Idag var det sista träffen på föräldrautbildningen och dagens tema var amning samt efter förlossningen (när man kommer hem med sitt barn). Vi började med att titta på en informationsfilm om amning och jösses vad mysigt det ser ut. Dock kan jag ju tänka mig att det inte alls är så mysigt om man skulle ha oturen att få mjölkstockning, sprickor i bröstvårtan mm. I filmen talades det mycket om att anknytningen till mamman och pappan är så viktig för barnet. Att man ska ha barnet nära sig, och helst hud mot hud. Det längtar jag jättemycket efter - att få gosa och mysa tillsammans med Pyret!
Sedan pratade vi en del kring några bilder som barnmorskan visade, det gällde situationer som kan uppstå när man kommer hem t.ex. att mamman lägger sig i när pappan byter blöja/tar på kläder, att man förmodligen får sova mindre, att man jämför sig med andra familjer osv. Tycker det var givande samtal och intressant att höra hur andra blivande föräldrar tänker. Jag märker att andra blivande mammor har samma tankar och funderingar som jag själv har. :-)
Vi fick låna en DVD med andningshjälp som ska underlätta vid förlossningen. Ska bli spännande att se om det blir något därifrån som man kan använda och ha nytta av under värkarbetet.
måndag 20 juni 2011
torsdag 16 juni 2011
Läkarbesök - igen
Idag hade jag tid för ytterligare ett läkarbesök för att kontrollera om det blivit några förändringar när det gäller spåret av äggvita i urinen samt domningarna i händerna.
För att hinna mäta blodtrycket samt lämna de prover som skulle lämnas innan läkartiden åkte jag lite tidigare till vårdcentralen. Där berättade jag vilken läkare jag skulle träffa sam att jag skulle lämna prover innan läkarbesöket. Receptionisten bad mig sitta ner och vänta och där satt jag sedan och väntade, och väntade. När klockan passerade tiden för när besöket skulle starta, och jag fortfarande inte fått lämna några prover gick jag tillbaka till receptionen. Precis i samma veva kommer en ur labbpersonalen ut från labbet och undrar om jag fått lämna mina prover ännu, vilket jag såklart inte hade. Tidigare hade jag hört röster inifrån labbet så jag ville inte gå och knacka på där heller och be dem skynda sig, nu visar det sig att det är två ur personalen som varit där inne och pratat med varandra, kanske om viktiga saker vad vet jag, utan att ta hand om sina patienter istället. Då blev jag riktigt irriterad!
Blodtrycket kontrollerades och allt såg bra ut. Precis när det är avklarat knackar läkaren på och undrar om det är jag som ska komma till henne, hon hade gått runt och letat efter mig. Väl inne på hennes mottagning fick jag dra historien om mina problem med händerna igen och hon tittade på provsvaret från urinprovet och såg att det inte blivit några förändringar sedan i tisdags. Jag berättade att jag köpt handledsskenor och att jag tycker att mina problem har minskat, dock har de inte försvunnit ännu men jag har ju inte haft skenorna så länge.
Jag frågade läkaren om hon tror att mina besvär kommer att försvinna när jag inte är gravid längre, min barnmorska trodde ju inte det, och läkaren svarade att dom förmodligen kommer att göra det. Hon förstod inte alls varför barnmorskan svarat som hon gjorde. Jag hoppas och tror att läkarens svar är det korrekta.
De enda problem jag haft med händerna innan graviditeten är att jag ibland har känt av liknande domningar när jag cyklat, antagligen för att man böjer handlederna (statiskt) då. Dock har besvären försvunnit nästan i samma veva som jag stigit av cykeln.
Läkaren tyckte inte att jag behöver komma tillbaka dit och ta fler prover men hon bad mig tänka på hur jag håller mina handleder samt att jag inte anstränger händerna alltför mycket. Hon pratade om sjukskrivning på halvtid men det tycker jag inte behövs. Jag går ju snart på semester och ska förhoppningsvis inte jobba så många veckor till efter det innan Pyret kommer.
För att hinna mäta blodtrycket samt lämna de prover som skulle lämnas innan läkartiden åkte jag lite tidigare till vårdcentralen. Där berättade jag vilken läkare jag skulle träffa sam att jag skulle lämna prover innan läkarbesöket. Receptionisten bad mig sitta ner och vänta och där satt jag sedan och väntade, och väntade. När klockan passerade tiden för när besöket skulle starta, och jag fortfarande inte fått lämna några prover gick jag tillbaka till receptionen. Precis i samma veva kommer en ur labbpersonalen ut från labbet och undrar om jag fått lämna mina prover ännu, vilket jag såklart inte hade. Tidigare hade jag hört röster inifrån labbet så jag ville inte gå och knacka på där heller och be dem skynda sig, nu visar det sig att det är två ur personalen som varit där inne och pratat med varandra, kanske om viktiga saker vad vet jag, utan att ta hand om sina patienter istället. Då blev jag riktigt irriterad!
