Idag kom min pappa förbi för att skjutsa oss till tågstationen, vi ska nämligen ut och fara och flänga över nyår. Eftersom han kom ensam så passade jag på att berätta för honom att om allt går bra så kommer han att bli morfar i slutet av augusti/början av september. Hans spontana kommentar blev "Äntligen!" så det verkar inte bara vara vi själva som har gått och väntat på att ett litet pyre ska flytta in i min mage. :-) Han sade även flera gånger att det var jätteroligt och jag såg på honom att han verkligen menade vad han sa, han log med hela ansiktet och såg riktigt stolt ut.
Jag var osäker på om jag skulle berätta för honom om hela IVF-svängen också men där tog sambon kommandot och började berätta att vi inte kan få barn på vanligt sätt utan vi har gjort provrörsbefruktning. Sedan pratade vi mer om hur behandlingen gått till och vi berättade även att vi gjort ett försök tidigare som misslyckades. Jag hoppades att han inte tog illa upp för att vi inte berättat tidigare om vad vi går igenom, jag berättade även varför vi valt att hålla det hemligt. Han sa att han förstod och att det var helt OK att vi gjort som vi gjort. Jag gav honom strikta förhållningsorder om att inte tala om för någon annan i släkten ännu eftersom det är så tidigt, känns inget vidare att behöva berätta för så många om det visar sig att jag får missfall. Vi kommer att berätta för de andra när jag passerat v.12.
Känns riktigt bra att ha fått berätta detta för "morfar"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar