Nu har de hört av sig från kliniken och gett oss ett datum för när vi ska få komma dit på läkarbesök. Vi har fått en tid den 27 maj kl. 10.45 - 12.00.
Tyvärr kommer vi inte att hinna göra något försök innan kliniken stänger för sommaren. Usch vad ledsen och besviken jag blev, jag hade ju innerligt hoppats att vi skulle hinna det! :-( De kommer att öppna igen under v. 33 och vi ska få påbörja en behandling direkt de öppnar.
Nu vet vi i alla fall när allt kommer att dra igång. Även om detta absolut inte var det jag hade tänkt mig så känns det ändå skönt att få ett datum (eller i alla fall ett veckonummer).
onsdag 21 april 2010
fredag 26 februari 2010
Remissen mottagen!
Idag mottog IVF-kliniken vår remiss. Äntligen!
Förhoppningsvis hinner vi göra ett försök innan sommaren.
Förhoppningsvis hinner vi göra ett försök innan sommaren.
torsdag 18 februari 2010
Läkarbesök
Idag var vi på läkarbesök. Förutom att vi fick reda på vad som väntar oss i och med kommande behandling gjordes det även ett vaginalt ultraljud på mig för att kontrollera så att allt är OK med mina äggstockar och min livmoder. Allt såg bra ut - skönt.
Efter undersökningen fick vi träffa en sköterska som gav oss ännu mer information om vad som komma skall samt att hon visade tre olika sorters sprutor. I dagsläget vet jag inte vilken typ av sprutor jag kommer att få men jag hoppas att jag inte får Menopur, det verkar så bökigt att blanda en vätska med pulver och byta nålar m.m. Då vill jag hellre ha Puregon eller den tredje hon visade (vad den nu hette) för de var mer som en penna där man ställer in dosen genom att vrida på en ratt i ena änden av "pennan".
Det börjar sakta men säkert gå upp för oss nu vad som väntar. På ett sätt känns det skönt att slippa leta graviditetssymptom månad efter månad, det slutar ju ändå med att tant röd dyker upp och jag blir lika förkrossad varje gång. Nu vet vi ju hur det ligger till, vilket känns jättebra. Även om det förstås inte alls var detta vi ville när vi började planera att skaffa barn. Men jag deppar inte längre för att det blir IVF för vår del, dock blir jag lite skrämd av alla sprutor som ska tas och tänk om det inte fungerar trots att vi får hjälp?! Då kommer jag ju att gå sönder!
Efter undersökningen fick vi träffa en sköterska som gav oss ännu mer information om vad som komma skall samt att hon visade tre olika sorters sprutor. I dagsläget vet jag inte vilken typ av sprutor jag kommer att få men jag hoppas att jag inte får Menopur, det verkar så bökigt att blanda en vätska med pulver och byta nålar m.m. Då vill jag hellre ha Puregon eller den tredje hon visade (vad den nu hette) för de var mer som en penna där man ställer in dosen genom att vrida på en ratt i ena änden av "pennan".
Det börjar sakta men säkert gå upp för oss nu vad som väntar. På ett sätt känns det skönt att slippa leta graviditetssymptom månad efter månad, det slutar ju ändå med att tant röd dyker upp och jag blir lika förkrossad varje gång. Nu vet vi ju hur det ligger till, vilket känns jättebra. Även om det förstås inte alls var detta vi ville när vi började planera att skaffa barn. Men jag deppar inte längre för att det blir IVF för vår del, dock blir jag lite skrämd av alla sprutor som ska tas och tänk om det inte fungerar trots att vi får hjälp?! Då kommer jag ju att gå sönder!
onsdag 17 februari 2010
Vår historia
Att bestämma sig för att skaffa barn är inte alltid ett lätt beslut att ta. För oss tog det lång tid innan vi båda kände oss redo för att bli föräldrar. När beslutet väl var taget, och bebisverkstaden hade varit igång några månader, kände jag att allt kanske inte stod rätt till. Någon tanke på IVF fanns dock inte i min värld, det händer bara andra och inte oss.
Efter ytterligare ett par månader började vi dock diskutera hur vi skulle gå vidare och tanken på att genomgå en barnlöshetsutredning började så sakta gro i våra huvuden. Jag kontaktade vårt närmaste sjukhus som skickade hem papper som vi skulle fylla i.
Det kändes lite jobbigt att skiva ner svaren på frågorna men samtidigt ville vi ju ha ett svar på om allt stod rätt till eller inte. Vi fick vänta länge på besked från landstinget men till slut blev jag kallad till att lämna ett blodprov och min sambo till att lämna ett spermaprov. Resultatet visade att allt var OK med mig men att sambon hade lite för få och för slöa simmare. Sambon fick lämna ytterligare ett prov som visade i princip samma sak. Landstinget skickade oss sedan vidare till en IVF-klinik.
Efter ytterligare ett par månader började vi dock diskutera hur vi skulle gå vidare och tanken på att genomgå en barnlöshetsutredning började så sakta gro i våra huvuden. Jag kontaktade vårt närmaste sjukhus som skickade hem papper som vi skulle fylla i.
Det kändes lite jobbigt att skiva ner svaren på frågorna men samtidigt ville vi ju ha ett svar på om allt stod rätt till eller inte. Vi fick vänta länge på besked från landstinget men till slut blev jag kallad till att lämna ett blodprov och min sambo till att lämna ett spermaprov. Resultatet visade att allt var OK med mig men att sambon hade lite för få och för slöa simmare. Sambon fick lämna ytterligare ett prov som visade i princip samma sak. Landstinget skickade oss sedan vidare till en IVF-klinik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)