Blodtrycket kontrollerades och allt såg bra ut. Precis när det är avklarat knackar läkaren på och undrar om det är jag som ska komma till henne, hon hade gått runt och letat efter mig. Väl inne på hennes mottagning fick jag dra historien om mina problem med händerna igen och hon tittade på provsvaret från urinprovet och såg att det inte blivit några förändringar sedan i tisdags. Jag berättade att jag köpt handledsskenor och att jag tycker att mina problem har minskat, dock har de inte försvunnit ännu men jag har ju inte haft skenorna så länge.
Jag frågade läkaren om hon tror att mina besvär kommer att försvinna när jag inte är gravid längre, min barnmorska trodde ju inte det, och läkaren svarade att dom förmodligen kommer att göra det. Hon förstod inte alls varför barnmorskan svarat som hon gjorde. Jag hoppas och tror att läkarens svar är det korrekta.
De enda problem jag haft med händerna innan graviditeten är att jag ibland har känt av liknande domningar när jag cyklat, antagligen för att man böjer handlederna (statiskt) då. Dock har besvären försvunnit nästan i samma veva som jag stigit av cykeln.
Läkaren tyckte inte att jag behöver komma tillbaka dit och ta fler prover men hon bad mig tänka på hur jag håller mina handleder samt att jag inte anstränger händerna alltför mycket. Hon pratade om sjukskrivning på halvtid men det tycker jag inte behövs. Jag går ju snart på semester och ska förhoppningsvis inte jobba så många veckor till efter det innan Pyret kommer.
tisdag 14 juni 2011
Vecka 30 (29+0)
Äntligen har jag kommit in i vecka 30, har haft det som någon slags milstolpe att ta mig hit. Jag tycker att det känns extra roligt att passera veckor med hela tiotal, vet inte riktigt varför.
Som jag nämnt tidigare har jag börjat få en del problem nu men inget som förhoppningsvis inte går att lösa. Har köpt handledsskenor idag som jag ska premiär sova med i natt så snart hoppas jag att mina händer känns betydligt bättre.
Annars tycker jag att den värme vi haft till och från den senaste veckan har varit jobbig, känt mig extra svullen om ben och händer. Men vädret är inget man rår på så det är bara att gilla läget. Dock bävar jag för att vara höggravid i sommar om det visar sig att vi får en varm sådan, men det får vi se jag tar en dag i taget.
Som synes växer magen och nu kan jag inte längre ha mina vanliga toppar, nu är det gravidtröjor som gäller. Gamla linnen funkar dock bra ibland. Magen känns riktigt stor nu, och ännu större ska den bli. Pyret är periodvis livlig av sig där inne och ibland sparkar/bökar han på ställen där det gör riktigt ont. Men jag klagar inte, älskar att känna hur han far runt.
Barnet
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.
Vikt 1 600 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Som jag nämnt tidigare har jag börjat få en del problem nu men inget som förhoppningsvis inte går att lösa. Har köpt handledsskenor idag som jag ska premiär sova med i natt så snart hoppas jag att mina händer känns betydligt bättre.
Annars tycker jag att den värme vi haft till och från den senaste veckan har varit jobbig, känt mig extra svullen om ben och händer. Men vädret är inget man rår på så det är bara att gilla läget. Dock bävar jag för att vara höggravid i sommar om det visar sig att vi får en varm sådan, men det får vi se jag tar en dag i taget.
Som synes växer magen och nu kan jag inte längre ha mina vanliga toppar, nu är det gravidtröjor som gäller. Gamla linnen funkar dock bra ibland. Magen känns riktigt stor nu, och ännu större ska den bli. Pyret är periodvis livlig av sig där inne och ibland sparkar/bökar han på ställen där det gör riktigt ont. Men jag klagar inte, älskar att känna hur han far runt.
 |
| Vecka 30 (29+0) |
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.
