Efter tolvslaget berättade sambon för svärmor att hon ska bli farmor, troligtvis i början av september, om allt går bra. Hon vet ju om vår IVF-kamp så hon tog allt med fattning. Hon blev såklart väldigt glad och tyckte att det skulle bli jätteroligt! Sedan pratade vi IVF och behandlingar hit och dit tills klockan var ungefär 01:45, då gick vi och lade oss. :-)
Det känns lite oroväckande för alltid på kvällarna och nätterna gör det extra mycket ont i magen, det är oerhört många gånger jag trott att allt ska ha skitit sig. Jag blir rädd när det gör ont! Dock har jag ju läst mig till att det kan vara växtvärk jag känner, när livmodern växer och så, men såklart blir jag jätteorolig i alla fall. Det känns som om det är först efter ultraljudet som jag kommer att kunna våga tro på att denna graviditet verkligen är sann. Åh vad jag längtar tills vi får se det lilla pyret och förhoppningsvis får höra att allt är helt normalt! Ska ringa kliniken nästa vecka tror jag och meddela resultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar