! Efter jag sett detta var jag i totalt chocktillstånd, det kom några tårar men inte som i min fantasi där jag trodde att jag skulle bryta ihop totalt den dag jag fick se ett + på stickan.

Smög ner och slog in stickan i en "smällkaramell" som jag skulle ge till sambon när han vaknade. Gick upp igen och lade mig i sängen. Kunde inte alls sova, miljoner tankar for runt i mitt huvud. Efter en stund lyckades jag dock slumra till en stund men vaknade runt kl. 08.00. Sambon sov fortfarande men jag tyckte det var hög tid för honom att vakna så jag försökte väcka honom så gott jag kunde och tillslut slog han upp ögonen. Bland det första han sa var "Visst är det dag 15 idag"? Jo sa jag och så sa jag att man får öppna en julklapp nu på morgonen. Han tyckte väl att det var lite för tidigt för det men han hade inget val. :-)

Jag tände sänglampan för att han skulle kunna se vad paketet innehöll och tillslut höll han i det svarta silkespappret som testet låg i. Han kände väl på formen av innehållet vad det borde vara och sa att han trodde att det var någon som hade fuskat nu (alltså testat tidigare än testdag) eller så var det en tandborste i paketet. :-) Han såg en aning chockad ut han också när han såg pluset. Hans första ord var "Det var värst". Sen tittade han på testet en lång stund och log med hela ansiktet och jag såg att han blev väldigt rörd. Vi låg och pratade en stund och sedan klev vi upp.

Resten av dagen flöt på i lite av ett töcken. Vi fixade det vi skulle ha med oss till julaftonsfirandet senare på kvällen, öppnade våra julklappar och slappade lite i soffan. Runt halv fyra på eftermiddagen åkte vi iväg till min bror för att träffa resten av lilla tjocka släkten på min sida.

Kvällen blev mycket trevlig! Vi åt riktigt god mat, öppnade ännu fler julklappar och spelade två sällskapsspel innan vi begav oss hem i den tidiga juldagsmorgonen. Vi hade kommit överens om att inte berätta för alla men om jag fick tillfälle att berätta för min pappa i enrum så skulle jag få göra det. Tyvärr dök inget perfekt tillfälle upp under kvällen så han får leva i ovisshet ett tag till. Resten av släkten tänker vi berätta för först när jag kommit till den berömda vecka 12.