Vikt 1 600 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Läkarbesök
I morse hade jag tid för läkarbesök på vårdcentralen. Jag kommer in till honom och det första han frågar är varför jag är där?! Jag berättade då att min barnmorska skickat mig till honom eftersom jag upplever stickningar och domningar i händerna, hon hade en teori om vad det kunde vara och hon ville kontrollera den. Läkaren hummar och funderar fram och tillbaka för sig själv och meddelar efter en stund att han inte kan göra något förrän han tagit blodtryck och jag lämnat urinprov, han kan inte komma åt det system som min barnmorska ser. Blodtrycket är bra och jag får gå iväg till labbet för att lämna urinprov.
Medan jag sitter och väntar kommer en barnmorska som jag inte träffat tidigare och frågar om hon får prata med mig en stund? Det går såklart bra och vi går in i ett litet rum. Nu får jag nästan hjärtklappning av nervositet, vad tusan är det nu för fel?! Hon hade tänkt ringa mig och tala om att blodproverna jag tog senast jag var där var ofullständiga så de vill att jag lämnar nya. Puh, var det inget värre! Såklart att det gick bra att göra det.
Efter att ha lämnat olika prover är jag efter en stund tillbaka hos läkaren och han konstaterar att det finns lite äggvita i urinen och blir en aning orolig för att det ska komma att bli problem med graviditeten, det är inte det just nu sa han men han vill ändå hålla koll på hur den utvecklar sig. Ungefär här dör jag en aning - det hade aldrig slagit mig tidigare att det kunde vara något fel på graviditeten, jag har ju "bara" ont i händerna. Jag berättar då vad barnmorskan trodde, att jag lider av karpaltunnelsyndrom. Han svarar att "jo, så skulle det ju kunna vara", han tänkte i andra banor - att det skulle vara problem med graviditeten. Han hade inte förstått att domningarna inte försvinner, utan de finns kvar både dag och natt men i olika omfattning. Han försöker få tag i en arbetsterapeut för att diskutera min situation men får inget svar när han ringer. Jag får sitta ner och vänta utanför medan han provar att ringa fler gånger.
Medan jag sitter och väntar kommer barnmorskan jag nyss träffat och pratar lite med mig. Jag berättar för henne att läkaren är lite orolig för att allt kanske inte står rätt till med min graviditet. Hon ber mig då följa med henne till sitt rum där hon tar upp provsvaren och kikar på dem. Hon säger då att det fanns lite SPÅR av äggvita i urinen men att det är ingenting som hon skulle bli orolig för. Hon tycker jag kan vara lugn och att det förmodligen är just min svullnad i händerna som är orsaken till mitt problem. En sten släpper från bröstet och jag går med lätta steg därifrån tillbaka till väntrummet.
Efter en stund kallar läkaren tillbaka mig in till sig och meddelar att han inte lyckats få tag i personen han söker men att han lämnat ett meddelande på hans telefon att han ska ringa mig under dagen. Han bokar in en tid på torsdag för att ta nytt blodtryck och så ska jag få lämna ett nytt urinprov. Dock får jag träffa en annan läkare då vilket jag inte alls har något emot. Jag fick inte alls något förtroende för läkaren jag träffade idag.
Uppdatering:
Arbetsterapeuten ringde mig och gav mig goda råd angående hur jag ska göra och inte göra för att undvika att domningarna i händerna blir ännu värre. Han tycker att jag ska skaffa handledsskenor (Ortoser) att sova med. Dessa ska göra så att jag inte böjer handlederna i sömnen.
Medan jag sitter och väntar kommer en barnmorska som jag inte träffat tidigare och frågar om hon får prata med mig en stund? Det går såklart bra och vi går in i ett litet rum. Nu får jag nästan hjärtklappning av nervositet, vad tusan är det nu för fel?! Hon hade tänkt ringa mig och tala om att blodproverna jag tog senast jag var där var ofullständiga så de vill att jag lämnar nya. Puh, var det inget värre! Såklart att det gick bra att göra det.
Efter att ha lämnat olika prover är jag efter en stund tillbaka hos läkaren och han konstaterar att det finns lite äggvita i urinen och blir en aning orolig för att det ska komma att bli problem med graviditeten, det är inte det just nu sa han men han vill ändå hålla koll på hur den utvecklar sig. Ungefär här dör jag en aning - det hade aldrig slagit mig tidigare att det kunde vara något fel på graviditeten, jag har ju "bara" ont i händerna. Jag berättar då vad barnmorskan trodde, att jag lider av karpaltunnelsyndrom. Han svarar att "jo, så skulle det ju kunna vara", han tänkte i andra banor - att det skulle vara problem med graviditeten. Han hade inte förstått att domningarna inte försvinner, utan de finns kvar både dag och natt men i olika omfattning. Han försöker få tag i en arbetsterapeut för att diskutera min situation men får inget svar när han ringer. Jag får sitta ner och vänta utanför medan han provar att ringa fler gånger.
Medan jag sitter och väntar kommer barnmorskan jag nyss träffat och pratar lite med mig. Jag berättar för henne att läkaren är lite orolig för att allt kanske inte står rätt till med min graviditet. Hon ber mig då följa med henne till sitt rum där hon tar upp provsvaren och kikar på dem. Hon säger då att det fanns lite SPÅR av äggvita i urinen men att det är ingenting som hon skulle bli orolig för. Hon tycker jag kan vara lugn och att det förmodligen är just min svullnad i händerna som är orsaken till mitt problem. En sten släpper från bröstet och jag går med lätta steg därifrån tillbaka till väntrummet.
Efter en stund kallar läkaren tillbaka mig in till sig och meddelar att han inte lyckats få tag i personen han söker men att han lämnat ett meddelande på hans telefon att han ska ringa mig under dagen. Han bokar in en tid på torsdag för att ta nytt blodtryck och så ska jag få lämna ett nytt urinprov. Dock får jag träffa en annan läkare då vilket jag inte alls har något emot. Jag fick inte alls något förtroende för läkaren jag träffade idag.
Uppdatering:
Arbetsterapeuten ringde mig och gav mig goda råd angående hur jag ska göra och inte göra för att undvika att domningarna i händerna blir ännu värre. Han tycker att jag ska skaffa handledsskenor (Ortoser) att sova med. Dessa ska göra så att jag inte böjer handlederna i sömnen.
måndag 13 juni 2011
Föräldrautbildning del 2
Idag var det dags för den andra familjeutbildningsträffen. Vi började med att titta på en förlossningsfilm, det var svårt att hålla tårarna borta när man såg hur lyckliga och rörda paren blev när de fick se sitt barn. Sedan delades vi upp i två grupper för att prata om det vi sett. Filmen visade olika smärtlindringar, både medicinska (dock endast lustgas) och icke-medicinska t.ex. andning, pilatesboll, massage. Det känns dock som att filmen gav en förskönad bild av en förlossning - inga skrikande mammor, ingen tidsaspekt som visade hur länge förlossningen pågått osv.
Därefter pratade barnmorskan mer ingående om de olika typer av smärtlindring som finns att tillgå inom vårt landsting. Hon pratade även lite om kejsarsnitt samt när detta brukar bli aktuellt och hon visade även hur elektroden som brukar fästas på barnets huvud under förlossningen ser ut. Denna elektrod gör att man kan hålla koll på barnet (på CTG-kurvan?) under förlossningen trots att det rör på sig inne i magen.
Nästa tillfälle kommer att handla om amning samt tiden efter förlossningen, när man kommer hem med sitt nyfödda barn.
Därefter pratade barnmorskan mer ingående om de olika typer av smärtlindring som finns att tillgå inom vårt landsting. Hon pratade även lite om kejsarsnitt samt när detta brukar bli aktuellt och hon visade även hur elektroden som brukar fästas på barnets huvud under förlossningen ser ut. Denna elektrod gör att man kan hålla koll på barnet (på CTG-kurvan?) under förlossningen trots att det rör på sig inne i magen.
Nästa tillfälle kommer att handla om amning samt tiden efter förlossningen, när man kommer hem med sitt nyfödda barn.
torsdag 9 juni 2011
MVC-besök nr 4
Dags för fjärde besöket hos barnmorskan. Hon började som vanligt med att fråga hur jag mår och nu har jag ju några krämpor att berätta om dvs. svullna fötter, ben och händer, att fingrarna domnar bort ibland, snarkningen mm. Hon trodde, precis som en kommentar jag fått från Evelina, att domningarna i händerna kan vara karpaltunnelsyndrom men hon ville ändå att en läkare bekräftar detta så nu har jag fått en läkartid i början av nästa vecka.
Vidare kontrolleradees blodtrycket vilket var bra idag också, skönt. Sedan var det dags att mäta magen samt lyssna på lillhjärtat. Magen var nu 29 cm (den var 25 cm vid förra besöket) och Pyret ligger fortfarande mellan normalkurvan och den övre kurvan. Hjärtat slog med ca 130 slag i minuten, har legat på 140 slag de andra gångerna hon lyssnat, det gick dock upp lite när hon lyssnade för han rörde på sig.
