Det är svårt att låta bli att jämföra symptom med förra behandlingen. Då hade jag ont i magen och mådde lite illa på dag fyra. Idag har jag knappt kännt någonting alls, bara pyttelite molande på varierande sidor av magen. Såklart att det är dumt att jämföra men jag kan inte hjälpa det. Snart sitter jag säkert här igen och googlar på "symptom ruvardag 5" eller så... Jag känner mig ändå lugnare på något sätt den här gången, men det kan ju snabbt ändras.
Ska lämna julgranspysslet åt sidan ikväll och ägna mig åt julkortsmakeri istället, de ska ju snart skickas iväg och jag har inte ens börjat. :-/
måndag 13 december 2010
söndag 12 december 2010
Ruvardag 3
Idag kom belysning och glitter upp i granen men dekorationer saknas fortfarande. Har varit på ishallen och medverkat i konståkningsföreningens årliga julshow idag, sedan flöt kvällen på i lugnets tecken.
"Mensvärken" från igår har jag knappt känt av alls idag, märkligt. Men det är väl så det är, det går upp och det går ner med symptomen. Å ena sidan blir jag rädd när det gör ont, å andra sidan blir jag rädd för att jag inte känner någonting alls... Det är psykiskt jobbigt att ruva!
"Mensvärken" från igår har jag knappt känt av alls idag, märkligt. Men det är väl så det är, det går upp och det går ner med symptomen. Å ena sidan blir jag rädd när det gör ont, å andra sidan blir jag rädd för att jag inte känner någonting alls... Det är psykiskt jobbigt att ruva!
lördag 11 december 2010
Ruvardag 2
Det gör ont, mest på höger sida men ibland även på vänster. Jag minns att jag förra gången fick höra att man kan ha ont upp till en vecka efter äggplock pga vätska som samlas i äggstockarna.
Idag har jag julstökat lite mer här hemma, försöker att ta det lugnt men det är inte så lätt. Nu är den 4,5 m höga julgranen på plats men den har varken ljus eller pynt i sig ännu, det får bli morgondagens övning.
Idag har jag julstökat lite mer här hemma, försöker att ta det lugnt men det är inte så lätt. Nu är den 4,5 m höga julgranen på plats men den har varken ljus eller pynt i sig ännu, det får bli morgondagens övning.
fredag 10 december 2010
Ruvardag 1
Jahapp då var första ruvardagen avklarad, tyvärr återstår det alldeles för många. Än så länge känner jag ingenting förutom att det ibland drar/ilar kring äggstockarna, brukar kännas på olika sidor vid olika tillfällen.
Enligt läkaren fäster embryot inom en vecka och om behandlingen inte gått vägen så kommer blödningen inom en vecka till. Det innebär alltså att om jag har klarat mig till ruvardag 14-15 nånting så är chansen ganska stor att detta har gått vägen. Dock är jag mycket väl medveten om att det kan gå dåligt ändå, trots att blodet inte kommit innan testdag. Usch vad hemskt, det måste ju verkligen kännas som att bli snuvad på konfekten. :-( Nu ska jag dock inte ta ut någonting i förskott, vi tar en dag i taget.
Enligt läkaren fäster embryot inom en vecka och om behandlingen inte gått vägen så kommer blödningen inom en vecka till. Det innebär alltså att om jag har klarat mig till ruvardag 14-15 nånting så är chansen ganska stor att detta har gått vägen. Dock är jag mycket väl medveten om att det kan gå dåligt ändå, trots att blodet inte kommit innan testdag. Usch vad hemskt, det måste ju verkligen kännas som att bli snuvad på konfekten. :-( Nu ska jag dock inte ta ut någonting i förskott, vi tar en dag i taget.
torsdag 9 december 2010
Återföring!
Tack för alla kommentarer, ni är bara bäst! :-)
Eftersom vi inte skulle vara på kliniken förrän kl. 13.40 sov vi ganska länge, åt ytterligare en god hotellfrukost och skrotade runt lite på stan innan vi begav oss mot sjukhuset. Väl där mötte vi en av sköterskorna (som visade sig jobba i labbet) i korridoren och hon bad oss genast att följa med till operationssalen.
Den känslan när man sitter där i stolen, precis innan man ska få reda på resultatet, är en ren och skär pina. Fy sjutton så nervös jag var!! Läkaren frågade hur det var med mig och jag sa som det var, att jag var nervös. Jo det förstod han, men han undrade hur jag hade mått sedan plocket. Jag svarade att jag hade lite ont i magen igår men att det kändes mycket bättre idag.
