Samtal med läkaren

Det blir inte lika många inlägg nu när jag befinner mig mellan två behandlingar, finns inte så mycket att skriva om just nu.

Igår eftermiddag hade vi i alla fall ett telefonmöte med läkaren från kliniken. Det blev ett lite förvirrat samtal...

Jag hade i förväg skrivit ner ett antal frågor som jag skulle ställa till honom så jag kände mig förberedd inför samtalet. Nu ställde jag dock inte riktigt alla frågor, kände inte att jag behövde det. Läkaren inledde samtalet med att fråga hur det är och både jag och sambon känner väl att det är bra utifrån omständigheterna. Han sa då att "det är ju något som saknas" och såklart är det ju så! Fällde nästan en tår när han sa detta, vi vill ju så innerligt bli tre i vår familj, men jag lyckades hålla mig.

Han gick igenom den första behandlingen och då kom det fram att det embryo vi fick tillbaka inte var av någon vidare bra kvalité. :-( Jag kommer ihåg att jag började ana oråd precis innan återföringen eftersom varken läkaren eller labsköterskan nämnde ord som "toppkvalité" eller "guldägg" när jag satt där i gynstolen. Jag blev ju såklart nervös och när jag då ställde frågan om allt verkligen såg bra ut så svarade båda två att allt såg normalt ut! Ok, det kanske kan vara normalt men ändå av dålig kvalité, eller... Men då tycker jag att de borde ha talat om detta för oss, eller så ville de inte göra oss nervösa. Men hej, det är det enda landstingsfinansierade försöket vi talar om här! Känns som att de chansade på att ge tillbaka ett embryo bara för att vi skulle få något tillbaka överhuvudtaget. Det embryo vi fick tillbaka hade tre celler och de vill helst att det ska ha minst fyra st vid återföringen. Fast han sade även att de har satt tillbaka embryon som bara har två celler också, men att det oftast inte går så bra då.

En orsak till att äggen delade sig så dåligt kunde dels bero på spermakvalitén men även på att själva behandlingen varit för utdragen. Som jag uppfattade läkaren är det tydligen bättre att "chocka" kroppen och ge större doser i sprutorna och att man då får spruta i färre dagar. Jag började ju med 150 IE de sex första sprutorna och sedan ökades dosen till 225 IE (tre ampuller Menopur). Såklart är första behandlingen ett stort test för att se hur kroppen reagerar på hormonerna, och nu vet vi ju att jag verkar behöva en högre dos för att stimuleras ordentligt. Alltid något.

Han frågade även om vi hade funderat något över om/hur vi vill gå vidare. Vi berättade då att vi är beredda på att köra igång med ett 3-pack så snart som möjligt. Han hade då förberett sig och om tant röd kommer som hon borde i oktober så blir det ÄP v. 49!

Diskussionen uppstod såklart angående om vi ska fortsätta med samma preparat som tidigare eller om vi ska byta. Detta kände både jag och sambon inte är något beslut som vi kan fatta själva, vi har gått igenom EN behandling, läkaren har gått igenom tusentals... Här blev han lite virrig och velade fram och tillbaka. Tillslut trodde både jag och sambon att vi var överens om att vi kör på Menopur även nästa gång men att vi höjer startdosen till tre ampuller istället för två. Men i slutet av samtalet började läkaren dilla om att jag inte skulle behöva någon ny necessär med kanyler (jag ville att de skickar hem en till mig) eftersom jag skulle ju använda en penna! Han ursäktade sig med att han är som en LP-skiva och kommer in på fel spår ibland... Han var sedan helt med på att vi kör på Menopur och att det troligtvis är det bästa beslutet. Vi kände väl allihopa att det inte är läge att byta preparat bara efter en behandling, vi vill ha lite mer info först innan vi ändar på för många parametrar i taget. Känns bra att jag ska få gå in i nästa behandling med en högre startdos, då blir det förhoppningsvis färre dagar att spruta och kanske, kanske delar äggen på sig bättre än förra gången. Vi hoppas på det!!