Innan jag fick gå hem var jag tvungen att lämna blodprov för man ville kontrollera mitt blodvärde och blodsocker. Blodsockret var jättebra men blodvärdet låg på endast 107. Jag har tyvärr varit slarvig med att ta mina järntabletter och det visade sig ju nu. Måste bli bättre på detta.
Nästa gång ska jag få gå till en annan barnmorska för hon jag brukar gå hos har semester, men det ska nog gå bra det med.
Vidare kontrolleradees blodtrycket vilket var bra idag också, skönt. Sedan var det dags att mäta magen samt lyssna på lillhjärtat. Magen var nu 29 cm (den var 25 cm vid förra besöket) och Pyret ligger fortfarande mellan normalkurvan och den övre kurvan. Hjärtat slog med ca 130 slag i minuten, har legat på 140 slag de andra gångerna hon lyssnat, det gick dock upp lite när hon lyssnade för han rörde på sig.
Innan jag fick gå hem var jag tvungen att lämna blodprov för man ville kontrollera mitt blodvärde och blodsocker. Blodsockret var jättebra men blodvärdet låg på endast 107. Jag har tyvärr varit slarvig med att ta mina järntabletter och det visade sig ju nu. Måste bli bättre på detta.
Nästa gång ska jag få gå till en annan barnmorska för hon jag brukar gå hos har semester, men det ska nog gå bra det med.
tisdag 7 juni 2011
Vecka 29 (28+0)
Ännu en vecka avklarad, jag tycker som vanligt att tiden går jättefort. Ibland undrar jag om Pyret fått spel där inne i magen för han bökar och far runt något oerhört. :-) Men så länge han rör sig är jag nöjd, då vet jag som sagt att han lever. Även sambon kan nu känna sparkar om jag ligger med magen mot honom så nog har sparkarna blivit kraftigare alltid.
Har blivit jättesvullen om ben och fötter nu, stödstrumporna hjälper inte i samma utsträckning längre. Jag köpte ett par nya skor i början av graviditeten, dessa kan jag inte ha längre för dom är alldeles för små. :-( Även andra skor märker jag börjar bli väl så små nu, har inte provat alla mina sommarskor ännu men jag antar att det finns ett antal som kommer att få stanna i klädkammaren denna sommar.
Förra sommaren bar jag mycket tungt i och med det arbete vi höll på med på tomten. Då märkte jag att jag fick domningar i armar och händer. Nu känner jag av samma sak igen trots att jag inte lyft något tungt, bara krattat lite jord vilket i och för sig kändes ganska tungt när jag väl höll på men det varade ju inte så länge. Det kryper i armar och i händerna känns det som tusen nålar och vissa fingrar domnar bort ibland. Jag kan till och med vakna på natten av att det gör så jätteont i armarna. Jag hoppas det går över snart, det gick över ganska fort förra sommaren. Det är inte kul att gå runt och ha ont.
Barnet
Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor.
Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu.
Barnet har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan.
Vikt 1 400 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Har blivit jättesvullen om ben och fötter nu, stödstrumporna hjälper inte i samma utsträckning längre. Jag köpte ett par nya skor i början av graviditeten, dessa kan jag inte ha längre för dom är alldeles för små. :-( Även andra skor märker jag börjar bli väl så små nu, har inte provat alla mina sommarskor ännu men jag antar att det finns ett antal som kommer att få stanna i klädkammaren denna sommar.
Förra sommaren bar jag mycket tungt i och med det arbete vi höll på med på tomten. Då märkte jag att jag fick domningar i armar och händer. Nu känner jag av samma sak igen trots att jag inte lyft något tungt, bara krattat lite jord vilket i och för sig kändes ganska tungt när jag väl höll på men det varade ju inte så länge. Det kryper i armar och i händerna känns det som tusen nålar och vissa fingrar domnar bort ibland. Jag kan till och med vakna på natten av att det gör så jätteont i armarna. Jag hoppas det går över snart, det gick över ganska fort förra sommaren. Det är inte kul att gå runt och ha ont.
 |
| Vecka 29 (28+0) |
Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor.
Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu.
Barnet har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan.
Vikt 1 400 gram.
Källa: www.vardguiden.se
Föräldrautbildning del 1
Idag var vi på den första träffen på föräldrautbildningen. Jag fick höra av barnmorskan när jag anmälde mig att det var sju par anmälda men alla kom inte idag. Varken jag eller sambon hade väl någon direkt koll på vad vi skulle gå igenom, vad jag hört andra berätta är att det brukar vara olika teman man pratar om. I ärlighetens namn var sambon inte alls speciellt pigg på att följa med, det har varit lite suck och stön innan vi åkte dit, men jag tyckte i alla fall att han skulle följa med en gång.