Sköterskan berättade resultatet:
- Av de tio äggen de fick ut var två st omogna.
- Av de åtta mogna äggen befruktades fyra.
- Ett av dessa embryon celldelade sig inte som det skulle så det kasserades.
- Resterande tre var av bra kvalité och hade delat sig till fyra celler! Dock var ett av dem något sämre än de övriga, hade vissa fragment runt kanterna (en 8 av 9 sade doktorn på en skala som säkert inte finns i verkligheten :-)).
Summa summarum fick vi alltså ut två toppägg och ett som är nästan lika bra. :-D Alla ägg/embryon består av fyra celler vilket enligt läkaren är optimalt. När sköterskan talade om att de kommer att återföra ett av toppäggen idag och sedan frysa ner de andra två hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag tittade på sambon och såg att även han fick blinka bort en tår.
Efter förra försöket fick vi inga embryon till frysen och vi har alltid sett det som en back-up om vi skulle få det. Det skulle kännas så bra att veta att vi har möjlighet att göra något/några FET i framtiden, och nu har vi det! Nu har ni några embryon i frysen till syskon sa läkaren. :-)
Återföringen gjorde inte speciellt ont och nu bor det alltså ett litet pyre i min mage igen som förhoppningsvis väljer att stanna där inne i nio månader!
För att fira det goda resultatet kunde jag inte hålla mig, jag gick till kiosken i vänthallen och köpte ett mjukdjur. Tänkte att om det nu går vägen denna gång så vore det väl kul att kunna ge barnet något som köptes samma dag som han/hon kom in i mammas mage. Skulle det inte gå vägen denna gång så får det bli en maskot som följer med på kommande behandlingar.
Testdag är 28/12.
Eftersom vi inte skulle vara på kliniken förrän kl. 13.40 sov vi ganska länge, åt ytterligare en god hotellfrukost och skrotade runt lite på stan innan vi begav oss mot sjukhuset. Väl där mötte vi en av sköterskorna (som visade sig jobba i labbet) i korridoren och hon bad oss genast att följa med till operationssalen.
Den känslan när man sitter där i stolen, precis innan man ska få reda på resultatet, är en ren och skär pina. Fy sjutton så nervös jag var!! Läkaren frågade hur det var med mig och jag sa som det var, att jag var nervös. Jo det förstod han, men han undrade hur jag hade mått sedan plocket. Jag svarade att jag hade lite ont i magen igår men att det kändes mycket bättre idag.
Sköterskan berättade resultatet:
- Av de tio äggen de fick ut var två st omogna.
- Av de åtta mogna äggen befruktades fyra.
- Ett av dessa embryon celldelade sig inte som det skulle så det kasserades.
- Resterande tre var av bra kvalité och hade delat sig till fyra celler! Dock var ett av dem något sämre än de övriga, hade vissa fragment runt kanterna (en 8 av 9 sade doktorn på en skala som säkert inte finns i verkligheten :-)).
Summa summarum fick vi alltså ut två toppägg och ett som är nästan lika bra. :-D Alla ägg/embryon består av fyra celler vilket enligt läkaren är optimalt. När sköterskan talade om att de kommer att återföra ett av toppäggen idag och sedan frysa ner de andra två hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag tittade på sambon och såg att även han fick blinka bort en tår.
Efter förra försöket fick vi inga embryon till frysen och vi har alltid sett det som en back-up om vi skulle få det. Det skulle kännas så bra att veta att vi har möjlighet att göra något/några FET i framtiden, och nu har vi det! Nu har ni några embryon i frysen till syskon sa läkaren. :-)
Återföringen gjorde inte speciellt ont och nu bor det alltså ett litet pyre i min mage igen som förhoppningsvis väljer att stanna där inne i nio månader!
För att fira det goda resultatet kunde jag inte hålla mig, jag gick till kiosken i vänthallen och köpte ett mjukdjur. Tänkte att om det nu går vägen denna gång så vore det väl kul att kunna ge barnet något som köptes samma dag som han/hon kom in i mammas mage. Skulle det inte gå vägen denna gång så får det bli en maskot som följer med på kommande behandlingar.
Testdag är 28/12.
onsdag 8 december 2010
Överraskad
Dagen har flytit på i lugnets tecken. Vi sov länge, åt en härlig hotellfrukost, tog en promenad medan solen fortfarande var framme (kallt var det dock), kikade lite i affärer, gick tillbaka till hotellet och åt lite lunch, vilade en stund och sedan skulle vi boka biobiljetter.
