Besök på kliniken

Idag besökte vi kliniken för första gången. Det pågick en ombyggnation på sjukhuset, och kliniken höll på att flytta, så det var lite strul med att hitta dit men till slut gick det bra.

Först fick vi träffa en läkare som ställde en del frågor innan han berättade lite mer ingående hur behandlingen kommer att gå till. Han skrev även ner veckonummer för spraystart samt äggplock vilket kändes jättekul, nu känns det verkligen som om vi är på gång! Han berättade även vilka mediciner jag ska ta och (såklart) kommer jag att få de sprutor som jag inte ville ha - Menopur. Tydligen kan man få färre ägg med den medicinen men kvalitén ska vara bra så vi får hoppas att han har rätt. Innan vi fick träffa en sköterska gjorde han ett vaginalt ultraljud där han mätte något som jag inte minns. Han skrev även ut en hel hög med recept, känns inte helt OK att jag ska sätta i mig allt detta.

Sköterskan visade hur sprutorna kommer att fungera. Jag ska suga upp vätska från en ampull och sedan spruta ut den i en annan ampull med pulver (medicin) i. Pulvret löses upp i vätskan väldigt fort. Denna blandning ska jag sedan suga upp i sprutan igen och spruta ut i ytterligare en ampull med pulver. Därefter ska jag byta nål till en betydligt tunnare (tack och lov för det!) som jag sedan ska sticka mig i magen med.

Jag fick själv prova och det gick inte alls så bra som jag hade hoppats. Det var svårt att få upp all vätska i sprutan och det kom in en massa luftbubblor. Allt kändes helt plötsligt så hopplöst att jag började gråta, vilket var lite pinsamt, men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Däremot gick det hur bra som helst att sticka sprutan i magen (självklart sprutade jag inte in själva medicinen). Jag tror det blir sambon som får blanda sprutorna och jag som får sticka mig, det känns som en bra arbetsfördelning tycker jag. :-)

Med mig hem fick jag en hel massa saker. :-) En necessär som innehöll två olika sorters nålar, sprutor och plastgrejer för att öppna flaskorna med vätskeinnehåll (när man blandar till sprutorna). Jag fick även med mig remisser för de blodprov jag ska ta senare under behandlingen, två provrör till blodproven samt två vadderade kuvert att skicka dem i.

Tid för läkarbesök på kliniken

Nu har de hört av sig från kliniken och gett oss ett datum för när vi ska få komma dit på läkarbesök. Vi har fått en tid den 27 maj kl. 10.45 - 12.00.

Tyvärr kommer vi inte att hinna göra något försök innan kliniken stänger för sommaren. Usch vad ledsen och besviken jag blev, jag hade ju innerligt hoppats att vi skulle hinna det! :-( De kommer att öppna igen under v. 33 och vi ska få påbörja en behandling direkt de öppnar.

Nu vet vi i alla fall när allt kommer att dra igång. Även om detta absolut inte var det jag hade tänkt mig så känns det ändå skönt att få ett datum (eller i alla fall ett veckonummer).

Remissen mottagen!

Idag mottog IVF-kliniken vår remiss. Äntligen!

Förhoppningsvis hinner vi göra ett försök innan sommaren.

Läkarbesök

Idag var vi på läkarbesök. Förutom att vi fick reda på vad som väntar oss i och med kommande behandling gjordes det även ett vaginalt ultraljud på mig för att kontrollera så att allt är OK med mina äggstockar och min livmoder. Allt såg bra ut - skönt.

Efter undersökningen fick vi träffa en sköterska som gav oss ännu mer information om vad som komma skall samt att hon visade tre olika sorters sprutor. I dagsläget vet jag inte vilken typ av sprutor jag kommer att få men jag hoppas att jag inte får Menopur, det verkar så bökigt att blanda en vätska med pulver och byta nålar m.m. Då vill jag hellre ha Puregon eller den tredje hon visade (vad den nu hette) för de var mer som en penna där man ställer in dosen genom att vrida på en ratt i ena änden av "pennan".

Det börjar sakta men säkert gå upp för oss nu vad som väntar. På ett sätt känns det skönt att slippa leta graviditetssymptom månad efter månad, det slutar ju ändå med att tant röd dyker upp och jag blir lika förkrossad varje gång. Nu vet vi ju hur det ligger till, vilket känns jättebra. Även om det förstås inte alls var detta vi ville när vi började planera att skaffa barn. Men jag deppar inte längre för att det blir IVF för vår del, dock blir jag lite skrämd av alla sprutor som ska tas och tänk om det inte fungerar trots att vi får hjälp?! Då kommer jag ju att gå sönder!

Vår historia

Att bestämma sig för att skaffa barn är inte alltid ett lätt beslut att ta. För oss tog det lång tid innan vi båda kände oss redo för att bli föräldrar. När beslutet väl var taget, och bebisverkstaden hade varit igång några månader, kände jag att allt kanske inte stod rätt till. Någon tanke på IVF fanns dock inte i min värld, det händer bara andra och inte oss.

Efter ytterligare ett par månader började vi dock diskutera hur vi skulle gå vidare och tanken på att genomgå en barnlöshetsutredning började så sakta gro i våra huvuden. Jag kontaktade vårt närmaste sjukhus som skickade hem papper som vi skulle fylla i.

Det kändes lite jobbigt att skiva ner svaren på frågorna men samtidigt ville vi ju ha ett svar på om allt stod rätt till eller inte. Vi fick vänta länge på besked från landstinget men till slut blev jag kallad till att lämna ett blodprov och min sambo till att lämna ett spermaprov. Resultatet visade att allt var OK med mig men att sambon hade lite för få och för slöa simmare. Sambon fick lämna ytterligare ett prov som visade i princip samma sak. Landstinget skickade oss sedan vidare till en IVF-klinik.