Barnmorskan hade lagt ut en massa olika bilder på två bord och vi fick börja med att ta 1-2 bilder var som vi sedan skulle presentera oss utifrån. Jag valde en bild som var tagen utomlands någonstans eftersom jag tycker om att resa och dyka (det fanns även vatten på bilden). Sambon valde en vinterbild eftersom han tycker om den norrländska vintern. När alla hade fått presentera sig lite kort delade barnmorskan ut post-it lappar som vi skulle skriva ner frågor på, det kunde handla om allt möjligt. Dessa skulle sedan användas som underlag för vad vi ska prata om på träffarna. Det var inte bara jag som blev lite ställd, flera med mig hade också trott att det skulle vara fasta teman på träffarna, så vi hade inte förberett några frågor. Vi delades upp i två grupper och så fick vi skriva ner alla frågor vi kom på. Barnmorskan delade sedan upp lapparna i olika kategorier och dagens träff kom att handla om tiden innan förlossning samt själva förlossningen.
Både jag och sambon blev positivt överraskade över hur bra träffen blev, vi lärde oss en hel del. Barnmorskan var mycket pedagogisk och kunde berätta saker på ett sätt som var lätt att förstå och vi fick avbryta och ställa frågor om det var något vi undrade över.
Sambon har meddelat att han kommer att följa med under de kommande två träffarna också. :-)
Barnmorskan hade lagt ut en massa olika bilder på två bord och vi fick börja med att ta 1-2 bilder var som vi sedan skulle presentera oss utifrån. Jag valde en bild som var tagen utomlands någonstans eftersom jag tycker om att resa och dyka (det fanns även vatten på bilden). Sambon valde en vinterbild eftersom han tycker om den norrländska vintern. När alla hade fått presentera sig lite kort delade barnmorskan ut post-it lappar som vi skulle skriva ner frågor på, det kunde handla om allt möjligt. Dessa skulle sedan användas som underlag för vad vi ska prata om på träffarna. Det var inte bara jag som blev lite ställd, flera med mig hade också trott att det skulle vara fasta teman på träffarna, så vi hade inte förberett några frågor. Vi delades upp i två grupper och så fick vi skriva ner alla frågor vi kom på. Barnmorskan delade sedan upp lapparna i olika kategorier och dagens träff kom att handla om tiden innan förlossning samt själva förlossningen.
Både jag och sambon blev positivt överraskade över hur bra träffen blev, vi lärde oss en hel del. Barnmorskan var mycket pedagogisk och kunde berätta saker på ett sätt som var lätt att förstå och vi fick avbryta och ställa frågor om det var något vi undrade över.
Sambon har meddelat att han kommer att följa med under de kommande två träffarna också. :-)
måndag 6 juni 2011
En kula på kulan
Äntligen har jag gjort slag i saken och köpt mig en Bola - gravidsmycke. Ända sedan innan jag blev gravid har jag tyckt att dessa smycken är jättefina och nu har jag alltså äntligen ett helt eget.
Den mexikanska bolan är ett vackert smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon. På den dansar en boll runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Smycket bärs långt ner på magen och från ca 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födseln känner barnet igen ljudet och blir lugn av det.
Det smycke jag köpte har mönster av små bebisfötter.
Den mexikanska bolan är ett vackert smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon. På den dansar en boll runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Smycket bärs långt ner på magen och från ca 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födseln känner barnet igen ljudet och blir lugn av det.
Det smycke jag köpte har mönster av små bebisfötter.
 |
| Bild lånad från www.babynord.se |
fredag 3 juni 2011
13 år
Imorse fick jag höra av sambon att "om man ser dig bakifrån så ser man inte att du är gravid". Jag undrar om han ville gottgöra för en annan kommentar eller om han ville säga något snällt eftersom vi varit tillsammans i 13 år idag? Hur som helst så tog jag det som en komplimang och blev jätteglad. :-)
Tycker själv att magen blivit väldigt stor nu och det börjar bli tungt att bära på Pyret, så om jag inte blivit speciellt bred om höfterna ännu så är jag bara glad. Men det kommer säkert det också.
Tycker själv att magen blivit väldigt stor nu och det börjar bli tungt att bära på Pyret, så om jag inte blivit speciellt bred om höfterna ännu så är jag bara glad. Men det kommer säkert det också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)