När vi efter mycket om och men hade bestämt vilken film vi skulle se så säger sambon att det inte går. Vad då inte går undrade jag? Jo filmen börjar kl. 18 och jag har bokat in oss på julbord kl. 17. Vi bytte till en annan film. :-)
Snacka om att jag blev överraskad! Sambon är verkligen inte den som kommer med överraskningar titt som tätt så att han gjorde detta för oss gjorde mig riktigt rörd. Nu är det min tur att komma på något som jag kan överraska honom med här framöver.
Julbordet åt vi på en jättemysig gård där allting gick i gammal stil när det gäller inredningen. Maten var helt underbart god, jag åt så jag trodde jag skulle spricka. Nu är vi tillbaka på hotellrummet för att vila en stund innan filmen börjar.
Jag hade ganska ont efter plocket igår men idag har jag inte känt så mycket. Dock blödde jag en del igår men det har avtagit nu. Jag har inte fått något samtal från kliniken idag så förhoppningsvis finns det åtminstone ett ägg där som väntar på oss imorgon!
När vi efter mycket om och men hade bestämt vilken film vi skulle se så säger sambon att det inte går. Vad då inte går undrade jag? Jo filmen börjar kl. 18 och jag har bokat in oss på julbord kl. 17. Vi bytte till en annan film. :-)
Snacka om att jag blev överraskad! Sambon är verkligen inte den som kommer med överraskningar titt som tätt så att han gjorde detta för oss gjorde mig riktigt rörd. Nu är det min tur att komma på något som jag kan överraska honom med här framöver.
Julbordet åt vi på en jättemysig gård där allting gick i gammal stil när det gäller inredningen. Maten var helt underbart god, jag åt så jag trodde jag skulle spricka. Nu är vi tillbaka på hotellrummet för att vila en stund innan filmen börjar.
Jag hade ganska ont efter plocket igår men idag har jag inte känt så mycket. Dock blödde jag en del igår men det har avtagit nu. Jag har inte fått något samtal från kliniken idag så förhoppningsvis finns det åtminstone ett ägg där som väntar på oss imorgon!
tisdag 7 december 2010
Äggplock
I morse slog klockradion igång kl. 02.40. Efter att ha duschat och packat bilen drog vi iväg till kliniken omkring 03.45, man kan säga att vi var rätt ensamna på vägarna så när som på några lastbilar från Posten. När vi kom fram var vi ca 30 min tidiga så vi satt en stund i bilen och lyssnade på radio innan vi gick in.
Vi började med att betala i receptionen, 45000 kr för ett 3-pack. Herregud vilken summa om man tänker efter! Därefter kom en sköterska och visade in oss till ett av rummen, som bestod av två sängar med möjlighet att dra för ett skynke emellan. Där fick jag lägga en värmedyna på magen och eftersom jag inte kunde sova, trots att jag var så trött, låg jag och läste en tidning. Efter en stund kom en man från labbet och tog med sig sambon för att gå iväg och göra sitt. En stund efter han hade kommit tillbaka kom det in en sköterska och skulle sätta in en nål i armvecket på mig, där jag sedan skulle få morfin under själva äggplocket. Jag berättade för henne att det brukar vara lite svårt att sticka mig, kärlen vill gärna rulla iväg när de kommer in med nålen. Trots denna info lyckades hon inte få in nålen korrekt i den arm som brukar vara bäst att sticka i. Hon provade även att sticka i andra armen men där gick det absolut inte, det enda jag fick där var ett stort blåmärke! Hon berättade då att de skulle försöka sätta en nål i handen istället. Jag fick lägga högerhanden under värmedynan en stund och dricka lite drickyoughurt. Efter vad som kändes som en mindre evighet kom en annan sköterska och hon lyckades sätta nålen korrekt i min högerhand. Skönt! Man vill inte göra äggplock utan att få medicin under tiden! (jag vet inte ens om de gör det utan att ge morfin?) Direkt nålen var på plats fick vi gå in till själva operationsrummet.
Där träffade vi samma läkare som förra gången och även labbpersonalen, som finns bakom en lucka för att i mikroskop leta efter ägg i den vätska som läkaren suger upp från äggblåsorna, presenterade sig. Efter vissa förberedelser fick jag lite morfin och läkaren satte lokalbedövning i de nedre regionerna. När den hade verkat ett tag fick jag ännu mer morfin och sedan var själva plockandet (eller uppsugandet rättare sagt) igång.
