Tusen tack!

Jag blir alldeles tagen av alla kommentarer jag har fått på mitt förra inlägg. Tusen tack allihopa, ni är bara för gulliga!

Här hemma går vi fortfarande omkring och funderar på vad det var som egentligen hände? Både jag och sambon var helt inställda på att det förmodligen inte skulle räcka med det tre-pack vi köpte. Vi gick och funderade på hur många behandlingar vi kan tänkas göra? När ska man ge upp? Hur går vi vidare då? Adoption? Ja, det var många sådana tankar som snurrade i våra huvuden inför IVF2.

Att sedan få se ett + på stickan efter endast två behandlingar känns fullständigt ofattbart! Jag får nästan lite dåligt samvete för att vi lyckades så fort när det finns de som har kämpat så mycket längre än oss, gått igenom så många behandlingar och i vissa fall även flera missfall. Jag är full av beundran för alla er som inte ger upp! Men det är väl så, längtar man efter något så innerligt så gör man vad som helst för att nå målet. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla ni som kämpar med IVF ska få uppleva det vi har fått uppleva!

Jag hoppas verkligen att ni vill fortsätta att följa vår resa, vi är ju fortfarande långt ifrån målet. Dock vet jag ju hur jag själv reagerade när jag läste bloggar där paret lyckades med sin senaste IVF-behandling. Jag blev avundsjuk samtidigt som jag såklart blev oerhört glad för deras skull. Jag slutade att läsa en del bloggar som blev gravidbloggar istället för IVF-bloggar, det gjorde helt enkelt för ont att läsa om andras lycka. Jag har kommit på mig själv med att fortfarande känna ett visst avund mot de gravidmagar och barnvagnar som jag ser på stan. Jag trodde att det skulle upphöra den dagen jag själv lyckades bli gravid, men så blev det alltså inte.

Än en gång, tusen tack för att ni finns och för att ni följer med på vår resa!