Vätskan som läkaren suger ut samlas i provrör som sedan lämnas till labbpersonalen bakom luckan. Vid ett tillfälle var sköterskan som finns i operationssalen och håller koll på att byta provrör när de håller på att bli fulla ouppmärksam, ett av rören höll på att svämma över! Jösses vad jag hade lust att säga något elakt åt henne, hon får väl för 17 hålla koll på sitt jobb så att inte något av äggen går förlorat! Efter ett tag började det göra riktigt ont när läkaren höll på så då fick jag lite mer morfin. Jag ville sedan ha ännu mer men då tyckte sköterskan att jag redan fått tillräckligt. När läkaren sedan bytte äggstock så kändes det mycket bättre.
Personalen bakom luckan meddelade vid ett tillfälle att hon hade hittat 4 ägg. Det kändes oerhört skönt att höra! I slutet av plocket meddelade hon att hon hittat 9 ägg och då hade hon även några fler provrör att gå igenom, de hinner inte titta i mikroskopet lika snabbt som läkaren suger upp vätskan.
När plocket var över och jag fortfarande kände mig en aning snurrig efter morfinet så frågar läkaren hur vi ställer oss till att eventuellt återföra två ägg om det skulle visa sig att inget ägg är av toppkvalité? Hur tänkte han där egentligen?! Hur ska vi kunna ta ställning till en sådan fråga när jag fortfarande har gröt i hjärnan... Jag sa att vi inte har funderat så mycket över detta, för det har vi inte heller, och att jag blir glad bara vi får något ägg till frysen. Efteråt har jag och sambon pratat en del om detta ang. två ägg och vi är med på att sätta tillbaka två om det skulle visa sig att det ökar våra chanser att bli föräldrar.
När vi lämnat operationssalen fick vi gå tillbaka till den andra salen med sängarna för att vila. Sambon hämtade juice, te och smörgås från ett kök ute i korridoren. Det var underbart gott att få äta för jag var sjukt hungrig, hade bara fått äta flytande på morgonen. Efter maten blev det en lååång väntan på att sköterskan skulle komma och ta bort nålen samt ge oss ett papper där det står hur många ägg de hittat totalt. När hon väl kom in i rummet stod det 10 ägg på lappen. Förra gången fick jag ut 14 st så detta resultat var ju lite sämre, men förhoppningsvis är kvalitén bättre på de ägg de fick ut idag. 10 ägg är ändå ett bra resultat så vi är jättenöjda! Nu hoppas vi bara på att många av dem blir befruktade och att vi får tillbaka ett riktigt fint guldägg på torsdag.
Kliniken kommer inte att ringa oss imorgon och tala om hur många av äggen som blivit befruktade, de kommer bara att ringa om det inte finns något ägg alls att få igen. Det tycker jag är lite dåligt, man vill ju veta hur det går och hur celldelningen ser ut, om äggen delar sig som de ska eller inte!
Totalt var vi på sjukhuset i 4 h - herregud! Jag hade trott att vi skulle vara där i ungefär 2 h. Vi har bestämt oss för att stanna här i stan och bo på hotell i två nätter istället för att åka hem mellan plock och återföring. Känns oerhört skönt och lyxigt! Nu ska vi bara mysa på resten av dagen och morgondagen. På torsdag kl.l 13.40 är det dags för återföring.
Vi började med att betala i receptionen, 45000 kr för ett 3-pack. Herregud vilken summa om man tänker efter! Därefter kom en sköterska och visade in oss till ett av rummen, som bestod av två sängar med möjlighet att dra för ett skynke emellan. Där fick jag lägga en värmedyna på magen och eftersom jag inte kunde sova, trots att jag var så trött, låg jag och läste en tidning. Efter en stund kom en man från labbet och tog med sig sambon för att gå iväg och göra sitt. En stund efter han hade kommit tillbaka kom det in en sköterska och skulle sätta in en nål i armvecket på mig, där jag sedan skulle få morfin under själva äggplocket. Jag berättade för henne att det brukar vara lite svårt att sticka mig, kärlen vill gärna rulla iväg när de kommer in med nålen. Trots denna info lyckades hon inte få in nålen korrekt i den arm som brukar vara bäst att sticka i. Hon provade även att sticka i andra armen men där gick det absolut inte, det enda jag fick där var ett stort blåmärke! Hon berättade då att de skulle försöka sätta en nål i handen istället. Jag fick lägga högerhanden under värmedynan en stund och dricka lite drickyoughurt. Efter vad som kändes som en mindre evighet kom en annan sköterska och hon lyckades sätta nålen korrekt i min högerhand. Skönt! Man vill inte göra äggplock utan att få medicin under tiden! (jag vet inte ens om de gör det utan att ge morfin?) Direkt nålen var på plats fick vi gå in till själva operationsrummet.
Där träffade vi samma läkare som förra gången och även labbpersonalen, som finns bakom en lucka för att i mikroskop leta efter ägg i den vätska som läkaren suger upp från äggblåsorna, presenterade sig. Efter vissa förberedelser fick jag lite morfin och läkaren satte lokalbedövning i de nedre regionerna. När den hade verkat ett tag fick jag ännu mer morfin och sedan var själva plockandet (eller uppsugandet rättare sagt) igång.
Vätskan som läkaren suger ut samlas i provrör som sedan lämnas till labbpersonalen bakom luckan. Vid ett tillfälle var sköterskan som finns i operationssalen och håller koll på att byta provrör när de håller på att bli fulla ouppmärksam, ett av rören höll på att svämma över! Jösses vad jag hade lust att säga något elakt åt henne, hon får väl för 17 hålla koll på sitt jobb så att inte något av äggen går förlorat! Efter ett tag började det göra riktigt ont när läkaren höll på så då fick jag lite mer morfin. Jag ville sedan ha ännu mer men då tyckte sköterskan att jag redan fått tillräckligt. När läkaren sedan bytte äggstock så kändes det mycket bättre.
Personalen bakom luckan meddelade vid ett tillfälle att hon hade hittat 4 ägg. Det kändes oerhört skönt att höra! I slutet av plocket meddelade hon att hon hittat 9 ägg och då hade hon även några fler provrör att gå igenom, de hinner inte titta i mikroskopet lika snabbt som läkaren suger upp vätskan.
När plocket var över och jag fortfarande kände mig en aning snurrig efter morfinet så frågar läkaren hur vi ställer oss till att eventuellt återföra två ägg om det skulle visa sig att inget ägg är av toppkvalité? Hur tänkte han där egentligen?! Hur ska vi kunna ta ställning till en sådan fråga när jag fortfarande har gröt i hjärnan... Jag sa att vi inte har funderat så mycket över detta, för det har vi inte heller, och att jag blir glad bara vi får något ägg till frysen. Efteråt har jag och sambon pratat en del om detta ang. två ägg och vi är med på att sätta tillbaka två om det skulle visa sig att det ökar våra chanser att bli föräldrar.
När vi lämnat operationssalen fick vi gå tillbaka till den andra salen med sängarna för att vila. Sambon hämtade juice, te och smörgås från ett kök ute i korridoren. Det var underbart gott att få äta för jag var sjukt hungrig, hade bara fått äta flytande på morgonen. Efter maten blev det en lååång väntan på att sköterskan skulle komma och ta bort nålen samt ge oss ett papper där det står hur många ägg de hittat totalt. När hon väl kom in i rummet stod det 10 ägg på lappen. Förra gången fick jag ut 14 st så detta resultat var ju lite sämre, men förhoppningsvis är kvalitén bättre på de ägg de fick ut idag. 10 ägg är ändå ett bra resultat så vi är jättenöjda! Nu hoppas vi bara på att många av dem blir befruktade och att vi får tillbaka ett riktigt fint guldägg på torsdag.
Kliniken kommer inte att ringa oss imorgon och tala om hur många av äggen som blivit befruktade, de kommer bara att ringa om det inte finns något ägg alls att få igen. Det tycker jag är lite dåligt, man vill ju veta hur det går och hur celldelningen ser ut, om äggen delar sig som de ska eller inte!
Totalt var vi på sjukhuset i 4 h - herregud! Jag hade trott att vi skulle vara där i ungefär 2 h. Vi har bestämt oss för att stanna här i stan och bo på hotell i två nätter istället för att åka hem mellan plock och återföring. Känns oerhört skönt och lyxigt! Nu ska vi bara mysa på resten av dagen och morgondagen. På torsdag kl.l 13.40 är det dags för återföring.
söndag 5 december 2010
Ägglossningssprutan är tagen
I eftermiddags tog jag min sista spray-puff för denna gång. Förhoppningsvis dröjer det vääääldigt länge innan jag behöver ta någon mer spray överhuvudtaget. Enligt ordination från kliniken skulle jag ta ägglossningssprutan Ovitrelle kl. 20.30 ikväll. Nu blev jag några minuter sen men det lär ju inte spela någon roll. På tisdag är det dags för äggplock!
fredag 3 december 2010
Äggplock nästa vecka!
Kliniken ringde upp mig och talade om att det kommer att bli äggplock nästa vecka, tisdag 7/12 närmare bestämt. Vi ska vara där redan kl. 07.45 så det blir till att ge sig av i ottan för att hinna dit i tid.
På söndag kväll kl. 20.30 ska jag ta ägglossningssprutan Ovitrelle.
Jag var orolig för att jag sprutat för många dagar denna behandling också, denna gång blir det 11 dagar och förra gången blev det 12 dagar. Under vårt telefonsamtal med läkaren efter förra behandlingen talade han om att det hade blivit några dagar för länge med sprutorna, det är tydligen bättre att chocka kroppen med en högre dos än att spruta flera dagar enligt honom. Jag tog upp min oro med sköterskan som ringde och hon frågade om jag ville att hon skulle höra med läkaren om han hade tid att ringa upp mig? Jag tackade såklart ja till detta och läkaren ringde upp inom 1 h, det kändes riktigt bra att få tala med honom!
Han menade på att resultatet från ultraljudet visar att äggblåsorna är lite för små så att för att slippa ta ut omogna ägg, vilket inte alls är bra, tyckte han att jag ska ta några sprutor till. Jag frågade honom, utifrån resultatet av blodprovet och ultraljudet, hur det ser ut denna gång jämfört med förra. Han tyckte att det ser något bättre ut denna gång så det är ju positivt även om jag inte vågar hoppas på något ännu. Det var tydligen även bra att jag sluppit höja sprut-dosen denna gång (förra gången fick jag höja från 150 IE till 225 IE efter första ultraljudet).
På söndag kväll kl. 20.30 ska jag ta ägglossningssprutan Ovitrelle.
Jag var orolig för att jag sprutat för många dagar denna behandling också, denna gång blir det 11 dagar och förra gången blev det 12 dagar. Under vårt telefonsamtal med läkaren efter förra behandlingen talade han om att det hade blivit några dagar för länge med sprutorna, det är tydligen bättre att chocka kroppen med en högre dos än att spruta flera dagar enligt honom. Jag tog upp min oro med sköterskan som ringde och hon frågade om jag ville att hon skulle höra med läkaren om han hade tid att ringa upp mig? Jag tackade såklart ja till detta och läkaren ringde upp inom 1 h, det kändes riktigt bra att få tala med honom!
Han menade på att resultatet från ultraljudet visar att äggblåsorna är lite för små så att för att slippa ta ut omogna ägg, vilket inte alls är bra, tyckte han att jag ska ta några sprutor till. Jag frågade honom, utifrån resultatet av blodprovet och ultraljudet, hur det ser ut denna gång jämfört med förra. Han tyckte att det ser något bättre ut denna gång så det är ju positivt även om jag inte vågar hoppas på något ännu. Det var tydligen även bra att jag sluppit höja sprut-dosen denna gång (förra gången fick jag höja från 150 IE till 225 IE efter första ultraljudet).
torsdag 2 december 2010
Ultraljud
Idag kl. 10.00 besökte jag en privat klinik, eftersom vårt enda landstingsförsök är förbrukat, för att göra ultraljud. Jag var sjukt nervös innan! Det känns ju som att ultraljudet är en rätt stor måttstock över hur försöket går. Finns det några stora blåsor eller inte?
Den kvinnliga läkaren var väldigt noga när hon mätte och hon skrev ner exakt hur många blåsor som fanns i varje äggstock. På höger sida hittade hon 6 st som var mellan 10-15 mm och en som var 18 mm. På vänster sida fanns det några färre blåsor, 4 st som var mellan 10-15 mm (den största var 14 mm). Hon mätte även endometrietjockleken och den var 13 mm.
Nu följer en nervös väntan på att kliniken ska ringa mig och lämna sitt besked angående hur vi går vidare.
Den kvinnliga läkaren var väldigt noga när hon mätte och hon skrev ner exakt hur många blåsor som fanns i varje äggstock. På höger sida hittade hon 6 st som var mellan 10-15 mm och en som var 18 mm. På vänster sida fanns det några färre blåsor, 4 st som var mellan 10-15 mm (den största var 14 mm). Hon mätte även endometrietjockleken och den var 13 mm.
Nu följer en nervös väntan på att kliniken ska ringa mig och lämna sitt besked angående hur vi går vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)